Mellan inkarnationerna är det ofta möjligt att byta kön. Den som är kvinna idag kan alltså ha erfarenhet även av att ha varit man och vice versa och förmodligen upprepade gånger. Via reinkarnationsterapi är det möjligt för individen att få erinringar och kunskap om detta. Sådana minnen kan också komma spontant. Djupast sett är individen vare sig det ena eller det andra, eller både och. En kvinnlig respondent menar att det inte är svårt för henne att veta hur det känns att sitta i fängelse, eller att befinna sig i en skyttegrav, då detta är något hon själv har upplevt i tidigare existenser.
Individen utvecklas från ett mer ”enpoligt” tillstånd till att så småningom kunna omfatta såväl den maskulina som den feminina kapaciteten till fullo. Den färdigutvecklade människan är inte längre man eller kvinna, utan har blivit androgyn, en hermafrodit. Då kommer hon inte längre att bilda familj eller vara förälder. Detta medför att individen blir fri från många band. Hon behöver inte längre en representant av det motsatta könet, eftersom hon nu inrymmer alla egenskaper och kan ”polarisera med sitt inre”. Ett tecken på att utvecklingen går i denna riktning är de många skilsmässorna i vår tid: Vi lever i ”de olyckliga äktenskapens zon”. En respondent tänker sig att slutmålet inte är att vi ska bli androgyna, utan vill istället beskriva målet som att vi ska få tillgång till såväl vår manliga som vår kvinnliga sida: yin och yang.
Uppfattningen om könsväxling såväl som om en framtida androgynitet krockar med den aktuella domänens gränser. Över huvud taget är de många intervjusvar som behandlar totala eller fullkomliga tillstånd eller mål anmärkningsvärda sedda ur ett psykologiskt perspektiv.