Mangs, K., Martell, B. (1995). 0-20 år i psykoanalytiska perspektiv. Studentlitteratur. Lund
“Tidig adolescens är beundrans, idoliseringens och svärmeriets tid. De från de tidiga objekten delvis tillbakadragna laddningarna kan disponeras för nya relationer … Som ett steg mot mognad från de idealiserade föräldraobjekten kan man betrakta de övergångsfigurer med idolkvalitet som det finns gott om i adolescensen. Man beundrar och identifierar sig med allt från skådespelare, idrottsstjärnor, ungdomsledare till äldre lyckade kamrater. Känslorna kan vara svärmiska, sensuella eller respektfullt engagerade … En fortsatt idealisering även hos vuxna kan vara tecken på omognad.” (s251)
“Han kan också ta sin tillflykt till ett narcisstiskt försvar med uppladdning av självet, som visar sig i självupptagenhet och megalomana fantasier och storhetsdrömmar. Denna flykt kan vara räddande, nödvändig och adaptiv. De fasadekvata försvaren, ofta regressiva men adaptiva, leder utvecklingen vidare, medan de hämmande försvaren fordrar motladdning och därmed binder energi.” (s254)
Högadolescens (ca 14-16 år)
“Övergången från den tidiga adolescensen försiggår gradvis och visar sig bl a i en mer målmedveten inriktning på redan formulerade livsfrågor, som t ex “vem är jag?” och “vad är meningen med livet?” Så småningom kommer den normala adolescenten fram till en klarare syn på sig själv och kan i varje fall besvara den första frågan med ett något säkrare “det här är jag”.” (s256)
—-
Vad som leder fram till ett accepterande av de existentiella villkoren:
Beroende av teoretisk referensram så kan detta förlopp beskrivas på olika sätt. Men en sund personlighetsutveckling innebär att gradvis, med omtagningar och hinder, så ska individen nå fram till att i vuxen ålder kunna ha ett gott liv. Detta som Freud så kärnfullt formulerat som en förmåga till kärlek och arbete (ref).
Denna mognad är gradvis, fortgår normalt under hela livet. En grundläggande tillpassning bör inte komma för sent, men inte heller för tidigt. En tonåring som är klok och behärskad kan göra ett beklämmande intryck.
“Till sist kan anföras att barn (i varje fall i vår kultur) som på detta stadium [tidig adolescens: 12-14år] inte upplever konflikter med föräldrarna antingen envist har trängt bort sina impulser, både de aggressiva och de libidinösa, eller möjligen har så svaga sexuella och aggressiva impulser att jaget rår med att bemästra dem.” (s254)
Eller, med referens till Anna Freud (1958, i boken), att “adolescensen är ett avbrott i en förut lugn utveckling och att om jämvikten bestod i adolescensen så skulle detta vara onormalt”. (s256)
“Till den kraftigt ökande intellektuella intressesfären och det dynamiska känsloläget hör religiösa och estetiska frågeställningar och upplevelser, liksom även filosofiska, sociala och politiska intressen och engagemang. Adolescentens värld vidgas och expanderar på snart sagt alla områden.” (s258)
Omedvetna fantasier:
Arkaiska föreställningar… “I vissa omedvetna fantasier finns en dunkel önskan om världens undergång. Så kan ett atomkrig ses som en förutsättning för en kommande guldålder. Några utvalda skall därpå få total besittning av jorden (modern) utan konkurrenter (utan fader, utan syskon). Fadern är i vägen, den som hindrar önskningarna om att få besitta moderns kropp.”(s259)
“I bilden av madonnan och barnet dyrkas och idealiseras den obefläckade fruktsamheten dvs faderns roll förnekas och därmed även moderns sexualitet. Naturen, moder jord, orörd av människans (mannens) ingripanden blir ett ideal; en uppfattning som i förlängningen kan leda till teknikfientlighet.” (s259)
I adolescensen finns också homosexuella inslag och tendenser, som psykoanalytisk teori fördjupar sig mycket i, men som leder för långt att försöka återge eller argumentera för här.
“Det kan vara befriande att bli vuxen, att växa ikapp auktoriteterna, att stå på egna ben och finna att världen inte är så skrämmande stor. Men det är också vemodigt att lämna en barndomsvärld som man trott fanns till mest bara för en själv och till på köpet mista eventuella illusioner om föräldrars och/eller egen storhet (omnipotens).” (s260)
De försvar som är centrala i högadolescensen är förskjutning, reaktionsbildning (för att handskas med den egna aggressiviteten), samt intellektualisering, askes och narcissism (s263)
“Asketiska övningar och aktiviteter som åstadkommer självpåtagna pressande affektiva och sensoriska tillstånd ger en upplevelse av herravälde över hotande drifter och främjar därmed självkänslan.” (s263)
“Narcisstiska försvar brukar vara hämmande. För att skona självkänslan inför misslyckanden kanske adolescenten inte utvecklar sina färdigheter och möjligheter fasenligt. Tonåringen kan istället leva på en imaginär storhet och inte se sin verkliga situation eller sin begränsade förmåga, och testar den inte heller i verkligheten utan flyr till fantasier och storhetsdrömmar.” (s263)
“Winnicotts _övergångsområde_ ,förvandlingens område, är en rastplats där inre och yttre verklighet hålls separerade och ändå lierade. Denna värld av mötande kontroversiella verkligheter behöver inte vara utmanande och krävande utan kan vara stimulerande och inspirerande. Artistiska upplevelser och verksamheter i alla former hör hemma här liksom religiösa och andra erfarenheter och engagemang av alla slag.” (s268)
Som uttryck för “olösta oidipala konflikter” hos vuxna individer skriver författarna (med referens till Pentti Ikonen, 1986) nämner författarna cynismen, som vilar på djup besvikelse, som kan yttra sig som “ett cyniskt filosoferande om livets meningslöshet där det fastslås att kärlek aldrig kan tillfredsställas utom möjligen i fantasin”. (s270)
Om den förlängda adolescensen skriver man: “Den unge stannar envist kvar i sin kris och sin adolescenta position, inte utan en viss belåtenhet, och försöker förena barndomens tillfredsställelse med den vuxnes privilegier. Det förefinns också ett klart motstånd mot regression i förening med bearbetning av konsoliderande processer. Detta innebär att drifts- och jagutvecklingen mot mognad och vuxenhet blir fördröjd, så att de pregenitala drifterna som reaktiveras inte går mot genital mognad eller att jaget kvarhåller magiskt tänkande som hämmar möjligheten till realitetsprövning. Denna hämning är markant i förlängd adolescens och kan vidmakthålla omnipotenta föreställningar.
Libidinös kontakt med det motsatta könet, kvarstår ofta på en omogen nivå. Däremot kan intressen och ideal vara en betydande ingrediens i gemenskapen och motparten är ofta påfallande lik eller diametralt olik den oidipala föräldern. Föreställningen att inte behöva välja mellan en manlig eller en kvinnlig identitet bevaras envist och är i själva verket grunden till att adolescensprocessen inte överges.” (s271-272)
Vid en misslyckad adolescens “förekommer sammanbrott, borderline- och psykosliknande tillstånd” (s272)
Primär- och sekundärprocesser:
“Primärprocessen följer lustprincipen framför realitetsprincipen. Tanke och handling blir ofta samma sak liksom en önskan och dess uppfyllelse. Primärprocessen är suverän, den generaliserar, upphäver tid och rum såväl som motsatser och orsakssammanhang. Förtätning och förskjutning av ett innehåll är vanlig och negation är möjlig. Delar får stå för helheter och helheter får stå för delar … _Sekundärprocessen_ däremot ses som mer objektiv och förnuftig varför den skulle komma _senare_ i utvecklingen. Sekundärprocessen använder medel som logik, ordningsföljd och liknande. Den står för både det stabila och flexibla och hjälper oss att tydliggöra olika företeelser. Här är negation inte möjlig.” (307-308)
Obs! Religionen håller möjligheter öppna som liknar primärprocessens möjligheter. Men i sagoartad form, och därför är det kanske mindre riskabelt. Men i en andlighet med “vetenskapliga” anspråk, som så uttryckligen hävdar det inte handlar om att tro på dessa föreställningar, men veta dem?
“En speciell frändskap med primärprocessens sätt att arbeta kännetecknar barn, konstnärer och andra skapande personer.” (s308)
“… det som hos psykotiker kan verka som primärprocess är ibland primitiva sekundärprocesser eller kanske primärprocesser präglade av primitiva sekundärprocesser.” (s308)
“Samverkan mellan de två processerna fungerar inte alltid smidigt. Somliga kan trots hög intelligens ha svårt för att tillåta sig primärprocesser och får svårt att förstå känslor och bearbeta dem samt svårt att förstå primärprocessens språk med symboler och metaforer, i synnerhet om dessa rör den egna självkänslan.” (s308)
Div:
“_Den narcissistiska nutidsmänniskan_- den nya människotyp som beskrivs som en självupptagen konsument, ytlig, ohistorisk och ensam.” (s314)
Om relationen narcissism och livets ändlighet skriver författarna: “Att erkänna existensens ändlighet innefattar också att vidgå sin egen dödlighet och att kunna inrätta sig därefter. Här blev Kohut spekulativ och rörde sig med kosmiska begrepp. Kohut tänkte sig _en högre form av narcissism_ som har vissa likheter med spädbarnets förmodade primära narcissism – ett slags upplevelse av en gemenskap i tidlös existens.” (s315)
“Bodegård skriver med instruktiva exempel, en läkares erfarenheter av ungdomar och barn som ställs inför livets ändlighet (1979, 1992).
_Tonåringens_ strävan går mot självständighet, ett löfte (eller hot) som skall börja infrias och det blir därför extremt svårt att lämna livet. Om adolescenten ges möjlighet att själv ta ställning till åtgärder, får betänketid etc räddas något av självständigheten. Den oppositionelle adolescenten löper då mindre risk att förlora självkänsla och hälsosam suveränitet samt att ‘krokna i ett för tidigt verklighetsanpassat åldrande’.” (s315)
Oidipus
“Oidipuskomplexet är inte en speciell orsak till neuros; det finns inga _speciella_ orsaker till neuroser. Dock krävs det en psykisk utvecklingsnivå, motsvarande den som uppnåtts i oidipalfasen, för att kunna utveckla en så avancerad psykisk prestation som en neuros utgör.” (s165)
Vinsterna av en genomgången oidipal “kris”:
Barnet har upplevt en förälskelse
En preliminär sexuell inriktning på motsatt kön har grundlagts
Barnet har genomgått en inre utvecklande sorgeprocess
Barnet har fått tas med en inre konflikt
Skillnaden mellan fantasi och verklighet har blivit klarare
Kroppsuppfattning och könsidentitet har stärkts
Omnipotensföreställningar har reducerats
Identifieringar gynnats
Överjaget strukturerats och
Incest har blivit tabu liksom att döda
(s 166)
Regression
“… att återskapa ett förflutet i det närvarande.” (s176)
“Regressioner avseende psykosexuella _drifter_ brukar ske till fixeringspunkter. Sådana uppstår ofta vid för liten, för stor eller ryckig driftstillfredsställelse och brukar utöva ett psykiskt sug till dessa punkter.” (s176)
“Regressioner i _jaget_ , såsom vid exemplet ovan under varaktig regression, medför ofta att den förmåga som ett visst barn senast förvärvat först går förlorat. Det gäller dock inte ett återtåg steg för steg utan avser mer vissa hierarkier av funktioner och strukturer. Dessa kan ha förstärkts av traumatiska upplevelser samt genom erfarenheter av vad som ger säkerhet och förmåga att klara sig. Sådana funktioner kan utöva en lika stark refressiv dragningskraft som fixeringspunkter.” (s177)