Nils-Olof Jacobson var den ödmjuke men orädde pionjären som inspirerat och banat väg för andra. 1971 kom bästsäljaren ”Liv efter döden?” ut, där han samlat laboratorieresultat och människors paranormala upplevelser. Han behandlade sedan frågan vad som kan tänkas hända efter döden. Kan någon form av medvetande finnas efter kroppens död? Erfarenheter från många håll, bland annat från mystiken och spiritualismen belystes. Han kom fram till att liv efter döden är en öppen fråga.
Att folk inom legitimationsyrkena, dvs läkare, psykologer, sjuksköterskor, m fl, kan ha intressen inom den “alternativa” sfären är nog inte så ovanligt. Att de ger offentlighet åt detta, t ex föreläser eller skriver en bok om sina tankar och intryck, är dock mera sällsynt.
Av förklarliga skäl. Det är nog till och med extra känsligt i Sverige att göra något sådant. I vårt södra grannland finns t ex sedan några år tillbaka Netværk for spirituelt orienterede psykologer. Att en liknande yrkesförening skulle kunna uppstå i vårt land känns faktiskt närmast otänkbart. Såväl kollegialt, medialt som i förhållande till tillsynsmyndigheter hade det nog stött på patrull.
Frågan om “bisysslor” passar in här.
Om vi håller oss till läkarkåren känner jag till åtminstone några som stuckit ut hakan. Vissa har jag skrivit om här i bloggen.
Dock inte Nils-Olof Jacobson (1937-2017) även om han alltid funnits med i periferin. (Citatet ovan är ur ett minnesord i Dagens Nyheter.) Boken “Liv efter döden?” (1971) cirkulerade i och refererades till i mina kretsar. Den gavs ut i många upplagor och översattes till ett dussintal språk. Där hans läkartitel sannolikt bidrog till allmänhetens nyfikenhet och kunde inge visst förtroende. En pionjär.
Har också haft koll på Jacobson eftersom jag vetat att han intresserat sig för den danske mystikern Martinus Thomsen (1890-1981) precis som jag själv.
En annan jag rört mig i samma kretsar som är läkaren och psykoanalytikern Björn Wrangsjö. Det andliga har vi dock inte direkt haft gemensamt. Med “andligt” syftar jag på… Ja, vadå? Personlig utveckling lite vid sidan av det gängse psykologiska eller psykiatriska?
Minns jag läste någon gång att han var involverad i den Steg 1-utbildning i “Transpersonell psykologi” som fanns tidigare. (När jag söker på Delphiinstitutet verkar de fortfarande erbjuda en sådan “Steg 1”-utbildning. Fastän så långt jag begripit denna examensnivå försvann för ett tiotal år sedan?) Wrangsjö har även varit engagerad i en alternativ terapiform som heter “GIM”.
Detta vid sidan av sin vanliga läkargärning, sitt författarskap och sin funktion som lärare/handledare inom Svenska psykoanalytiska föreningen.
För några år sedan utgav han tillsammans med en kollega boken “Sjömannen som gick genom väggen” som tog upp olika paranormala fenomen.
En annan läkare som publicerat sig om ämnen i gränslandet eller utanför vad som allmämt avses med “vetenskap och beprövad erfarenhet” är Göran Grip. Hans bok “Allting finns” (2013) t ex.
Allting finns är en självbiografisk berättelse, utlämnande och fylld av känslomässigt sprängstoff, med en smärtsam, bortglömd händelse någonstans i barndomen, en röd tråd som inte ligger på ytan och en överraskande upplösning.
Göran Grip berättar om sina nära-dödenupplevelser och tidigare-livupplevelser, sitt arbete som läkare, sin terapi och sina hypnotiska regressioner.
För några år sedan kom “Den galna psykiatrin” av läkaren Johan Stiernstedt. Som jag minns var det en svidande vidräkning med vården i allmänhet och psykiatrin i synnerhet. Han efterlyste ett mer humanistiskt och “andligt” fokus. Åtminstone en öppenhet för sådant.
Organisatoriskt har new public management gjort intrång i psykiatrin under 1990-talet, vilket orsakat byråkratisering, där relationerna mellan patienter och personal effektiviserats. Förskrivning av psykofarmaka har ökat avsevärt likaså sjukskrivningstalen.
Författaren anser att det ensidiga biologiska perspektivet är bristfälligt och att humanistisk och andlig syn på människan bör ändra inriktningen.
Det senaste men alldeles säkert inte det sista tillskottet i genren “läkare riskerar sitt anseende och i värsta fall legitimationen genom att skriva om konstiga saker” etc står seniore smärtläkaren Jan Lidbeck för. Hans bok “När vi dör. En essä om döden, medvetandet och verkligheten” kom bara härom veckan.
Av omslag och textutdrag att döma är det en essä med fin balans mellan filosofiskt djup och gränsöverskridande spekulationer. Känns modern på något vis.
Vad händer när jag dör och vart tar mitt medvetande vägen? Försvinner det bara? Trots att vi egentligen vill undvika dessa frågor är det många av oss som dagligen tänker på dödens obegriplighet. Men vad är meningen med att begrunda ett öde vars utkomst vi inte kan påverka? Eller är det så att vi genom att betänka vår ändlighet kan se livet i ett nytt ljus? […]
Jag är senior läkare och har doktorerat i hematologi men har under större delen av mitt yrkesliv varit verksam som smärtläkare. Har tidigare (Arconia 2011) gett ut boken ”Shamanens sång om en oundviklig människa”, ett medicinskt drama om samhällets utförsäkringar av sjuka människor. På äldre dar intresserat mig för existentiella frågor, ny forskningen kring nära-döden upplevelser och teorier om medvetandets mysterium.— Ur presentation på Boktugg.se
Ps. Några reflexioner på slutet. Mindfulness, Psykedelisk psykoterapi […]
Grip, G. (1975). Allt finns. Utbildningsförlaget Brevskolan.
Jacobson, N.-O. (1971). Liv efter döden? : om parapsykologin, mystiken och döden. Zindermans.
Lidbeck, J. (2025). När vi dör: En essä om döden, medvetandet och verkligheten. Bokförlaget Faethon.
Ljungberg, T., & Wrangsjö, B. (2018). Sjömannen som gick genom väggen. Dualis Förlag.
Stiernstedt, J. (2020). Den galna psykiatrin: om bristen på andlighet, samtal och psykoterapi. Förlagshuset Siljans Måsar.
[…]