Tåget passerar gamla Tomteboda postterminal ute i Karlberg. Här jobbade jag en jul. Kan ha varit -86?
Kommer att tänka på något jag sysselsatte mig med. Varje timme hade man 5 minuter till att sträcka på sig. Det var också så lång tid det tog att gå hela korridoren till slutet och hinna tillbaka till sorteringsfacken i tid.
Jag gick där och reciterade bönen ”Fader vår”. Säkert inspirerad av boken Bönens mysterium, av danske mystikern Martinus Thomsen. Det var liksom en grej. Inte så olikt Hare Krishna-anhängares repetitiva plockande med radbandets pärlor medan de upprepar det anvisade mantrat, när jag tänker på det.
Har varit på ämnet förut. Då hade jag googlat. Forskning pågick, framför allt i USA. Olika aspekter. Förbön, ingen effekt. Bön och den egna hälsan, påtaglig effekt. Dock svårt att separera från den goda effekten av att vara med i en församling, osv.
Men får lust att skriva något mera om bön. Fenomenet fascinerar mig. Tror att det är något bra med det. Helt oavsett om det faktiskt finns en gud eller metafysisk entitet som tar emot ens böner. (Finns en koppling till detta jag skrivit förut.)
En aktivitet som kan kalibrera och hjälpa rikta det inre mot sådant som är grundläggande för ett gott liv. Att bönen potentiellt har något som t ex de förväntat livs-maximerande affirmationerna ofta saknar. Bönen kan fostra en i diverse omoderna dygder, som en hälsosam anspråkslöshet, att inse att man är del av ett större sammanhang, i vissa avseenden och ibland rättså hjälplös och behövande, osv. Sådant som tidsandan inte direkt stöttar en i.
En aktivitet som isåfall ligger ganska långt från både mantrarepetition, mina marcher där ute i Tomteboda och ifall bedjandet mest skulle göras för säkerhets skull. För att göra insättningar på något slags ödeskonto. Som när frikyrkliga vänner i tonåren uppmanade en att ”säga ja till Jesus” för alla eventualiteter. Ifall att. Det kostade ju ändå inget.
Nu för tiden pratas ofta om hur man kan ”hacka” allt möjligt. Dejtandet, karriären, kroppens åldrande, mm. Bön som ett slags själslig, psykologisk själv-hack?
Det är något med detta som intresserar mig mycket. Varm agnostisk bön?