Hammer (2004) skriver att de religiösa eller andliga influenserna går att spåra tillbaka till romantiken som var en motrörelse till upplysningen. Mesmerism, romantisk panteism, spiritism och ockultism är företeelser från den epoken som på olika vägar kommit att bidra till denna moderna andlighet. Sjödin (2002) lyfter även han fram kopplingen till romantiken i början av 1800-talet. Kärfve (1998) menar att new age rentav fångat upp eller förvaltar tankegångar som går tillbaka på gnosticismen, en rörelse som var levande vid tiden för kristendomens uppkomst.
Vanligt (Frisk, 2007a; Rotstein, 1997; Wikström, 1998) är dock att förlägga startpunkten för new age till slutet av 1960- och början av 1970-talet. Olika religiösa och psykologiska strömningar förenades då med den utopiska och samhällskritiska ungdomsrörelse som uppstått på den amerikanska västkusten med bland annat kampen för de svartas rättigheter, hippiekulturen, motståndet emot USA:s inblandning i Vietnamkriget och ett ifrågasättande av de ideal som fanns för familjebildning. Epoken porträtterades i Milos Formans film ”Hair” (Butler, Greenhut, Persky & Forman, 1979). Titeln på sången ”Age of Aquarius” som inleder filmen syftar på den astrologiska föreställningen att mänskligheten står på tröskeln till Vattumannens tidsålder. Ferguson (1982, refererat i Wikström, 2008) menar att tvåtusen år av krig och mörker då kommer att vara till ända och att en lika lång period av fred och kärlek väntar.