Fokus för denna modell har varit att hitta ett sätt att åskådliggöra hur någon kan fungera under sin egentliga nivå, “regrediera”, i psykoanalytisk jargong. Den prototypiska situationen torde vara “sektoffret”, men att liknande processer sker i förhållande till många typer av läror eller idealistiska sammanhang, även sådana man i stort sett väljer själv.
Det är inte ambitionen med denna modell att utvecklas till något liknande Loewingers 10 stadier, etc.
Men även, om det går, att parera för sådan kritik som riktats emot t ex Loewinger och Kohlberg, att de inte klarar av att skilja mellan “vältaliga” idealister, och sådana som verkligen “lever som de lär” (eller som inte ens lär ut om det, utan mest lever)