Mastigt ämne, som man kanske inte ens borde rota i. Ett mysterium man borde låta vara? Det hamnar så lätt i ett emotionellt ställningskrig mellan för eller emot, också.
Men, ändå! Jag ville försöka samla mina tankar kring begreppet-fenomenet Gud. Ämnet har också varit uppe i ett par inlägg nyligen. Personlig, opersonlig? Ingetdera eller bådeoch? En personlig, levande entitet som man kan ha en relation till? Eller “Universum”, höjt över ont och gott? Ett metafysiskt operativsystem, ett rundningsmärke ute i Kosmos, en kopplingsstation för ens “karma” mest? (I den intervjustudie jag gjorde för några år sen, med personer som hade en alternativ, nyandlig livssyn – liksom jag själv haft så länge – var det detta område som gjorde mig mest förbryllad, rentav sorgsen.) Själv är jag mest av allt agnostiker. Men en varm sådan. Som jag påstått förut. Jag är intresserad av fungerande gudsrelationer. Oavsett detta mest är animeringar av tillvaron som folk gör själva. Eller om det är på riktigt.
Och i praktiken, psykologiskt, kanske det inte spelar så stor roll?
(Bild: “Cosmic Tailor”, av Rodrick Howard)