En risk är att den här typen av upplevelser bara leder till en oceanisk kristendom – en sorts oändlighetsmystik där Kristus försvinner. Det är påfallande att man i de här berättelserna sällan möter en personlig gud eller får fördjupad kunskap om en personlig gud.
En lång och på många vis intressant artikel om psykedeliska droger i Dagen : “Så smyger sig droger in i jakt på andlighet – Psykedeliska svampar används av kristna som vill möta Gud” (13 april). Bl a refereras till dokumentären “Psychedelic psalm” där bl a norske prästen Jo Hegle Sjøflot är med
I början av dokumentären Psychedelic psalm har Jo Hegle Sjøflot ett förberedande samtal med den amerikanske retreatledaren Jim Marsch Junior. Han är pastor i United Methodist Church och hälsar att: ”Gud kommer möta din längtan”. Samtidigt varnar han för att trippen är oförutsägbar, och kan bli svår. Han citerar skriften: ”Anden blåser vart den vill”.
Väl på retreaten går samme pastor fram till var och en av deltagarna, smörjer dem med olja, ber i Jesu namn. Medan de sväljer ett glas med psilocybintryfflar. läser han orden: ”Ta emot den här gåvan från Gud, en väg till ett heligt möte med det gudomliga”.
I artikeln fastnar jag dock speciellt vid synpunkter från Lars Johansson, tidigare lärare i religionsfilosofi och religionshistoria vid Akademi för ledarskap och teologi i Örebro. Han är inte bara en allmän kristen “tyckare” utan har erfarenhet av kulturen kring psykedelika kopplat till andlighet. Såväl citatet i inledningen som nästa är från avsnittet med Johansson
Sökandet efter sinnesvidgande upplevelser via droger ligger också i fas med den mystiska trend som varit påtaglig under ganska lång tid. Att ta en drog blir att ta en genväg; för att få liknande erfarenheter utan droger kanske man måste ägna många år åt stillhet och meditation. Detta är också i takt med tidsandan; man ska inte behöva ägna sig åt mödosamma, långa processer utan vill ha en quick fix.
Detta som han uttrycker i det inledande citatet, om “en oceanisk kristendom – en sorts oändlighetsmystik” och hur det är påfallande sällan dessa upplevelser beskrivs som ett möte med “en personlig gud” tycker jag är extra intressant att fundera kring.
Lars Johansson säger att många som tar psykedelika beskriver hur det materiella och andliga inte längre framstår som två skilda verkligheter utan en enda. Många berättar också om en enteogen upplevelse – en känsla av Gud inom sig, en förnimmelse av att själv vara gudomlig.
Inte för att jag själv har någon speciell preferens för den bibliske “Kristus” eller har lust att ta ställning till om det faktiskt finns “en Gud” eller inte.
Nä, det är vissa psykologiska aspekter jag funderar på.
Såväl inom kristen mystik som inom t ex “esoterisk nyandlighet” finns tanken att mystiska upplevelser föregås av en långvarig preparering. Det är ingen quick fix som Johansson skriver. Inom nyare andlighet beskrivs ofta de upplevelser som personer söker och kan finna med hjälp av psykedeliska droger som vanskliga försök till “genvägar” eller rentav som “inbrott i helgedomen”, som jag vet danske mystikern Martinus Thomsen (1890-1981) beskrev det vid något tillfälle (när han såg ett teve-program om experiment med LSD, fritt ur minnet).
Det här med “oändlighetsmystiken” är intressant. Ett uppgående i kosmos och/eller en stark förnimmelse av egen inre “gudomlighet”, etc. Jag har på känn att detta går att länka till anknytningspsykologi. Att uppleva kontakten med och underordningen till eller ett slags beskydd från något som upplevs som en yttre entitet – “en personlig gud” – under och efter den mystiska erfarenheten tror jag är värdefull. Kanske är detta rentav ett friskhetstecken?
Om denna “Gud” så bara är en psykologisk konstruktion.
Kommer att tänka på några resonemang eller påståenden jag snappade upp under förstudiet till ett examensarbete om psykologi och nyare andlighet. De relaterar inte precis till detta med psykedelika, men gränsar till det.
Att det “mystiska” sökandet – med eller utan assistans av psykedelika – djupast skulle kunna handla om ett sökande efter ett “gott objekt”, som det heter på psykologijargong. T ex ett gudsförhållande. Men att vare sig den esoteriska nyandligheten eller de psykedeliska drogerna nödvändigtvis underlättar detta.
Här är klippen, lite osorterade, men kanske att de får en innebörd för någon annan med…
New age tenderar att förhärliga indvidens själv, mer än att överföra sådant på eller tillskriva sådant en högre makt (Farias & Lalljee, 2008)
Panteismen är ”den attityd i vilken det mänskliga sinnet automatiskt faller in i när det lämnas med sig självt” (CS Lewis, 1977).
”Hos många esoteriker kan man ana en uppenbar svårighet att integrera Gud i deras filosofiska system, eftersom det i praktiken inte finns någon plats för Gud i ockultismens universum. […] Astrologin förutsätter ett allsmäktigt kosmos, men har ingen plats för Gud” (Arlebrand, 1992).
”Det är inte Gud man söker. Man söker gudomlig kraft och makt för att övervinna människolivets svaghet, plågor och död” (Johannes Aagaard, citerad i Arlebrand, 1992).
“Utan kontakt med Gud tvingas människan att hemfalla åt dyrkan av sig själv och sina personliga behov. […] Människan söker ytterst inte ’något’, utan ’någon’” (Arlebrand, 1992)
/…/
