ÖST ÄR ÖST OCH VÄST ÄR VÄST OCH IBLAND MÖTS DE
En studie i nyandlighetens psykologi
Stefan Hellsten
Hypotes:
New Age (med sin kombination av reinkarnation, karma, och en föreställning om själens gradvisa fullkomning) utövar ett tryck på anhängaren som gör att denne fungerar på utvecklingsmässigt lägre nivå än vad som annars vore naturligt.
New Age-ideologin utövar ett inflytande på anhängaren att fungera på en utvecklingsmässigt lägre nivå än vad som annars vore naturligt för denne.
Fråga 1:
Hur upplever och resonerar new age-anhängaren kring de eviga frågorna?
Fråga 2:
Hur upplever new age-anhängaren de gängse (kristna och materialistiska) svaren på dessa frågor i relation till sin egen övertygelse?
Copingstrategier är ”automatiska psykologiska processer som skyddar individen från ångest och från att bli medveten om inre eller yttre faror eller påfrestningar” (Mini-D, DSM-4. 2002). Dessa är organiserade i olika nivåer vilka korresponderar med olika mängd inskränkning av individens livsupplevelse och fungerande. Känslor av lidandets meningslöshet, livets korthet, ens fundamentala övergivenhet, etc – vilka, på en högre nivå, formuleras som de ”eviga frågorna” – kan antas vara mycket ångestväckande. Ett antagande är att vi alla behöver hantera dessa känslor på ett eller annat sätt, de är oss helt enkelt övermäktiga. Religionen som ett sätt att undkomma eller få lite distans till sådana känslor och frågor. Ångest kan modereras eller hållas borta med hjälp av olika copingstrategier. Dessa tjänar samma syfte, men innebär en större eller mindre inskränkning av individens fungerande. Religionen har av många författare (Freud m fl) uppfattats vara – även, eller uteslutande detta – ett ramverk av sådana copingstrategier. Religiösa och andliga läror och tolkningstraditioner är dock sinsemellan mycket olika. En bakomliggande hypotes för denna studie är att olika tankesystem eller ramverk inom den religiösa-andliga sfären medför olika stor inskränkning av individens möjlighet att fungera, genom att de faktiskt aktiverar eller sanktionerar olika copingstrategier. Ett sätt att undersöka detta kan vara att fråga anhängare av olika läror hur de upplever och besvarar de eviga frågorna. Det är dock inget enkelt ett-till-ett-förhållande som antas föreligga mellan svaren som ges och vilken eller vilka copingstrategier individen använder sig av. En bakomliggande hypotes för denna studie är emellertid att paralleller som kan påvisas (enligt principen ”guilt by association” berättar något om ett tryck eller ett spänningsfält som den aktuella individen har att leva under och försöka navigera. På gruppnivå kommer detta också att skilja olika lärors anhängare från varandra. Hypotesen är vidare att det tryck som tankesystemet utövar kommer att vara märkbart såväl hos dem som innan sitt möte med det aktuella tankesystemet har ett relativt moget och stabilt psyke – vilket i detta sammanhang handlar om att de förmår använda sig av företrädesvis högre eller mer mogna copingstrategier – såväl som hos dem som innan har ett mera instabilt psyke och har att förlita sig på försvarsmekanismer från lägre nivåer. Detta kommer alltså vara märkbart på gruppnivå.
Att man ska ha valt sina egna föräldrar, och/eller att man benämner svåra livserfarenheter ”förklädd kärlek” (utifrån föreställningen att alla erfarenheter syftar till att utveckla oss mot fullkomning), har uppenbara likheter med de reaktioner man finner också hos t ex misshandlade partners och försummade barn som vill lägga skulden på sig själva. Vi har inom oss en beredskap för att kunna retirera till mera basala medvetandenivåer, och att kunna aktivera försvarsmekanismer (introjektion, identifikation med aggressor, ”freeze”, o s v) för att kunna parera eller moderera smärtsamma eller ångestväckande erfarenheter. Är det sannolikt att en individ kan leva med ett föreställningsvärld, ett kognitivt material, som i många stycken kunde vara en ”verbalisering” av mycket primitiva försvar, utan att individens livsupplevelse och kognitiva förmåga inskränks? Bakom hypotesen för denna studie ligger antagandet att det en sådan åtskillnad knappast är möjlig att göra/upprätthålla.
Magiskt tänkande (”tanken är skapande”/”allt är illusion”/”Du skapar din egen verklighet”)
Omnipotens (”stora förmågor på gång”/”Har varit överstepräst i tidigare inkarnation”)
Idealisering (”upplysta personer”/gurus)
Introjektion/vändning mot självet/identifikation med aggressor (”valt sina föräldrar”)
Hänsyftningsidéer (”livets direkta tal”/allt jag möter är direkt ”tal” från Gud)
Affektisolering/intellektualisering/rationalisering??
Annulering
Dissociation
Förnekande (”det finns ingen ondska, bara okunsk”/”Allt är mycket gott”/”Förklädd kärlek”)
Metod:
Att utforska vilka copingstrategier som kan igenkännas i de resonemang som individen använder kring egna erfarenheter och vilka sanktioneras eller uppmuntras, explicit eller implicit, av läran. Hypotesen är att omogna försvarsmekanismer är relativt vanligt förekommande, vilket man då kan extrapolera kan komma att vara förenat med motsvarande problem och inskränkningar som för andra grupper av individer som förlitar sig på sådana copingstrategier. Koppling till borderline- eller narcissism t ex. Exempel på lätt verklighetsförvrängning samt förnekandenivå är mera förekommande än copingstratgier på högre nivåer, d v s hämningsnivå eller hög adaptiv nivå (DSM mini, 2002). Högre eller mogna försvarsmekanismer.
Hög adaptiv: Antecipation, sublimering, humor.
Hämn.nivå: Intellektualisering, affektisolering, reaktionsbildning, bortträngning, annullering
Lätt verkl.förvr: Nedvärdering, idealisering, omnipotens
Förnekandenivå: Förnekande, projektion, rationalisering
Uttalad verkl.förvr: Autistiska fantasier, projektiv identifikation, splitting av obj- och sj.repr
Utifrån psykoanalytisk teori kan man säga vi under press tenderar att fungera på lägre nivå än vad som är det normala för oss. Varje individ har också sin ”breaking point”. Ens normala nivå kan sägas det fungerande man kan upprätthålla under normala livsomständigheter.
För att bestämma vad som är vanföreställningar etc måste man ta hänsyn till individens kulturella sammanhang.
Omogna försvarsmekanismer förvränger eller gör om världen så att den blir mera uthärdlig att leva i. ”Ett omoget försvar är ett sätt att förneka verkligheten som den ser ut och istället göra om den för att den ska vara lättare att leva i. På så vis ser man aktivt till att undvika olustkänslor och stark inre stress. Gemensamt för de omogna försvaren är att bäraren inte upplever sig ha några problem. Tvärtom är det omgivningen som anses ha det. I den här gruppen finns liten, om någon, självinsikt och det är svårt att se det egna behovet av hjälp.”
Omogna:
Förnekande
Projektion
Omnipotens
”Skillnaden mellan de omogna försvaren och de neurotiska är, att de senare tar hänsyn till inte bara sina egna behov utan också inkluderar andras. Vilket i sin tur innebär att människor med neurotiska försvar har lättare att fungera i sociala sammanhang. Problemet med de här försvaren är att de visserligen håller smärta och stress i schack men priset jag betalar är dämpade känsloreaktioner och ett dämpat liv.”
Högre/neurotiska:
Bortträngning
Isolering
Reaktionsbildning
Regression
Coping strategies vid Borderline (PDM, s25) ”omogna” eller ”primitiva”
Splitting
Projektiv identifikation
Förnekande
Primitivt tillbakadragande
Introjektion
Omnipotent kontroll
Omnipotens
Primitiv idealisering
Primitiv nedvärdering (av sig sj och andra)
Hypokondri
Utagerande
Passiv aggressivitet