Nä, inte all anti-coronaåtgärds?-propaganda är paranoitt alarmistiskt gravallvarlig 🙂
Vet inte varför, men jag kom att fundera på olika attityder man kan ha till de som bestämmer om vaccinering, distansering, covid-pass, mm… Dels har vi de som lägger sig platt o följer, tror på allt de hör från experter o politiker. Alltså på ett kanske alltför tillitsfullt vis.
Och så, nånstans i andra änden, de som verkligen tror att myndigheter, Big Pharma & Gates är i maskopi o håller på att pumpa i befolkningen en magnetisk substans som ska göra det möjligt att till sist koppla upp alla mot 5G.
Och, inte fullt så långt ut, de som mest har en sorts “Ni hajar ju ingenting!“-attityd till Tegnell & Co. Att dessa mäktiga tagit en massa beslut, räknat siffror o gjort prognoser, gett oss utegångsförbud mm, men det hjälpte ju ändå inte. De har inte haft nån dold, sinister agenda. Men har inte velat eller kunnat se hur det faktiskt står till! (Den sistnämda falangen finns av två typer: Dels de som menar att experterna överdrivit faran, dels de som menar att de underskattat den.)
Och så alla mittemellan. Som tänker det varit en ny situation, en ny utmaning. Som förstår att även med den bästa utbildning och mycket erfarenhet så kunde det bli fel o man har behövt tänka om.
[…]
Man vill väl tro att man själv alltid har den bäst genomtänkta, informerade åsikten i en fråga, det hör ju till saken… Det är ju psykologi detta också, alltså hur man generellt förhåller sig till auktoriteter? … Och då ligger jag nog själv snarare åt den förstående/godtrogna-naiva sidan, tror jag…
Länk till samma inlägg i samtalsgruppen EDIV Forum (Facebook)