Någon undrade om det över huvud taget är möjligt att få ihop ”västerländsk esoterism”, med sina detaljerade kartor över nivåer, grader, grundenergier, i den själsliga evolutionen. Med en mer här-och-nu-andlighet av, typ, tror det var Vivekananda.
För mig har det alltid varit danske mystikern Martinus Thomsen, å ena sidan, och den teosofiske avfällingen Jiddu Krishnamurti, å den andra, som gett huvudbry. Det har KÄNTS som att de fiskar i samma sjö, men fiskarna de dragit upp o lagt fram har ju sett så olika ut?
Möjligen är det ett mysterium nedlagt här. Spiritualitetens motsvarighet till fysikens våg-partikel-dualitet…