För min del föreställer jag mig att den verklighet där vi människor gestaltar en dramatisk historisk process är inskriven i, eller omfattad av eller underställd – eller vilket verb som nu är det bästa för att beskriva vårt förhållande till – en obönhörlig, men subtilt mångfasetterad och mångdimensionell evolutionär levande och medveten ordning som vi inte tillfullo förstår utan är hänvisade att förhålla oss intuitivt till, dvs. att pejla in realiteter bortom orden.
Idag har jag tagit del av författaren Karl-Erik Edris senaste nyhetsbrev (nr 2, 2026). Vem är då denne Edris? Till att börja med tycks han vara en öppen och offentlig person. Sidan på Facebook med allehanda privata och filosofiska bilder och länkar är öppen för vem som helst att kika på. Där anar man en förtjusning för såväl “finfika” med exklusiva bakelser, Ulf Lundkvists “Assar” (bilden ovan t ex är knyckt därifrån), som sumobrottning.
På sin hemsida beskriver han, förutom en akademisk bakgrund inom statsvetenskap, mm
[D]et kanske mest karaktäristiska för mig är mitt redan under barndomen väckta intresse för de existentiella frågorna, dvs. frågorna om livet, döden och den yttersta meningen med både den egna existensen och den tillvaro som vi befinner oss i som medvetna varelser. Och detta intresse har gjort att ett bärande tema i mitt liv har varit och är: Hur leva för att kunna dö nöjd?
Och då menar jag inte att jag bara söker ett svar på frågan om hur ett verkligt meningsfullt liv i privat mening bör gestaltas, utan jag försöker också gripa mig an frågorna om hur vi skall kunna skapa en värld som vi med stolthet kan lämna i arv till kommande generationer.
Detta är stora frågor som alltid söker svar, och inga svar är giltiga för alla tider. Och jag kan förstås inte heller säga att jag funnit de definitiva svaren. Men jag kan utan att darra på manschetten säga att jag har gått djupare i dessa frågor än de flesta.
Edris och jag har en connection på Facebook sedan några år tillbaka. Dock har vi aldrig träffats. Hur vi fick kontakt minns jag faktiskt inte. Tror att jag någonstans läste något som slog an i mig?
Sedan visade det sig att vi hade en del gemensamma vänner och bekanta. Jag har på känn att Edris liksom jag själv i sitt sökande och tankebyggande längs vägen stött på den danske mystikern Martinus Thomsen (1890-1981). Men om det faktiskt är så vet jag inte. I Karl-Erik Edris fall skulle det ändå inte berätta så mycket. Edris har studerat åtskilliga teoretiker och tänkare.
I sådant han skrivit och gett offentlighet åt nämns inte denne Thomsen någonstans vad det verkar. Det skulle kunna bero på att just detta kort håller han väldigt nära bröstet. Eller att det skulle förvirra mer än belysa om han pratade om detta den danske mystikern.
Martinus Thomsen är i likhet med åtskillig så kallad västerländsk esoterik i hög grad “teleologisk”. En historiesyn som Edris berättar att känner sig befryndad med
Med en gång ska jag erkänna att sådant som är Karl-Erik Edris specialområde har jag ingen vidare koll på. Med risk för att då förenkla, missa komplexiteten. (Ungefär som de kristna som tolkat vad austronauterna i Artemis II upplevde på månens baksida.)
I sitt 28-sidiga “nyhetsbrev” fastnar jag för vissa saker. Som hur Edris beskriver tre olika hypoteser folk kan ha om framtiden
Den första som jag kallar den avslagna och osäkra modernitetens väg är den som omfattas av de flesta människor som lever i sammanhang där det moderna projektet dominerar samhället och dess institutioner, inklusive utbildningen. Den andra kallar jag den förväntade kollapsens väg och den omfattas av dem som har tilltro till olika mer eller mindre välunderbyggda teorier om konsekvenserna av att det moderna projektet saknar spärrar och därför torde var i full färd med att underminera det försörjningsunderlag för mänskligheten som planeten jorden erbjuder. Medan den tredje också har samband med att det moderna projektet saknar spärrar. Och den kallar jag den hejdlösa teknologiska expansionismens väg och den omfattas av dem som har tilltro till föreställningen att om människan lierar sig med den intelligens som kan uppenbaras genom den moderna informationstekniken (där vi förmodligen bara är i början av utvecklingen) så kommer det att visa sig att det inte är något större fel på det moderna projektet.
