[C]entrala existentiella perspektiv kopplat till hälsa i dagens Sverige är att uppleva mening i livet, vara i relation till sig själv, andra och naturen, känna sammanhang och trygghet, och att uppfatta sig vara en del av någonting större.
Detta står att läsa i en slutredovisning av utredningen ”Existentiell hälsa och folkhälsa” gjord av Folkhälsomyndigheten. Resultatet publicerades i mars. Uppdraget hade kommit från Socialdepartementet våren 2024. Ett långt pressmeddelande skickades ut i samband med beslutet, där socialminister Jakob Forssmed (KD) & Co bl a skrev:
Existentiell hälsa kan beskrivas som förmågan att tro på, ta vara på, förhålla sig till och känna mening med livet. Det kan inbegripa dimensioner av inre lugn och tillit. Det är en viktig del av varje persons möjlighet att förhålla sig till sin omgivning och uppleva välbefinnande, inte minst psykiskt.
Påminns om denna utredning när jag läser en artikel i DN (bakom betalvägg) från härom dagen. Specifikt handlar texten om intresset för ”kristaller” som ett inslag i samtida spiritualitet. Såväl ett par forskare som en kvinna med detta intresse intervjuas.
Hon beskriver vad dessa sällsynta och ofta färggranna stenar betyder för henne och många andra. Att de kan fungera som ”ett enkelt verktyg för att känna kontakt med något större”:
För mig symboliserar stenarna musik och natur, att vi alla är sammankopplade. De ser ut som smågodisbitar och jag tycker att det är helt otroligt att de finns i moder jord. […]
Jag tror inte att en sten har förändrat
mitt liv. Men jag upplever dem som
magiska just för att de är så vackra och kommer från jorden.
Det förhållningssätt hon beskriver är både berörande och tankeväckande, tycker jag. Lekfullt och samtidigt innerligt.
Psykologiprofessor Pehr Granqvist har ombetts att ge sin syn på fenomenet. Han tonar ned den skepsis man kan känna:
Det är inte så att dessa människor nödvändigtvis verkligen tror på tarot och kristaller. För många handlar det nog snarare om gemenskap, identitet och att skapa mening och välmående i en osäker värld,
För den som på avstånd kunnat följa Granqvists forskning och fokus på nyare andlighet över tid, är ett annat citat av honom där i texten inte överraskande:
Tidigare ville jag avslöja det ovetenskapliga, men i dag förstår jag verkligen varför människor söker mening utanför vetenskapen. Psykiatri och psykologi fokuserar ofta på symptom, inte existentiella behov. I det ljuset är det begripligt att många vänder sig till sådant som kan uppfattas som ”flummigt” ur ett vetenskapligt perspektiv. Det kan ge tröst och sammanhang…
Det är svårt att veta hur pass representativ kvinnan i artikeln är för den större gruppen kristallintresserade. Men fint att bli påmind om att de finns i alla fall. Kanske ännu mera om man, som jag, ofta fokuserat på problem och avigsidor med new age och nyandlighet.
Vad är det hon säger? Att stenarna ”är så vackra och kommer från jorden”. Kan ju låta så som ett barn resonerar. Men en påminnelse om det större sammanhang som vi alla är en del av? Kanske ingen större skillnad mot att vilja ha krukväxter omkring sig, eller smycken av ädla metaller? Eller bära ett kors runt halsen (eller mormors gamla ring, som intervjupersonen tar som exempel) som kan länka individen till en större tidsrymd eller en större gemenskap.
Jag spånade en stund kring vilken rubrik inlägget skulle ha. Tror det var något kvinnan säger som fick mig att associera till Svenska kyrkans begravningsritual: ”Av jord är du kommen. Jord ska du åter bli.” Dessa ord som brukar sägas vid själva jordfästningen är, visar det sig, en något friserad version av vad som faktiskt står i Första Mosebok 3:19:
Med svett i ansiktet skall du äta ditt bröd tills du vänder åter till jorden. Ty av den är du tagen – jord är du, och jord skall du åter bli.
I ditt anletes svett skall du äta ditt bröd, till dess du vänder åter till jorden; ty av den är du tagen. Ty du är stoft, och till stoft skall du åter varda.
— Kyrkobibeln (2017)
Tolkningen och översättningen har varit sig lik genom flera hundra år:
Tu skalt äta titt brödh i tins anletes swett, til thes tu warder åter til jord igen, ther tu af tagen äst, ty tu äst jord, och til jord skalt tu warda.
Jo, vid våra begravningar är detta något tillrättalagt. Kanske för att det skulle bli lagom kort. För att det är konstigt tala om den avlidne som någon som ”är”.
Eller för att detta med ”jord är du/du är stoft” vore obehagligt, rentav obegripligt? Hade varit svårt att få ihop med hur vi människor tenderat att se på oss själva fram till nu ungefär. När medvetenheten om vårt beroende av naturen blivit närmast akut. Efter att Darwin och Freud, från olika vinklar, också har punkterat bilden av människan som särskild och i alla avseenden suverän jämförd med allt annat levande.
Kanske att den nya andligheten, när denna är sansad och inte propsar på att ha svar på allt, rentav visar på en väg för oss andra att bli lite mer integrerade och realistiska?
Bilden högst upp är av Hieronymus Bosch: The Garden of Earthly Delights (ca 1495–1505). Det är ett litet utsnitt av en triptyk som är nästan 2 x 4 meter stor. Hänger visst på Museo Nacional del Prado, Madrid:
Den vänstra panelen med Adam, Eva och Gud:
Hieronymus Bosch, förresten. Så märkliga bilder han gjorde. Ett myller av konstiga, kusliga varelser. Och samtidigt den enklaste avbildning som tänkas kan av mötet i Edens lustgård. (Jag fick bildgoogla runt en stund innan jag hittade en bild som kunde passa.)
(Spännvidden leder tankarna till David Lynch. Efter en rad märkliga, kryptiska och ofta kusliga filmer och tv-serier, gjorde han så ”The Straight Story” (1999)…)