Den nykonverterade vicepresidenten slog något slags rekord i arrogans när han häromdagen läxade upp påve Leo.
Leo måste vara ‘very careful’ om han ska ‘opine on matters of theology’, sa Vance – som om påven vore någon slumpmässig influencer.
Läser ett kommentar av Joel Halldorf, som länkar till en text på hans blogg “Vit rök” (16 april). Men utspelet mot Påve Leo har ju uppmärksammats lite här och var.
Liksom andra märkligheter som kommit från ledargarnityret i USA. Donald Trumps “jesusbild” härom dagen förstås och senast idag att krigsminister Pete Hegseth i ett tal uppgett sig citera Hezeikel? ur bibeln när det i själva verket var en längre replik ur filmen “Pulp Fiction”.
När jag tänker på denna trojka av mäktiga män, så sticker JD Van
Utöver detta som kan uppfattas som å ena sidan respektlöshet mot en person som torde ha åtskilligt bättre koll på teologi än JD Vance själv, tillika är överhuvud för den religion vicepresidenten velat ansluta sig till för bara några år sedan – en församling med ca 1,5 miljard medlemmar – så berättar det väl också en del om Vance själv. Hans självbild eller vad man ska kalla det.
Men medan JD Vance chef, Donald Trump, måste betecknas som något av en psykologisk “outlier” (möjligen ytterligare förstärkt av faktorer som har med hjärnans åldrande att göra, även om jag tänker att i just i hans fall detta gjort en marginell skillnad), så vill jag pröva tanken att Vance faktiskt rör sig i normalitetens utmarker. Han är en av oss, trots allt. Ett barn av sin tid.
/…/
