Det här inget partipolitiskt inlägg. Knappt politiskt.
Regeringen har lovat besked om slutförvaring av kärnavfall inom några veckor. Detta har utretts o beslut har skjutits på länge. Men nu ska det bli av. Skräpet från Sveriges kärnkraftsprojekt så här långt ska grävas ned nånstans. Och på nåt vis.
Men att man nu ska kunna hitta ett arrangemang som ska vara säkert, så att inte radioaktiviteten försvinner ut i grundvattnet, för hundratusen (!) år framåt, ger mig svindel. Existentiell svindel.
Normalt så visst, om man utrett nåt i fyrtio år & haft div forskare inkopplade på problemet, så borde man väl kunna ta ett beslut? Gäller ju nästan vad som helst! Bygga en ringled runt Stockholm, riva Slussen, flytta en hel liten stad (Kiruna), osv. Kanske nästa o nästnästa generation kommer idiotförklara oss. Att det blev dåligt. Som att sjömän utrotade den sävliga dronten för hundra? år sen. Men varje tid behöver ju agera o våga ta beslut utifrån vad man tror o vill just då. I normala fall är det rimligt. I nästan vilken annan fråga som helst…
Tänk om mänskligheten o svenskarna finns kvar om tiotusen år. Hela östkusten är obeboelig, folk måste få jod intravenöst, sjukdomar… För ett beslut förfäderna tog för tiotusen år sen
Jag är helt oinsatt i detta. Men nog skulla vilja de hellre la några miljarder på en lösning som inte är permanent istället. Vänta med beslut åtminstone en, två generationer. Bara ifall att…
https://www.svt.se/nyheter/inrikes/kopparkapseln-kan-spricka-redan-om-100-ar
Undrar förresten om de haft nån filosof inkopplad på utredningen? Man pratar ju om “filosofisk praxis”, som ett komplement till psykoterapi, det existentiella. Inte vet jag. Men HÄR skulle verkligen filosofisk kompetens behövas, nån som kan se bortom siffror o sannolikhetskalkyler.