Inledning
Betraktad såhär från en fläck på jorden där kyrkorna står så gott som tomma (Centrum för Samtidsanalys, 2009; Frisk & Åkerbäck, 2013, sid. 31) och i slutet av en universitetsutbildning som till stor del ändå handlar om att förstå något om människans inre och hur hon ser på sitt liv, men där ämnet andlighet i stort sett inte berörts, kunde man förledas att tro att religionen verkligen har spelat ut sin roll. Ungefär som Freud en gång förutspådde att den skulle göra (Jones).
Men det stämmer ju bara inte. Dels är en stor majoritet av jordens befolkning alltjämt troende (NN,åååå?) och via invandringen till Sverige är det rimligt att förmoda att religiösa föreställningsvärldar även framöver kommer att spela en roll i konsultations- och terapisituationer. Dels verkar den sekulariseringsprocess som pågått i vår del av världen ha ersatts av något som inte är mer rationellt än vad som fanns innan. Flera beroende mätningar visar att svensken alltjämt hyser en mängd föreställningar om tillvaron, om en hinsides verklighet och om övernaturliga samband och fenomen, som naturvetenskapen inte kan belägga. Acceptansen eller intresset för sådant som reinkarnation, varsel, telepati, andekontakter, mm, är stor (Dagen, 2008b, Centrum för Samtidsforskning, 2009).
Tidningen Dagen, i samarbete med Liselotte Frisk, professor i religionsvetenskap vid Högskolan i Dalarna, genomförde 2008 en undersökning av nyandliga sympatier bland svenskarna. På ledarsidan sammanfattar tidningen undersökningen, som bland annat visat att hälften (ref! mejlat Dagen) av de tillfrågade instämt helt eller delvis med påståendet: ”Gud är något inom varje person snarare än utanför” och att var tredje helt eller delvis hållit med om påståendet: ”Jag tror att människan återföds (reinkarnation)”:
”Det var en gång en etablerad sanning att moderniseringsprocessen utgjorde den kvast som skulle sopa bort tron på en andlig verklighet. I takt med den tekniska, vetenskapliga och ekonomiska utvecklingen skulle den religiösa föreställningsvärlden avskaffas. En modern, välutbildad och förnuftig människa var med nödvändighet en sekulariserad människa. Så trodde inte minst religinssociologerna. Peter Berger, en av de världsledande auktoriteterna inom området, hävdade i slutet på 1960-talet att vid inträdet i det tjugoförsta århundradet skulle religiöst troende människor utgöra obetydliga sekter, små öar i ett hav av sekularisering. Men Gud-är-död-teologin är i dag tämligen död. Däremot lever Gud, inte bara som varumärke i Almedalen. Berger har som en rad andra religionssociologer tvingats tänka om. Förnuftstron har inte konkurrerat ut religiösa tankar och föreställningar. De har snarast blivit vanligare. Den omvände Berger talar till och med om en explosionsartad ökning. Dock har moderniseringsprocessen inneburit en tydlig individualisering av det andliga livet och den religiösa tron. På många håll har de religiösa institutionerna tappat sin tidigare dominerande ställning. Monopol har ersatts av mångfald. Utvecklingen ledde inte nödvändigtvis till sekularisering – något som för några årtionden sedan var ett axiom – utan snarare till pluralisering” (Dagen, 2008a, 16 juli).
Sammantaget brukar sådana föreställningar ingå i det som kallas new age och i vissa delar av den så kallade nyandligheten. Den här studien kommer fokusera på denna typ av andlighet.