Att bli ägd

Uttrycket ’ägd’ används i informellt språkbruk för att beskriva att en person har blivit tydligt överbevisad eller förlorat en diskussion, ofta på ett sätt som uppfattas som avgörande eller pinsamt.

Den här kampanjen som försäkringsbolaget If kört i tunnelbanan och på stan flera år nu. Tydlig, elegant, konsekvent. De har vunnit fina priser för den också. Smart och övertygande på något vis. Försäkringar ska man ha. Bättre än tejp, råttfälla, varningstriangel, osv.

Samtidigt som det är ett affärsupplägg förstås. De tjänar pengar genom att spela på ens rädsla och vill kapa åt sig marknadsandelar. Reklammakare jobbar inte gratis.

Idag såg jag en “replik” på denna framgångsrika reklamkampanj. Det var svenska Röda korset som hade lekt med konceptet. Tror aldrig jag använt uttrycket förut, men känns som om det passar in här: Att If blir “ägda”. Omöjligt för dem att värja sig emot.

Touché.

1000018680

Nu verkar det som att försäkringsbolaget är med på det hela, denna jul liksom förra året och att man haft ett liknande samarbete med antimobbing-organisationen Friends.

Man har hunnit få reprimander också. Såväl jämförelser med backup-hårddiskar som att låna grannens katt för att jaga möss i huset har fått kritik för att vara vilseledande marknadsföring. Detta då If tydligen ger relativt dålig hjälp i just sådana situationer. Som jag förstår det.

Funderar vidare.

Att man gått med på att samarbeta med Friends och Röda korset tror jag inte främst beror på att man räknar med att sådant ska kunna gynna det egna varumärket. I just det här fallet är jag inte cynisk.

Om det är If eller hjälporganisationerna som tagit initiativ till samarbete spelar mindre roll.

Jag fantiserar om hur det faktiskt föregåtts av en del självreflexion och rentav lite motiverad, hälsosam skam. Som faktiskt har landat i hederlig goodwill. “Äras den äras bör.” Vilket isåfall hedrar dem. Att man insett att den kavaj av pålitlighet och hjälpsamhet man önskat bli identifierad med finns det faktiskt andra aktörer i samhället som klarar att bättre fylla ut.

Om man leker med tanken att t ex Röda korset hade iscensatt sin kampanj utan att först få okej av försäkringsbolaget, hur hade det gått?

Visst, det vore ett snyltande på deras varumärke. Rentav att man driver med det. Sådant går att anmäla. Förmodligen hade de vunnit. I affärsvärlden är sådant här vardag. Man är på sin vakt, har örnkoll på sina immateriella rättigheter och patent.

Men hur hade det gått för If i detta tänkta fall?

De hade inkasserat några tusen i böter. Men sannolikt förlorat miljoner på kunder som då hade börjat associera företaget med att vara hjärtlösa, giriga och sakna självdistans. Och humor.

Det är det här med kavajen.