Ett 3,5 minuters bildspel med foton av Martinus Thomsen (1890-1981) från olika perioder i hans liv finns att se här. (Länken går till Facebook.)
Av upphovsrättsliga skäl går det inte att visa bildspelet inte ihop med den ursprungliga musiken. Finns t ex på Spotify
Sången kan behöva en introduktion, för de som i övrigt är bekanta med Thomsens arbete men kanske inte känner till just denna detalj. Det är en kristen-religiös sång, som han själv tycks ha uppskattat. Han spelade den ibland i salen innan han skulle börja föreläsa, sägs det.
Man bör nog vara lite insatt i Martinus Thomsens anspråk och esoteriska tankesystem för att förstå hur apart detta låtval måste ha verkat för åtskilliga i publiken.
Jo, han förefaller ha varit en märkvärdig person, Martinus Thomsen. Motsägelsefull eller mångfacetterad? Själv lutar jag åt det senare, trots allt, utan att jag kan gå i god för riktigheten av hans många metafysiska påståenden.
Ibland tänker jag att han psykologiskt bara hade en bredd, liksom fler tangenter på pianot, än vad man är van vid. Vad man själv förmår greppa. Vilket åtminstone delvis kunde förklara att bilden av honom kan skilja sig så mycket åt mellan anhängarna? Att man är begränsad att hålla sig till en viss del av klaviaturet, så att säga. Armarna räcker inte till.
Somliga lutar då mer åt bas-kanten. De tar fasta på de storlagna teoretiska analyserna, Thomsens anspråk på att vara en så kallad “världsåterlösare”, nära nog allvetande. Andra, inklusive jag själv, har plinkat mer borta på de ljusa tangenterna. Charmats av det jovialiska, enkla, ibland spexiga eller överraskande, hos honom.
Som t ex att han kunde utsätta åhörarna för denna naiva, ärke-kristna sång, när de kommit för att höra om hans nya metafysiska världsimpuls…