Mot denna bakgrund är det av vikt att man inom den traditionella terapeutiska sfären även kan attrahera problemtyngda personer med mer nyandlig livsorientering. Att […] förskjuta nyandlighetens belackare till garderoben tycks alltså ej tjäna ett gott syfte i det långa loppet. Tvärtom kan vi i så fall förvänta oss att den nyandlige fortsätter att knapra i sig dyrbara placebopiller från det alternativa medicinskåpet och därmed riskerar att förbli i ett tillstånd av underdiagnosticerat lidande.
Pehr Granqvist, idag professor vid Stockholms universitet och en världsauktoritet på sitt område, skrev för tjugo år sedan en webbessä om new age/nyandlighet och psykologi. Man kan väl inte säga att det var direkt tidigt i hans karriär, han hade redan hunnit forska på ämnet en hel del och doktorera, men på sätt och vis var det säkert det ändå. (Därför har jag också försökt välja en bild från när han var yngre!)
Analyserna har han sannolikt hunnit slipa åtskilligt på sedan dess, i forskningsartiklar och böcker. Men det är en insiktsfull och relativt lättillgänglig text – inte för kort och inte för lång – som vänder sig till en intresserad allmänhet och därför har den fortfarande sitt värde, tycker jag.
Länken fungerar inte längre. “Tro och vetande” är idag namnet på Christer Sturmarks förlag. Som bl a gett ut Granqvists senaste bok. Det tror jag inte riktigt det var då. Men i någon form, fritt ur minnet, ingick texten i en antologi som gavs ut med den avsändaren. “Tro och vetande 2.0”? (I samma veva fanns en kortare version av texten med som artikel i Psykologtidningen.)