Ser senaste avsnittet av ”Bluey” på SVT. Påminns om vilket otroligt barnprogram det är. Men på vilket vis? Vad är det som gör att jag som vuxen kan ha sådan behållning av det?
Det var så det började…
Är så klart inte ensam om att ha insett den här australiensiska seriens storhet. Letade efter avsnittet jag såg idag, ”Rymden”. För att kunna ge ett exempel. Men ramlade istället på denna kompilation som någon gjort: ”Top 10 Bluey Moments That Made Us Ugly Cry”…
Kanske är det något med klimatet, kulturen? Historien? Avståndet till övriga världen? Kommer i alla fall att tänka på två stora filmupplevelser – ”Strictly Ballroom – De förbjudna stegen” (1992) och ”Pricilla – öknens drottning” (1994) – som båda kom från Australien och hade något av densamma komplexitet.
En blandning av lekfullhet, galenskap och djupa känslor.