Att få berätta sin historia

Jag föddes i slutet av 70-talet i Tensta. Hemmet bestod av min far Matti, min mor Annika och min några år äldre bror Risto. Vi såg kanske ut som en vanlig familj utifrån, men i verkligheten var vi långt ifrån det. Jag växte upp i en dysfunktionell familj där trygghet och kärlek saknades.

Jag gick i Järingeskolan, som idag inte längre finns, från klass ett till fem…

Har dragit mig undan till ett tyst hörn av Universitetsbiblioteket. Sitter och pysslar i mina egna tankar. I ögonvrån ser jag att någon närmar sig, inte bara för att passera.

“Hej, ursäkta om jag stör?”

Jag tittar upp. Mannen har mörka kläder och är rikligt tatuerad i hela ansiktet. Gör ett försiktigt, lite nervöst intryck. Han presenterar tyst och snabbt sitt ärende, en mikroversion av ett helt livs historia. Sedan räcker han mig visitkortet (bilden överst) och går vidare.

På baksidan av kortet finns lite mer information plus en kod

1000033240

Man är väl fördomsfull. Utifrån det korta mötet och framsidan av kortet har jag inga större förhoppningar om vad länken ska leda till. Men efter en stund testar jag i alla fall.

Tror inte att jag kommer att läsa färdigt boken. Den är ca 170 sidor lång. Men måste säga att jag fångas in med en gång av allvaret, hur förbehållslös, självreflekterande och ångerfull författaren är. Framför allt överraskas jag av hur välskriven texten är. Språket flyter på, enkelt och vackert.

Jag var kanske inte den mest populära eleven i klassen, men jag tillhörde ändå de fem stökigaste i en klass på kanske tjugo elever. I efterhand inser jag att det egentligen inte handlade om popularitet, utan om vem som kunde skapa mest kaos. Ungar — och även vuxna — kan vara väldigt grymma.

Det fanns en pojke i klassen som hette Mikko, och han blev mobbad av oss stökiga. Han var ungefär lika kort som jag, men det som gjorde honom annorlunda var att han och hans familj var djupt kristna. Det räckte för att vi skulle peka ut honom som ett mål. Ibland kom hans mamma till skolan för att berätta hur han kommit hem gråtandes efter våra trakasserier. Mikko satt där, röd i ansiktet av skam, medan hans mamma talade.

Vi andra satt tysta — inte av skuld, utan för att kväva våra skratt. Vi såg bara fram emot nästa rast, då vi kunde göra hans liv ännu värre.

Författaren till boken, om denna nu ska läsas som en biografi, men det tror jag, har haft ett på flera vis utmanande liv. Han presenterar sig i början

Den här boken är långt ifrån en fullständig berättelse om mitt liv. Jag har varit nazist, knarkare, pissluffare, begått brott, suttit i fängelse och varit inblandad i mycket annat som jag inte går in på här — för det är inte syftet med boken.

Under läsningen kommer du kanske ändå stöta på detaljer som visar att det egentligen finns mycket mer att berätta om mitt liv, om det hade varit ämnet. Men det här är inte en sådan bok.

Det lilla jag hinner läsa ger ändå många tankar. Sådant jag ofta funderar på. Stadier i livet, personlig mognad.

Melania Trump kallade nyss till en presskonferens för att berätta att hon inte haft en relation med Jeffrey Epstein & Co. Läser en kvicktänkt artikel om detta framträdande i The Guardian (11 april).

Det jag fastnar för som har relevans för det här inlägget är detta

I have another possible explanation. And that is that the Trumps aren’t just morally bankrupt, they’re also very, very stupid. A lot of people seem reluctant to acknowledge this about the president; they will tie themselves into knots trying to argue that his erratic actions actually represent a genius playing four-dimensional chess. He’s not really a madman, they insist, he’s just playing one on Truth Social! I understand why people want to believe this: it’s comforting to think there’s some sort of method behind the madness. But if there is any sort of method, I certainly can’t see it. All I can see is a man who thinks he can bully his way through life.

“All I can see is a man who thinks he can bully his way through life…”

Det är väl min och mångas gissning också. Och om den digitala bok jag precis öppnat är uppriktig och sanningsenlig har mannen som skrivit den haft en annan psykologisk resa genom livet. Vuxit. Kommit längre.

Tänk hur det kan vara.


Update 14 mars:

1000033362

Inlägg från USA:s president under gårdagen

Stefan Hellsten
Av Stefan Hellsten