Psykoterapeuten Helén Västberg, uppväxt som missionärsbarn, utmanade pingstpastorerna […]
Hon framhöll att självkännedom på djupet är det bästa skyddet när det gäller att kunna möta frestelser i livet. Eller med andra ord, att få syn på sina egna blinda fläckar.
Just som jag beslutat att säga upp min prenumeration på kristna Dagen ser jag en intressant notis. Det är en Helén Västberg, psykoterapeut och författare, som talat på konferensen “Pingst pastor” som hållits i Filadelfiakyrkan, Stockholm, 7-9 januari. Vilka som satt i publiken framgår tydligt av titeln.
Hennes rättså barska och psykologiska budskap har stor vikt vilken livsfilosofi eller tro man än håller sig med, tänker jag. Om man vill förstå “Gud” konkret, metaforiskt, eller något mittemellan.
Hon hade berättat om sin egen uppväxt och hur hon fostrats och preparerats för att ta en ledarroll. Om sina insikter längs vägen.
– Självbild och gudsbild hänger väldigt tätt ihop.
Helén Västberg konstaterade att det är en frestelse för pastorer som framträder på en estrad i kyrkan att börja ”leva parallella liv”.
– Att leva ett liv på scenen och ett liv utanför. Det där är livsfarligt, framhöll hon.
Tidigare har hon i samarbete med Fredrik Lignell, pastor, utkommit med boken “Fräls oss från ondo: Om makt och maktmissbruk” (Libris, 2020).
Det jobbas tydligen på en uppföljare till denna. På Bokus hemsida står det om den första boken (ett utdrag):
Kan vem som helst bli en maktmänniska? Hur känner vi i så fall igen henne, och finns fallgroparna rentav i allas vårt inre när det gäller makt och position? Riskerar vi att fälla alltför snabba domar över människor som tar mycket plats och vågar leda med fast hand?
Den kristna kyrkan är på intet sätt förskonad från maktmissbruk. Ibland har ett andligt språk och påståenden om Guds tilltal skapat rörelseutrymme för den som vill ta kontroll och manipulera.
Jag fastnar speciellt för partiet i mitten: “Riskerar vi att fälla alltför snabba domar över människor som tar mycket plats och vågar leda med fast hand?”
Analysen av maktmissbruk, såväl som slutklämmen om hur inte heller kyrkan är förskonad från sådant, hur sant och angeläget detta än är, behöver kompletteras med vad som uttrycks däremellan. Det är liksom andra sidan av det narcissistiska myntet? Så mycket har redan skrivits om missförhållanden i kärleksrelationer, arbetsliv och olika typer av slutna rörelser, att en – om än latent – förståelse för detta redan finns hos de flesta. Insikten om hur makt kan locka, korrumpera och missbrukas, behöver i många fall bara väckas.
Mittenpartiet ger dock mera tuggmotstånd, kräver eftertanke, upplever jag.
Lignell, F., & Västberg, H. (2020). Fräls oss från ondo: Om makt och maktmissbruk. Libris förlag.