”In a world that has lost touch with its soul, the indigo child is here as a light-bearer, path forger, and paradigm shifter. […] If you’re an old soul who feels a strong and profound urge to create change in society, you are likely an indigo child.”
Apropå möjliga avigsidor av föreställningen om andlig evolution. Att en del ligger ”efter” och somliga ”före”. Hört talas om ”Munchausen by proxy”? Ett psykiskt illabefinnande som handlar om att en förälder till exempel, helt eller halvt medvetet, gör sitt barn sjukt, för att på så vis få omgivningens eller vårdens uppmärksamhet och medlidande. Det är mycket ovanligt.
Lärde mig härom kvällen, av Dr Phil, att det finns enkel ”Munchausen” också. Så klart. Bara att man aldrig hör om den. Det vill säga samma sak men att personen inte använder någon annan för att iscensätta sitt elände.
”Indigobarn”, ”Star Children”, ”Kristallungar”. Något säger mig att det ibland är en liknande process igång där. Men åt andra hållet, liksom. Vad skulle man kalla detta då? ”Spiritual narcissism by proxy”?
Samtidigt som att det är lätt att känna med de föräldrar som utifrån oro, sorg eller självbevarelse, hittar tröst i sådan förklaring. Att deras barn är udda, utmanande, har svårt passa in på ett eller annat vis, helt enkelt på grund av att de inte ”är av denna världen”.
Plus, vad vet man, kanske är denna förklaring korrekt i vissa fall också.