I “American Crusade” försöker Pete Hegseth förena Jesus fredsbudskap med sin politiskt konfrontativa hållning. “Jesus uppmanade oss att vända andra kinden till – men jag är ganska säker på att han just då inte gav råd till en försvarsminister”, skriver Hegseth.
Ett par nedslag och inblickar i hur tänket går hos USA:s ledarskikt. Men sådant hör man ju om titt som tätt. Det är “kristet”, visst. Men inget man lärde sig i söndagsskolan hitom förrförra sekelskiftet.
Bryr mig inte om att källgranska. Oberoende kristdemokratiska Hemmets vän på nätet (25 mars) återger vad krigsministern Hegseth ska ha uttryckt i sin egen bok från några år tillbaka. Den linje han fortfarande följer och som tongivande pastorer idag tydligen supportar.
Går bara att läsa inledningen, resten är bakom betalvägg. Men kommentarsfältet är upplysande. Den övervägande majoriteten av de som skrivit där tycker det låter tossigt, är cherry-picking ur bibeln, men Hegseth har sina tillskyndare även på denna sida av Atlanten
Tack gode Gud för dina tjänare [pastorerna] Greg Laurie och Franklin Graham! Att det åtminstone finns några namnkunniga förkunnare som tror att även GT är Guds Ord, och att vi lever i en tid där profetiorna verkligen håller på att uppfyllas. Jmf Apg 3:21. Israel är på väg att få sitt land. – Det som Gud lovade Abraham.
En person med kristna bekanta i USA skriver lite ironiskt
Det går inte att kommunicera med dem. Jag som är europeiskt kristen har svårt att fördra amerikansk magakristendom som har ett krigiskt anslag. Eventuellt finns det en krigisk kristendom som jag inte har upptäckt.
Det var krigsministern Stegseth det. Helt tokigt är det kanske inte ändå? I sak alltså. Sedan vet man ju att han är benägen att töja på detta ordentligt.
Från vice presidenten JD Vance dyker det upp ett uttalande om UFO:s (The Guardian, 30 mars). Eller snarare de som eventuellt rattar dessa farkoster.
Vance, in en poddintervju med Benny Shaw nyligen, ska ha uttryckt att han personligen är “obsessed” av ämnet UFO:s, aliens, mm. Bara att han ännu inte haft tid att gå genom materialet som hans arbetsgivare lovat ska offentliggöras
The God-fearing vice-president’s fixation, it was further revealed, extended to the question of the existence of extraplanetary beings, and where they might fit into a wider conversation about religion.
“I don’t think they’re aliens, I think they’re demons anyway, but that’s a longer discussion,” he said. […]
“Every great world religion, including Christianity, the one that I believe in, has understood that there are weird things out there, and there are things that are very difficult to explain. And I naturally go, when I hear about sort of extra-natural phenomenon, that’s where I go, is the Christian understanding that, you know, there’s a lot of good out there, but there’s also some evil out there.”
Kanske inte så kontroversiellt ändå? Det heller. Inte med kristna och inte sett med nyandliga ögon. Om det skulle finnas något substantiellt bakom detta med UFO:s och de fysik-upphävande lagar de isåfall förefaller att arbeta under – såväl hur de kan manövreras som hur de isåfall skulle ha klarat att ta sig ända hit – vore skillnaden mot utomvärldsliga, “andliga” varelser inte så jättestor ändå? Men inte vet jag.
Inom alternativandligheten föreställer man sig som regel utomjordiska besökare som välvilliga dock. En mera avancerad teknisk kompetens än oss tyder på en motsvarande högre “spirituell” mognadsnivå. Typ.
“Mars Attacks!” (1996), av Tim Burton
Apropå rubriken, som förstås är en lek med mottot som sitter på en plakett vid Uppsala universitet: “Att tänka fritt är stort, men att tänka rätt är större.” (Det skrevs visst av en Thomas Thorild, svensk författare och filosof från slutet av 1700-talet.)
I rubriken borde rätt stå inom citationstecken förstås. Som i självrättfärdigt ungefär. Dvs att man minsann vet hur det förhåller sig. Att Bibelns ord är sanning. Men inte bara detta, utan även att just ens eget urval av bibelverser och deras tolkning är korrekt.
Och så det där med “spara energi”… Det är en sådan där sak jag la på minnet under en föreläsning under min grundutbildning. Då handlade det om en annan form av rigitt, liksom kristalliserat tänkande och upplevande. Nämligen s k “personlighetsstörningar”.
Föreläsarens poäng var, som jag förstod det, att visserligen är en sådan psykisk situation ett lidande. Det gör livet svårt. Oftast har det dessutom sina rötter i skadlig påverkan, försummelse, prägling tidigt i livet. Men att det samtidigt finns en vidmakthållande kraft som på sätt och vis “förenklar” livet för individen. Som han beskrev som att det faktiskt är just “energibesparande”.
Minns jag skrev om detta i ett tidigare inlägg. Då handlade det inte om psykiska diagnoser, utan om olika slags förhållningssätt till andliga frågor. I mitt exempel var det traditionell religion, nyandlighet och ateism. Men det går förstås lika bra med kristendom och t ex islam…
Men är det något som sjunkit in över tid, kanske med de intressen jag haft, eller helt enkelt för att jag blivit äldre, så är det att uppdelningar som den ovan har nästan noll och inget informationsvärde. Man borde knappt bry sig om det. Vad som står på kepsen, dvs.
För det som verkligen räknas går på tvärs.
Det finns inskränkthet på alla kanter. Det finns djup och öppenhet på alla håll. De med större djup är i själva verket mer lika och har mera gemensamt med djupingarna i de andra grupperna än med simplare själar i sin egen grupp. Och viceversa.
