Kramskoi was offered a professorship for the painting by the Russian Academy of Arts Council but rejected it in the beginning of 1873. He had been expelled from the Academy earlier, and chose to keep his ”youthful commitment to independence from the Academy”
Tänker jag ska förklara påskens innebörd för min son. Men han vet redan, har hört om det i skolan. Vilket förvånar mig. Lär man sig verkligen sådant i småskolan fortfarande? Att den handlar om Jesus som dör. Och sedan lever igen. (Misstänker att han lagt historien på minnet eftersom det påminner om ett dataspel.)
Jag trumfar dock med att berätta om Långfredagen som ska komma. Det verkar han inte riktigt ha koll på ändå. Att det inte bara är ägg och godis.
Men till fredag är det fortfarande flera dagar…
Får lust att återse en målning jag gillar så mycket. Brukar leta upp den då och då. Men minns inte konstnärens namn? Provar att bildgoogla ”christ”. Det genererar en strid ström av mer eller mindre ointressanta, stiliserade alster. Chansar på ”christ russian artist” eftersom jag har ett vagt minne av att målningen kom österifrån. Och visst, där är den!
Christ in the Desert or Christ in the Wilderness… is an 1872 painting by Russian artist Ivan Kramskoi, reflecting the temptation of Christ.
Jag blir nyfiken på var den finns att se i verkligheten, om man skulle vilja. Wikipedia har svar även på detta, så klart.
The painting received a wide feedback and appeared at the Peredvizhniks’ second exposition of 1873. Pavel Tretyakov wrote: ”I liked Kramskoi’s Saviour very much… that’s why I was harrying up to purchase him, but many people did not appreciate him much and the others did not at all. In my opinion this is the best painting in our school recently; maybe I am mistaken”.
Idag hänger målningen i museet som bär samlarens namn.
Min relation till det kristna har jag kommit in på nyligen i ett annat inlägg. Upplever inte att det är så värst mycket annorlunda än hur folk med liknande bakgrund som jag ser på sådant. Den bibliske Jesus hålls högt av långt fler än de som ser sig som religiöst kristna.
Olav Hammer (2004) skriver:
Eftersom new age uppstått och frodas i en miljö där kristendomen genom århundradena varit den dominerande traditionen, är det knappast förvånande att många new age-författare införlivat Jesus/Kristus i sin världsbild som det kanske främsta exemplet på en varelse som stått på ett högre andligt plan än vanliga människor.
Det är ofta en Jesus som skiljer sig från de olika traditionellt kristna utläggningarna. Ibland består skillnaden snarast i vad man lägger tyngdpunkten vid. Vishetsläraren Jesus verkar vara ett betydligt mera populärt tema i dessa skrifter än den döende och återuppstående gudasonen.
Harry Månsus, grundare av den så kallade ”Brommadialogen”, präst i Baptistkyrkan och erfaren nätverkare i nyandliga sammanhang, konstaterade en gång:
Varje seriös New Age-rörelse har en kristologi; ibland talar de mer om Kristus än vad vi gör i kyrkan.
(Månsus, 1997)
I ett antal intervjuer jag genomförde för några år sedan med nyandligt intresserade blev detta tydligt:
Gång på gång i materialet återkommer den bibliske Jesus som modellen för människans fullkomning: ”Vi ska utvecklas till, typ, Jesus. När vi är i mål så är vi väl som han”, säger en respondent.
En sådan upplysthet har även en moralisk dimension. Personer med dessa gåvor är normalt mycket kärleksfulla. I förhållande till dem utgör anhängarna yngre själar. Relativt den stora majoriteten som ännu inte omfattar de nyandliga tankarna och värderingarna utgör de sistnämnda dock en förtrupp. Att människor i allmänhet är omedvetna om, ointresserad av eller rentav skeptiska till dessa perspektiv är naturligt sett till deras nuvarande andliga nivå.
Det går att peka på hur så gott som alla naturgivna eller samhälleliga hierarkier underkänns i intervjumaterialet. Dock med ett undantag och det är just dessa individer som respondenterna menar är fullkomliga människor. De som ligger före i den andliga utvecklingen tycks på sätt och vis representera den äldre generationen för respondenterna. Den nästan reservationslösa aktning som visas dessa individer har drag av det som brukar kallas idealisering. Genom att kunna erkänna och förstå dem upplever individen möjligen också att hon eller han får del av deras storhet.
I gruppen av dessa höga andar har den bibliske Kristus en särställning. Denne beskrivs av informanterna som ett av kyrkan på många vis missförstått andligt och moraliskt geni.