Vad som verkligen räknas

Det här är kanske självklarheter. Ha överseende i så fall. Men jag kände för att samla mina tankar kring något viktigt.

Låt oss nöja med att det skulle finnas tre sätt att förhålla sig till de stora, existentiella frågorna. Alltså de om livets yttersta mening, vad som händer efter döden, om det finns en gudomlig etc plan för mänskligheten, osv. Tre grupper:

De traditionellt religiösa (kristna), de ”nyandliga”, samt ateisterna.

Alla tre har kritik och invändningar mot hur de resterande två ser på tillvaron. Åt alla håll. Samtliga kan vilja hävda att deras världsbild och de som omfattar denna är överlägsna de andra två.

Ledande republikaner i USA:s parlament eller senat (minns inte vilket) knäböjer och ber för vad det nu var. Den nye talmannen, tror jag. Samtidigt som man är beredda att understödja allsköns dumheter. Hyckleri, kan man tycka. (”Och de ska kalla sig kristna?!”)

Men är det något som sjunkit in över tid, kanske med de intressen jag haft, eller helt enkelt för att jag blivit äldre, så är det att uppdelningar som den ovan har nästan noll och inget informationsvärde. Man borde knappt bry sig om det. Vad som står på kepsen, dvs.

För det som verkligen räknas går på tvärs.

Det finns inskränkthet på alla kanter. Det finns djup och öppenhet på alla håll. De med större djup är i själva verket mer lika och har mera gemensamt med djupingarna i de andra grupperna än med simplare själar i sin egen grupp. Och viceversa.

Många psykologer och tänkare har skapat modeller för att beskriva denna grundläggande sanning. Själv är jag mest bekant med teologen och utvecklingspsykologen James W Fowler. Men jag känner till och har åtminstone kastat ett öga på fler: Ken Wilber, Robert Kegan, M. Scott Peck, Lawrence Kohlberg, Jane Loevinger.

Även om jag inte brytt mig om att fördjupa mig i de senare. Helt enkelt för att de verkat vara så förvillande lika varandra. Sannolikt för att de bygger på ett studium av samma mänsklighet och samma verklighet? Jo, så klart.

Den mest välkände och, gissar jag, minst kontroversielle är psykoanalytikern och utvecklingspsykologen Erik H Erikson med sina 8-9 livsutmaningar, trösklar. En presentation av hans modell ingår i många utbildningar.

En ännu mindre kontroversiell utvecklingsteoretiker (när jag tänker efter) torde vara Jean Piaget. Medan de övriga velat säga något om människolivet över huvud taget, dvs även vuxna individer, så nöjde sig Piaget med att försöka urskilja och beskriva stadier eller nivåer i barnets utveckling och vad som utmärker dessa.

Bara för att ge ett exempel på vad det handlar om. Här är det Kohlberg:

Betydligt mer detaljerad är Ken Wilber, tycks det. Här hans AQAL-modell:

Men som sagt, själv har jag bara en rudimentär uppfattning om dessa modeller. Fowler är den jag har lite bättre koll på.

Under lång tid jobbade jag faktiskt på en egen modell. Den hade arbetsnamnet ”Adult Spirituality Inventory” (ASI). Även om jag var mycket tacksam för Fowlers modell ”Stages of Faith” så upplevde jag att denna i vissa avseenden hade svårt att differentiera och rättvist bedöma en del aspekter av ”nyandligheten”.

Så här såg den sista versionen ut innan jag lade projektet på hyllan:

Adult Spirituality Chart

Åtskilligt som är samlat under taggen ”Överblivet från studie” på hemsidan handlar om detta projekt. Här är en lång, fragmentarisk text, som tycks ha med det mesta av sådant jag gick och funderade på. För den som är nyfiken. Somligt är hämtat ur mejl till min tålmodige handledare på Psykologprogrammet, Björn Edlund. Annat lämnade nog aldrig datorn.

Jag vill runda av med en sak, ett fenomen, som många inlägg här i bloggen fokuserat på. Att medan sådana här ”trapp”-modeller, mer eller mindre utmejslade, bevisat sin farliga lockelse genom historien och därför av förståeliga skäl har övergetts eller marginaliserats, så omhuldas de fortfarande av många nyandliga läror. Där tycks de erbjuda sig som bränsle för diverse elitism och in- och utgruppstänkande.


PS. Bilden överst:
”Members kneel in prayer prior to a 12th round of voting for a new Speaker of the House of Representatives, on the fourth day of the 118th Congress at the U.S. Capitol in Washington January 6, 2023.” Ds.

Leave a Comment

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *