Individnivå
”To know that a person is in some sense ‘religious’ is not as important as to know the role religion plays in the economy of his life.” (Allport, 1967)
Reflektioner som passar på individnivån
Synen på psykologiska besvär och den hjälp man kan få uppvisar stor variation i materialet. Många har själva sökt hjälp vid någon tidpunkt, också inom vanlig psykoterapi, och uttalar sig positivt om detta. Uppfattningen att psykologin skulle behöva kompletteras med ett andligt perspektiv, som bland annat tar hänsyn till sådant som telepatisk påverkan av olika slag och tidigare liv, delas av flertalet respondenter.
På vilket sätt är det ett smörgåsbord?
Själv ser jag new age/nyandlighet som en homogen företeelse (Granqvist, Hammer). Mot detta kan man resa invändningar. Själva det intryck fenomenet gör, med alla sina olika praktiker och färgstarka uttryck förvillar. Det behövs att man ordnar de olika bitarna i någon sorts hiearki (Granqvist), då visar det sig att ett det finns en kärna som många, om än inte alla, delar. Holism, individualism, evigt liv via reinkarnation, utveckling mot fullkomlighet via karma, osv
Men new age/nyandlighet är, så klart, en intresse som olika individer ägnar olika mycket tid åt, och där intresset blir annat uteslutande i olika hög grad, och på olika sätt, och med olika grad av engagemang. I den meningen är det ju ett ”smörgåsbord”, kan man säga.
Att man tror vad man vill, studerar och förstår världen och sig själv via Alice Bailey och hennes kanaliserade ”tibetan”, Djwal Khul, eller något annat, det är egentligen inte det som är det viktiga (som i Alport-citatet), det är vilken ”roll det hela spelar i individens inre ekonomi”. Och hur ska man kunna fastställa det? Och finns det över huvud taget sådana individuella skillnader ”bakom” de på ytan samstämmiga intervjusvaren och den lära som samtliga omfattar.
Finns det någon variabel som gömmer sig bakom de likartade föreställningarna?
Ambivalens? Symboliseringsförmåga? Förmåga till att känna skuld? Paradoxal förmåga? Sv/vitt tänkande? Typ av försvar? Adolescent tänkande?
Om det är motiverat och verkar passa in: Presentera en modell som utgår från kapaciteten att uthärda, kunna smälta, rentav välkomna och/eller näras av motsägelsefull eller komplex information, motsägelsefulla impulser, iakttagelser av sig själv?
Tanke bakom ”individavsnittet”
Så här långt har studien försökt fånga och beskriva föreställningsvärlden hos anhängare av new age/nyandlighet som grupp och försökt säga något om atmosfären och särdrag, som skiljer den från annan slags andlighet. Ambitionen med det följande avsnittet är attt försöka säga något på individnivå om materialet. Detta görs dock med väldigt lätt hand.
I denna del av diskussionen ska vi pröva att se om det går att hitta någon eller några ”markörer” i resultatet som kan indikera att bakom till synes likartade uppfattningar ändå finns något slags variation som är relevant att beakta. Ett försök att se resultatet ur ett annat perspektiv, ”på tvärs”. Finns det sådant i materialet som tyder på att likartade uppfattningar kan uttryckas på olika mognadsnivå?
Om respondenterna skiljer sig åt i något annat avseende, än reinkarnation/karma/fullkomning?
I materialet finns såväl likheter som skillnader representerade. Detta har vi beskrivit på gruppnivå. Mycket är gemensamt, vilket var förväntat. Men intrycket av intervjuerna är ändå att det finns någon annan variabel i materialet som gör att de farhågor eller den kritik som går att rikta emot new age/nyandligheten, dess ”tryck” mot ”regression” – och som anhängarna antas vara utsatta för i högre grad än t ex religiösa i allmänhet – upplevs eller hanteras olika av olika anhängare.
Går det att hitta en markör i hur anhängare presenterar sin livssyn och resonerar utifrån frågorna i intervjun, som kan synliggöra denna skillnad? En hypotes är anhängare kan skilja sig åt i kapacitet för ”tolerance of ambitguity”.
Att vara involverad i new age/nyandlighet och ha denna som förklaringsmodell och inspirationskälla gör det potentiellt svårare att leva ett vuxet liv, att över tid försonas med livets villkor. ”Tolerans of ambiguity” är den variabel som svarar för utfall i vuxen adaptiv förmåga, när graden av engagemang och övertygelse i världsbilden är densamma för två personer. (Tekniskt)
Följande är en hypotes: När graden av engagemang eller ”infärgning” av världsbilden är densamma hos två individer, så är grad av ambivalens eller ”paradoxal kapacitet” det som avgör om och i vilken grad individen kan leva ett gott liv.
OV=grad av ”infärgning” eller engagemang av föreställningsvärld (låg-vanlig vidskepelse, jämfört med t ex hög-mina respondenter)
OV=grad av koherens hos själva läran (t ex att kunna förklara varför ”allt är mkt gott”, löser teodicéproblemet på ett intellektuellt övertygande vis: låg-kristendom, medel-”gnosticism”, hög-MK)
OV=grad av mognad på P-axeln
BV=nivå av ”paradoxal” kapacitet längs S-axeln
BV=grad av lidande (men den med naturlig borderline-andlighet lider inte?)
Hos Fowler? OV=
Vad talar för att det bakom likartade föreställningar kan gömma sig en annan variabel? Att föreställningarna är så spridda bland folk i allmänhet (ref). Att tankar om reinkarnation och karma är så vanliga i andra kulturer att det är svårt att hävda det som dys-funktionellt.
Måste vara uppmärksamma på sådant som ”normalisering”. Innebär en new age/nyandlig övertygelse en större påfrestning eller förvillelse än gängse kristendom? Bådeoch kan man hävda. Dock går det förmodligen inte att hävda att vissa föreställningar, som reinkarnation, automatiskt ställer till problem. Halva jordens befolkning omfattar denna föreställning i någon grad.
Redan Freud menade att man i religionen hade en smitväg från vuxenlivets krav. Likheter med barnets upplevande anfördes som argument: Att få underordna sig en föräldrafigur som är mäktig till mycket, det magiska tänkandet, m m (ref). I diskussionen ovan har nyandlighetens föreställningsvärld jämförts utifrån författare som Werbart, Faber, Elkind m fl, och vissa drag har påpekats som har likheter med barns och ungdomars tankevärld.
Här ska vi se om respondenterna skiljer sig åt i något annat avseende än i fråga om övertygelsen om reinkarnation/karma/fullkomning?
Dessutom kanske vi behöver sätta de existentiella villkoren inom ”citationstecken”. Det vill säga, att även om man föreställer sig ett liv efter detta och då åtminstone på en ytlig nivå är på kollisionskurs med villkoret om människans dödlighet så kan en sådan föreställning ändå förekomma på olika mognadsnivåer. Med uppfattningen om vår ”dödlighet”, som exempel: Likartade uppfattningar kan här gömma skilda mognadsnivåer, liksom olika uppfattningar i frågan (t ex kristen, ateistisk, eller new age/nyandlig) kan vara uttryck för liknande mognad!
Materialistiska-ateistiska-vetenskapliga uppfattningar är inte autmatiskt mer mogna. Även om kanske finns en korrelation på gruppnivå.
Vad menas med personlighetens mognad utifrån psykoanalytisk teori? Vilka är dess kännetecken? (Werbart)
(Symboliseringsförmåga? Paradoxal kapacitet (Akthar)? Grad av sv/v tänkande? Adolescent upplevande och tänkande? Typ av försvar? )
Kort sagt, hypotesen är att individen kan läsa vilka böcker hon vill (t ex Alice Bailey och hennes kanaliserade ”tibetan”, Djwal Khul) och vilja beskriva sin övertygelse och världens framtid och tillstånd nästan hur som helst (på ytnivå). Det är egentligen inte det som är det viktiga. Utan som i Alport-citatet är det vilken ”roll det hela spelar i individens inre ekonomi” som betyder något.