(Lång o fragmentarisk text med div utvecklingspsykologiska ideer… Tillhör kategorin “Överblivet från studie”… Inom newage/nyandlighet finns ofta en tydlig utvecklingstanke. Individens evolution steg för steg mot fullkomning… Poängen var väl att samla ihop vad som finns av sådant inom den vanliga psykologin.)
Utvecklingspsykologiska aspekter
Erik H. Erikson.
Mest känd är kanske Erik H Eriksons utvecklingstrappa, där varje steg presenterar en ny psykosocial utmaning för individen att lösa. Medan Freuds egna teorier över individens utveckling stannade i barnaåldern, så rymmer Eriksons modell ett helt livslopp.
Loewinger.
Det finns så många modeller, också inom den relativt etablerade akademiska världen, som gränsar till de här tankarna. Maslow är en av de mer kända, Kohlberg och Fowler, så klart. Men också en sådan som Loewinger som faktiskt ett högsta ”transcendent” stadium som låter religiöst. (Rosén 2000)
Rosén presenterar Loevingers teori om jagutveckling. Centrala begrepp är assimiliation och ackommodation. Enligt det förra tar indidivden ta upp det nya, låta sig bli berikad. Hans bild av verkligheten blir modifierad. Att ackommodera innebär dock att individen flyttas till nästa steg i utvecklingen. Individen får nu en teori om livet som är mer komplex än den som fanns innan., s272 (Rosen 2000)
”Det finns dock en gräns för assimilering – att ta emot nya erfarenheter kan ge bristande koherens i upplevandet, det vill säga göra det svårt att foga samman föreställningar och känslor till meningsfulla mönster. En brist på koherens kan upplevas som osäkerhet, ängslan och existentiell oro och därför motivera till att söka nya kunskaper och insikter, vilka blir möjliga genom den psykiska omstrukturering som är utvecklingens kännemärke”, s272 (Rosén, 2000)
”Från tonåren och upp till ca 25 års ålder kan man i longitudinella studier följa hur många unga når högre stadier i utvecklingssekvensen. I vuxna år blir sådana förflyttningar sällsynta och de flesta förblir på det stadium de nådde några år efter de 20. Även om sällsynda förekommer de dock”, s272 (Rosén 2000)
Loevingers teori innehåller nio steg: tre pre-konventionella, tre konventionella, samt tre post-konventionella. Befolkningen fördelar sig normalt över dessa steg, med ca 10% på de senare tre stadierna. ”En övergång till de postkonventionella stadierna innebär en uppluckring av lite stela tankesätt och mer av psyko-logik, det vill säga en förståelse av skillnader mellan sken och verklighet, mellan roll och individ, eller i föränderliga mönster av egna och andras relationer över tid. Detta kan leda till att man går vidare till ett välintegrerat, högsta stadium av utveckling, där man kan hantera till synes oförenliga inslag i livet, till exempel konflikten mellan egna strävanden och andras berättigade anspråk eller kan reflektera över den mänskliga tillvaron och dess paradoxer. Mindre än en procent bland dem som nått hit kan kanske därutöver nå frihet från upptagenheten av det egna, objektifierbara jaget och nå intuitivitet i tänkande och upplevande”, s273. (Rosen 2000)
Rosén skriver: ”Denna nivå [den högsta postkonventionella nivån] innebär en stabil självkännedom och självkänsla och anses vara ett förstadium för en transcendens bortom ett jag eller själv [m ref till en Miller & Cook-Greuter, 1994]. Andliga eller transcendenta erfarenheter som momentära tillstånd ska inte sammanblandas med det överskridande som här avses. Sådana tillfälliga tillstånd kan förekomma på alla nivåer av jagutveckling. I stället avses en upplevelse av verkligheten bortom den som medieras via representationssystemet eller vad den transpersonella psykologin uppfattar som en upplevelse av enhet, det absoluta eller Gud”, s276 (Rosén 2000)
Rosén tycker sig också finna i sitt material, att personer som faktiskt uppnått högre stadier har ett mindre intresse för personlig identitet. ”Detta är ett, utifrån teorin, väntat resultat. En välintegrerad personlighet är liktydigt med att inte behöva undersöka och befästa sin identitet utan [man kan då] ägna kraft åt annat”, s280 (Rosén 2000)
James W. Fowler.
(Bergstrand, 1990) Introduktionen till Fowlers FDT, Faith Development Theory, som baserat på tusentals intervjuer, främst med kristna, tecknat en sorts “stadiumteori” i sex, sju nivåer
(Fowler, 1981) Stages of Faith, boken
(Stages of Faith, 1981; Weaving the New Creation, 1991; Faithful Change, 1996; även i Conn, 1986/1996)
Stages of Faith (1981) presenterar en modell med 6 nivåer för hur en individs andlighet kan utvecklas under loppet av ett liv. Alla uppnår inte samtliga stadier, ens om man blir mycket gammal.
Fowler hävdar att individer kan befinna sig på väldigt olika nivåer, också inom en och samma församling eller andligt sammanhang. Dock menar han att hans framställning och resultat inte ska förstås normativt. Det är inte bättre att befinna sig på en högre nivå.
Mystiska upplevelser? Förmodligen kan de dyka upp på skilda nivåer. Detta hävdar transpersonella psykologer (Wilber m fl, Hart). Att ”50%” haft mystiska upplevelser som för dem bekräftat och inspirerat andligheten (La Cour, replik på Granqvist),
Kritik av Stages of Faith
Kan inte förkara varför individers religiositet verkar kunna gå bakåt? Till det behövs en dynamisk teori.
Detta är något som också finns inom NA. Individens eller själens mognad ses ofta som en trappa, eller ett förlopp i vissa bestämda steg.
Ungdomsårens strävan efter att finna sig själv, en identitet som håller. Studien lutar sig tungt mot diverse stadiumteoretiker. Erikson, Kegan, Kohlberg, Piaget, men framför allt James Fowler. I bakgrunden finns också den psykodynamiska modellen över personlighetens mognad (PDM, DSM). Kritik emot psykologiskt stadietänkande har kommit från flera håll, bland annat postmodernt håll. New age håller sig självt med ett slags stadiumteori.
”Livet som en trappa”
Inom psykologin finns ett flertal modeller som beskriver människans eller personlighetens mognad i trappsteg eller faser. De skiljer sig åt ideologiskt och/eller i grad av upplösning. Vissa fokuserar ett visst avsnitt. De allra första åren (Freud, Mahler, Klein), barn och tonår (Piaget), tonår och adolescens (Elkind). Andra tar ett helhetsgrepp och hävdar att generella faser går att urskilja under hela människolivet (Erikson, Jung). Vissa modeller är i någon mening normativa eller potentiella, det vill säga de beskriver möjliga eller önskvärda stadium. Stadier som går att urskilja hos vissa personer, i en specifik ålder (Fowler, Maslow, Keegan, Kohlberg, Loevinger). De senare har inte sällan ett högsta stadium som kan förefalla gränsa till något mystiskt eller transcendent.
Mellan flera av dessa finns betydande överlappningar. Detta kan dels förklaras med att de tagit intryck av varandra, lärt av varandra, etc. En mer näraliggande förklaring är så klart att det är samma fenomen man studerat, d v s karaktäristiska förändringar i en människas liv.
Barndomen.
0. Infancy and Undifferentied Faith
Infancy
Kallas senare ”Primal Faith” (1996, Faithful Change).
1. Intuitive-Projective Faith
Early childhood; ålder 3-7 (1996b)
2. Mythic-Literal Faith
Middle childhood and beyond
The school child, ”though we sometimes find the structures dominant in adolescents and in adults” (i Conn)
Adolescensen.
Fowler: Adolescens and beyond
”Has its rise and ascendancy in adolescense but for many adults it becomes a permanent place of equilibrium” (i Conn)
Två författare som skrivit åtskilligt om tonåringens situation är Elkind och Winnicott. Elind punktar upp ett antal karaktäristiska drag hos tonåringen: Svartvitt tänkande, inbillad publik, egocentrism, diskussionslystnad, pseudstupiditet, mallighet gentemot vuxna, personlig fabel, symbiotiska ”bästis”-relationer, idealisering och nedvärdering, projektion, perfektionism, skenbart hyckleri/apparant hypocrisy (Elkind, 1967)
Winnicott påpekar att ”det tar år innan det hos en individ kan utvecklas en förmåga att upptäcka jämvikten i självet mellan det goda och det onda, det hat och den destruktivitet som finns jämsides med kärleken inom självet. I denna mening kommer mognaden längre fram i livet, och tonåringen kan inte förväntas skåda bortom nästa stadium, som börjar i tjugoårsåldern” (Winnicott, 2003, s.225)
”Samhällsprocessen måste i realiteten räkna med och erkänna sådana processer hos ungdomen, också dess överdrifter…” (Erikson, 1982,s.104)
Tonåringens begränsning beror förmodligen på en kombination av saker. Dels sådant som kan beskrivas psykodynamiskt. Stressen över att stå inför helt nya uppgifter, och en sorg och rädsla släppa det gamla. Dels ovanan (kognitivt) vid många nya sorters relationer, möjligheter och förpliktelser, bristande erfarenheter göra omvärldsanalys m m. Dels en ren neurologisk omognad (som väl hör ihop med det förra, eller omvänt), att hjärnan faktiskt inte utvecklats så långt ännu. Nyare forskning visar att hjärnan (framför allt den ”sociala” delen, delar av pannloben) är färdigutbildad först runt tjugofemårsåldern.
Ett slags hypotes: NA-anhängaren presterar under sin egen nivå, av samma skäl som adolescensungdomen gör det, på sätt och vis. Stressen och ångesten inför det nya. Regressionen, ”ett steg bakåt”.
Lisa Simpson will bli ”wicca”, men brodern Bart avråder:
”No, no, no. You’re too young to be a witch! Savor the steps leading up to it: college anorexic, string of bad marriages, career disappointment, failed pottery shop. Then when you’re old and alone you can hit the witch thing hard!” (I episoden ”Rednecks and broomsticks”).
I tonåren kan det finnas ett stort intresse för existentiella frågor som dock “inte kan ‘bli myndiga’ förrän i ålderdomen” (Erikson, 1982/2004, sid 91).
”Totalism” (Erikson, ref!) Sv/v tänkande…
Ung vuxen (16-25?).
Hjärnan utvecklas fram till ca 20-25 (Jay Giedd har forskat och skrivit om detta, ref!)
Vuxen
Medelålder.
Early midlife and beyond
”This stage develops a ’second naïvité’”, ett uttryck som Fowler använder med hänvisning till Paul Ricoeur. Här återförenas symboliskt och konkret.
Individen kan förbinda sådant som verkar oförenligt. Man kan uthärda att leva med paradoxer (Bergstrand, 1990).
”Negative capacity” (Bion)
”Unusual before mid-life, Stage 5 knows the sacrament of defeat and the reality of irrevocable commitments and acts. What the previous stage struggled to clarify, in terms of boundaries of self and outlook, this stage now makes porous and permeable. Alive to paradox and the truth in apparent contradictions, this stage strives to unify opposites in mind and experience” (s. 347, i Conn)
I samma resonemang dyker något upp som vi behöver uppmärksammas i fråga om new age. Fowler beskriver vidare hur individen här står fri från grupp, stam, klass, religiöst sammanhang eller nation… På ett djupare plan duger detta kriterium säkert för NA också, men ytligt sett beskriver den en hållning som förekommer överallt inom NA.
”… and whith the seriousness that can arise when life is more than half over” (i Conn, s 347)
Faran här är att bli paralyserad, passiv, ”givning rise to complacency or synical withdrawal, due to its paradoxical understanding of truth” (i Conn, s. 547)
Ålderdomen.
Midlife and beyond
”Exceedingly rare” (i Conn). Ofta blir de dödade av sina egna, och ofta uppskattade först efter sin död.
Det krävs skuldförnimmelse på en hög nivå. Man måste i någon mening ha tagit in en större krets än familj, ingrupp, klan. T ex för att kunna hantera världens öde och teodiceproblemet.
”Universalizers are often experienced as subversive of the structures (including religious structures) by which we sustain our individual and corporate survival, security and significance” (i Conn, s. 348) Duger som beskrivning av hur många inom NA ser på ideal och kanske till och med på sig själva.
”Particularaities are cherished because they are vessels of the universal” (i Conn, s.348)
Här, kanske som hos Maslow på hans högsta nivå, möter man människor som haft mystiska upplevelser? Maslow kallade dessa ”peak experiences” eller ”höjdpunktsupplevelser” för att distansera dem från det religiösa (Wulff-2, s. 521)
Heter ”Generaliserad tro” hos Wulff-2, s.230. Översättning av ”univerzilised”?
Människan blir mer andlig med åren, (Wink, 2002)
“Gerotranscendence: A Developmental Theory of Positive Aging” by Lars Tornstam, PhD (2005).
“The gerotranscendent individual typically experiences a re-definition of the self, of relationships to others and develops a new understanding of fundamental, existential questions.”
– – – –
Jmfl Erik H Erikson (obs! stavas med k & k), och det tillägg hans hustru gjort till senare upplaga.
The Life Cycle Completed (Extended Version)
by Erik H. Erikson (Author) , med tillägg av ett “9:e stadium”, av Joan M. Erikson (utkom 1997)
Först ut kom The Life Cycle Completed 1982, med åtta stadier. (Upptäckten av detta åttonde som Joan M Erikson beskriver i förordet till den utökade upplagan.)
Erik H Erikson 1902-1994
Joan M Erikson 1902-1997
Stadium 8 (såsom Erik och Joan såg det när de var knappt åttio). Joan beskriver i förordet hur hon fann Erik Eriksons eget exemplar av boken fullklottrat med tillägg mot slutet. När Den fullbordade livscykeln utkom så var Erik Erikson knappt åttio. Han blev 92 (91?)
Maturity(65 to death)
Ego Integrity vs. Despair
Reflection on Life
Older adults need to look back on life and feel a sense of fulfillment. Success at this stage leads to feelings of wisdom, while failure results in regret, bitterness, and despair.
Hennes tillägg av ett “stadium 9”
(Wink, 2002) Människan blir mer andlig vartefter hon blir äldre
(Erikson, Erik & Joan) Har också något resonemang om att andlighet/religiositet tilltar med ålder
(Tornstam, 2005) “The gerotranscendent individual typically experiences a re-definition of the self, of relationships to others and develops a new understanding of fundamental, existential questions.”
Erikson talar också om en falsk sorts integration när man blir äldre, att man lyckas vagga in sig i detta: ”Vi måste också erkänna en retrospektiv mytologisering i ålderdomen som kan resultera i en pseudointegration som ett försvar mot lurande förtvivlan. (Alla de syntona kvaliteter som dominerar tabellens diagonal kan naturligtvis användas som försvar på detta sätt.)” Erikson, 2004, s.82.
Detta liknar vad han skriver apropå ”avsky”. Denna är ihop med förtvivlan motpolen till ålderdomens ”integritet”. Han skriver:
”Om motpolen till visdom är avsmak, måste denna (liksom alla andra negativa motpoler) till viss del erkännas som en naturlig och nödvändig reaktion på mänsklig svaghet och på den kusliga upprepningen av ondska och svek. Förnekar man helt och hållet avsmak och förakt, sker det med risk för förtäckt destruktivitet och mer eller mindre fördolt självförakt” (Erikson, s81)
Är New Age ”dålig religion”?
Anknytningsforskningen tycks visa att religion i vissa fall kan hjälpa individen att reparera en dålig anknytning
Farias och Granqvist (2007) menar också att New age förefaller duga dåligt till att hjälpa individerna med att uppnå en ”earned security”. Ibland har religioner visat sig kunna det. Varför inte NA?
Farias & Granqvist (2007) påpekar något försvårande med NA. Tillsammans med ett slags fatalism (allt är meningen, jag blir ledd, etc) så omfattar man också föreställningen att individen har fullständiga möjligheter – och ansvar – att skapa sitt eget liv. Detta liknar faktiskt den situation som antas ligga bakom de svåraste påfrestningarna för det lilla barnet, d v s ”oförenliga strategier”, och som dyker upp i fall av globalt disorganiserade tillstånd (CC, ”cannot classify”).
Författarna varnar för att tro att de bakomliggande faktorerna för olika typer av andlighet är desamma. Detta verkar inte vara fallet, utan till och med tvärtom. (Far&Gran, 2007) (komp vs korr t ex)
”En ny människa”?
Flera kommentorer pekar på hur det inom new age/nyandlighet en viss elitism (ref). Att man utgör spjutspetsen av en ny människotyp (ref?). Psykologin i allmänhet, med bidrag inte minst från kognitiv experimentalpsykologi och anknytningsteori, och psykoanalysen och, om man så vill, teologin, i synnerhet, sätter detta i fråga.
Freud må ha varit kategorisk och tvär när det gällde människans religiositet. Andra har nyanserat och vidgat perspektivet efter honom. Men det är möjligt att att Freuds kritik alltjämt är giltig, åtminstone när det handlar om hur andlighet eller religiositet blir problematisk?
I den fortsatta studien kommer bland annat en freudiansk syn på de existentiella villkoren (formulerade av Werbart, Shausget-Smirgel, och ”Wisdom from the Coach”, mm), användas som ett av rastren för att bedöma den new age/nyandliga tankesfären utifrån vad informanterna berättar.