För min del föreställer jag mig att den verklighet där vi människor gestaltar en dramatisk historisk process är inskriven i, eller omfattad av eller underställd – eller vilket verb som nu är det bästa för att beskriva vårt förhållande till – en obönhörlig, men subtilt mångfasetterad och mångdimensionell evolutionär levande och medveten ordning som vi inte tillfullo förstår utan är hänvisade att förhålla oss intuitivt till, dvs. att pejla in realiteter bortom orden.
Idag har jag tagit del av författaren Karl-Erik Edris senaste nyhetsbrev (nr 2, 2026). Vem är då denne Edris? Till att börja med tycks han vara en öppen och offentlig person. Sidan på Facebook med allehanda privata och filosofiska bilder och länkar är öppen för vem som helst att kika på. Där anar man en förtjusning för såväl “finfika” med exklusiva bakelser, Ulf Lundkvists “Assar” (bilden ovan t ex är knyckt därifrån), som sumobrottning.
På sin hemsida beskriver han, förutom en akademisk bakgrund inom statsvetenskap, mm
[D]et kanske mest karaktäristiska för mig är mitt redan under barndomen väckta intresse för de existentiella frågorna, dvs. frågorna om livet, döden och den yttersta meningen med både den egna existensen och den tillvaro som vi befinner oss i som medvetna varelser. Och detta intresse har gjort att ett bärande tema i mitt liv har varit och är: Hur leva för att kunna dö nöjd?
Och då menar jag inte att jag bara söker ett svar på frågan om hur ett verkligt meningsfullt liv i privat mening bör gestaltas, utan jag försöker också gripa mig an frågorna om hur vi skall kunna skapa en värld som vi med stolthet kan lämna i arv till kommande generationer.
Detta är stora frågor som alltid söker svar, och inga svar är giltiga för alla tider. Och jag kan förstås inte heller säga att jag funnit de definitiva svaren. Men jag kan utan att darra på manschetten säga att jag har gått djupare i dessa frågor än de flesta.
Vi har en connection på Facebook sedan några år tillbaka. Har aldrig träffats. Hur vi fick kontakt minns jag inte. Tror att jag någonstans läste något som slog an i mig. Sedan hade vi en del gemensamma kontakter visade det sig.
Jag anar att Edris liksom jag själv i sitt sökande och tankebyggande längs vägen stött på och fördjupat sig i den danske mystikern Martinus Thomsen (1890-1981). Men om det är så vet jag inte. I Karl-Erik Edris fall skulle det ändå inte gå att utifrån detta gå att dra några slutsatser om hur han ser på livet idag. Han verkar ha fördjupat sig i mycket.
I sådant han skrivit och gett offentlighet åt nämns i vilket fall inte Thomsen någonstans vad det verkar. Detta skulle ju kunna bero på att det är ett kort han håller väldigt nära bröstet. Eller att det helt enkelt skulle förvirra mer än belysa om han pratade om detta. Martinus Thomsen är, i likhet med åtskillig s k västerländsk esoterik, i hög grad teleologisk
