Exempel på samfund som Svenska kyrkan inte erkänner som Kristi kyrka är Jehovas vittne, Mormonerna, Swedenborgskyrkan och det antroposofiska Kristensamfundet.
Så står det i en fotnot på sidan sju i skriften ”Svenska kyrkan – identitet & organisation” (2021), utgiven av organisationen POSK: (Partipolitiskt Obundna i Svenska kyrkan). Det måste så klart finnas fler samfund eller sekter som inte heller de erkänns av kyrkan. Även om de håller Jesus för att vara en speciell, gudomlig individ och läser bibeln. Men av någon anledning lyfts just dessa fram. Kanske för att de är relativt etablerade och funits med ett tag.
Upptäcker att tre av dem faktiskt ligger samlade på en ganska begränsad yta i Vasastan, Stockholm.
Här följer en personlig, fragmentarisk genomgång. Några intryck och länkar. Till sist ett försök till religionspsykologisk reflexion:
Mormonerna
Vet inte så mycket om dem. ”Jesu Kristi Kyrka av Sista Dagars Heliga.” Det är något med att de förutom Jesus och bibeln även håller sig med en egen profet och egna viktiga texter av mystiskt ursprung? De sänder ut sina ungdomar i världen att missionera.
Utah… Vintern -90 kuskade jag runt i USA, och Salt Lake City var ett av ställena jag ville besöka. Minns det som kallt, välordnat och vänligt.
Kommer ihåg jag såg en film för ett par år sedan, ”The Mission” (2022), som följer några amerikanska ungdomar som skickas till Finland att sprida kyrkans budskap. (Det är speciellt en kille jag minns, som led mycket, föreföll gränspsykotisk.)
Det egentliga templet har dock legat i Västerhaninge, en bit från city, läser jag. Revs för ett år sedan. Ett nytt ska byggas som ska stå klart om några år och se ut såhär
Swedenborgskyrkan
Vet inte så mycket om dem heller. Svensk renässansman, som var kunnig och anlitad i olika värdsliga frågor. Gruvdrift? Men skrev även dikter. Senare i livet hade han djupa, spirituella upplevelser. (Påminner han inte om Goethe?)
Den här texten ger en introduktion ihop med en del kuriosa:
Kistan, sarkofagen, ja! Härom året när vi besökte Uppsala domkyrka blev jag överraskad av att den stod där. Hade föreställt mig att Swedenborg var i ännu högre grad en outsider…
Kristensamfundet
Förmodligen den minst kända av kyrkorna som tas med i fotnoten ovan. Även om Swedenborg och hans kyrka inte är något allom bekant det heller. Kristensamfundet är också det samfund som jag personligen kan gå igång mest på och vilja fundera kring.
Impulsen till inlägget kom förresten – det var så det började – från en Facebookgrupp jag följer, om biografer i Stockholm. Någon hade postat ett par bilder och lite historik om en gammal bio på Upplandsgatan. I lokaler som sedan 2018, enligt uppgift i inlägget, disponeras av just Kristensamfundet:
Det kände jag inte till. Kyrkan heter visst ”Lasaruskyrkan”. Hade inte sett. Fastän jag är i den delen av stan ganska ofta. (Här en bild av trapphuset, lånad från deras hemsida, med omisskännlig antroposofisk färgskala)…
Nyligen firade samfundet hundra år. Här är ett inlägg som berättar historien bakom hur allt startade:
För 102 år sedan – den 16 september 1922 – grundades Kristensamfundet i Dornach (Schweiz) utifrån ett initiativ från en grupp unga studenter. De vände sig till Rudolf Steiner med frågor kring religiös förnyelse och sitt önskemål om grundandet av en tredje kyrka bredvid den katolska och protestantiska. ”Om ni förverkligar det ni har föresatt er så betyder det något stort för mänskligheten” svarade Rudolf Steiner.
Åren 1995-96 bodde jag i Järna, utanför Södertälje. Då hörde jag talas om Kristensamfundets kyrka, ”Kristofferuskyrkan”, som fanns där i trakten (bilden överst i inlägget) och deras verksamhet. Besökte den dock aldrig.
Kanske detta klipp visar interiören från kyrkan i Järna?
På fältet Västerländsk esoterik, där Steiner och hans antroposofi ingår, är det något ganska unikt att även ha en kyrka. Vad jag förstått är det dock långt ifrån alla antroposofer som har ett djupare intresse av Kristensamfundets verksamhet. Råkar man bo i närheten av en kyrka kanske man låter sina barn bli döpta där, enligt den kyrkans procedur, etc, ungefär som genomsnittssvensken förhåller sig till den vanliga kyrkan, gissar jag, men inte mer.
Utan att själv vara särskilt kyrklig, eller ha ett hum om hur Kristensamfundet mixar Rudolf Steiners ”nyandliga” lära med gängse kristendom, så har jag ändå en positiv känsla för det hela.
”Esoteriken” kan locka till en något beskäftig hållning inför de stora frågorna, tycker jag. Att man skulle tillhöra en utvald skara som faktiskt har svaren. En dos förundran eller religiös mystik kan då sannolikt bara göra gott.