Akademisk forskning på nyandlighet som bedrivs inom religionsvetenskapen är generellt mindre kritisk än den som bedrivs utifrån psykologisk synvinkel, det är mitt intryck. Eventuellt skiljer sig dessa två approacher från varandra ungefär som lingvister av facket kan skilja sig från t ex de som studerar enskilda språk: De senare har en mer normerande syn på hur språket bör vara, medan de förra gläds åt att upptäcka avvikelser, variation och kartlägga dessas ursprung. Eller för att låna en bild från svampskogen: Religionsvetare är glada för att hitta många och nya exemplar och försöka förstå hur de spridit sig dit, medan psykologin, i den mån den fördjupar sig i ämnet, mer fokuserar på vilka som är giftiga och vilka som är harmlösa.
Liselotte Frisk och Peter Åkerbäck presenterar i ”Den mediterande dalahästen” (2013) en religionsvetenskaplig kartläggning av det slag som beskrivs ovan. Författarna, som båda är forskare vid Högskolan i Dalarna, har försökt att mycket grundligt undersöka utbredningen av nyandligheten inom just detta län.
Vad är religion?
Att definiera religion är en stor utmaning. Hammer (2004, sid 285) menar att det över huvud taget inte låter sig göras. Hur skiljer sig religion från andlighet? Kan andlighet sägas vara en överordnad kategori till religion? Vad så med den alternativa andligheten som är det område som den här uppsatsen ska handla om? Sutcliffe (åååå, sid. ??) hävdar att denna typ av andlighet har behandlats styvmoderligt av den traditionella religionsvetenskapen, som ofta sett världsreligionerna som normalformen och denna nyare andlighet som ”atypisk”.
Hur avgränsa religion
Att undersöka t ex religiositet hos människor ställer forskare inför flera problem. Hur avgränsa eller operationalisera det som ska undersökas är en utmaning (Chryssides, 2007). Olika forskare eller bedömare väljer olika avgränsningar. Det är möligt se att de grundläggande behov som religionen förmår tillfredsställa, såväl vad den ”är”, som vad den ”gör”, som något som kan tillfredsställas av många olika fenomen: En karismatisk säljorganisation, ett visionärt politiskt parti, ett uppslukande intresse för ett eller annat populärkulturelt fenomen, eller engagemanget i ett fotbollslag. Björn Wiman i Dagens Nyheter (2014, 26 juni) recenserar det nya numret av tidskriften NOD 1/2014, vilket har som tema ”idrott och religion”:
“I det nya numret ställer man sig frågan om idrottens roll i det tomrum som har uppstått efter att Nietzsche utropade Guds död. Kanske kan man se den som ett kulturellt substitut för religionens tröst, fest och heliga riter. Jesuitpatern Fredrik Heiding liknar fotbollen vid en ritualiserad kult med självöverskridande, extatiska inslag: en ’värdslig helighet’. Efter att ha läst numret är det snudd på omöjligt att inte se tecken överallt på sambanden mellan fotboll och religion: publikens bedjande blickar mot himlen, spelarnas korstecken och de tvära kasten på plan mellan himmel och helvete.”
En mycket vid definition av begreppet religion ges också i Sutcliffe (2013), vem skriver om detta?
Idéer om hur gå till väga.
ÄR: ”the personal beliefs, values, and activities pertinent to that which is supernatural, mysterious, and awesome, which transcends immediate situations, and which pertains to questions of final causes and ultimate ends of man and the universe” (Moberg, 1970; i Granqvist, 2004; som i sin tur ref till Koenig et al, 1988)
Vad religion är (substans), respektive vad religion gör (funktion)
Förslag till definitioner.
En definition av andlighet är att det är en livssyn som baseras på vissa existentiella och ”överempiriska” antaganden (Frisk & Åkterbäck, 2013, sid. 17-18), dvs “ideologiska element som behandlar meningen med livet, vad som händer efter döden eller föreställningar bortom en empirisk grund som föreställningar om energidimensioner i kroppen eller existensen av bortommänskliga väsen”.
Sociologen Zygmunt Bauman hävdar att ”’Religion’ belongs to a family of curious and often embarrassing concepts which one perfectly understands until one wants to define them” (Bauman, 1997, s165).
Rizzuto (1979, sid. 3) föreslår att religion som ”an institution consisting of culturally patterned interactions with culturally postulated superhuman beings”.
Religioner är ett slags livsåskådningar som ”rör sig med en uppsättning symboler, berättelser, föreställningar och beteenden som ytterst hänvisar till en översinnlig verklighet”, skriver Hammer 2004, sid. 19).
Religionen, enligt Jung (åååå, refererat i Jones, 1991, sid. 5) ”is the traditional shepherd of the process of indiviuation. Its symbols and rituals resonate to those repressed but significant aspects of the unconscious, borh individual and collective. Religion had served in the past to keep men and women open to their depths”
”Finally, spirituality is about finding meaning in one’s life: receiving guidance for life, obtaining answers to qustions about why we are here, what the purpose of life is, and what may happen after we die”, skriver Chryssides (2007, sid. 14).
Statistik
Här följer en presentation av forskning som gjorts på stödet för olika religiösa eller andliga tankar och fenomen. Statistiken berör västvärlden i allmänhet och Sverige i synnerhet.
Sjödin, U. (1994)
Sjödin (1994) gjorde en undersökning bl a med svensk gymansieungdom: 77 % tror på varsel, hälften att det är möjligt att spå om framtiden, 30% tror på spöken, andar, telepati och UFO:n, en fjärdedel tror på astrologi, samt 20% tror på reinkarnation. Vuxna individer i samma undersökning hamnar något lägre: Varsel 56%, UFO:n 25%. I Sjödins undersökning är det mellan 4-10% som identifierade sig som “kristna”.
Tidningen Dagen (2008)
Tidningen Dagen (2008b, 16 juli), i samarbete med Liselotte Frisk, professor i religionsvetenskap vid Högskolan i Dalarna, gör 2008 en undersökning om bland annat stödet för nyandliga föreställningar i befolkningen. Av de 923 personer som tillfrågas svarar 32,8% att de antingen instämmer helt eller delvis på frågan: “Jag tror att människan återföds (reinkarnation)”.
Centrum för Samtidsanalys (2009)
Centrum för Samtidsanalys (2009, februari) i samarbete med Demoscope gör under hösten-vintern 2008-2009 en undersökning med 2797 svenskar i åldrarna 15-89 år: ”Tro och andlighet i Sverige”. En av fyra tror på ”Ödet”, dvs att allt är förutbestämt, visar undersökningen. En av fem tror på UFO:s. Drygt en tredje Byt till procent del tror på liv efter döden och en odödlig själ. (Att jämföras med att endast 15% procent anser sig vara “religiösa” i någon grad och endast 4% svarar “helt och hållet” på sistnämnda fråga.)
På frågan om respondenterna tror på “Reinkarnation (återfödelse)” svarar 20% i någon grad jakande. Tanken är mer populär hos kvinnor, ca 30% av dem och 10% hos männen, svarar jakande i någon grad. Medräknat dem som svarar “Varken eller” så utgör denna grupp, som i någon grad tror eller i vilket fall inte ställer sig helt avvisande till tanken på reinkarnation, 38%. Yngre och personer upp till pensionsåldern tror i högre grad på reinkarnation än äldre. I gruppen 65-89 år är det 12% som tror på reikarnation.
Kvinnor tror på typiska “nyandliga” fenomen (Telepati, Paranormala fenomen, Astrologi, mm) i snitt 10-15% mer än männen. Störst könsskillnad visar sig i frågorna ”Liv efter döden”, och ”Att döda människor kan kontakta levande”. Här är skillnaden mer en tjugo procentenheter.
New age/nyandlighet må ha varit ett ungdomsfenomen, men av dessa resultat att döma är det inte längre det. Dock är stödet hos kvinnor, jämfört med män, markant större. Vilket ger stöd åt uppfattningen att nyandligheten är en kvinnorörelse (NN, åååå?)
På frågan Hur ofta besöker du kyrka/moské/tempel/synagoga?, svarar 4% “Varje vecka” och 5% “Någon eller några gånger per kvartal”. En dryg tredjedel tror på paranormala fenomen och en dryg fjärdel tror på telepati.
På frågan “Hur ofta ber du till en högre makt?” svarar 48% att de gör det åtminstone “Någon eller några gånger per år”. (Svarsalternativen var Ständigt/Varje dag/Någon eller några gånger i veckan/Någon eller några gånger i månaden, samt Någon eller några gånger på år.) Av denna grupp svarar 54% i någon grad jakande på alternativet ”Bönen handlar oftast om specifika händelser som jag vill eller inte vill ska hända.” Detta är det alternativ av föreslagna böneorsaker som får störst stöd. (Jmfr ”foxholes” av Allport.)
Motsvarande grupp som i någon grad tror eller åtminstone inte ställer sig helt avvisande till tanken på “En odödlig själ” är 55%. Tanken om “Liv efter döden” har motsvarande stöd hos 57% i undersökningen. Jämfört med hur många som karaktäriserar sig som “Religiösa” (15% som svarar i någon grad jakande och ytterligare 18% som svarar “Varken eller” på denna fråga) så går det ana att det är en fortlevnad efter döden som inte helt stämmer överens med traditionell teologi.
MORI, England (2006)
En undersökning i England 2006 visade att 28% av britterna tror på astrologi, 43% tror på telepati, 56% på varsel och ESP, 18% tror att det är möjligt att spå i framtiden/tarot, och 23% tror på reinkarnation. Undersökningen utfördes av MORI (2006, refererad av Frisk, 2007, s112).
World Value Survey (2000)
Frisk (2007) refererar till den europeiska delen av undersökning från år 2000 (World Value Survey, EVS2000) som visat att 44,2% av européerna tror på telepati, 24,4% tror på reinkarnation och 19,1% uppger att de höll sig med en lyckoamulett.
Harris Interactive (2013)
Företaget Harris Interactive (2013, december) gör i november 2013 en online-undersökning med 2250 personer i USA. Denna ger följande resultat: 24% av de tillfrågade svarar ”Belive in” på frågan: ”Reincarnation – that you were once another person” (övriga svaralternativ var: ”Don’t believe in” och”Not sure”). Vidare bejakar de tillfrågade att de tror på ”Astrology”: 29%; ”Ghosts”: 42%, samt ”Miracles”: 72%. (Exempel på andra frågor som besvarades och där stödet gissningsvis hade varit mycket svagare bland svenskar: ”Jesus is the Son of God”: 68%, ”Hell”: 58%, ”The Virgin birth (Jesus born of Mary)”: 57%, samt ”Creationism”: 36%.)
Stödet för reinkarnation är ungefär lika starkt i alla åldergrupper, förutom i kategorin ”68+” där det är ca tio procentenheter lägre. Vidare har stödet för reinkarnation ökat med i genomsnitt 3% sedan mätningen 2005. Ihop med ”Darwin’s theory of evolution” är det den fråga (av totalt 17) där stödet ökat mest.
Vad är det som hänt?
Liselott Frisk refererar till två amerikanska religionsvetare, James R. Lewis och J. Gordon Melton, som ser new age som “an integral part of a new, truly pluralistic ‘mainstream'” (Frisk 2000, sid. 52).
”What we are witnessing today is not so much a disappearance of religion, but rather a relocation of the sacred. Gradually losing its transcendent character, the sacred becomes more and more conceived of as immanent and residing in the deeper layers of the self” (Houtman & Aupers, 2007, sid. 315).
Sutcliffe och Bowman (2000, refererat i Houtman och Aupers, 2007) skriver att ”contrary to predictions that New Age would go mainstream, now it’s if the mainstream is going New Age”.
Kärfve skriver att ”New Age tolkar något essentiellt i det senmoderna samhället och följaktligen kommer att stanna så länge detta består” (1998, sid. 28).
New age och det ockulta bildar, enligt Hammer, ”ett slags tredje spår bredvid kyrkan och det sekulära samhället” (Hammer 2004, sid. 76).
”The construct of holistic individualism has been identified in relation to the New Age but it is plausible to find it applied elsewhere. An obvious example is the growing interest in spirituality within modern societies, a concept that overlaps in many ways with New Age ideas in the way it emphasizes non-ordinary experiences at the individual level and distances itself from communal forms of religion. It may be the case that holistic individualism is a social-cultural phenomenon of which the New Age is merely a precursor” (Farias & Lalljee, 2008, sid.?).
Émile Durkheim talade profetiskt om ett framtida samhälle som är så heterogent att det enda som till slut förenar alla människor är det faktum att alla uppfattar sig själva och alla andra som autonoma individer. Durkheim, enligt Hammer, ska ha uttryckt att religiösa utövare kommer ”att som religionens kärna sätta upp principen att vara sann mot sig själv” (Hammer 2004, s. 313).
Hur gruppera?
NAOS (åååå?)
Granqvist och Hagekull (2001) har via undersökningar med instrumentet New Age Orientiation Scale kommit fram till att bilden av ”ett smörgåsbord” är missvisande (skriva lite bättre och mer!) I själva verket så fanns det en stor överensstämmelse i hur anhängare av new age föreställde sig världen: Tror personen på vissa saker, så tror personen även på vissa andra saker. Granqvist slutsats är att gruppen kan ses som homogen åtminstone i vissa avseenden.
Forum för Samtidsanalys (2009)
Undersökningen ”Tro och andlighet i Sverige” (Centrum för samtidsanalys, 2009) finner via klusteranalys att gruppen om knappt tretusen svenskar som tillfrågats fördelar sig i tre huvudsakliga dimensioner efter hur de besvarar frågorna som ingår i undersökningen: ”Traditionell religion” (som omfattar de som tror på ”Gud och himmelriket”), ”Själslighet” (som tror på ”sökande inåt i den egna själen för att få en bättre förståelse för tillvaron” och vikten av inre harmoni”), samt slutligen ”Övernaturlighet” (som omfattar de som tror på ”paranormala fenomen”, ”telepati, healing”, ”spöken, ödet, änglar, häxor”, samt ”reinkarnation”).
Via en ytterligare analys faller ovanstående tre dimensioner ut i fem grupper: ”Religion” (stark traditionell tro och ingen tro på det övernaturliga), ”Tradition” (anhängare av traditionellt kristna värderingar och ingen tro på det övernaturliga), ”Pragmatism” (varken traditionell religiös tro eller en tro på det övernaturliga), ”Öde” (”stark tro på det övernaturliga, liten tro på det traditionellt religiösa, inget mått av själslighet”, samt ”Nyandlighet” (”stark tro på det övernaturliga och det själsliga, ingen tro på det traditionellt religiösa”).
Grupperna ”Öde” och ”Nyandlighet” förfaller vara de grupper med störst relevans för denna studie, men hur ska olikheterna förstås? Vad betyder det att gruppen ”Öde”, till skillnad emot ”Nyandlighet”, inte har något mått av ”Själslighet”, men att de dock delar en stark tro på det ”övernaturliga”? I en analys anger studien att grupperna ”Tradition” och ”Nyandlighet” uppvisar de största motsättningarna i materialet, medan gruppen ”Öde”: ”befinner sig i mitten av värderingsskalan och karaktäriseras av personer som inte tydligt tagit ställning i trosfrågor, men som anser att det mesta kan vara möjligt”, samt att dessa ”inte [ägnar sig] åt något aktivt, andligt sökande”.
De två gruppernas teve-vanor kan möjligen ge en fingervisning. Det som gruppen ”Öde” helst tittar på är ”nöje, långfilm, svenska TV-serier”, medan gruppen ”Nyandlighet” uppgett att de tittar på ”dokumentärer, långfilmer, nöje, utländska TV-serier, miljö, talkshows”.
”A Grand Theory”
Förra året utkommer antologin ”New Age Spirituality: Rethinking Religion” (Sutcliffe & Ga, 2013) som är ett ambitiöst försök att samla forskning och idéer på området. En av de förhoppningar som uttrycks i boken är att tiden nu ska vara mogen att försöka skapa en ”stor teori” på det andligt-religiösa området. I en sådan modell ska den alternativa andligheten inte kategoriseras eller ses som ”atypisk” eller avvikande från traditionell religion, utan få en plats på jämlika villkor.