Helgen har som vanligt inletts med ett besök på Farmers market där Katarina har inhandlat närodlade ekologiska grönsaker, frukt, blommor och nybakat bröd, och efter vårt samtal blir det en lång frukost i lugn och ro. En njutningsfull stund, innan dagen sätter i gång på allvar. För Katarina är en aktiv kvinna, med många intressen och passioner. […]
Lika viktiga är dock de slappa stunderna i soffan med bra tv-program och filmer — och umgänget med maken Robert och goda vänner.
Vi skyndar från tunnelbanan till en spårvagn vid Sergels Torg. På andra sidan gatan hörs bekant sång och musik. Kikar ditåt. Mitt sällskap ropar att ett tåg står inne. Hinner iallafall ta en bild av det som pågår.
Hare Krishna-rörelsen. Vet att jag några gånger skrivit om dem här i bloggen. Både mer generellt, som en av de sekter som var livaktiga på 1980-talet och där omkring. Men också för att jag har en personlig historia med dem. Inte så att jag varit en anhängare. Men att jag fick viktiga impulser från dem i ung, formbar ålder.
Först tänkte jag att titeln på det här inlägget kunde bli “Sekten mot strömmen”, etc. Som skulle syfta på att av de klassiska sekterna från några decennier tillbaka, som liksom bara vaporerat, förefaller dock Hare Krishna hålla stilen. Kläderna är desamma, gatuaktiviteterna, musiken.
När jag kommer hem från utflykten provar jag att söka information om rörelsen och inser då att mycket hänt som jag inte varit uppdaterad om. Något verkar ha hunnit ifatt även Hare Krishna-rörelsen… Det moderna livet, eller vad man ska kalla det.
En viktig orsak till detta förefaller ha katalyserats av den dåvarande ledaren Harikesa Swami. (Som jag alltid tänkt att på som “Sri Vishnupada”. Detta var tydligen mest en titel eller hedersbetygelse.) Han hade fötts som Robert Campagnola, i New York, 1948.
Innan grundaren A. C. Bhaktivedanta Swami Prabhupadas dog 1977 hade han utsett elva nya “gurus” med ansvar för olika regioner och Harikesa Swami som hade hand om norra Europa och Ryssland, mm, blev snart en av de viktigaste och mest inflytelserika i rörelsen.
Srila Harikesa Swami, ca 1980. Platsen är Korsnäs Gård, söder om Stockholm, som jag själv besökte året efteråt. Utan att träffa Harikesa dock.
Mot slutet av 1990-talet hände något. Wikipedia berättar
Harikesa collapsed due to stress and overwork in the summer 1998, after having accepted even more responsibilities in addition to those he already had. He also had a sexual affair with a woman named Monica. After that he decided to resign from all ISKCON [International Society for Krishna Consciousness] duties, and of being a spiritual leader and guru in ISKCON, and instead to retire to a more personal sphere.
Så långt kan det verka som progress as usual. En sektledare med stor makt som tar sig friheter och faller för frestelser. Men en annan fylligare sida, Academic Dictionaries and Encyclopedias, ger lite relief åt vad som skedde
In the mid 1990’s, he saw a great need to assist the children of the Society who he saw as victims of an unbalanced social structure born of a misunderstanding of human values. He initiated the creation of a Ministry of Educational Development, funded this organization, and facilitated the writing and publication of relevant children’s books. During this time he endeavoured to upgrade the educational requirements of the teachers, improve the local facilities for the students, and phase out schools not directly associated with the communities in which the parents of the children resided. He played a major role in the creation and funding of a Child Protection Office that set guidelines for schools and parents and prosecuted child abusers. He saw the widespread neglect of children as symptomatic of deeper social fragility within ISKCON and attempted to restore social health through speaking and writing about the need for social balance derived from healthy and balanced individuals. […]
At the end of 1997, many forces were pulling at him from opposing directions. Due to his position within the Society, he was often one of the first to hear about the extremely disturbing events that occurred within the movement at that time. […]
[T]he confession of one of the most respected leaders within the educational ministry of having engaged in child abuse, the suspicion that other respected personalities in India were also guilty of the same offense, the collapse of the financial support that fuelled the ongoing reforms he initiated, along with the general sense amongst leaders and members that the Society was in great difficulty, caused Robert to be pushed to the very limits of his human capacity. This was taking a great toll on his physical and emotional health for he felt personally responsible to transform the situation. […]
‘As I became more aware of the deep problems within the society and the pain of the children, youth, women and families, I felt called to transform this as rapidly as possible.’
Harikesa collapsed due to stress on June 2 1998, at the start of an intercontinental education, general management, and research conference he had organized and was taken to the hospital for emergency treatment […]
As part of his recovery, a pranic healer named Monika was brought in. Soon, a relationship started between Harikesa and Monika.
Wikipedia knyter ihop säcken
När han kollapsade 1998 på grund av stress och överbelastning och därefter inledde en relation med Monica, bröts bilden av den celibatlevande gurun. Han avgick som guru och lämnade ISKCON.
För många lärjungar blev det en djup troskris. En del följde honom ut ur organisationen, medan andra stannade kvar men tappade förtroendet för det gamla gurusystemet.
Robert Campagnola som länge verkat som guru trappade ned. Vet inte så mycket om honom. Han verkar ägna sig åt skrivande och musik, bl a, vilket man kan läsa om på hans hemsida “Revealing the Art that Simmers Within”.
Efter avhoppet från Hare Krishna inledde han en relation med en f d kvinnlig lärjunge och som nu är hans fru, Katarina Campagnola. De bor på en gård i Florida. Hon är utbildad psykodynamisk terapeut, verkar som astrolog och har tydligen länge medverkat med horoskop i tidskriften Hälsa. Förra året intervjuades hon i en svensk tidning inför att hon skulle delta i en astrologisk konferens här.
Det är öppenhjärtligt, intressant och förmodligen även ganska “protypiskt”. Beskriver människlig mognad generellt och en tidigare sektmedlems specifikt.
Citatet i början är ur denna intervju, liksom detta
Katarina föddes 1959 i Malmö och växte upp i en borgerlig familj. Hennes mamma var operasångerska och mycket i vardagen kretsade kring musik och teater. Tonårstiden beskriver hon som tuff; hon ville göra bra ifrån sig i skolan men varken självkänslan eller stödet hemifrån räckte riktigt till. Hon kände sig ofta missförstådd och otillräcklig och hamnade många gånger i fel sammanhang.
Som 17-åring åkte hon till USA med en kompis och bilade från kust till kust. New York, Mexiko, Texas. Och så småningom även Hawaii — där resan också till viss del tog slut.
— Vid det laget hade jag ingen aning om vad jag höll på med eller vad jag ville göra med mitt liv. Jag blev deprimerad och genomgick en slags existentiell livskris.
Vändpunkten, berättar Katarina, blev ett möte med en munk från Hare Krishna-rörelsen.
— Jag har alltid haft en inneboende tro, och kände mig genast hemma i det andliga och filosofiska. Men framför allt drogs jag till den positiva gemenskapen som både gav mig nya vänner och en helt ny riktning och mening i tillvaron.
Reportern inleder sin artikel såhär
65-åringen som lämnade Sverige för Florida och fann inte bara sitt paradis utan även sig själv? Nyfiket ringde vi upp för ett samtal om livsvägar, livsval, astrologi och terapi – och hur man egentligen ska göra för att hamna på den där lugna, trygga – och lustfyllda! – platsen inom sig själv.
Receptet för Katarina Campgnola eller hennes makes nuvarande liv torde dock vara svårt att reproducera, tänker jag.
Titeln syftar förstås på den sedelärande historien om “Haren och sköldpaddan”. Något om högtflygande idealism, mind over matter, versus rationalitet och vad det innebär att vara människa?
Haren som tror att det ska vara enkelt att besegra den långsamme sköldpaddan. Men blir övermodig, rastar vid ett träd, råkar somna och blir då passerad av sin motståndare.
