“Martinusvänner brukar varken basunera ut sig själva eller Martinus. Dock brukar man inte undgå att lägga märke till dem som är mycket inne i Martinus lära när man i något sammanhang diskuterar en djupare aspekt av livet. Då kan de plötsligt börja tala som som om de hade svaren till alla livets mysterier. Inte sällan talar de som om de verkligen visste hur det låg till. För har man läst sin Martinus så vet man.”
Den här artikeln har legat i minne, ömsom skavt, ömsom inspirerat, sedan jag läste den för snart fyrtio år sedan. För ett tag sen hittade jag tidningen i en låda. Idag passat på scanna in den.
Jag tror inte åsikterna i artikeln bara, eller ens extra mycket, berör den danske mystikern Martinus Thomsen (1890-1981) och hans anhängare. Man kan väl läsa det mer generellt. Som en vinkel på detta med tvivel och förundran, t ex.
(Tips: Om du läser på mobilen är det enklast att förstora texten i artikeln med “två fingrar”, istället för att använda knapparna.)