Psilocybin is part of a group of drugs called psychedelics—or hallucinogens—that have the potential to change a person’s sense of reality, leading them to see, hear, and feel things that are not happening in real life, or to experience reality in a different way.
Psilocybin är en del av en grupp droger som kallas psykedelika – eller hallucinogener – som har potential att förändra en persons verklighetsuppfattning, vilket kan få dem att se, höra och känna saker som inte händer i verkligheten, eller att uppleva verkligheten på ett annat sätt.
För citatet ovan finns ingen riktig referens. Det är en AI-genererad beskrivning från Google bara. Nästa gång någon söker på “psilocybin” får de kanske en lite annan text. Men det spelar mindre roll. Liknande, basala beskrivningar finns säkert i hundratals texter från det gångna seklet.
Psilocybin är en hallucinogen. Sådant har man ju hört om. Folk ser och hör märkliga saker. Tror de kan flyga och hoppar mot sin död, etc. På grund av detta och möjligen även viss lobbying från farmakologisk industri, så har psilocybin och dess släktingar varit förbjudna i ett halvt århundrade. Professorn Pehr Granqvist beskriver, i ett mycket se- och hörvärt poddavsnitt hur detta skedde samtidigt som de lagliga SSRI-preparaten skulle ut på marknaden. Dessa som i början brukade kallas “lyckopiller”. Att det möjligen fanns det ett samband.
Men det jag får lust att skriva något om är vare sig serotenin, politik, marknadskrafter eller luthersk arbetsetik. Jag fastnar för detta med “verkligt” och “verkligheten” i citatet ovan som svampämnet har en omvittnad tendens att rucka på, skaka om.
Det finns säkert många som vill hävda att de mystiska syner, möten med osynliga entiteter, spirituella insikter, etc, som en del erfar i själva verket är kontakter med en verkligare verklighet än den gängse. Detta säger jag inget om.
Utan det som citatet ovan får mig att tänka kring, är vad man faktiskt hoppas att uppnå med den forskning som pågår i detta nu vid t ex Karolinska institutet med samhällets välsignelse. Där fokus är på om ifall psilocybin kan användas vid olika psykiatriska tillstånd, som depression, anorexia, PTSD.
För att – här är min poäng – hjälpa individer som fastnat i en faktiskt något förvrängd bild av sig själva och livet. Att då gå från relativ, plågsam overklighet mot att kunna uppleva mer av hälsosam verklighet, så att säga?
Tvärsom, liksom.
Det forskas på många håll. Per Carlbring, professor i klinisk psykologi vid Stockholms universitet, berättade på sin blogg förra våen, med rubriken “Efter trippen: Ny studie belyser de negativa sidorna av psykedelisk behandling med Psilocybin” om en studie han deltagit i.
Nordin, M., Hlynsson, J. I., Håkansson, J., & Carlbring, P. (2024). A double-edged sword: Insights from practitioners on the short and long-term negative effects of psilocybin-assisted psychological interventions. Journal of Psychedelic Studies, 8(2), 196-203.
