Diskussion gruppnivå (25 jan 2015)

 GRUPPNIVÅ (Disk 1)

De existentiella villkoren

1. Att erkänna sin avskildhet som separat individ

2. Att erkänna uppdelningen i två kön och omöjlighet att vara båda

3. Att erkänna åtskillnaden mellan generationer

4. Att erkänna sitt beroende av andra

5. Att erkänna sin sårbarhet

6. Att erkänna sitt åldrande

7. Att erkänna sin förestående död

Vertikala realiteter (Gud, Föräldrar, Överhet, såväl som ansvar för de yngre)

Horisontella realiteter (Behov av andra, att inte klara av allt, lära, utbildning, be om hjälp, såväl som ta ansvar, dra sitt strå till stacken, inse sitt ansvar för världen)

Rumsliga realiteter (Inte få veta allt, andra har hemligheter, man är ensam ibland)

Kvantitativa realiteter (Ha begränsningar, inte kunna allt, inte vara allt, inte bli allt)

Kvalitativa realiteter (Inte kunna allt, vara ”halvdan”, på väg, elev)

Temporala realiteter (Att vi ska dö)

”Att vara en separat individ”

”Att ha ett kön”

”Åtskillnad mellan generationerna”

”Att åldras”

”Att vara dödlig”

Sammanfattande diskussion

“Psykoanalysens negativ”.

”Att erkänna sin avskildhet som separat individ”

Det är balansen mellan avskildhet och gemenskap som det är något med? Enligt Werbart m fl så ska båda sakerna erkännas…. Att vi ytterst är ensamma, OCH att vi behöver varandra… Nyandligheten verkar hitta en speciell lösning på dem båda…

Telepati, varsel

Holism

Utmaningen med detta villkor har olika delar: Telepati, varsel, ”holismen”, kan uppfattas som ett sätt att överkomma denna avskildhet (allt och alla är närvarande alltid, till och med de döda). Fokus på fullkomlighet, och att man själv kanske i någon mening hör till ”en spjutspets” (ref litt) gör att denna åtskildhet också får drag av något narcissistiskt.

Hur förhålla sig till avskildheten

Livet har ingen mening, inget mål, bara leva på

Livet har ingen mening, man ska bara leva på, Livets upplevelse är dess mening, så att säga… För vad skulle kunna vara en ultimat mening? (Respondenterna menar inte att ”himlen” skulle vara ett mål.)

Inre kontakt = Gudskontakt

Att när man står i direkt kontakt med ens riktigt sanna önskningar, då har man också en gudskontakt. Ske din vilja, inte min.” (ö65)

Änglar, vägledare, finns tillgängliga, när som helst

Det finns änglar, hjälpare, som kan kontaktas när som helst och varifrån som helst. Eventuell har man även en ”tvillingsjäl” som alltid finns nära, och för evighet. Hur skiljer sig denna föreställning från den monoteistiska Fadern, den som finns till för oss alla på ett rättvist sätt. Liknar kanske mer husgudar, amuletter?

”Vägledaren” är en röst i huvudet (inte fysisk relation)

Reinkarnationsminnen, en ”inre skatt”, ha upplevt allt (även Behöva andra)

Även om man inte minns några tidigare liv så kan tanken ge tröst och mening. “Tyvärr minns jag ju inte. Det kanske är bra att man inte minns sina tidigare liv, men jag har alltså en intuitiv känsla av att jag levt många gånger och sådär. Och jag bekymrar mig inte över såna saker som att jag inte fått barn, och såna saker som många kvinnor tycker är katastrof, därför att det känner jag… Det har jag säkert gått igenom massor med gånger. Jag kan lika gärna liksom slippa den här gången och göra andra saker istället va.” (ö12)

Anhöriga finns kvar

Detta verkar också varit till hjälp i mötet med t ex nära anhöriga som dött. Ett par av respondenterna berättar om detta, att deras ljusa livssyn här varit en tillgång

Allt är bra, allt är gott

”Inte ett dammkorn”, allt är perfekt

Ondska finns inteInte så mycket mörka makter finns med i materialet, någon berättar om att ”jättemycket obehagliga saker hände i mitt liv”, hon kopplar det till säkerhetstjänster mm, som ska ha andliga förmågor, tankeläsning, mm

Finns ingen ondska, finns ingen ofullkomlighet. Allt är kärlek, även det obehagliga.

Det ”oceaniska”… Matrix, allt finns där

Här kommer det numinösa in, det som mystkerna beskriver… Och som Freud hånade som ”det oceaniska”… Hur skiljer sig mystikernas livsupplevelse eller vision sig från new age-anhängarnas? Hmm?

Det oceaniska… Filmer som “Mission impossible, och alltihopa. Allt det finns ju. Allt det existerar på nåt sätt” säger en respondent.. (Undrar om hon menar Matrix?)

Synkronicitet, allt hänger ihop

Meidtation, ”tomhet” och sånt

Någon menar att hon hade erfarenhet av något gudomligt, innan NA, via att ha mediterat. “Den här tilliten man kan få när man mediterar, med att det blir mer space, så. Det känns bra liksom, allt är väl.” (g27) Kan också vara något dissociativt (självinducerad dissociativt?…)

Symbiotiskt, tvillingsjälen

Relationer förefaller ibland ha en symbiotisk karaktär. Detta är även ett ideal. Kanske att detta även förstärksa av och blir möjligt med reinkarnationstanken. Föreställningen om en ”tvillingsjäl” är ett exempel på detta, någon som man är förbunden med genom tid och rum. När man är inkarnerad samtidigt kan detta resultera i en relation som är sällsynt tät och intensiv och inte alltid harmonisk. När man är ifrån varandra går det att förnimma den andres mående på telepatisk väg. De gånger man inte är inkarnerade på jorden samtidigt kan den andre komma att fungera som “skyddsängel”.

Många berättelser om intensiva möten med personer som uppfattas som vänner och bekanta från ett annat liv.

En mejlkompis, än äldre man (hon kvinna) och så träffades de till slut. De hade relation på var sitt håll. Fick ett starkt möte som väckte visshet om att man träffats i ett tidigare liv.  “Det är skillnad när du tittar i levande livet i ögonen, än när du tittar på ett foto, va. Jag hade ju sett honom på foto. Och jag bara sa… Du, Lars, alltså jag tycker att jag känner… för han är inne på det här också… Det känns som att vi har känt varandra förut, sa jag. Ja, sa han.” (ö16)

En person som man fattar tycke för, eller ett möte som väckt känslor, blir då någon som man kan ha träffat i en tidigare inkarnation. “Och då blir jag såhär. Jaha, har man vandrat olika liv då tillsammans, och så har ju jag säkert haft nåt liv tillsammans”

”Ögonen”

I berätteler om intensiva möten spelar ofta blicken en viktig roll. Att när blickar möts kan man känna av att man träffats förut. Eller så ska man helt enkelt undvika att möta blicken (i regressionsterapi). Vad är det med ögon? Kan man inte uthärda ovissheten, eller känslotrycket, utan måste bestämma sig för att den starka känslan har med en delad inkarnation i det förflutna att göra?

En bekant hade känt igen sin nuvarande man i en vision från ett tidigare liv. Att man har samma ögon liv efter liv. (ö56) En annan blivit ombedd av ett medium att inte titta personen som skulle dyka upp i en vison i ögonen, för då skulle hon förstå vem det var (ö56)

“Och då är det ju bara ögonen, för kroppen har man ju inte med sig” (ö57)

Döden, ”då allt bra”

En ljus syn på döden. För att ser på döden som något ljust och positivt alltså. “För jag vet att när jag dör så kommer allting att bli mycket bättre. Då kommer jag till en annan nivå i universum där allt är bra, alltså” (ö3)

Här skriva något om olikheter i materialet, och spekulation, om olika sätt att förhålla sig till avskildhet och ensamhet

”Att erkänna uppdelningen i två kön och omöjligheten att vara båda”

Något om hur förhålla sig till de olika könen, eller som någon teoretiker skrev (vem?), att man behöver inte se det som två kön, utan över huvud taget detta att inte få vara ”allt”

Frågan om hur könen växlar, eller att målet är androgynitet, kärnfamiljens död, att individen inte lägre kommer bli förälder, kan möjligen vara ett brännande ämne i relation till genusteori, mm. Synen på manligt och kvinnligt är över huvud taget intressant i materialet.

Androgynitet

Män och kvinnor

Kön ses som något essentiellt, ”män” och ”kvinnor”, poler, två olika energier.

NA är både radikal, och konservativ. Manligt och kvinnligt är arketypiskt, men egenskaperna hos i människan är inte essensiella, då man växlar kön mellan inkarnationerna. Alla har båda sidorna i sig (Jung med sin anima och animus passar), men ändå, osv. Ännu en av new age/nyandlighetens paradoxer, känns det som. (Eller som med ”mörkret”, den idealistiska bågen spänns så hårt så det som inte passar bara måste komma ut.

De strömningar som hävdar att individen under långa tidsrymder behåller samma kön kanske då kan är lättare att kategoriera – och angripa – utifrån ett modernt genustänkande. Men också där finns androgynitetsidealet.

Växla kön, eller samma

NA talar om manligt och kvinnligt, om arketypiska principer som kompletterar varandra. (ö47). Men samtidigt om ett androgynitetsideal. Och man växlar ofta kön mellan inkarnationerna. Så hur man skulle kunna karaktärisera new age/nyandlighet utifrån t ex genusteori är svårt? Det är åtminstone fråga om ett “särartstänkande”, eller?

Kärnfamiljens död

”Kvinnorörelse”

Hur förstå detta med att nyandligheten/new age i mycket är en ”kvinnorörelse”? Måste fundera kring hur läran är olika för män och kvinnor (generellt)

Ej bli förälder

Feminism

Särartsfeminism, om något.

Inget strukturellt perspektiv

Samtidigt finns även här ett lite elitistiskt resonemang… ”När de tröttnat på att vara förtryckta”… När dessa muslimska kvinnor har lidit i generation efter generation, så till slut ledsnar de ju, då börjar det hända saker. Och det kommer vara mycket lidande, och bomber, katastrofer, och många kommer att dö… För det måste ju vara så. Att det blir ju inte en värld i fred och frid (om inte?? Se int3, rad 767!) (e26)

“Vi måste ju komma till en gräns där vi har fått nog, och det har vi ju inte fått än” (ö59)

Att man behöver ha både män och kvinnor på en arbetsplats. Då resonerar ändå utifrån något som är könsspecifikt, snarare än individuellt (ö48)

Det finns också ett intresse för feminism, och en solidaritet för t ex kvinnor i kulturer som förtrycker. Kan väl kopplas till den generella skepsisen emot patriarkat, kyrkans män, kyrkan mm… – Arabvärlden. Iran och Afganistan, dom samhällena. Ingen balans mellan könen. Alla borde få leva och verka på lika villkor.Kvinnofrågor, lika rättigheter.

”Att erkänna åtskillnaden mellan generationer”

Hur se detta med ansvar, skuld, tacksamhet, mm. Att kunna avstå från individualitetens superioritet och finnas till för någon annan som ska växa.

Syn på föräldrar.

”Såg upp till pappa som Gud”

Besvikelse över män man levt i relation med, för deras ointresse bl a. Islam. Kvinnans frigörelse. Förtrycket. (cit) När var liten såg “Upp till pappa som Gud”… En respondent framställer detta som märkligt…

Kritik av föräldrar

Vad respondenterna berättar om sina föräldrar kan fundera kring… Granqvist i sina AAI-intervjuer menar att flera talar om sina föräldrar på ett väldigt konfliktfullt, bittert vis bland new ae-anhängare… Finns det här? Och hur förkara det i så fall? Ett sätt är att det är personer med svåra erfarenheter. Man kan också tänka sig ett ”kontrastfenomen”, där det vanliga livet, de triviala barndomserfarenheterna, föräldrars tillkortakommanden och icke-andlighet, uppfattas som mörkare än vad det faktiskt var? (Jag vill ju i denna studie undvika tänka på barndomsorsaker, utan mer på den aspekt som har med läran mm att göra, det ”självvalda”…)

Här går att göra en parallell till psykoanalytisk teori och erfarenhet, att t ex sådant som frustration i tidiga år är nödvändigt för en sund personlighetsutveckling.

Föräldraskap

Föräldraskapet har varit ett inslag i de allra flesta människors liv upp genom evolutionen, och är det fortfarande. Om ett människolivet ses som en rymdfärd, och människan själv som en farkost, så är föräldraskapet ett av de ”steg” som någon gång i tidig vuxen ålder brukar aktiveras och ge ytterligare fart och stadga åt färden.

Det går naturligtvis att leva ett rikt liv utan barn. Många ges aldrig möjlighet, eller får kontakt med en längtan i sig när det är för sent. Det är inte om dem detta handlar. Det är istället ett slags attityd som odlas inom t ex NA som kan bli problematisk. Där detta val aldrig ens är uppe till medveten reflexion eller övervägande, utan avfärdas med hänvisning till idéer inom världsbilden – och utifrån en självbild som hålls uppe med hjälp av världbilden – och aldrig heller sörjs.

Det är vad som är med föräldraskapet: det har kraften att göra människan mera levande. Pga barn trevliga, men också för att det aktualiserar skuldtemat. Som förälder har man alltid dåligt samvete, etc. (skulle väl Winnicott skriva).

”Vara som Jesus så blir det bra”.

Det är något med allt eller inget här. Jesus ses ju som en god förälder, liksom en del av Mästarna. Men knappt någon av världen förtjänar detta. Och de som ses som stora kanske rentav blir för stora och för fullkomliga (nyandligheten sysslar med absoluta storheter, inte bara i förhållande till ngt numinöst, som den religiösa eller mystikern, utan de föreställer sig respresentanter för ett sådant tillstånd här och nu, bland författare mm, plust att det är en väldigt utmejslad strålande fullkomlighet (fullständigt kognitiv och empatisk fullkomlighet), plus att det är det man har som ett sorts ändvärde på skalan mot vilen man ställer såväl sig själv som andra.

Hiearkier

Att klara sig själv. Att inte behöva någon annan. Att också i förhållande till föräldrar stå fri – ha behövt lära sig detta eventuellt – att vara självförsörjande, självtröstande.

Samtidigt som hiearkier är närvarande på många vis i materialet, dels i själva läran, den ständiga progressionen, dels i kritiken av samhällets etablissemang

Förenklad historiesyn. Trappstegsmodell över lägre och högre utvecklade. Teosofins teori med ”rotraser” har tonats ned, men ännu finns ett slags kolonial föreställning om olika kulturers överlägsenhet.

Utvecklingsnivå, inte generation

Relationer är inte skiktade efter ålder och livserfarenhet, utan utvecklingsnivå. Behöver inte andra. Stora tankar om sig själv. Adolescent drag.

Inom nyandligheten representeas den äldre generationen av kognitivt och sympatiskt fulländade individer, t ex Mästare och Lärare. Det har inte med föräldrar och släktingar att göra, teoretiskt sett (för vi är alla lika gamla, det är den andliga utvecklingsnivån som räknas).

Många uttrycker ändå tacksamhet emot äldre släktingar m fl vilket måste ses som ett gott tecken (även om i någon mening krockar med vissa teoretiska övertygelser eller försanthållanden)

Tacksamma för och omsorg om egna barn, realiteten övertrumfar teorin, trots allt.

Toleransen

Dubbelt förhållande till hiearkier. Dels jämlikhetstancken, toleransen (som Wikström gör sig lustig över), en sanningen är så god som en an, ingen ska säga till nån annan vad som är sant (dessutom har ju alla de stora potentaterna i världen fel, vetenskapen och kyrkan). Samtidigt som en sån dragning till just över och underordning i själva läran, utveklingstrappan, dyrkan av de upplysta, osv. Man vill tolka det som ett problematisk förhållande till just detta existentiella ”villkor”

Elitism.

Elitism, hiearki baserad på andlig utveckling, inte relation, faktiskt kunnande, tacksamhet, skuld, etc. Alla är unika, men vissa är extra unika (paradox). Jämlikhetstanken är stark, rättvisepatos, samtidigt som alla respondenter omfattar en hierarkisk syn på individer och kulturer.

Role reversals, enligt anknytningsteorin.

Anhöriga återföds i nya kombinationer. Föräldrar är bara medvandrare. Man har med sig sitt eget ”psykiska dna”

Gud, som förälder

Hur relaterar detta till den rättså opersoliga gudsbilden? En gud som är frånvarande, administrerar vårt lidande (och lycka)? Den ”äldre generationen” ska väl ge oss trygghet, något att växa emot?

Gud är en konstig ”förälder”, det är knappt så han finns… Han är ”ljus”. Vad har detta för relation för generations-temat? Någon som är så stor och abstrakt, men som därmed inte kommer att kunna säga ett personligt NEJ, om det är något man gjort fel. Sådant är mer en mekanisk konsekvens, karmaåterverkningar

Granqvist hädar ju att på gruppnivå hittar han fler individer med desorganiserad anknytning i gruppen new age… Dvs erfarenheter av nyckfulla föräldrar, oberäkneliga

Liten möjlighet till försonling, ”earned security”, som Granqvist m fl menar sig ha sett hos dem som istället söker sig till traditionell religion, kristendom… En respondent säger ”Inte bli en idiot som faller på knä!” Men utifrån en kristen synvinkel är det kanske just detta som behövs?, att underordna sig, hitta sin plats?

Det är inte en gud man vänder sig till för tröst ”nä du vet det finns andra, hjälpare och andra”

Vad är det det står i dikten: ”I brist på respekt, så…” New age är fantasierna hos någon som inte har så mycket att bygga sina fantasier av, eller som inte riktigt tillåter sig. Men ändå inte kan låta bli.

En respondent säger, att han kan uppskatta uttrycket ”gudsfruktan”, men tillägger genast att det inte är en populär förestälning i hans kretsar, som han uppfattat det

Vill bli överbevisad med ekvationer, om ”han finns”

Gnostisk syn – förstadium till ”new age”?

En respondent har en mer gnostisk syn på gud mm, säger att världen kommit till genom en dålig gud, medan den riktiga guden inte varit närvarande, på sätt och vis inte kan hållas ansvarig (är gnosticismen ett för-stadium till nyandlighet/new age, saker har ännu inte ”dragits till sin spets” och gjorts helt rationellt, vattentätt?)

Människan har redan idag ett ”högre själv”, som ”är där uppe nånstans”, säger en respondent… ”förheligandet av självet”, som Heelas skriver. Man är, eller ska åtminstone själva bli ”gud”… Men kan man hävda detta skiljer sig från pojken eller flickan som vill bli som sina föräldrar när hon eller han blir äldre?

Moder jord, för-monoteistisk gud?

Moder jord, talar en del om… Också det en föregångare till den monoteistiske guden. Ett intresse för naturreligioner mm. Men skiljer sig new age-anhängarenas ”panteism” från det som fanns innan världsreligionerna? I och med att den är så mycket mer individualistisk… Det är inte en gemenskap med förfäder, släktingar, manlighetsriter, mm, utan Moder Jord inordnas i ett mer ”naivt” eller motspänstigt tankesystem?

”Även om jag inte är kristen själv, eller har någon gudstro att tala om, så gör dessa berättelser ett beklämmande intryck på mig… Kanske att till och med ateisten kan ha en mer tillfredsställande relation till sin icke-gud än vad en anhängare av new age/nyandlighet kan ha till sin?”

Religism och scientism.

Finns en motsvarighet till scientismen på det religiösa området. Att vara kritisk emot religionen, men samtidigt ta till sig och uppskatta vissa delar av den: Jesus-figuren, inte minst. Inte de vanliga evangelierna, men vissa andra evangelier som Thomasevangeliet.

Dags för kyrkan att gå vidare. Men Jesus är bra och kyrkorummet… Dags för kyrkan gå vidare. De är ju tomma, för dom har ingenting att ge (e27) Skippa det här med synd och förlåtelse och skräp, och prata om livet och kärleken (e28)

Men kyrkorna behövs. När det hänt en katastrof så söker sig människor dit. En oas. Men då ska det ju inte vara en präst som står där och mal (e28)

Någon menar att alla religioner är bra, för ”de lär oss om kärlek”… Alla religioner är viktiga att de finns, för de gör oss mänskligare och mänskligare.

Något som i o f s även psykoanalysen beskyllts för. Källa? Wulff?

Vill vara med, men avvisar samtidigt

Men intrycket kan också bli att man ”vill vara med”, men inte riktigt vet hur man ska göra (som yngre personer). Ett projektivt fenomen där den egna svagheten och bräckligheten projiceras utåt och uppåt.

Man kan väl även se det som att new age/nyandlighet får pröva sina krafter mot de större och äldre auktoriteterna, det äldre ”paradigmet”.

En vetenskaplig jargong. Psykoterapeutisk, naturvetenskaplig jargong, termer från fysiken t ex. Trots att man är kritisk till dessa fenomen… En upptagenhet vid liknande områden som den gängse vetenskapen (dels för att det handlar om vår värld, och vårt mänskliga psyke, så klart). Och intresse för dess rön. Även om inte ska hårddar detta, men kan detta inte liknas vid barn som klär sig i vuxenkläder, leker vuxna… (Eller ”när eleven tror sig veta mer än mästaren” som det heter nånstans…)

Underkännande av auktoritet.

Kritiken emot t ex kyrkan och normalvetenskapen, som trots allt har en lång historia, mycket erfarenhet och lagt ned mycket möda på detta område som nyandligheten går in på… Varför så svårt erkänna dessa dicipliner som ”äldre släktingar”? (Men man gillar ju Kristus, men uppfattar det nästan som att denne är tagen som gisslan av kyrkan.)

Vetenskapen ska bara ”komma ikapp”

Det nya paradigmet är nyandligheten, kort och gott. Synen på om detta är något som funnits i forntiden – men när och var – eller om det är något som nu ska växa fram. Eller om det är något som funnits där som en potential, i vårt inre, men inte realiserats, det är lite oklart.

Vård, psykiatri

”Varken psykologen eller prällen kan hjälpa”

Varken psykologen eller prästen kan hjälpa. De måste lära nyandlighet

Om någon som är öppen, då måste man ju kunna ta till livsmysteriets-lösning-modellen… och inte snackterapi och valium (e36)

Då ska du i princip skicka dom till prällen. Och prällen har inte heller.. Han säger bara Herrens vägar är outgrundliga. Och så får han komma tillbaka till dig och så får han valium (e36)

Förringande av religiös auktoritet

Det finns en kärna av sanning i all religion. Idag ser att alla dom här olika traditionerna är väldigt mycket aspekter av på ett sätt samma kärna (e25)

Kyrkan och kristendomen är “Old Age” enligt vissa inom NA, enligt en informant, som själv ser något positivt i den kristna, “mörkare” synen på div. (e39) Svartrockarna, glädjedödarna, talibanerna. Samme respondent som säger det här med ”gudsfruktan”… En trots allt acceptans för att det inte bara är behagligt, makten

Dock ”mästare”

Svartrockar, glädjedödare, som ngt pos!

Förenklad historiesyn

En förenklad historiesyn (enkla svar på komplexa frågor, som Hammer skriver) innebär också ett underkännande av de auktoriteter som faktiskt ser mer komplext på det? De krånglar till det, ser inte de stora sanningarna… ”För tusentals år sen så var vi ju barbarer. Vi mördade varandra, och det var liksom… Ja vad hade vi. Vi hade vikingar och ja det var ju rått liksom, och hämnades gjorde man på släkter och dödade hej vilt. Det var ju riktigt barbariskt. Och då kom ju då Gamla testamentet. Och sen så började ju människor faktiskt att skärpa till sig och bli lite humanare. Och då kom det Nya testamentet, för då var man öppen för lite mer kärlek och såna här saker. Och nu då, när vi faktiskt har kommit så här långt, så kom ju det tredje testamentet, som är martinusevangeliet. För nu är människorna mogna till att ta ännu ett större steg då. (ö55)

Etablissemang, kritik av (även ”sårbarhet”, behöva vägledning, hjälp

Anger som motiv för att de velat ställa upp att akademin är en död plats, att man vill få in lite ljus där.

Dock finns i materialet även uppskattande ord om vetenskapen, Socialstyrelsen, mm. Bra präster, mm.

”Många inom NA förkastar delvis på goda grunder den akademiska världen, som död. Men jag tror fortfarande att det är den vägen vi måste gå. Bort från flum. Är rent av Guds redskap. (e41)”

Underkänner auktoriteter

Detta är analogt med tonåringar som kan tycka att de vuxna är omogna. Men hur kommer det sig, att de kan komma till en sådan slutsats? Det beror så klart mycket på kriterierna. De vuxna jobbar hela dagarna för att man ska få äta sig mätt, kör en till fotbollsträningen, tvättar ens kläder, etc. Men detta underkänns. Istället är det andra saker som sätts som kriterier och värderas högre. Och där står sig överheten slätt. ”Sanningen”, konsekvens, ej dubbelmoral (dvs hålla på att kompromissa, medla, ses som svaghet)

Fullkomlighet, nyandliga ”mästare”

Nyandliga auktoriteter (inte ”mästare”)

En person beskrivs som ”en zenbuddhistisk höjdare som heter, vad heter han nu igen. Ja det är en amerikan i alla fall som är en högt uppstående inom zenbuddhismen, han är ju upplärd i Japan och” (g1)

”Upplysta”

Pythagoras var då en person som hade nått bortom gränsen för det mänskliga. Och det finns väldigt få sådana personer i historien (g10

Vad projiceras på dessa ”framtida ledare”?

Framtidens ledare

På framtidens ledare projiceras en del av det som handlar om de egna idealen, och hur man uppfattar de upplysta, de fullkomliga

De krav som kommer att ställas på ett framtida ledarskap. FN behöver få “visa män” i sin ledning. (e31)

Lär våra barn att döda. Ett land får döda, men inte en människa, borde det inte vara lika (e31)

Samma lagar för alla. Du ska inte få döda nån bara för att du är president och låter någon annan göra det (e32)

“Dom ska vara visa människor, typ Jesus, åt det hållet då. Att faktiskt liksom tänka på att ALLA människor ska få det bra. Inte att det är några som ska ha en massa pengar, och dom andra inte ska ha nåt” (ö58)

”Att erkänna sitt beroende av andra”

Individualism

En högt uppdriven individualism. Samarbete finns mer som ett ideal. I forskningen på ”uniersialism” mm (ref litt) frågar sig forskarna hur denna grupp kan ha så starka jämlikhetsideal, delaktighet, men få så låga poäng på ”kollektivism”, hur detta går ihop (ref litt). Det är också tydligt så att det är individen som utvecklas, av egen kraft. Den eventuella hjälp man erhåller eller behöver, är teoretiskt sätt åtminstone sådan man ”cashar in”, egna energier som återvänder… Det finns också drag av fatalism, determinism, enligt vilket man inte heller behöver anstränga sig, söka hjälp. ”Allt har en mening” som sker, som kommer till en.

Förenklad historiesyn

Förenklad omvärldsanalys

“Om vi löser energifrågan, så kommer människor inte behöva kriga längre.” Ett konkret och lite naivt sätt att se på frågan, kan tyckas. Man underskattar människans destruktiva eller egocentriska krafter, bortser ifrån att konflikter, ”roffande”, inte bara har med resursbrist att göra…

Hur förstå att dessa beskrivningar så ofta tycks påminna om hur barn resonerar? Att barn ser med klara ögon på sådant som vi vuxna tappat bort? Eller har det något med regressiva tendenser att göra? “Inducerad regression”. En svårighet att solidarisera sig med människor i allmänhet? (jmfr Djur)

Fri sökare.

Att inte tillhöra en församling. Man köper sina egna böcker, skrivna kanske av en förment fullkomlig, död, person. Samtidigt som respondenternas kritik av hur grupper kan likrikta och begränsa så klart är sant med.

Födas in i en flock.

En respondent som talar om det på ett vis som känns bra, lite aggressivt, lustfyllt, hur definiera ut sig själv, hitta sig själv i allt det där. Att erkänna konflikten, kampen, utmaningen, att det är så det är

Kärlek och hat hör samman?.

Kärlek och hat ligger nära varandra. Det är något som respondenterna skulle ha svårt att hålla med om.  Kanske säger ”förälskelse och hat” ligger möjligen nära varandra, men inte verklig kärlek, osv. Men detta måste problematiseras (Winnicott om att attackera objektet, och se det överleva etc). Men det är ett tydligt tecken på möjlig inskränkning av ett “inre rum”… (Detta passar ev bättre under ”Generationer”?)

Gärningstro, i stället för ”nåd”. De kristna menar att man kan ändå inte förtjäna att komma till himlen, vi är alla syndiga, osv. Men så ser inte mina respondenter det.

Möten som ”metaforer”

En intervjuperson resonerar kring ett möte med en person, vilken betydelse detta har för henne. Sedan glider mer och mer över att det kanske är en “metafor”, det var något hon behövde se. Till och med när man möter någon så är det inte säkert att man möter den andre så att denne finns till ”i sin egen rätt”. Det är en händelse som har med ens egen lärande att göra, ens egen karma. En respondent menar att den andre kanske inte ens fanns i verkligheten utan ”utan materialiserades” just där och då för att ge henne något, ett samtal, vissa insikter mm.

Världen finns till för individens förkovran

En respondent funderar över varför hon haft så många som dött omkring henne. För att hon ska lära, konkluderar hon

Omnipotens

I denna inställning att “det finns något gott i alla riktningar” finns potentiellt också en fara, eller gömmer sig något som behöver problematiseras. “Den som inte har några fiender, har inte heller några vänner.” Högmod, isoleringstendenser. Omnipotens.

”Tolerans” (Wikström)

Owe Wikström om “ha din sanning så har jag min”, behöver inte vara tolerans (ref), utan ovilja att lära, ovilja att förhandla, ovilja att ingå i ett gemensamt kunskapsprojekt kanske man kan säga, hur ska vi får det så bra som möjligt vår stund tillsammans här påå jorden

Starkt religiösa människor kanske älskar sin kyrka och sin gud, vet att de är på rätt väg, men tillåter sig också att kritisera eller förringa andras val. Idealisering, komparemantalisering? Men NA-anhängare då som har ett ganska svalt förhållande till en ev Gud. Och tillåter alla att ha ”sin egen sanning”. ”Om det känns rätt för dig då låter jag det vara rätt för dig” ungefär (Wikström). Vad ska man säga om dem? Är är anhängare av new age/nyandlighet mindre passionerade människor kanske?

Alla ansvariga för sitt eget ödet

Att man inte heller behöver hjälpa andra, då de upplever dels vad de själva sänt ut, dels vad de behöver för sin utveckling (”det kan behövas en bomb till”)…

Ingen skuld

Detta bör även stå i relation till begreppet skuld…Att behöva andra, att tillhöra, få stöd

Jämför resonemangen ur ”Wisdom from the Coach”, att livet ”isn’t fair!” För den författaren är detta själva grundinsikten att göra…

Livet har en millimeterrättvisa. Det finns ingen möjlighet att bli lidande av andra dumheter eller fel beslut, utan man är ansvarig själv. Och det alla andra med. (En del uttalanden vore i en annan kontext, idag i Sverige, häpnadsväckande: om våldtagna och handikappade, att det är deras ”karma” som de själva lagt grunden för, och ska lära av.)

Detta kan också ge en tolerans, att man faktiskt inte vet vad andra är ”här för att göra, eller få uppleva, eller vad som är målet med deras framgång eller motgångar”

Karmalagen är inte endast en dömande lag, den ger också förutsättningar att skapa, det man önskar.

Tanken är skapande

Tanken är skapande, det är inte nödvändigt att samarbeta eller be om hjälp. Saker kan komma till en på översinnlig väg, en bil t ex, pengar.

Lidandets betydelse (passar här?)

”Egot” ska drivas ut, sen ska det bli bra… Det finns något sturigt med det hela, sammanbitet, självförsörjande

”De kristna tror att det är så lätt”, bara be lite, eller dricka lite nattvardsvin

Istället för att fråga, så kan man få information och styrka på annat sätt…

Vet, tror inte

Man har kunskapen inom sig. Man vet allt när man sover, alternativt mellan liven. Sen glömmer man. Vi har alla rentav haft kunskapen förut (bara MK?), varit fullkomliga, men “gått ner” igen.

”Man är religiös och går i kyrkan och hela det där köret. Man lever i sin lilla värld och tror på Gud. Men tro, då tror man ju bara. Martinus vet (e30)

Tror inte. Jag vet. Nej inte vet, men ifrågasätter (e30)

Kan du tvivla? “Jag har liksom inte nån sån där TRO, såhär och såhär är det, och det här tror jag på till varje pris. Så att jag har egentligen ingenting att tvivla på.” (ö71) ”

Detta svar är annorlunda än att säga att man inte har någon tro, eftersom man är övertygad om ditt eller datt.

Ev genom att länka sig till en annan “allvetande” lärare eller författare

Utanförskap, ”ufo”

Att bli hånad, ”ufo”

Här finns en dubbelhet. Jämlikhetstanken, den ensamma själens vandring – samtidigt med ett stort intresse för hierarkier och de som antas nått fullkomning (adol) Flera informanter berättar om en rädsla för att bli hånade, om de berättar om sina intressen… Kontig, kuf, ufo. En man är rädd för att inte kunna få en framtida tjänst om hans namn kommer fram i studien.

Detta finns parallellt med känslan av att faktiskt sitta på ”en skatt”, sanningen, lösningen på lidandets gåta mm (och flera säger ju också att de är medvetna om att resonmangen kan låta hjärtlösa mm och att det därför är klokt att inte prata om det med vem som helst)

Psykoterapi, söka hjälp

Psykoterapi vs affirmationer.

Problem kan man lösa själv. Affirmationer, mediation, HoloSync. PSYK – affirmera, visualisera, “ut ur boxen”

Den gängse psykoterapin är viktig, det framhålls. Men kanske i en speciell fas, som grovstädning. Livskriser, skilsmässor. Det är också önskvärt att den utvecklar sig, öppnar upp för det andliga. Transpersonella strömningar.

Oortodoxa kombinationer, som kognitiv beteendeterapi och “plejadhealing”. (ngn som nämner det sista?) Änglahealing finns i materialet i alla fall.

Dock finns fina vittnesmål om hur fått hjälp av psykoterapi med! Hon som inte kunde bestämma sig för om hennes terapeut varit skitbra, eller inte så bra, eftersom hon inte ville tala om andliga saker… Men det kändes ändå hon var glad och tacksam för vad det gett…

Demokrati, samarbete

Är man demokrater-socialister-socialdemokrater?

En annan lånar ett uttryck från Paulus, om att ge kött till sina lärjungar och mjölk till allmänheten (cit?). att det har behövts en mer esoterisk tradition, och en exoteriskt som kan ha förvanskats och förvärdsligats. (e24) Men medveten om att detta ”hemliga” lätt hamnar på kollisionskurs med vår tids demokratiska ideal.

Är det inte mer en ”upplyst kung” som man föreställer sig. Dvs en upplyst fullkomlig person, som då förstår och vet mer än vad medborgarna gör, måste väl vara den ideale härskaren, trots allt. Ingen som kan väljas fram ev…

Här passar resonemanget från kognitiva experiment, där new age-anhängare uppvisat avvikande mönster… Det finns ett mycket stort fokus på ett bättre värld, men

Här ställs detta om koherens och vilka utmaningar detta ställer på psyket, på sin spets. Nyandligheten i sin helhet lär att det inte är bråttom, teoretiskt sett. Allt lunkar på, man lär sig, osv… Emotionellt – ”glömsk av alla teorier” – kan man ändå tycka att man vill rädda de som far illa, motarbeta de destruktiva krafterna i världen, o s v. Sådant känns sunt i materialet, när det inte bara är otålighet gentemot överheten, utan att man vill att det ska bli bättre.

Samhällsengagemang

Dock finns en hel del intresse för samhället i materialet, och samhällsengagemang – inte bara i tidiga new age (Hammer)

Hammer m fl hävdar att New age numera mest handlar om individens förkovran. Medan tidigare det var i högre grad en rörelse för att förändra samhället. Det var samhället som stod inför en “höjning”.

Men i materialet finns en del om världens och mänsklighetens framtid också. Ett engagemang emot orättvisor, förtryck. Här uppstår återigen den intressanta paradoxen: allt är individens ansvar, men ändå är det världen som är fel?

Även om inte så mycket handlar om hur man ska kunna bidra till detta, jobba politiskt, delta i organisation, mm.

Bråttom, eller ej?

Endera löper utvecklingen och ackumulerandet av erfarenheter på av sig själv. Eller så vill man betona den fria viljans betydelse, att mänskligheten står vid ett vägskäl

Någon betonar hur viktigt det är att vi agerar. En annan svarar på frågan att naturvetenskapen kanske inte är redo att ta in dessa större perspektiv, att först behöver andra upptäckte göras som kan bereda väg (e21)

Så att jag tror att antingen åker vi med på tåget, och utvecklas och kommer förbi det här (g8)

Lära via lidande, inte samtal, utbildning

Utvecklingen ses i ”moralisk” kontext.

Mänsklighetens historia ses som i en moralisk kontext. De gängse religionerna har spelat en avgörande roll. NA representerar nästa steg. Framsteg är inte materiellt, etc. Det är ett kärleksrike. I den meningen finns det en hel del av samhällskritik i läran. Det är inte tillväxt som är framtiden, eller måttstocken. Det är andliga, humana värden, det handlar om.

”Att erkänna sin sårbarhet”

Att vara sårbar, svag, begränsad, ofullständig, utsatt. På vilket vis hjälper new age att bli mindre sårbar? Hur relatera till lidandekult? (Står allt tal om lidande i omvänd proportion till hur mycket man faktiskt uppfattar sitt lidande…)

Det omedvetna, Freud, m m

Freud m fl, ”det omedvetna”

Något sådant som ett ”omedvetet” förekommer inte riktigt i materialet. I den meningen kan man säga det är en post-freudiansk människosyn. Här kan man väl hävda att vi i allmänhet inte kunnat integrera psykoanalysens påståenden, men vi kämpar med dem. Och begreppen har letat sig in i vårt språk, i filmer, mm. Men i nyandligheten finns ett nästan förhärdat motstånd mot detta. Det är en del av läran. (Att jämföras med de mer mogna delarna av kristenheten, som står psykoanalysen mycket nära, StLukas mm).

Att den gängse djuppsykologin inte står i motsättning till NA, men kan sakna någon dimension. “Jung var ju inne på att det fanns något mer, han var ju lite såhär… Men andra pratar bara om det omedvetna. Men att därifrån koppla det till nånting större… (ö65)

Detta att ”koppla till något större” ser jag snarare som ett sätt att vilja ”bypassa” det omedvetna, då detta vore så drabbande och lumpet i jämförelse…

Finns dock några undantag i materialet, som måste lyftas fram. Dels den kvinnan som talar just om det omedvetna, om aggression på ett sunt sätt, att reinkarnationsminnen som kan vara symboliska (”man kankse känner man håller på drunkna i sitt vanliga liv”). Hon har också kritik emot t ex waldorf där barnen inte får titta på teve, och mot ”newage”-konst som ska vara så ljuvt och pastell…

Konkret

Här finns något av det konkreta, som Hammer kommenterar. 1-till-1-förhållande. Inget förvandlande led erkänns. Dock, den ip som påpekar att reinkarnationsminne kan vara symboliska! Ett undantag i raden av redovisade reinkarnationsmässiga kausaliteter och symptom.

Osårbar – och överkänslig

Informant berättar om förhöjd känslighet, att behöva undvika vissa platser. Finns ju hela spektrumet (även om inte vet om så mycket i detta materialet) av tankar om elallergi, gifter i födan, strålning öht, omvärldens intrång i den egna världen som man inte kan värja sig emot… ”Lås”, ”skräp” nämns, som ska rensas bort… Amalgam, svamp candida i magen.

Påverkan, osynlig

Att påverkas av andras stämningar och lidande på telepatisk väg, finns i materialet

(Här kan det dock vara värdefullt att påminna sig om att psykodynamisk teori och erfarenhet rymmer åtskilligt som allmänheten – eller för den delen kollegor med en annan inriktning – kan uppfatta som likaså flummiga: överföring och motöverföring, parallellprocesser i en personalgrupp som arbetar med vissa typer av klienter, projektiv identifikation m m).

Varför kan man inte ”veta” en del av de saker som nyandligheten säger att man har upplevt, t ex tidigare liv. Och varför har man inte den upplysta kunskapen, allvetandet, när det är så nära, t ex upplevs mellan liven? Här finns en frestelse att ”veta i förväg”, är väl det som man kan uppfatta som t ex scientism, dvs att det handlar inte om tro, men vetande.

Tidgare inkarnationer påverkar

En typ av resonemang som dyker upp i alla intervjuer är hur orsakerna till lidande och svårigheter ibland kan förläggas till tidigare inkarnationer.

Fobier, rädslor för specifika saker som eld, vatten eller höjder, kan kopplas till konkreta händelser i tidigare liv. Denna föreställning är en generell föreställning, eller personen haft vissa erfarenheter som kunna bekräfta detta (cit: polotröjan, svårt tala i grupp, simma)… Droskan körde på mig (i ett tidgare liv), därför ont i höften…

Teodicéproblemet, till vilket pris?

Man har löst ”teodicéproblemet”. Men till vilket pris? Kan man bära denna aning eller ”vattentäta” kunskap, utan att relationer mm blir lidande. Ens sårbarhet, behov av andra, en rädsla, osäkerhet, mm? Vad gör det med sådant som medkänsla mm (även om detta inte behöver stå i ett motsatsförhållande)

Kritik av okänslighet, cynism inom new age

Kritik emot ”The Secret” t ex, respondenter som framhåller att det kan bli hårt och cyniskt. Kanske man kan se det som ett erkännande av sin egen sårbarhet. Hur ska man kunna sitta och säga vad andra förtjänar, eller misslyckats med, osv… Fara bli avtrubbad, säge en, dvs lite för ”osårbar” helt enkelt

Vissa arter av NA går för långt i sina tolkningar eller generaliseringar. Dessa avarter vill man inte bli förknippade med. En person berättar att hon läser vissa böcker som hon beskriver som ”gränsfall”. Den är kommersiell, men har ändå inslag som hon inspireras av. ”Tänk på en bil så det din imorgon ungefär.”

Djuren, överidentifikation

De djuretiska resonmangen går att förstå som en överidentifikation med djurens utsatthet. De är lika mycket värda som människor. Men till ett pris? Att man undandrar sig sin egen ”art”, solidariserar sig med djuren istället. Deras sårbarhet och oskuldsfullhet berör en mycket. (Små barn har väl ofta detta, rätt naturligt, vilket är gulligt, men beror ev också på att man ännu inte utvecklat solidaritet, empati, i en mer mogen form? Plus att barn kan väl känna igen sig i gulliga djur bättre också… Det är ju så de är för de vuxna.)

Kundalini, chakras

Andliga problem, ”kundalini”..

Kundalinikrafter, Högmod, Spiritual emergency… Vet inte om passar under detta villkor.

Hjälpa andra

Hjälpa andra.

Detta hör delvis hemma i den tidigare kategorin. Men det finns möjligen en aspekt av få vara den starka och hjälpa eller upplysa den som är svagare, vilket måste problematiseras. ”Jag ska bli en stor healer” etc.

”Att erkänna sitt åldrande” (också sårbarhet)

Livsvillkoren, att erkänna realiteter, tiden, att avstå, stå tillbaka, släppa fram de yngre och starkare, de som har framtiden för sig.

Negligerar åldrande, svaghet, sjukdom (också ”sårbarhet”)

Den fysiska kroppen är ”ett skal”, ”inte äldre än vad man känner sig”, bättre och bättre dag för dag

Evolutionstanken inom nyandligheten ger ingen anledning sörja åldrandet. Barn är vuxna innan de föds in i den här världen, och väljer oss som föräldrar. Och när vi dör är vi unga igen, och i nästa liv tar vi vid, kognitivt och på andra sätt, där vi slutade.

Vi kan planera för vårt nästa liv, att börja lära något i hög ålder nu inget problem, för det tar vi med till nästa.

Progression, ingen ”hopplära”

Man går framåt, det är ingen ”hopplära”

Hantera svikna förhoppningar, ”conspirituality”

Här kommer resonemanget om ”conspirituatlity” (Muertos, Voas, ref!) in, dvs de nu medelålders new age-profeter, mest män (David Icke t ex) som fått en påtagligt mörkare världsbild med åren… Vi skulle nå så långt, det skulle bli så ljust, varför har det inte skett? För att andra förhindrat att det… Här kommer det in ett skuldbeläggande som egentligen inte har plats i ”new age”-läran, att man håller någon annan ansvarig. Också besvikelse, förnekat åldrande, att man inte nådde så långt som man hade hoppats själv…

Tolka åldrande som ”andlig progression”

Naturliga följder av åldrande, större lugn, mindre sexdrift?, sämre minne?, tolkas som andligt avancemang på grund av andligt intresse. Det vanliga åldrandet är en ”bakomliggande variabel”, ”confounder”, som inte erkänns. Det är mer triumfatoriskt.

Det naturliga åldrandet är förmodligen en ”bakomliggande variabel” som undgår en del av respondenterna. Man blir inte klokare eller visare, eller lugnare, eller får bättre självkänsla för att man sysslat med nyandlighet, meditation (även om det väl kan hjälpa till säkert). Men blir detta för att man blir äldre… Men eftersom det kronologiska, vardagliga åldrandet inte erkänns, så är det läran/praktiken som ges äran… Och det som ses som andlig utveckling, förfining, är vad så gott som alla människor kan få uppleva, bara att detta kanske också undgår den nyandlige, eftersom ”in-ut-gruppsdiskursen” är så stark: De som inte sysslar med nyandlighet har ännu inte förstått, alternativt inte mognat tillräckligt, så de räknas bort, som referenspersoner, ”folk”

Möjlig felkälla, att blanda ihop den utveckling som förståelsen av den specifika läran, eller praktiserandet av den speciella metoden, avser att leda till, men den utveckling som normalt kommer med livserfarenhet och stigande ålder? (Minskad sexdrift, sämre minne, bättre självkänsla etc)

Happy end, besvärjelse (Hammer)

”Happy end”, som Hammer skriver, en besvärjelse?

”Att erkänna sin förestående död”

Den ultimata kränkningen, hotet, den absoluta övermannen, slutet.

”Byta bil”

Bara byta bil? Att vilja undfly och slippa tänka på döden är allmänmänskligt. Hur skiljer sig eventuellt new age från det allmänmänskliga?

Döden en illusion, livet fortsätter i den andliga världen

Döden ses som något ljust, flera säger till och med att de ser fram emot det. Att då kommer allt bli enklara, man ”får vingar och kan flyga vart man vill”.

Döden illusion, ska reinkarnera med allt i behåll

Döden är en illusion, kommer tillbaka ny och fräsch

Erfaremheter och talanger finns kvar

Rättviseperspektiv

Genom att förneka döden garanteras också en rättvisa: De som gör något dåligt i detta livet får en ”payback time” kanske i nästa. Det som kanske annars brukar förklaras med i himlen, Guds dom, det förläggs här till kommande inkarnationer?

SAMMANFATTANDE DISKUSSION

Faran med N

Psykoanalysens negativ

New age/nyandlighet förefaller på ett märkligt vis vara psykoanalysens “negativ”. Punktar man upp de villkor som den vuxna människan behöver försonas med, för att kunna leva ett ansvarsfullt, produktivt liv – ensamheten, könet, den plats man ges i generationernas gång, ens begränsade resurserna och dödlighet (Werbart, ?) – så verkar nyandligheten ha resonemang som negligerar eller upphäver dem alla. Istället hävdas det eviga livet, de slumrande superman-förmågorna, alltings förbundenhet och kommunikation med vartannat på översinnligt vis, återfödelse med möjlighet till könsskifte, återfödelse i kretsen av dem man levt nära och kanske i nya konstellationer (mamma blir partner t ex), osv.

Liknar preoidipala önskningar

Om man skulle göra en sammanställning av preoidipala önskningar och fantasier, så som de beskrivs i psykoanalytisk teori, och fantisera ihop en livsåskådning som skulle tillåta att dessa fick förbli intakta, så fick man kanske något som liknar new age ganska mycket. Men är detta ett bevis.

N mer än kyrkan

Kyrkan har beskyllts för att erbjuda en tillflyktsort för våra mest infantila behov. Men frågan är om denna tendens någonstans är mera elaborerad än inom new age/nyandlighet? Det är, om man så vill, en gottebutik för det pre-oidipala sinnet. Alla ens drömmar kan besannas.

Adolescenstänkande

Adolescensen uppvisar ett karaktäristiskt sätt att tänka och relatera. Somligt beror på omognad. Men det är inte riktigt så illa som det ser ut. En hel del är förmodligen löst redan i tidigare år (något som har med skulden att göra, och omsorgen om objektet, o s v; klassisk psykoanalys), och skulle med tonåringens större resurser kunna komma till uttryck på ett mer integrerat, moget sätt – om det inte vore för att något nytt är på gång att hända mot vilket försvaret blir att regrediera, för att vinna tid, och för att konsolidera sig. NA-anhängaren befinner sig i en liknande position som tonåringen, på tröskeln (åtminstone i sin fantasi) till något större och okänt.

Likheterna mellan NA och sena tonåren. Detta är ett slags hypotes: NA-anhängaren befinner sig i en liknande situation som adolescentungdomen. NA kan iscensätta och aktivera liknade processer som då individen står inför att axla vuxenvärldens ansvar, rättigheter och skyldigheter. Regression till ett tidigare stadium. NA representerar en utmaning på liknade områden: ”väx upp!”: Du får inte bara bry dig om dig själv. Du måste tänka framåt, planera.

Skenanpassning, falsk integration

Precis som tidigare, i känsliga passager, i barndomen och i tonåren, finns faran för ”skenanpassning”. Ett falskt själv. Ett slags bypassing av situationen. Complience. 

”Falsk integration” (Erikson)

Erikson talar också om en falsk sorts integration när man blir äldre, att man lyckas vagga in sig i detta: ”Vi måste också erkänna en retrospektiv mytologisering i ålderdomen som kan resultera i en pseudointegration som ett försvar mot lurande förtvivlan. (Alla de syntona kvaliteter som dominerar tabellens diagonal kan naturligtvis användas som försvar på detta sätt.)” Erikson, 2004, s.82.

Detta liknar vad han skriver apropå ”avsky”. Denna är ihop med förtvivlan motpolen till ålderdomens ”integritet”. Han skriver: ”Om motpolen till visdom är avsmak, måste denna (liksom alla andra negativa motpoler) till viss del erkännas som en naturlig och nödvändig reaktion på mänsklig svaghet och på den kusliga upprepningen av ondska och svek. Förnekar man helt och hållet avsmak och förakt, sker det med risk för förtäckt destruktivitet och mer eller mindre fördolt självförakt” (Erikson, s. 81)

Banaliserar relationer, skuld

NA kan locka till ett oerhört banalt och förenklat förhållande till sådant som skuld, omsorg om objektet, etc. Sådant som ungdomen slår ifrån sig, delvis, för att det inte orkar med. Att det sårar sina föräldrar och andra. Egocentrism.

Omnipotenta drag, läran

Utan att säga något om deltagarna, så går det att konstatera att läran som sådan förefaller ha klara “omnipotenta” drag. Vi väljer själva våra föräldrar, vi återföds i nya konstallationer där våra föräldrar blir eller har varit våra barn, syskon eller kärlekspartner. Vi har slumrande supermansanlag. Allt är förbundet, känslor och kommunikation kan delas och emottas utan ansträngning (ibland med plågsamma följder). Vi är helt och fullt ansvariga för vårt öde, och det är alla andra med…

Det förefaller som att new age här dels presenterar individen för en del lockande möjligheter att kunna undvika en sådan modifikation av anspråk och strävanden. Detta går att förstå utvecklingspsykologiskt, som att vissa brister eller erfarenheter kommer göra att new age-läran upplevs bekant och lockande (Granqvist), men man kan också nöja sig med att konstatera att den nog kan ha denna lockelse på vem som helst i någon grad.

I både teosofin och det amerikanska positiva tänkandet fanns föreställningar om “fantastiska slumrande krafter i människans inre. Den upplysna människan, menade Blavatsky, kunde läsa direkt i Akashakrönikan, ett slags universums egen minnesbank, där samtliga händelser i kosmos hela historia fanns lagrade. Inom människans räckhåll låg inget mindre än allvetande” (Hammer, 2004, s. 55).

Kan detta vara träffande för något som behöver beskrivas i förhållande till new age/nyandlighet?

Svårare att mogna med nyandligheten

Utifrån annan psykologisk forskning, som redovisas i teoridelen, kanske man vill se det som att new age/nyandlighet i sig kan vara ett uttryck för bristande mognad. Det är därför man dras till new age/nyandlighet, eftersom det är en världsbild och ett sätt att vara i relation som känns bekant och hanterligt. För denna studie ligger dock fokus på läran eller tankesystemet i sig, och frågan blir då snarare om det är något i själva föreställningvärlden (som individen av en eller annan anledning lockas av, vilket jag för övrigt tänker är något allmänmänskligt: det represenerar i någon mening ett enklare sätt att leva) som kan påverka eller influera. Dessa olika perspektiv, vare sig man tänker freudianska utvecklingsfaser, biologiska eller neurologiska korrelat eller anknytningserfarenheter, utesluter så klart inte varandra, inte heller detta att läran i sig skulle kunna bidra (vilket Farias och Granqvist också flaggar för i någon referens).

Svårare mogna inom NA? Där det adolescenta är inbyggt i själva tankesystemet. Lättare inom en nådefilosofi, där ungdomens radikalism kan övergå i en mer mystisk hållning. Folk hoppar av eller tar…

Fördröjd mognad, håller kvar i pre-vuxen position

Kan det vara så att NA medför en fördröjd mognad, men att det är troligt att individen kommer ikapp senare? Ungefär som sagts om vår tid, men bara ett strå vassare. I så fall är det kanske inte så allvarligt?

Evig ungdom, tidlöshet, som ideal. “Jag har ingen ålder.”en paus från NA, oftare än inom kyrkan?

Hålla kvar i pre-vuxen position längre

Svårigheter på två sätt. Dels att NA kan hålla kvar en i en pre-vuxen position längre än annars, ungefär som också kan ske under påverkan av annat (att inte flytta hemifrån, missbruk, överbeskyddad, inte ha vänner). Dels att det kommer att uppstå en spänning mellan NA-intresset när det normala mognaden och vuxenblivandet – och bortom detta – gör sig påmint.

NA är en adolescensreligion, från en synpunkt. Och ändå inte.

Anknytningsforskning, likheter

Att NA-anhängaren fastnar i ett situation liknande den som för barn med desorganiserad anknytning (Farias&Granqvist, 2007). Vad göra? Här finns en skala av strategier?

Många lägger ned intresset med åren?

Många lägger ned intresset med åren. Det är ett intresse som bjuder större motstånd att mogna med i jämförelse med t ex kristen tro. Eller så försöker man i det längsta förena de två (kognitiv dissonans). Ett tredje (finns fler?) alternativ är att utveckla stor rörlighet, ambivalens. Klarar man det med det med new age/nyandlighet då är det ett gott betyg.

Lärans farlighet (Freud), ”slamflod”

Sigmund Freud hävdade nog inte att religionen var farlig, men åtminstone beklaglig. Senare bedömar har luckrat upp detta och i religionen sett ett kontinuum. Folk kan helt enkelt vara religiösa på olika vis. New age/nyandlighet fanns väl inte i denna form på Freuds tid (även om det fanns spiritism, mesmerism, etc) och, vad jag vet, har han inte uttalat sig specifikt om sådan här andlighet. Det närmaste man kommer är kanske hans replik på Jung, när denne ifrågsatte Freuds lära om den infantila sexualiteten, att Freud slog fast att psykoanalysen behövde skyddas från denna ”svarta slamflod av ockultism” (Sjögren, cit??). Tiden har gått och från såväl psykoanalytiskt som från delar av kristenheten menar man väl idag att dessa två går att förena (Wikström, Bergstrand, m fl ref??)

Ansätts från såväl kristet som psykologiskt håll

Men hur förhåller det sig då med new age/nyandlighet? Idag ansätts denna från framför allt kristet håll med argument som inte är så fjärran från Freuds religionskritik (Faber, mfl), medan inte så mycket psykologisk forskning, vad jag vet, befattat sig med den.

Freuds religionskritik i ännu högre grad träffande på N

Min uppfattning är new age/nyandlighet skiljer sig på vissa punkter från kristendomen och att Freuds religionskritik i ännu högre grad är tillämplig på och behövlig för att förstå denna modena andlighet.

N presenterar olösligt problem

Som jag ser det presenterar new age/nyandligheten individen för ett olösligt problem. Det är verkligen en ”paradox”, t ex med teodicéproblemet. Det liknar barnets situation i Winnicotts exempel, där man uppmanas att inte ställa frågan: ”Frågan får inte ställas.” Individen hamnar mellan sanningen/verkligheten, och det som förbinder honom med andra människor, objekten, o s v.

Drog, liknelse

Liknelsen med en drog är värd att ta på allvar. Och hur individen kan dras emellan dem, ruelse över allt som går förlorat och relationer som förstörs, och troheten till drogen. För såväl den andligt intresserade som för missbrukaren finns möjligheten att med starka försvar försöka vara i ”båda”.

”Fängelser måste gå att rymma ifrån” (Rothstein, via Hammer)

Fängelser måste gå att rymma från. Hoppet får inte tas ifrån någon. Drömmen, att det ska gå att övervinna. Fantasin måste få ha något att arbeta med. Här förefaller new age/nyandlighet vara i så hög grad koherent (vilket så klart inte säger något om sanningsfrågan) att detta blir en del av problemet. Rotstein (ref av Hammer) hävdar att en religion aldrig får bli färdig, det måste få finnas ”glapp”, osv, och föreställer sig eventuellt att detta är något ouppnåeligt. Men new age/nyandlighet kommer mycket nära detta ”totala” vilket är värt att fundera över.

Hammer refererar personliga samtal och korrespondens med den danske religionshistorikern Mikael Rothstein, som ”föreslagit att en logiskt sammanhängande religion vore dödsdömd. Den skulle nämligen sakna de motsättningar och glapp som gör det möjligt för nya generationer av troende att kommentera och ändra traditionen och spegla sina egna omständigheter i den”, s136. ”Religion lever av paradoxer och logiska glapp”, sammanfattar Hammer, s360. (Hammer 2004)

Jag tror jag håller med. Men vad händer när man närmar sig en religion med mycket få logiska glapp? Vad gör det med en? Det är intressant. Frågan är om inte mina respondenter faktiskt uppnått en filsofi med mycket få logiska glapp…

Min egen hypotes är att det kommer att sätta en väldig press på utövaren. Kanske kan man här använda den bibliska bilden, om “fåren som skiljs från getterna” (ref). De som klarar av att bära det, klarar det, och för andra kommer det yttra sig som vissa symptom. T ex aktualiseras frågan “Vart tar mörkret vägen?”

Intressant om filosof granskade N:s ”logik” mm

Det skulle vara intressant om en filosof ville titta på new age/nyandlighet och utreda om detta verkligen är fallet. Vidare forskning!

Symbolisk förmåga sätts ur spel

NA riskear att sätta den symboliserande förmågan ur spel. Den är vansklig, den lovar att som en religion förse individen med skydd, men blir istället en spegelsal.

AIDS (Raschke)

Raschke om new age, att den är ”the spiritual equvivalent to AIDS”. Att den förstör immunsystemet, m m. (ref!)

NA förvirrar och skadar inre strukturer, hiearkier av omsorg och solidaritet, den nivå som naturlig och egentlig för individen. Varje individ har förmodligen sin utsträckning. Viss övning på att nå längre, via religionens uppmuntran och undervisning. Att leva i en demokrati etc. Men för en universell omsorg är vi inte redo. Sträcker man ut sig så långt, så blir det hål. Plus att det kan tjäna andra processer också – ungefär som att vara engagerad i oroshärdar långt bort, men försumma det nära. Adolescent det med. (mer under Skuld),na andlighet.

Föräldrar, har faktiskt valt dem (”väljer inte sina föräldrar”)

Att man faktiskt ska ha “valt” sina egna föräldrar (jämför det allmänna uttrycket “ingen väljer sina föräldrar”), och/eller att man benämner svåra livserfarenheter “förklädd kärlek” (utifrån föreställningen att alla erfarenheter syftar till att utveckla oss mot fullkomning), har uppenbara likheter med de reaktioner man finner också hos t ex misshandlade partners och försummade barn som vill lägga skulden på sig själva. Vi har inom oss en beredskap för att kunna retirera till mera basala medvetandenivåer, och att kunna aktivera försvarsmekanismer (introjektion, identifikation med aggressor, “freeze”, o s v) för att kunna parera eller moderera smärtsamma eller ångestväckande erfarenheter. Är det sannolikt att en individ kan leva med ett föreställningsvärld som i många stycken kunde vara en “verbalisering” av mycket primitiva försvar, utan att individens relationer, livsupplevelse och kognitiva förmåga  inskränks?

Teodicéproblmet, löst men till högt pris?

Man har löst teodicéproblemet, men kanske till ett högt pris. Kommer att tänka på berättelsen om den religiösa etiopiska orden som sägs vakta den heliga Arken. (ref??) Vakterna blir inte så gamla, och de drabbas av diverse sjukdomar, som blindhet, på grund av arkens höga radioaktivitet.

Skuld (”kärlek utan skuld finns inte”)

Kärlek utan skuld finns inte. Skuldkänslan får ingen näring via NA utan måste finnas där före. Liknar ngt annat? Det gäller för flera passager i livet. Ett barn kan inte fungera i den vuxnes situation, även om tänker alla de rätta tankarna, säger de rätta orden, gör de rätta handlingarna – t ex tar hand om sig själv, eller sina missbrukande föräldrar – och många barn försöker. Den vuxne kan i förhållande till NA och de största perspektiven vara i barnets position.

Raljeras med skulden

“Förlåt oss våra skulder.” Raljeras med  inom NA. Men man vet inte vilket priset är.

“Det gör så ont att tänka på hur svårt det här kommer vara för dig.” Tjej på kapat plan, ringer sin mor. Det är skuldkänslan.

Skuldkänslan gör ett hopp – till djuren, till snittblommor. Eller varför begränsas omtanke till medmänniskor?

Det luriga är att skulden hamnar utanför och får inget stöd i NA. Inte för att det är ngt fel på NA, tvärt om, men för att kunna hantera NA på ett sätt som inte förminskar en behöver bl a denna skuldförmåga vara stabil. Detta helt oavsett NA är sann eller inte. Obs!

Denna utvidgning beskrivs av Fowler, Kegan, Erikson i någon mening? Det är viktigt förstå hur central den är för individen själv också, rent intrapsykiskt. Som är vad denna studie handlar om.

I Stages of Faith sags att alla individer inte uppnår de högre nivåerna, t ex den universiella nivån. Varför det är så ligger utanför denna studie att försöka besvara. Inte ens efter ett långt liv kommer alla att ha uppnått ett sådant stadium.

Djupkänslan i livet, förutsätter skuldförnimmelse

Avgörande för djupkänslan i livet och relationer är förmågan att känna skuld. Detta är en psykoanalytisk åsikt, men är inte främmande för kristendomen. Men för NA är det.

När skuldkänslan motarbetas – teoretiskt, och uppbackat av adolescenta drag – så avskärmar sig individen från centrala delar av sig själv. Utan skuld är man tekniskt personlighetsstörd, el schiz-par åtm.

NA förvirrar och skadar inre strukturer, hiearkier av omsorg och solidaritet, den nivå som naturlig och egentlig för individen. Varje individ har förmodligen sin utsträckning. Viss övning på att nå längre, via religionens uppmuntran och undervisning. Att leva i en demokrati etc. Men för en universell omsorg är vi inte redo. Sträcker man ut sig så långt, så blir det hål. Plus att det kan tjäna andra processer också – ungefär som att vara engagerad i oroshärdar långt bort, men försumma det nära. Adolescent det med.

Fången i en i och för sig  intellktuellt tillfredsställande matrix av all skuld/ingen skuld, allt ansvar/inget ansvar. Man kan säga att individen attackeras från åtminstone tre håll: dels från sina pre-vuxna sidor, dels från tidsandan som i sig gör mognaden svår att uppnå, dels från denna livsfilosofi.

Skulden är strukturerande. Att bli förälder kan vara – är för många – det moment i livet när man på allvar kommer på spåret. Sorgen är också strukturerande.

Det är svårt att göra sig kvitt känslan av att det är ytterligheterna möts, och livnär varandra. Föreställningen om ett totalt ansvar väcker ansvarslösheten till liv, och tillgripandet av primitiva mekanismer för ”utkastande” av det inre möts. Här finns, parallellt med individens andliga skaparkraft – och ansvar – en väldig upptagenhet av vad de mäktiga har för sig, etablissemanget. Även konspirationsteorier, ja till och med hur ”mörka makter” påverkar och marterar individen och gör livet svårt, finns sida vid sida i materialet.

New age/nyandlighet är skuldfritt.

Försvarsmekanismer

Magiskt tänkande (”tanken är skapande”/”allt är illusion”/”Du skapar din egen verklighet”)

Omnipotens (”stora förmågor på gång”/”Har varit överstepräst i tidigare inkarnation”)

Idealisering (”upplysta personer”/gurus) & Devaluering

Introjektion/vändning mot självet/identifikation med aggressor (”valt sina föräldrar”)

Hänsyftningsidéer (”livets direkta tal”/allt jag möter är direkt ”tal” från Gud)

Affektisolering/intellektualisering/rationalisering??

Annulering

Dissociation

Förnekande (”det finns ingen ondska, bara okunsk”/”Allt är mycket gott”/”Förklädd kärlek”)

”Psudopatologier”.

Dock vill jag ändå se new age/nyandlighetens eventuella faror som ”pseudo”-händelser. Det är möjligt att den kan ha en hämmande, bromsande inverkan på individen, men att det sällan är fråga om verkliga patologier (ifall inte dessa finns på förhand, vilket de förmodligen gör i vissa fall, men detta ligger som sagt utanför denna studie att undersöka). Är det fruktbart att tänka sig det finns ”pseudo”-varianter av många störningar eller brister. Pseudoborderline, pseudonarcissism, pseudoadolescens, osv…

En hypotes för den här studien är att personer som omfattar new age/nyandlighet är helt vanliga vuxna individer. Detta är så att säga den oberoende variabeln? New age/nyandlighetsläran och hur individen tar till sig denna och påverkas, i någon mening formas av denna, är beroende variabel? (måste fundera vidare på detta?)

Försvar av N (i förhållande till t ex Granqvist)

Försvar av New age-anhängarna i förhållande till Granqvist, m fl!

”Symptomen är ideal.” En felkälla är så klart att sådant som absorption, tunnväggighet, individuellt självförverkligande etc sanktioneras av, och förmedlas som ideal, inom new age/nyandlighet. (Hur då förklara ”dots” på en skärm? Att det påverkat också det omedvetna?)

Läckage (Farias & Granqvist, 2007). Om detta kan relativiseras (som också med förkärlek görs inom new age/nyandlighet) men man får då betänka att relativiseringen också kan fylla flera funktioner: ett slags lättja, en gimmick (Flax, XX), ända till ett slags självinducerad dissociation (ref dissocation, Granqvist?)

”Religiös okänslighet.” En likande världsbild i en hinduisk eller buddhistisk kulturkrets hade varit elitens lära. (Teosofin exporterades ju också åter till Österlandet, efter att ha varit en sväng i västerlandet och ”renats” via Blavatsky & Co, och anammades då just av en elit – Hammer? Ref) ”Tossigheten” kan vara en bedömning som kommer sig av att bedömaren har en viss kulturell bakgrund. (Jämför Jesus född av jungfru Maria som i Harris Int, se ref! är en föreställning som försvaras av ca 50% av de tillfrågade, vilket skulle motsvara ca 150 miljoner amerikaner?)

När man tar del av litteraturen om new age så är det svårt att missa vilken lockelse de olika praktikerna har på bedömarna. Det blir så färggranna beskrivningar. Om kristaller, olika slags healing, delfinmeditation o s v. Och allt det där finns ju, det är klart. ”Smörgåsbordet.” Men det är lätt att missa de grundläggande stråken eller föreställningarna, som tagna ihop faktiskt de också ger bilden av en ganska speciell andlig rörelse (de tre kriterierna o s v).

En orsak till att mycket av bedömningarna fastnar eller åtminstone uppehåller sig en oförsvarligt lång tid vid detaljerna kan – förutom att det gör sig så bra i text, och att den samlade bilden blir så tossig – ha att göra med många betraktare faktiskt varit antropologer, religionshistoriker etc. Psykologer och andra professioner har ett annat fokus. Vad är det som pågår? O s v.

Eller så är det ett slags parallellprocess till fenomenets många facetter, att bedömarna själva till slut låter som en inventering på ett new-age-center.

Den oro vissa känner inför new age-anhängarna, och kritik, kan vara missriktad. ”Oroade sekulära rationalister överdriver riskerna med ett new age-engagemang helt enkelt därför att de övervärderar avståndet mellan dem själva och dem som är intresserade av new age”, s348. Det kan ju gälla vidskeplighet, t ex? (Hammer 2004)

”Är under press.” New age-anhängaren laborerar med en mycket ”avancerad” lära som dels är svår att göra reda för och dels  får personen att agera under sin egentliga nivå?

”Stor förklaringskraft.” Har svar på frågor som vi tar för givet saknar (entydiga) svar? Det är en avancerad lära – i hög grad koherent och med hög förklaringskraft, som det verkar (teodicéproblemet, t ex) – vilket filosofiskt kan vara tillfredställande. Men psykologiskt uppstår vissa effekter som är mycket intressanta att fundera kring …(Farias & Granqvist, 2007). Eller ”enkel”? CS Lewis reflektion om panteismen, som är där människan hamnar om hon lämnas med sig själv? (ref?)

”Halo-fenomen.” Halo-effekter av en ljus världsbild av ordning, och med fokus på mellanmänsklig kärlek, kan inte uteslutas, analogt med att erfarenheter av droger kan göra att vardagen framstår som mindre tilltalande efteråt. (kolla upp ”post-Avatar-depression”, var ref?). Om det är så att vissa personer lättare producerar sådana ”halo-fenomen”, som kan ge underliga svar i AAI-intervjuer t ex, förekommer detta förmodligen på en skala från normalt till patologiskt.

”Typ1/Typ2, osv.” Beskrivningen av new age (som i Farias & Granqvist, 2007) av NA-anhängare som drar från workshop till workshop, där de uppmuntras att vända ut och in på sig själva, bara beskriver en del av NA (kanske en ”Typ 1” rentav), medan andra manifesterar ett mer filosofiskt intresse för NA (”Typ 2”?). Men vad är det då – om något – som förenar dem och gör en samlad beteckning relevant eller användbar? Här ser jag jag en framtid för forskning på, grovt sagt, en typ 1 och 2. Dessa skulle säkert vara statistiskt motiverade populationer. Så, eventuell svårt uttala sig om ”new age” som en grupp. (Det gjorde säkert nog inte Granqvist, eller i så fall på ett mycket känsligt sätt, kommer inte ihåg, men värt göra en anmärkning om i alla fall.)

De flesta människors religion har en helt annan karaktär, så också i Indien, enligt Hammer.

1-ÖDE

Långsam utveckling

Det är en långsam utveckling. Här finns en skillnad, möjligen, mot annan new age. Det finns ingen ”quick fix” när det gäller att omskapas till riktig människa, bli fullkomlig. Det är en lång och mödosam väg. Det sker inga mirakel.

Reinkarnation enligt New age är en västerländsk skapelse

(Hammer, 1998) När new age eller nyandlighet debatteras hörs ofta invändningen att det inte är något ”nytt” med denna andlighet, att den i allt väsentligt liknar till exempel urgammal indisk filsofi. Men somligt talar för att nyandlighets sätt att omfatta dessa föreställningar trots allt har något omisskännligt modernt över sig.

“Flera enkäter de senaste åren visar att en dryg femtedel av Sveriges befolkning tror på reinkarnation. När vi dör, sägs det, är det bara en utsliten kropp vi lämnar efter oss. Våra egentliga jag lever vidare och föds igen, och igen och igen. Och allt vi inte hann uppleva och göra vid det här tillfället får vi en ny chans till, nästa gång vi kommer tillbaka.

Undersökningar i andra länder i Europa och Nordamerika ger liknande siffror. Någon slags reinkarnationstro verkar delas av tiotals, kanske hundratals miljoner människor. Betyder det [och här blir det intressant!] att skaror av västerlänningar omärkligt och på bara en generation har anammat hinduiska trosföreställningar? Inte alls. Vår tids reinkarnationstro är en utpräglad produkt av det moderna: optimistisk, individualistisk, trendkänslig och formulerad i ett språk som passar som hand i handske i en värld präglad av vetenskap och rationalitet.”

Kropp och själ, anti-dualistisk syn

(Hammer, 2004) Populär föreställning. Finns även inom skolmedicinen, i fråga om t ex psykosomatiska samband. S205

Förenklad historiesyn och omvärldsanalys

Att man inte tar strukturella faktorer med i beräkningen.

Fler och fler intresserad, vi utvecklas

(Hammer, 2004) Fler och fler blir intresserade eftersom vi utvecklas på ett andligt plan, s302

Kön är något essentiellt

Inom new age/nyandlighet återfinns manligt och kvinnligt, maskulint och feminint, som ett slags grundprinciper i tillvaron.

Manligt och kvinnligt

Synen på manligt och kvinnligt förefaller vara något essentiellt inom new age. De är inga konstruktioner.

(Löwendahl, 2002) ”Informanterna ger uttryck för en polariserad syn på genus. Manligt och kvinnligt ses som fasta kategorier och förknippas med traditionella antaganden om logik och rationalitet respektive känsla och intuition.”

(Lowendahl, 2004) Författaren konstaterar att synen på genus är polariserad i hennes material – män upplevs som logiska och rationella, det kvinnliga som känsligt och intuitivt. Informanterna framhåller kvinnligt framför manligt, att det förra är mer centralt för det andliga sökandet.

New age, en kvinnorörelse?

I urvalet till denna studie är kvinnorna i övervikt. Frågan är ändå om det är samma population som undersökes som förekommer i litteraturen jag läst (Frisk, Hammer, Löwendahl, Heelas, m fl)? Hur kunna säga något om detta? Även om det finns de i gruppen som håller på med typiska? ”new age”-iga saker, som healing och mediumism, så är det långt ifrån alla som tycks ha något intresse av sådant. (Går det att peka på en könsskillnad i materialet, trots allt? Jag tror det. Ingen av männen talar om mediumism och healing, faktiskt…) Medan detta framhålls i litteraturen som något utbrett och mer allmänt.

Männen har anammat ett mer klassiskt kvinnligt ideal, att vara kärleksfull och så vidare. Kvinnorna kämpar på två fronter! Dels att leva upp till ett klassiskt kvinnligt (nyandligt) ideal, dels att ta för sig (kräva ett bätte rum på hotell), frigöra sig (från destruktiva partners, och/eller relationer som gått i stå), sätta ned foten. Hävda sig. Är det så emancipationen för kvinnor inom new age blir en fälla eller ett ibland övermäktigt projekt?

(Frisk, 2000) Utifrån vilken slags sysselsättning de svarande har drar Frisk slutsatsen att new age är ett slags folkreligiositet, s60. Jämförd med annan religiositet är den också ett kvinnofenomen, s62. Frisk föreslår, med ref till religionssociologen Meredith B. McGuire, att man kan ”se den institutionaliserade religiositeten som mansdominerad, och den ’moderna religiositeten’ som ett slags kvinnlig protest”, s62

(Löwendahl, 2002) Kvinnor har en dominerande ställning inom new age och man kan delvis mot bakgrund av detta kalla det för en kvinnorörelse.

(Hammer, 2004) Två stora grupper, enligt Hammer, nämligen ungdomar och kvinnor i medelåldern. Det som förenar dessa två grupper är deras ”intensiva sökande efter mening, en egen identitet och en självständig inre röst”, s 28

(Hammer, 2004) Kvinnor som länge underordnat sig andras behov och önskemål. Först föräldrarnas, sedan partnerns, senare barnens. ”Först mitt i livet inleddes en frigörelseprocess, som kunde innebära både en större tillit till ens egen inre röst men också mycket smärta”, s29. ”Deras önskan att ersätta yttre auktoritet med en inre kompass motsvaras av new age-miljöns betoning på intuition och subjektivitet”, s29

Egocentricitet

Risk det blir en ganska egocentrisk världsbild. Att man möter den ena eller andra personen handlar om ”mig”.

(McLaine, ref i litt!) Allt är läxor, budskap, till och med att man har anhöriga som dör. Risk för det blir lite för egocentriskt? Jmfr kritiken av Shirley McLaine!

Barndom vs tidigare liv/psykiskt DNA

”Krock” mellan karmatanken, och barndomsprägling, sådant som föräldrar m fl kan ha ansvar för. Finns en gemensam nämnare för de som också öncksar växa in barndomens erfarenheter i resonemangen?

Ingen hoppteori

Reinkarnationstanken kontrasteras mot själavandringsläran, att man kan gå från människa till djur, t ex. Nyandlighetens reinkarnationsmodell är progressiv och ”positiv”. Alla utvecklas framåt, detta är oundvikligt.

Evolutionen passar in

Reinkarnationsläran enligt NA är kompatibelt med evolutionsläran. Här solidariserar sig NA snarare med den gängse vetenskapen, än med de “enklare” själavandringsidéerna.

(Hammer, 2000 el 2004?) Utvecklingstanken i teosofin, att hela kosmos, “från våra individuella själar till planetsystemen, genomgår en ständig utveckling”, s23. I detta finns också en naturlig koppling till Darwin, något som oftast saknas i de gängse religionerna och skapelseberättelserna. Dock är utvecklingen inom teosofin och NA målinriktad. s23

(Hammer, 2000 el 2004?) Hammer kopplar till Hegels historiefilosofi, en förvetenskaplig evolutionstanke direkt sprungen ur förromantiken. S23

(Hammer, 2000 el 2004?) “Men utvecklingen går som ett stort U: vi har passerat ett fall in i det materiella och har precis passerat botten på kurvan. Sakta ska vi nu höja oss upp mot andligare existensformer”, s23

(Hammer, 2000 el 2004?) Hammer kopplar till Hegels historiefilosofi, en förvetenskaplig evolutionstanke direkt sprungen ur förromantiken. S23

Synen på betydelsen av de tidiga erfarenheterna passar in

Karmalagen

Många refererar till bibelstället som talar om hur människan kommer ”skörda” utifrån hur hon har ”sått” (Paulus?). Detta uppfattas som en rest från ett Jesus ursprungliga undervisning, som varit mer i överensstämmelse med nyandligheten och en tänkt ”urreligion”. Denna urreligion är känd från litteraturen som ”Perennial wisdom” (ref).

(Hammer, 2004) Är då inte karmatanken mycket utbredd inom andra religiösa tankesystem, dvs något som bara lånats in?  ”Det karmabegrepp som tas upp i det nyreligiösa språkbruket är i huvudsak en teosofisk uppfattning”, s110

(Hammer, ?, se sid!) Karma används inte längre i någon större omfattning i Indien för att förklara en människas öde. ”När man slutligen kommer till den hinduism som faktiskt utövas i dagens Indien, kan man konstatera att karmabegreppet har tappat sin betydelse igen. Det finns ett antal religiösa förklaringsmodeller som skall förklara varför det går den ene gott och den andre illa. I modern folklig hinduism åberopas oftast brott mot taburegler, onda andar, häxeri, besatthet eller planeternas inflytanden. Karma finns kvar som ett teoretiskt begrepp, men används sällan när man i praktiken skall förklara människors lott i livet (med ref till Fuller, C. J. The Camphor Flame: Popular Hinduism and Society in India)”, s110

(Hammer, 2004) ”Hinduismen [och specifikt karmatanken] presenteras i skolböcker och populärframställningar oftast som om lärda skrifter från vår tideräknings första sekler gäller hinduer idag. Skillnaden mellan då och nu och mellan elit- och folkreligion är i själva verket enorma.”, s357

Lidandet är centralt

Datamaterialet innehåller otaliga referenser till lidandet, hur detta är helt centralt för människans utveckling. Det är inte endast något man kan utvecklas via, utan helt oundgängligt. Det kan likna nästan en ”lidande”-kult

Gud är frånvarande och ”skoningslös”

Om gud vore en förälder, hur skulle då denna förälder uppfattas? Man kan fråga sig hur en sådan förälder över huvud taget kan bli föremål för individens respekt eller sympati. Är begreppet ”identifikation med aggressor” passande här?

Hur kan det finnas en gud om det är så mycket elände i världen. Men frågan är felställd, menar intervjupersonen.

“Dom pratar ju om Gud, dom pratar ju om liksom ETT högsta väsen som har all… total makt över människan och allt i världen och såhär. Hur kan han vara allsmäktig och samtidigt god. Han måste antingen vara inte god eller inte allsmäktig… Medan… Utifrån mitt synsätt, om jag får uttrycka mig så förmätet, så finns det… så finns det ingen ondska i att det sker tillsynes… till synes dåliga eller onda saker. Utan det finns en orsak till att det onda sker.”

Vill inte se sig som ”offer”

En intervjuperson beskriver en relation i ett tidigare liv som mycket våldsam. Denna person har hon återsett i detta livet. Dock vill hon inte se det som att denna person förtryckt henne i ett tidigare liv. Vi förtryckte varandra.

En av intervjupersonerna berättar om ett reinkarnationsminne, där en man utsatt henne för stora övergrepp. I detta livet har hon återsett denna person, och det har varit en komplicerad relation. Dock vill hon invända emot att hon ska ha varit ett offer den gången.

(citat) “Och så möter jag den här killen i det här livet, och det var HAN liksom. Undrar på att det blev galet [Jag: Han som utsatte dig för] Han utsatte mig inte. Vi utsatte varann.” -p8

Ingen nåd, ingen syndernas förlåtelse

New age/nyandlighet framstår som en utpräglad ”gärningstro”. Det är bot och bättring som gäller. Detta avviker från t ex sådan kristen teologi som utgår från följande bibestycke

“Ty av nåd är ni frälsta genom tron, inte av er själva, Guds gåva är det. Det beror inte på gärningar, ingen skall kunna berömma sig.” (Ef 2:8-9)

Enligt new age formas individens öde av dennes egna handlingar. Ansvaret vilar således tungt på den enskilde. Ingen nåd, således. Men det som individen lyckats bygga upp kan inte heller tas ifrån henne på ett godtyckligt sätt. Så i det fallet kan man säga att hon inte heller är utelämnad åt någon nåd.

Utan nåd, betyder också utan skuld.

(Arlebrand, 1992)”Den esoteriska elitismen, som förefaller rent cynisk för en utomstående, är oförenlig med kristen tro. Bibeln visar att vägen till Gud inte är beroende av människans begåvning. Evangeliet är ett allmänt budskap, eftersom det lär oss att ‘var och en som tror… skall ha evigt liv (Joh 3:15). Människan behöver inte anstränga sig genom att på egen väg gå in i själsdjupen för att förvärva högre insikter som gör det möjligt för henne att få kontakt med Gud” (Arlebrand, 1992, s200)

(Arlebrand, 1992) “I motsats till ockultismen presenterar kristendomen frälsningen som en gåva från Gud. I evangeliet spelar ordet nåd en central roll. Utan att människan förtjänar det har Gud skänkt henne den befrielse undan existentiell skuld och kaosmakter som hon så ivrigt söker. Därför kunde aposteln Paulus skriva: ‘Ty av nåd är ni frälsta genom tron, inte av er själva, Guds gåva är det. Det beror inte på gärningar, ingen skall kunna berömma sig’ (Ef 2:8-9) […] Den esoteriska vägen handlar om att människan befriar sig själv. Evangeliet är budskapet om att Gud har befriat människan. Därför är ordet nåd så centralt i kristen tro” (Arlebrand, 1992, 207)

(Arlebrand, 1992) “Karmalagen står också i motsatsförhållande till kristendomens starka betoning av Guds förlåtelse. Enligt karmas lag måste människan alltid ta konsekvenserna av sina handlingar, goda som onda. Någon väg att komma undan karmas lag finns inte. Förr eller senare når de egna handlingarnas vedergällning människan, vare sig det blir i det nuvarande livet eller i någon av de kommande existenserna. Inom ockultismen finner vi därför ofta tanken att människan själv ytterst har valt sitt eget liv” (Arlebrand, 1992, s212)

(Arlebrand, 1992) “Genom att först dö för människornas skull och sedan uppstå från de döda har Jesus Kristus gett människan möjlighet att få erfara Guds förlåtelse och nåd” (Arlebrand, 1992, s212)

Citatet från Bono! “Karma and Grace”

Självkontroll, att frälsa sig själv

Ett stort ansvar vilar på individen själv, för dennes lycka eller olycka. Ingen gud finns som kan lätta hans eller hennes börda. Den nyandlige guden är ”stum” och frånvarande, till skillnad mot gud som denne förstås i viss kristen teologi

(Persson, 2007) “Många är rädda att onda tankar och känslor skall komma ut, när man släpper på kontrollen. Och visst kan det vara så. Men vi är ju inte kallade att frälsa oss själva. Det är Guds jobb” (Persson, 2007, hur ref föreläsningsmanus fr webben?)

Få karmalagen att arbeta för sig

Karmalagen är inte endast något som fungerar i bakgrunden. Individen kan också använda sig av denna princip för att skaffa sig vissa fördelar eller goda saker. Law of Attraction och The Secret.

Skapa sin egen verklighet vs ”en sanning”

Två olika slags resonemang i materialet. Står dessa i motsättning till varandra, eller går de att förena

Räknar new age med en fri vilja? Uppfattningarna går isär, som det verkar. En mer deterministisk uppfattning, med en annan där individen kan attrahera eller skaffa sig saker med viljan

Fullt ansvar för sitt öde, ändå finns ”mörka eliter”?

En motsättning mellan individens totala ansvar, och att det faktiskt finns ”mörkermän”

(Ward & Voas, 2011) Om ”conspirituality”, en mix av mer kvinnlig new age och manlig konspirationsteori. Om individen gör det goda, hur kommer det sig då att man i medelåldern inte uppnått mer, och den stora världen rentav ser ut att bli ännu hemskare? Det är för att ”andra” motarbetar ljusets framväxt

Optimistisk syn

Författarens förslag: Den har en optimistisk syn på individen själv, till den gräns att man ser individen som gud, gud inuti. Ett ifrågasättande av gängse auktoriteter.

(Chryssides, 2007) Det är en motkraft, counder-cultural zeitgeist, s22

Kämpigt leva med new age?

En världsbild med så stort individuellt ansvar och fokus på det goda, vart tar individens mörker och aggressioner vägen? Här finns några möjliga ”ventiler” (se anteckn!)

Våldsamma reinkarnationsminnen

(Hammer, vilken bok/art?) Hammer, om reinkarnationsminnen som ofta är blodiga och hemska

Teodicéproblemet, new age har förklaring, men till högt pris?

I datamaterialet finns många försök att besvara eller lösa det så kallade ”teodicéproblemet”. Respondenterna tar upp exempel som medfödda handikapp, barn som dör, mm, och menar sig kunna besvara detta utifrån nyandlig teori. Förutom att det kan upplevas som hjärtlöst av en betraktare, har det även ett pris för anhängaren som hyser dessa ”svar” och utifrån en nyandlig världsbild ska försöka förstå världen?

”Öga för öga, tand för tand”

Även om respondenterna refererar till stycket om sådd och skörd så förefaller även den gammeltestamentliga lagen om ”öga för öga” också passa in på nyandligheten.

I ett samhälle vars rättsskipning följer öga-för-öga som rättslig princip, t ex islam, finns möjligheten av “diyat” (ref). Offrets familj kan då – mot eller utan någon som helst ekonomisk kompensation – välja att benåda den skyldige och på så vis sätta lagen ur spel. Detta kan påminna om nådeprincipen inom protestantismen. Någon motsvarighet till detta försök att mjuka upp en benhård lag förefaller inte finnas inom nyandligheten.

Individen skapar sig själv

Utifrån den nyandliga världsbilden skapar individen sin egen lycka och olycka, i princip utan inblandning av någon utomstående. Dessa är blott förmedlande led för att individens egna ”energier” ska kunna återvända till sitt ursprung.

(Wall Str Journal, +) Wall Street Journal (http://online.wsj.com. Nerladdat 2010-08-20) citerar Googles vd, Eric Schmidt, från en presskonferens med denne: “I don’t believe society understands what happens when everything is available, knowable and recorded by everyone all the time.” WSJ:s reporter sammanfattar: “He predicts, apparently seriously, that every young person one day will be entitled automatically to change his or her name on reaching adulthood in order to disown youthful hijinks stored on their friends’ social media sites.”

(Sh-Smirgel, kap från utb).. Om drömmen om att “föda sig själv, utan en far eller mor”, osv

Elitism

Är det rättvisande att kalla nyandligheten en ”elitistisk” livssyn? Den innehåller hierarkier, som individen mer eller mindre föds in i, beroende av den utvecklingsnivå hon eller han uppnått i tidigare liv. Det finns såväl de som är före som de som är efter individen själv.

Alla behövs, alla har sin unika plats att fylla i skapelsen. På sikt kommer samtliga att nå fullkomlighet, ”bli som Jesus”. Samtidigt finns en idealisering av de som anses redan ha uppnått en sådan fullkomlighet, ”de upplysta”. Dessa uppfattas som självskrivna, mer eller mindre ofelbara källor till kunskap om tillvaron. De besitter också en överlägsen etik och moral.

Också olika folk och kulturer uppfattas som att de befinner sig på olika utvecklingsnivåer, i moraliskt hänseende. Detta kan man säga knappast är ”politiskt korrekt” idag, men ansluter till en syn på sådant som mer vanligt, ett kolonialt synsätt.

(Arlebrand, 1992) “Den esoteriska elitismen, som förefaller rent cynisk för en utomstående, är oförenlig med kristen tro. Bibeln visar att vägen till Gud inte är beroende av människans begåvning. Evangeliet är ett allmänt budskap, eftersom det lär oss att ‘var och en som tror… skall ha evigt liv (Joh 3:15). Människan behöver inte anstränga sig genom att på egen väg gå in i själsdjupen för att förvärva högre insikter som gör det möjligt för henne att få kontakt med Gud”, s200

(Hammer, 2004) ”Man tillhör en spjutspets i samhället, en grupp människor med högre kunskap, större insikt, som har kommit längre i sin andliga utveckling”, s333

Rationell syn även på andras lidande

Den nyandliga världsbilden beskriver hur individen är fullt ansvarig för sitt eget öde. Detta är en övertygelse alla respondenter förefaller dela. Denna uppfattning kan i sig verka oempatisk, men det tror jag är missvisande. En del respondenter kämpar mycket med hur de ska kunna förklara detta för mig och de kan mycket väl leva sig in i hur detta kan komma uppfattas av en utomstående. De ber om ursäkt för vad de nu kommer att säga, men att det är en ”logisk” redovisning utifrån deras livssyn.

Andra gånger förefaller dessa resonemang bereda intervjupersonen mindre inre kamp. Då redovisas, kort och gott, hur den som fötts handikappad själv valt detta öde, och att den som råkar ut för en våldtäkt alls inte är ett offer.

Båda dessa förhållningssätt kan rymmas i samma individ, eller så visar det, i någon grad, på olika sätt som denna världsbild kan omfattas eller användas av olika individer.

2-GUD

Svävande svar

I denna fråga är intervjupersonernas svar svävande eller svåra att sammanfatta ett sätt som de inte är i samma grad när det handlar om t ex reinkarnation, karma eller lidandets mening..

Personlig eller opersonlig

Detta förefaller vara en svår nöt att knäcka. En del beskrivningar tycks ligga på gränsen mellan personligt och opersonligt. Gud är både en maskin, och ett subjekt, som vet allt som händer.

En parallell till den av NA så omhuldade “kvantfysiken”, “partikel-våg-dualiteten”, kanske? Saker kan vara bådeoch, det beror på vilket håll man betraktar något ifrån. Men är det en skillnad, trots allt, på fysik och den relation man har till en gud/”förälder”? Kan den vara dubbel utan att det blir problematiskt?

(Frisk, 2000) Om den enkät där anhängare fått besvara denna fråga, personlig eller opersonlig gud, endast ett alternativ var tillåtet. Men många hade ändå kryssat för båda!

I stort sett alla som är engagerade i new age tror på Gud i någon form. Enkäten har två alternativ – Ande/livskraft resp Personlig – och det förra har stor övervikt. 63% resp 20%. Frisk kommenterar att även om denna möjlighet inte var uttalad, så kryssade 14% i båda!, s64 (Frisk 2000)

Psykologins syn på ”gud”

Freuds religionskritik är välkänd. Han hävdade att människors religiositet och önskan om en gud i himlen var en infantil rest, ett försök att undkomma det personliga ansvaret och ett värn emot existentiell ångest. Denna ångest måste konfronteras.

Även Abraham Maslow var skeptisk till människors föreställning om att det skulle finnas en personlig gud. Han sägs hela livet varit en motståndare till teismen. Han såg det som ett sökande efter ”en stor Pappa i himlen” (Wulff, s 518)

Abstrakt gudsbild

New age håller sig med en sorts ”abstrakt” gud

(Hammer, 2004) Att gud är ”något slags icke närmare definierad kraft eller intelligens […] En intelligens, en kraft, alltings grund, kärlek, livskraft, en tanke…”, Hammer, 2004, s137

(Simon Shama, tv-dok, ev hitta annan ref!) Jmfr judarna, som sägs vara den religion som gått längst i att skapa just en abstrakt gud. Oklart om det är någon man kan kommunicera med, på sin höjd en ”varm kraft”, precis som new age. (Jmfr att judendomen, liksom new age, i hög grad är en ”gärningstro”. Man kan inte hoppas på nåd, det gäller att göra rätt.)

En skoningslös gud

Administratör av vårt lidande, “för vårt eget bästa”, vad liknar det för förälder egentligen? Plus någon som hanterar oss på avstånd, och som det förefaller svårt att utveckla en personlig relation till.

”Tough love”

Gud som ”en spegel”. Hur är denna spegel? Är det en levande spegel, ett samspel, eller mer en bland projektionsyta?

Ett rundningsmärke, blott en kopplingsstation, för individens egna energier…

(Igra, Förälderns eller anknytningspersonens förmåga att uthärda attacker, att ta emot, smälta, ge tillbaka i smält form till barnet, inte hämnas (Bion, Klein, Igra), denna aspekt saknas hos den nyandlige guden.

Vill gå gud bevisad med vetenskapliga argument, ”teknologi”

Intervjupersonen som beskriver sig själv som skeptiker, och gärna vill få gud bevisad med ”teknologi”, eller via ekvationer, innan hon kan tro på denne

Bortom dualitet

Varken god eller ond, vad är det för varelse?

Varken personlig eller opersonlig, är också detta en sådan sak som ligger bortom dualitet?

Höjd över dualitet finns ju även inom vanlig religion, om man är tänkande. Och det allomfattande finns inom mystiken även. Skiljer sig sådan “allhet” från new age-andlighetens syn på gud? Är na-anhängarens paradox annorlunda? Mer kortslutande, icke-integrerad

Gud beskrivs med negeringar

Att gud beskrivs i “negeringar”, som vad som blir kvar, Gud är åtminstone inte som den kristna guden, osv, och den är åtminstone inte som materialismens gudlöshet

Vilken sorts ”förälder” är gud?

Hur är gud om man liknar denne vid en förälder?

(Kirkpatrick, Granqvist, ?) Vilken sorts “förälder” är gud (disk Granqvists och Kirkpatricks modell), är den andlighet/gud man funnit sig tillrätta med lik föräldrarnas, eller formuleras i opposition till dem

(Granqvist, 2004, i svar till La Cour) ) refererar till gjord forskning som visar att det finns ett tydligt samband mellan individen upplevt sina föräldrar, och hur den gud är beskaffad som man sedan upplever.

(Rizzuto, 1979) Psykoanalytisk bejakande text om religiositet. Hur ens gudsbild naturligt är en blandning av föräldrabild, och, eventuellt, något annat

Kanske finns det ett samband här i att ateister inte sällan är mycket klar över hur den gud är som de inte tror på (Jones)

(Granqvist, ?)Granqvists? fynd att new age inte kan hjälpa individen att reparera dåliga anknytningserfarenheter, “förvärvad trygghet”, till skillnad emot personer som söker sig till traditionell religion, t ex kristendom?

(Granqvist, ?) Kanske inte konstigt då Granqvist finner i sina AAI-intervjuer att nyandligt intresserade i högre grad tycks ha en Desorganiserad anknytning, som efter erfarenheter av en nyckfull, eller åtminstone svårbegriplig, förälder? Vilket väcker frågan om vad som kom först, nyandligheten eller en svajig anknytningsstil?

Kluven bild av Jesus

Såväl gudomlig, bara kärlek, som en fräck man, kraftfull, en familjefar

Gud ska kunna förstås!

Gud trotsar beskrivningar. Bortom dualitet. Det är rentav riskabelt att försöka ringa in eller benämna gud, menar en respondent

Melanie Klein. Tanken om att penetrera föräldern/modern, allt vill man ha tillgång till, osv

Går ej att tvivla på

Går inte att tvivla på, något bra eller dåligt? Hur ska man kunna tvivla på en gud som bara är ”något”? Det är väl knappast någon “kamp” med det

Fullkomlighet, fullkomliga individer

Att det faktiskt finns fullkomliga människor liknar idealisering. Kognitiv och human fullkomning. Finns också nedvärdering med i materialet?

Individen ska själv bli/är gudomlig

Hur se på detta

Oidipal triumf

(Heelas)Heelas, om new age som ”heliggörandet av självet” etc

En gud som lär oss om relationer?

Gud favoriserar inte någon och blir vare sig vred eller ledsen. Men vad blir då kvar av något som man skulle kunna ha och/eller utveckla en relation till? Också ett uttryck för idealisering?

Är det en gudsbild som kan avtrubba, urlaka oss, i brist på relation?

Ateisten har en mer levande ”(anti)gud”?

Den nyandlige guden är, kan man tycka, en filosofiskt tilltalande och koherent föreställning. Guds natur motiveras med förnuftsargument, i polemik emot såväl kristen teologi (“ingen gubbe i molnen”) som ateistisk klentrogenhet (“det är ju så fantastiskt, ska det kunnat bli till av sig självt?!”). Men resultatet riskerar bli, kan man tycka, psykologiskt eller relationellt, ett nedköp. (Även ateisten förefaller kunna ha en mer levande inre bild av Gud, som negation, dvs “den gud de inte tror på”, enl Jones.)

(Jones, 1991) Jones, om hur även ateisten har ett gudsförhållande. När han frågar sina elever kan de alltid svara på hur den gud är ”som de inte tror på”. Hur är den nyandlige guden vid jämförelse. Den är kanske inte ens en levande ”anti-gud”

Gud är deprimerad, schizoid, om inte psykopatisk…

Den nyandliga guden är snarare “schizoid” eller pågående deprimerad? Medan den kristne guden, i högre grad, har “mänskliga”, empatiska drag. Den vill något med oss, söker oss, går i dialog, är öppen för förhandlingar, saknar oss (ta ex från kristen litteratur?). Det går också att göra en parallell till vad som sägs om psykoterapeuter?

(Tudor-Sandahl, 1990) Det är en omhuldad föreställning i psykodynamisk litteratur att en god terapeut behöver ha genomgått egna svårigheter, och att ha bearbetat dessa, för att kunna sörja och ha medkänsla med andras smärta. En uppfattning som tillskrivs psykoanalytikern Ralph Greenson, är att den som inte själv varit djupt deprimerad knappast heller kan bli en framgångsrik psykoterapeut (McWilliams, 1994). Den depressivt lagde terapeuten känner en naturlig empati när hon konfronteras med andras sorg. Hon har själv en benägenhet att söka närhet och undvika förluster, vilket ska vara gynnsamt för den terapeutiska processen. Samme Greenson vill koppla depressivitet till empati. Personer med en framträdande empatisk läggning, menar han, försöker i likhet med deprimerade människor alltid att “re-etablera” kontakt (Tudor-Sandahl, 1990).

(Sigrell, 2000) Bo Sigrell (2000) nämner två kategorer av egenskaper hos en bra terapeut. Den första kategorin innefattar sådant som empati, förståelse, samt medkänsla och sorg över andras smärta. Dessa egenskaper sammanfattar han som en grundläggande attityd av medmänsklighet. Den andra kategorin av egenskaper, som terapeuten tillägnar sig främst via sin egenterapi, handlar om sådant som att kunna tolerera ångest och aggressiva attacker, en förmåga att låta klienten vara huvudpersonen i mötet, samt att som terapeut kunna motstå idealisering från klientens sida.

(Tudor-Sandahl, 1990) När det kommer till personlighetstyper så verkar den “depressiva” vara den vanligaste/bäst lämpade. Vi möter det hos McWilliams. Tudor-Sandahl citerar Greenson: “Empatiska människor försöker alltid re-etablera kontakt, ungefär på samma vis som deprimerade människor gör. Jag tror faktiskt att psykoterapeuter som själva har upplevt och kommit igenom en depression i slutändan är de mest empatiska.” (s. 43)

Ref från gammalt tp-paper, Psutb:

McWilliams, N. (1994) Psykoanalytisk diagnostik. Stockholm: Wahlström & Widstrand

Sigrell, B. (2000) Psykoanalytiskt orienterad psykoterapi. Stockholm: Natur och Kultur

Tudor-Sandahl, P. (1990) Det omöjliga yrket. Stockholm: Wahlström & Widstrand

Winnicott, D.W. (1962/1993) Den skapande impulsen. Stockholm: Natur och Kultur

Universum/gud som ett ”självspelande piano”

Vad kallas den gudsbild, där guden dragit sig undan från skapelsen?

Här finns en parallell till att se allt i tillvaron som förutbestämt, mekaniskt, ett självspelande piano… Finns ex på sådana resonemang i intervjumaterialet?

Universum är gud, Kosmos

Allt och alla är delar av gud

(Hammer, 2004) Osynliga och omätbara krafter som genomsyrar kosmos. Hela kosmos utgör en enda sammanhängande enhet, Hammer, 2004, s22

”Varm” newage-gud, anhängare lägger till själv?

Det finns exempel i materialet på något som liknar ett varmt, personligt gudsförhållande. När jag problematiserar detta med följdfrågor så är det ett par som retirerar, blir osäkra.

En tanke är att personer som förmår förena en nyandlig världsbild, med en varm gudsrelation, är personer som har ett slags överskott så att de kan, ur sig själva, komplettera den nyandliga gudsbilden med något som egentligen inte finns där?

En personlig ”gudomlighet” på lägre nivå

Hur ska man förstå att det finns så många beskrivningar av ”hjälpare” av olika slag, på lägre nivåer, som förefaller besitta gudomliga, välvilliga egenskaper, när gud själv är så frånvarande och ”skoningslös”?

Att det personliga återfinns på lägre nivå är iofs inget unikt för nyandligheten, något likande gäller för de kristna? Jesus, i förhållande till Herren och den helige ande

Moder jord

Moder Jord är också som en god förälder i beskrivningarna. Som står pall för vår destruktion, som kan läka sig, som vi inte kan förstöra. Går det att problematisera detta?

Det himmelska ”rådet”, det närmaste man kommer en familj?

Det himmelska rådet, är kanske det närmaste man kommer en “god familj”, omsorg, också de som möter när individen när man kommer över på den andra sidan?

De går att prata med, förhandla med, de vill oss väl. De pratar med oss, ömmar för oss, när vi ska ned till jorden igen…

UFO/rymdmänniskorna ”vill” oss något

Besökare från andra världar är också även de såsom goda föräldrar, de ser efter oss, vill oss väl och har satt oss ”i karantän” för vårt eget bästa. De har bättre överblick, moral. De vill oss något. Detta är något annat än Gud som mest förefaller invariant eller som “en spegel”. Här finns något att gå djupare i…

”Funktionärer”

Att det finns något, eller kanske någon, som finns bortom det empiriska. Gud, Uppstigna mästare, eller vad det nu är. Det är något eller någon man kan vara i kontakt med. Kanaliseras eller ledas av.

(Chryssides, 2007) Mästarna, vilka är ”advanced spiritual beings who are now free from the cycle of reincarnation and who continue to guide humans on Earth from their celestial abodes”, s 6

Fullkomliga individer

Jesus

(Hammer, 2004) Kristus, ”det kanske främsta exemplet på en varelse som stått på ett högre andligt plan än vanliga människor”, s140. Att han bl a lärde ut reinkarnationsläran, s141

(Månsus, 1997) Alla new age-riktningar har en ”kristologi”. Månsus, som är präst med stor erfarenhet från samtal med anhängare av new age, reflekterar över att dessa människor ofta talar mer om Jesus än vad man gör i kyrkan.

3-VETANDE

New age mot resten av världen

(ref?) New age är ”ett tredje spår”, vid sidan om naturvetenskap och religion

Begrepp ges ny betydelse

En mängd uttryck i datamaterialiet förefaller ha en speciell innebörd som delvis avviker från gängse betydelse.

Kärlek, riktig kärlek

Logik

Gott, det obehagligt goda

”Newspeak” (Orwell i 1984), även omtalat i sekt-forskning

”Loaded language” (Lifton, ref, från sektforskningen)

Man vet, tror inte

(Hammer, 2004) ”Att studera new age som en form av modern, västerländsk religiositet kan möta invändningar. Sympatisörer anser ofta själv att deras världsbild inte alls handlar om tro. I själva verket, menar många, utgör den en ny kunskap som med tiden kommer att anammas av samhället i stort” s21

Hammer kopplar denna ovilja att bli betraktad som religion till new age-kulturens ursprung i bl a hippie- och alternativörelsen mot slutet av 60-talet. New age bars i början upp av samma människor.

(Hammer, 2004) ”New age blev en del av upproret mot det bestående samhället. Mot det man upplevde som kyrkans auktoritet ställde man det fria andliga sökandet” s21

När dessa föreställningar förekommer i andra sammanhang brukar man kalla dem myter och sägner, enligt Hammer. Med new age är det delvis annorlunda. Fundamentalistisk, icke-symboliserande uppfattning av dessa saker… (Hammer, 2004, s17)

New age är något som man gör, det finns många praktiska tekniker, healing, div hjälpmedel. Det är det som i andra kulturer kanske kallas ”ritualer”. Inom new age är detta, liksom myterna, visshet och vetenskap i någon mening, ”verklighet”. S17

Hammer gör en parallell till afrikansk religion. New age består också den av ”ett slags vardaglig, konkret magi” s19 Hammer 2004

Kritiklöshet

(Hammer, 2004) ”Nog förekommer det en kritiklös och distanslös attityd inom delar av new age-miljön. Bara för att en författare påstår något anammar en del människor påståendet utan tillstymmelse till eftertanke och analys. Snarare menar många att kritiskt tänkande är ett exempel på det begränsande förnuftet. Man skall ta till sig det som hjärtat bjuder en, det som känns rätt”, s347

Scientism

(Hammer, 2000) Artikeln om ”nyandlig naturvetenskap”, dragningen till normalvetenskapen, i ord och handling, s k ”scientism”

Religism

Fullkomliga mästare, ”upplysta”, svårt att kritisera

Kritisera mästaren, svårt så klart. Eftersom det finns en uppfattning om fullständig kunskap, att en sådan är möjlig och att vissa faktiskt redan besitter den.

Synkronicitet

(Hammer, 2004) Synkronicitet, närmare bestämt ”en kvasifysikalisk princip som ordnade tillvaron så att inre och yttre skeenden på ett till synes obegripligt sätt kunde gripa in i varandra…”, s65

(Hammer, 2004) Eventuellt kommer en del av new age-kulturens scientistiska jargong från just associationen med och det indirekta stödet från Jung, s69

Telepati, etc

Man kan fånga upp andras ångest, rädslor, också. Detta förklarar telepatiskt. Plats för en ref till Freud?

Freud tänjde på gränser. Telepati mm. Divan-art!

New age, då VET man

En utvecklingslära, möjlig elitism. Kunskapsförmågan utvecklas, genom historien. Människor också idag förfogar över olika förmåga att komma till kunskap om saker och ting. Vissa har tillgång till fullständig kunskap. Andra har åtminstone förmågan att igenkänna och konfirmera sådan kunskap när de kommer i kontakt med den, t ex de nyandliga föreställningarna

En sanning

Det finns en enda sanning. Ingen postmodernism i nyandligheten. Även om det är mycket influerat av något relativt, flytande, också? Man skapar sin egen verklighet, osv…

”Allt är mycket gott”, tröst?

Allt är mycket gott, kan fungera som ett mantra, en väg till självtröst?

Djurkommunikatörer

Prata med djur. Höra vad de vill säga. Att detta kan förstås konkret, eller metaforiskt? Att någon kan vara djurpsykolog t ex går att förstå även utifrån det gängse paradigmet, precis som man kan vara spädbarnspsykoanalytiker. Men inom new age förstås detta mer konkret?

Att lidande kan utveckla, inte så revolutionerande, trots allt?

Inlevelse med andra motiveras med att man själv upplevt detsamma kanske i tidigare liv. Detta är en ganska konkret förklaring, på något som psykologin kan förklara på annat vis.

New age, kritiken är hård och nyanserad!

Kritiken emot ”new age” är hård. Många uttalanden handlar om att försöka nyansera bilden av nyandligheten.

Att uppfatta anhängare av NA som generellt ologiska, eller att de gillar det som är flummigt, motsägs av det faktum att kritiken emot den egna läran eller kulturen är hård. Likaså är kritiken mot vad som uppfattas som svårbegripligt och motsägelsefullt inom kristendomen hård. Visserligen riktas en hel del kritik också mot naturvetenskapen, men det finns en vilja att solidarisera sig med det nya. Naturvetenskapen uppfattas som ett hopp, trots allt. Sekulariseringen likaså. Naturvetenskapen är bristfällig, men kristendomen är fel och den angrips med förnuftsargument.

Div

Går det här att använda… Till vad?

(Rosén, 2000) Detta kan leda till att man går vidare till ett välintegrerat, högsta stadium av utveckling, där man kan hantera till synes oförenliga inslag i livet, till exempel konflikten mellan egna strävanden och andras berättigade anspråk eller kan reflektera över den mänskliga tillvaron och dess paradoxer.

(Rosen, 2000)Mindre än en procent bland dem som nått hit kan kanske därutöver nå frihet från upptagenheten av det egna, objektifierbara jaget och nå intuitivitet i tänkande och upplevande”, s273.

Scientism

Hammer beskriver ockultismens och esoterikens ambivalenta förhållande till naturvetenskapen. Å ena sidan används för att ge legitimitet åt de egna idéerna. (Förmdodligen helt uppriktigt.) Ibland till och med fått mytisk status. Relativitetsteori, kvantmekanik… Å andra sidan har de konventionella vetenskaperna också blivit hårt kritiserade. ”Vetenskapsmännen får fungera som både slagpåsar och hjältar, allt efter de esoteriska lärornas behov.”, s11

Hammer påpekar att det inte inskränker sig till esoterismen eller new age, utan liknande kritik har riktats mot det etablerad från såväl miljörörelsen, som samhällsvetenskapliga håll. ”Även om misstankens hermeneutik riktas mot vetenskapen från så olika håll som sociologi och ekologi, är den kanske som allra bittrast när den formuleras i religiösa termer”, s12

Hammer beskriver hur naturvetenskapen ”besitter en unik retorisk tyngd”. Att något kallas ”ovetenskapligt” är ett mycket negativt omdöme., s12

”Gränserna kring en världsbild konstrueras delvis kring dess uppfattning av signifikanta Andra. Och just vetenskapen och dess utövare används av en lång rad nya religiösa rörelser för att avgränsa sin egen syn på tillvaron”, s12.

Vi lever i en värld som domineras av vänster hjärnhalva, så också den gängse vetenskapen, s14

Scientism, det ”lite självsvåldiga sättet att tolka vetenskapen till egen fördel”, s15

Teosofin och Blavatsky. ”Vetenskapen kunde i bästa fall återupptäcka de insikter forntidens mästare hade besuttit”, s25

(Hammer, 2004) Synen på gott och ont, etiken, kan nog uppfattas som stötande, s143. Det finns starkt tendens ”att radikalt avdramatisera ondskan och lidandet. Eftersom det ofta förklaras att vi själva skapar den värld vi lever i, bär vi själva det yttersta ansvaret för det lidande som kan drabba oss. I grunden finns det dock inget som är entydigt ont: de problem vi möter är snarare utmaningar, tillfällen för människosjälen att ta till sig viktiga erfarenheter”, s143

Holism

Populär föreställning. Finns även inom skolmedicinen, i fråga om t ex psykosomatiska samband. S205.

P95: HammarKG_Tror inte att gud är till salu.rtf – 95:1 [Jag har alltid haft svårt för ..]  (15:17)   (Super)

Codes:    [framgångsteologi – Family: 05-kunskapssyn]

[gärningstro – Family: 04-ödesskapande]

No memos

(Hammar, KG, ?) ”Jag har alltid haft svårt för framgångsteologin. (”Tror inte att gud är till salu.”)

Vad är det som är problemet med framgångs¬teologin?

Inom framgångsteologin finns en tendens att människor kan skuldbeläggas för att de inte tror tillräckligt. Då har man en annan trosuppfattning än Nya testamentets och då är det enligt mig inte längre frågan om kristendom.”

(Rice, 2003) American  scholars  often distinguish  between religious  and classic  paranormal beliefs.  The former are central to traditional Christian doctrine, such as the belief  in heaven and hell, the devil, and creationism,  and the latter are commonly associated  with the supernatural or occult,  such as the belief  in ESP, reincarnation, psychic  healing,  and UFOs.  Both sets of beliefs  are paranormal because they “transcend the explanatory power of mainstream science” (Gray 1991:7), The second hypothesis takes the opposite view, contending that people who believe in one type of paranormal phenomena will also tend to believe in the other. To proponents of this position, it is a small step to move from believing in the devil and angels to believing in ghosts and aliens; both “affirm the existence of realities beyond the mundane existence of everyday life” and both lie outside accepted science (Wuthnow 1978:71). Thus, once a person subscribes to one set of paranormal beliefs, it is seen as easy-even  natural-to  subscribe to the other set, too.

4-INSP & PRAKTIK

Vad ska det kallas?

Det mesta av denna diskussion bör kanske komma redan i inledningen? Och i diskussionen spara sådant som anknyter mer direkt till vad som framkommit i data?

För denna studie har begreppen new age och nyandlighet använts mer eller minde synonymt. De har använts som beteckningar för en slags nutida, västerländsk, individualistisk, ”positiv”, oorganiserad eller semi-organiserad andlighet, som omfattar föreställningar om reinkarnation och karma i en västerländsk form (Hammer) och tanken att individen utvecklas mot fullkomning och ”kristus-likhet”. Samhället kommer följa med parallellt, det en mycket hoppfull framtidstro.

Respondenterna värjer sig emot begreppet ”new age”. Här kan detta om hur ett beteckning kan användas ”emic” respektive ”etic”. Numera förefaller ordet new age mestadels användas på ett sätt som överensstämmer med det senare. New age är en beteckning som omvärlden alltjämt tycker är träffande och användbar.

Religionslik företeelse

(Granqvist, 2004) Författaren föreslår att kalla NA för en ”religionslik” företeelse, med referens till den sene Wittgensteins koncept ”familjelikhet”

Emic och etic

(Chryssides, 2007) Emic och etic. Det förra är vad anhängare själva använder, etic är vad betraktare säger och hur de definierar. Epic use… s, 12

Alternativ andlighet

(Chryssides, 2007) Alternativ är ett lurigt prefix, artikel.. vad heter det?… Alternativt till vad? Gängse kristendomen? Men då finns det ju många andra slags andlighet också, som är alternativ också, s15

”Självandlighet”

(Heelas 2005) Författaren väljer att kalla new age för en självandlighet (”Self-spirituality”). Till den slutsatsen anländer han då anhängarna gör ”the monistic assumpion that the Self itself is sacred”  s2

Freelance Spiritual Seeker

(Buxant, 2008, 2010)

Div begrepp…

Grassroot Spirituality (Forman, ref i Geels och Wikström, 2006). Kanske fångar in den utbredda andlighet vilken överlappar med vad som ibland sorteras in som vidskepelse och folktro, dvs sådant som visar sig i enkäter om vad svensken tror på?

privatreligiositet, andlig men inte religiös, osv

New age

Det är knappast någon av respondenterna som förefaller vilja bli förknippad med ordet ”new age”. Ofta används det som en beteckning för sådant de ogillar eller vill distansera sig ifrån hos den nya andligheten.

(Frisk, 2000) Begreppet har med tiden fått en negativ klang, som allt färre vill kännas vid inom rörelsen, enligt Frisk, s53

(Frisk, ?) Författaren föreslår att det kanske är dags sluta använda new age över huvud taget

(Hammer, 2004) Författaren skriver inte new age-rörelse, eftersom detta brukar implicera någon form för samordnad kollektiv handling, och det stämmer inte på new age. Hammer skriver istället new age-miljön, eller new age-kulturen, s12

(Löwendahl, 2002) Löwendahl resonerar på ett liknande sätt, men menar begreppet new age fortfarande är användbart. Detta för att skilja ut new age ur den större gruppen ”nyandlighet”: ”Begreppet är inte oproblematiskt att använda. Som språklig konstruktion är det klumpigt och tungrott att bruka i en svenskspråkig text. Det finns också en viss motvilja mot uttrycket bland många andliga sökare. Att enbart beteckna new age som ’nyandlighet’ är dock otillfredsställande, då det sistnämnda begreppet är vidare och rymmer betydligt mer, i form av religiösa rörelser och kristna väckelsevågor. Som en avgränsning mot dessa företeelser är därför new age ändå att föredra” s21

Nyandlighet

Begreppet nyandlighet är delvis missvisande, enligt respondenterna. Denna andlighete är relativt ny för vår tid, men har urgamla rötter. Den härstammar från en ”urreligion” som fanns redan innan de stora världsreligionerna blev till.

Hur, när och varför ett intresse för new age/nyandlighet väckts

Med reservation för litet sample så är det flera kvinnor i materialet som beskriver det andliga intresset i termer av en frigörelse från det liv de levat fram till dess. Det har handlat om att bryta upp, att lämna partner och/eller jobb, att vilja gå vidare, satsa på sig själva.

(Löwendahl, 2002)

Lärare, mästare

Att just dessa namn skulle komma upp i samtalen var i stor utsträckning väntat, utifrån hur urvalet av deltagare skett (se Metod). Flertalet deltagare förefaller att se dessa moderna ”esoteriker”, även om dessa uppvisar olikheter i sina läror, som delar av en och samma tankeströmning.

Praktiker, ritualer

På vilka sätt är nyandligheten lik och olik gängse religion med avseende på ritualer och sådant? New age brukar allmänt anses ha många ritualer. Dessa är en del av det stora ”smörgåsbordet” (ref).

(Chryssides, 2007) Uttrycker sig med ritualer. New age är känt för att det har många. Böner, mediationer, tarotläggningar.

Kritik emot new age

Är den avgränsning av new age/nyandligheten jag gjort, via urvalet, artificiell eller godtycklig? Den nästan samfällda kritiken emot sådant som är ”new age”-igt bekräftar att det åtminstone finns delar av denna andlighet som intervjupersonerna inte önskar bli sammanblandade med. (Koppling till Vetande)

Tolerans för oliktänkande

Inget man tvingar på andra. Men i bakgrunden går också att skönja en viss elitism. Dvs att de som inte bejakar de nyandliga perspektiven är ännu så länge alltför omogna för dem. Det finns bara en sanning, den nyandliga världsbilden, och tids nog kommer alla ändå att bekänna sig till denna.

(Wikström, ?) Författaren skriver om toleransen inom new age, ”du har din sanning och jag har min”, att denna tolerans går att vara skeptisk emot också.

Den är intressant också mot bakgrund av att nyandligheten faktiskt menar det bara finns en sanning. Det är dubbelt. Toleransen är stor för att man kan tänka olika, fastän man i grunden knappast har någon postmodern syn på ”sanning”.

Vegetarianism

Vegetarianism passar i denna kategori, snarare än under Hälsa, då det motiveras med etiska, moraliska, skäl. Eventuella hälsomotiv förefaller vara underordnade det ideologiska.

Djuren är likställda med människan. Värda samma respekt som varje människa? Något problematiskt med detta? En sådan nivellering, kan den ske på bekostnad av solidaritet och upplevd gemenskap med sina medmänniskor?

En del djur till och med mer utvecklade och visa än människan, t ex delfinen i datamaterialet.

5-RELATIONER

Många som inte börjat tänka än

Människor befinner sig på olika stadier i sin andliga utveckling

Tvillingsjälen, en total relation

Tvillingsjälen passar in i ett större mönster av idealisering, och föreställningar om det optimala, fullkomliga. Att det finns en individ som människan kan vara särskilt bunden vid, obundet av tid och rum. Mamma, pappa? Gud?

Barn väljer själva sina föräldrar, utifrån ett ”vuxet” perspektiv, innan de inkarnerar

Föräldrar är medvandrare. Rollerna kan skifta mellan liven, exemplen på detta är talrika i materialet.

”Role reversals” (Granqvist, utifrån anknytningsteori, passar förmodligen bättre i slutdiskussionen?)

Vara lika är idealet

Detta är också möjligt. Det finns individer som man är särskilt förbunden med.

Kritik av föräldrar

(Granqvist, ?) Från AAI-intervjuer med anhängare av new age, där han påvisat likheter med personer med desorganiserad anknytning. Att detta skulle vara överrepresenterat i denna grupp. Dels att föräldrarna och deras tillkortakommanden beskrivs i mycket hårda ordalag. Dels att intervjupersonerna uppfattat det som att de står i osynlig kontakt med dessa föräldrar, även om de är döda sedan länge. Att de talar som om de alltjämt var närvarande i deras liv, eller rentav i rummet.

En felkälla är möjligen att detta faktiskt är en del av själva den nyandliga världsbilden, att det inte finns klara gränser, och att ingen är död i absolut mening. Kontakter och influenser är alltjämt möjliga.

En annan sak att överväga är om beskrivningar och minnen av det som upplevts som svårt och smärtsamt i barndomen är helt eller delvis ett ”konstrastfenomen”. Det förflutna, i likhet med t ex hur världens tillstånd beskrivs idag, framstår som mörkare och mer ofullkomligt än vad det faktiskt varit på grund av jämförelsen med en ”idealvärld”

Role reversals

En intervjuperson berättar om en uppväxt med handikappade föräldrar och svåra umbäranden. Dock kan hon utifrån sin livssyn förstå hur det kunde bli så.

(citat)”… jag har fått vara föräldrar till mina föräldrar helt enkelt, jag har fått hjälpa dom och styra dom och sådär. Och det har inte varit lätt, nej, men jag vet ju om det att jag har ju valt det här. Utan jag gör så gott jag kan och jag gör det bästa av situationen helt enkelt.” -p7

Självförsörjande

Skilsmässa, bli fri, utveckla sig själv. Könsperspektiv. Män vs kv

Ensamhet, solitär

Svårt göra sig kvitt en känsla av ensamhet när man läser genom materialet. Newage-individen är rätt mycket en solitär. (Relationer)

Förverkliga sig själv, bryta upp från jobb

6-HÄLSA

Besvärliga uppväxter

Med reservation för litet sample, urvalsprocedur, vinklade frågor, intervjusituation där respondenten visste han eller hon satt med ”en psykolog”, så går det inte undgå att många berättar om stora svårigheter under sin uppväxt. Detta ligger utanför vad som är i fokus för denna studie (nämligen att undersöka föreställningsvärlden i sig utifrån psykologisk teori), men förtjänar ändå att nämnas.

Det kanske inte heller kan uteslutas att den andliga föreställningsvärlden färgar hur personen minns och återger sina tidiga erfarenheter. En möjlighet är att åtskilligt tenderar att bli mörkare än vad det faktiskt varit, liksom världen i sin helhet uppfattas som ganska andefattig och ofullkomlig, då det kontrasteras emot en livssyn som har så stort fokus på kärlek och fullkomlighet?

Konkreta kopplingar

Åtskilliga resonemang kring symptom har en påfallande konkret karaktär. Ofta råder ett ”1-till-1-förhållande” mellan symptom och orsak. Besvär i detta liv har sin grund i en likadan händelse i ett tidigare liv. Inget förvandlande led erkänns. Eller? Ett obehag vid polojumprar i detta liv, motsvaras av att respondenten blivit halshuggen i ett tidigare liv. Detta kanske kan sägas vara både konkret och symboliskt.

En respondent invänder, apropå att en vision om att man drunknar skulle bero på att den personen drunknat i en tidigare existens, så kan det denna skräck kanske snarare ha sin grund i att man känner att man håller på att ”drunkna” i krav och ansvar i detta livet? Detta slags invändningar eller resonemang är inte så frekventa i datamaterialet.

Allt förbundet, andras problem man märker av

Det är yttre omständigheter som får individen att må dåligt. Tvillingsjälen. Dåliga energier. ”Onda ögat”.

Ett pre-psykoanalytiskt synsätt, det ”omedvetna”, inre konflikter finns inte riktigt på kartan

Spiritual emergency/ies

Transpersonell psykologi

Vissa menar att det finns upplevelser som riskerar att bli bedömda som t ex psykotiska reaktioner eller sådan sjukdom, som har en annan etiologi och ofta en annan (mera gynnsam) prognos. Inför arbetet med DSM-4 lade psykiatern Lukoff med fler fram argument för att man i en kommande version av manualen borde kunna differentiera ut dessa upplevelser. Och blandformer (Lukoff).

(Lukoff, ?) Mer patologiserande eller avfärdande i DSM-3. Bättre i DSM-4 (vem skriver om det? Rizzuto?) Lukoff och kollegor arbetade för att införa en ”Spiritual emergency”-kategori i DSM-4, och lyckades delvis

Wellwood

(Grof, ?) En hel del forskning försiggår, oftast vid sidan av den akademiska psykologin, på tekniker för att framkalla främmande medvetandetillstånd. Mest känd är forskning och psykoterapi med LSD (Grof). Denne har så småningom övergått till att arbeta med olika andningstekniker, s k ”holotropisk andning”, som uppges kunna framkalla samma upplevelser. Det finns psykoterapeutisk utbildning på steg1-nivå som lär ut sådana tekniker (ref, Niarte, Delphi)

Wilber

Transpersonell psykologi

(Hammer, 2004) Enligt Hammer är det psykologiska källflödet rikt. Human potential-rörelsen, humanistisk-transpersonell psykologi, psykoanalys, framförallt Jung?, Hammer, 2004, s30

Hjälpa sig själv

New age/nyandlighet ansluter till en större trend, en själlvhjälpskultur, menar t ex Aspelin.

(Aspelin, ?) Självhjälps- och självförverkligandekultur

Kundalini

Sjukdom utvecklar och ger kunskap

Man är ansvarig för sin egen sjukdom. Livet en skola.

7-ETABL

Inte så flummigt!

New age/nyandlighet beskrivs ofta som oredligt och flummigt. Dock är det intressant att se att intervjupersonerna själva talar t ex om sekulariseringsprocessen i väst som något positivt. Man uppvisar ett intresse för sådant som naturvetenskap, t ex astrologi och den nya fysiken. Kritik av kristen teologi är ofta förekommande. Kristendomen angrips med förnuftsargument. Även om också åtskillig kritik riktas också emot normalvetenskapen så förefaller det som att anhängarna ser denna som framtiden. Man bejakar evolutionsläran, ser denna som kompatibel med den egna synen på utvecklingen.

Teologisk diskussion

Kristendomen angrips med etiska och moraliska argument.

Nytt paradigm, ska avlösa ett gammalt sådant

Paradigm används, begreppet

(Kuhn, ?) ”Paradigm”, tankar kring sådant, har t ex formulerats av kunskapsteoretikner och vetenskapshistorikern Thomas Kuhn.

Kritik emot auktoriteter, samtidigt som det finns ”fullkomliga människor”

Ett delvis motsägelsefullt förhållande till detta med auktoriteter. Å ena sidan finns en betydande kritik gentemot institutioner i samhället och deras företrädare. Hur den katolska kyrkan och dess potentater genom historien har undanhållit och/eller redigerat bort viktiga delar ur bibeln. Här finns ett anti-auktoritärt drag, som det verkar. Samtidigt är den bild man har av helt, såväl moraliskt som kognitivt, fullkomliga individer, anmärkningsvärd. Högre utbildning kritiseras, samtidigt som personers akademiska eller världsliga meriter anförs som argument på andra ställen.

En person beskrivs som ”en zenbuddhistisk höjdare som heter, vad heter han nu igen. Ja det är en amerikan i alla fall som är en högt uppstående inom zenbuddhismen, han är ju upplärd i Japan och” (g1)

Ingrupp-utgrupp

Tydlig ingrupp-utgrupp-diskurs. Samhällets samtliga institutioner, kort sagt, har inget förstått och motarbetar det goda

”Folk” i allmänhet förstår inte heller. Anhängare känner sig rätt ensamma, och kritiserade, förlöjligade om de berättar om sina tankar

Arv från ”new age”, 60-70-tal, samhällskritiken

Starkt samhällsengagemang, rättvisepatos, parti för ”den lilla människan”, mot banker och kapitalism, t ex. New age i kontakt med sina samhällskritiska-samhällsomdanande rötter…

Samtidigt som ego-filosofi? En motsättning här

(”Granqvist” etc, Brill) Forskning som framhåller att new age skiljer sig från såväl kristendom som ateism, dessa har faktiskt vissa saker som förenar dem.

New age är både individualistisk och universell…

Vetenskapen bättre än religionen, trots allt

Även om kritik riktas emot såväl vetenskap som religion, så förefaller vetenskapen ändå vara den grupp man vill vara vänner med och tar parti för

Naturvetenskapen, den väg vi måste gå. ”Guds verktyg”, behöver bara kompletteras

Kristendomen haft sin storhetstid, när människan inte förstod. Nu kvantfysik. NA är kritiska till traditionell religon, och solidariserar sig mer med med fysiken

Kräver förnuftsmässiga lösningar, på personliga problem när man besöker en psykolog

Österländsk religion kritiseras också

Inte bara kristendomen underkänns. Hinduismens ”själavandringstanke” är alltför enkel. Buddhismens ”utslocknande” gillas inte heller

”New age”, en hel del med denna, kritiseras hårt

Buddhism omtolkas, ”västerlänsk”

(Sanner, 2013) En religion som länge stått högt i kurs inom alternativa former av västerländsk religiositet är buddhismen. Att det emellertid inte har varit fråga om någon enkel receptionshistoria utreds av David Thurfjell i ett av antologins mer läsvärda bidrag. Hur kan det komma sig, frågar han, att så många svenskar har en bild av buddhismen som en fridsam och icke auktoritär religion när den i själva verket också innehåller såväl våldsamheter som dogmatiska och patriarkala inslag? (Sanner, Svd, 2013)

(Sanner, 2013) Den andra orsaken handlar intressant nog om en förändring av buddhismen i en österländsk kontext. I flera österländska kulturer har man, menar Thurfjell, tagit starka intryck av den västerländska bilden av buddhism, vilket bidragit till framväxten av ett slags buddhistisk modernism, som har flera beröringspunkter med västerländsk religiositet och som i vissa avseenden skiljer sig från mer traditionella former av buddhism. Ofta är det just den västerländskt präglade varianten av buddhism som västerlänningar får kännedom om i samband med Thailandsresor och i andra kontakter med buddhismen i dag. Det innebär, påpekar Thurfjell, att det som många svenskar möter när de tror sig finna en urgammal och genuin österländsk lära, i själva verket är ett slags spegelbilder av dem själva. (Sanner, Svd, 2013)

Världen ännu inte mogen för det nya

På flera ställen framhålls att världen ännu inte är mogen att ta till sig nyandlighetens perspektiv på människan eller världen.

Sekulariseringen, något positivt

Positiva till sekularisering, solidariserar sig med samhället (liksom, på sätt och vis, med vetenskapen).

Gud skapar via evolutionen

Kvantfysiken lovande

Socialstyrelsen, bra att de gör sitt jobb, för annars vet man inte vart det tar vägen

Kyrkan är helt förlegad, dogmatisk

Konspirationsteorier

Konspirationsteorier. Säkerhetsmakten i olika länder, bestämmer att starta krig, har kontakt med själar, ”telepati”, ska hitta nån som kan bara ”gud”.

Jämför med “ufo-religioner” som en av respondenterna tar avstånd ifrån, hon nämner Scientologerna som har en sådan, menar hon

8-FRAMTID

Samhällsengagemang

New age handlar mest om individens förkovran. Medan tidigare det var i högre grad en rörelse för att förändra samhället. Det var samhället som stod inför en ”höjning”. Men i materialet finns en del om världens och mänsklighetens framtid också. Även om inte så mycket handlar om hur man ska kunna bidra till detta.

(Hammer, 2004) Hammer påpekar en intressant glidning, som möjligen har med den större samhällsutvecklingen att göra. I början var det vanligare att man talade om hur mänskligheten stod inför en ”andlig och samhällelig revolution”, ja en ”new age”. ”Den föreställningen har blivit allt ovanligare. I stället vekar stora delar av dagens new age-tänkande handla om den enskilda individens andliga förkovran”, Hammer, 2004, s23

Hoppfull syn, Vattumannen

Flera av respondenterna anger Vattumannen som en plats där de hämtar ny inspiration och införskaffar litteratur. Att detta företag har en syn på samtiden och framtiden som i hög grad är samstämmnigt med datamaterialet, går att utläsa av presentationen de har på sin hemsida:

“I en tid som upplevs som ständigt accelererande och föränderlig har det visat sig att Vattumannens roll som andlig mötesplats är viktigare än någonsin. När det yttre skenet av trygghet vacklar som vårt materiella välstånd representerar, stannar vi upp och vänder blicken inåt mot det som är bestående och levande inom oss. Detta visar sig inte bara i var och en av oss, utan reflekteras även inom mänsklighetens politiska uppfattningar och inte minst inom vetenskapen vars representanter ställer mer och mer kreativa frågor och inte i lika stor grad som tidigare blundar för en andlig verklighet.”

”Hos många sökare finns en dröm om att den intuitiva andliga visdomen och den materialistiska vetenskapen en dag ska kunna förenas. Kanske ligger denna dag närmare än vi kan ana. Enligt forskare på Mayakalendern och många andliga författare befinner vi oss nu i slutet av en lång födelseprocess där mänsklighetens medvetande upplever värkar i form av ett enormt tempo, efterföljande utbrändhet och känsla av separation. När dessa värkar upphör måste vi antingen vi vill eller inte möta ”dagens ljus” och se att vi alla är förenade som delar i en större enhet. Det är onekligen en spännande tid vi lever i -och Vattumannen kommer att finnas med. Inte bara genom att erbjuda ett brett sortiment av litteratur för sökare inom många olika esoteriska riktningar, utan även i form av föredragsverksamhet och möten mellan människor i samtal och reflektion.”

(http://www.vattumannen.se/OmOss.aspx kl 14:15, 4 december 2013?

Enligt uppgift på hemsidan erbjuder Vattumannens bokhandel ”närmare 10.000 titlar… ett brett sortiment av litteratur för sökare inom många olika esoteriska riktningar”.

(http://www.vattumannen.se/OmOss.aspx kl 14:15, 4 december 2013)

Glättigt, jämför Heaven’s Gate?

Jämföra med Heavens Gate, kastrerade, lycksaliga, att förenas med Eholim-rasen

Här finns knappt någon ”aggressivitet”

Risk för underdiagnosticerat lidande

(Granqvist, 2004) Pehr Gs artikel ur Psykologtidningen, (”Myten om öppenhet och tolerans”) som finns i en längre version på någon av skeptikerhemsidorna (där heter den ”Nyandlighetens psykologi”), där han utifrån sin forskning påpekar att anhängare av new age riskerar att få leva med ”ett underdiagnosticerat lidande” om man inte uppmärksammar och lär sig mer om deras tankevärld

Självförgudning, människan ska själv bli som ”gud”

(Kärfve, 1998) Den nya självförgudningen, ur Res Publica

Vad blir det för samhälle?

Hur ska det styras? Upplyst teokrati, snarare än demokrati?

New age blivit ”mainstream”?

(Frisk, 2000) Ref till två amerikanska religionsvetare, James R. Lewis och J. Gordon Melton, som ser new age som ”an integral part of a new, truly pluralistic ’mainstream’” Frisk 2000,s, 52, ur Gudar och gudinnor

(Tidblom, 2000) Många terapier och  livsåskådningar som associeras med  New Age är mer etablerade och accepterade idag är för bara tio år sedan. Begreppen inom New Age som pseudoreligion har blivit mindre främmande för fler människor än enbart inom kretsen New Age-anhängare. Tv sänder program om andar och spöken, yogatraditionen sprider sig till gym, skolor och sjukhus och ”Livsstilsmässor” erbjuder Healing och  Tarot. Detta kan  förklara att många människor som tror på livsåskådningar som innefattas av New Age (exempelvis paranormalafenomen och reinkarnation) inte själva anser sig vara en del av New Age, varken som rörelse eller livsfilosofi… TidblomA_Nyandlig_personlighet_2010.pdf

(Hammer, 2004) Hammer menar att new age, såhär i början av 2000-talet, liknas också vid ”en folktro”, s26. Samtidigt ska inte överdrivas, då new age ”uppstått i en modern tid och är starkt präglat av det moderna samhällets värderingar”, Hammer, 2004, s26

SLUTDISK-1

New age/nyandlighet förefaller på ett märkligt vis vara psykoanalysens “negativ”. Punktar man upp de villkor som den vuxna människan behöver försonas med, för att kunna leva ett ansvarsfullt, produktivt liv – ensamheten, könet, den plats man ges i generationernas gång, ens begränsade resurserna och dödlighet (Werbart, ?) – så verkar nyandligheten ha resonemang som negligerar eller upphäver dem alla. Istället hävdas det eviga livet, de slumrande superman-förmågorna, alltings förbundenhet och kommunikation med vartannat på översinnligt vis, återfödelse med möjlighet till könsskifte, återfödelse i kretsen av dem man levt nära och kanske i nya konstellationer (mamma blir partner t ex), osv.

New age/nyandlighet, en eller flera populationer?

Av svaren i intervjuerna att döma så finns det delar av nyandlighetens som respondenterna känner sig mer eller mindre dragna tlll, eller vill associeras med. Även inom gruppen går det kanske att urskilja skillnader. Men hur?

Hur pass homogen är gruppen nyandligt intresserade? Hur pass homogen är den grupp som deltagit i denna studie?

(Wikström & Geels, ?) Vad man delar är övertygelsen om att mänskligheten står på tröskeln till en ”ny tidsålder”. Vidare kan denna heterogena grupp delas upp i nivåer av engagemang, från ”kärntrupp” (de mest dedikerade) till ”kunderna” (de som blott konsumerar). En annan möjlig uppdelning vore i grad eller kombination av en ockult, en andlig och en social dimension. s391

Är new age ”dålig religion”?

Förvärvad trygghet

Granqvist och Kirkpatrick som lyft fram att gängse religiöst engagemang ibland kan hjälpa individen att uppnå så kallad ”förvärvad trygghet”, att reparera sig, medan de inte hittat detta bland anhängare av new age…

Kompensations- och korrespondenshypotes

(Farias, Hanengraff, Granqvist) Kompensationshypotes & korrespondenshypotes, två alternativ

(Granqvist & Kirkpatrick) En utveckling av de två hypoteserna för hur ett religiöst intresse kan uppstå, med en tredje variant

En annan sorts regression

Regression lyfts fram i litteraturen på en mängd ställen. Freud betraktade religiositet som en form av regression som individen borde motarbeta, komma ifrån, medan synen på detta har mildrats hos senare teoretiker.

Regression i ”livets”, ”jagets”, osv tjänst, som även kan inrymma religiositeten. Men frågan är om new age på något vis gör en sådan godartad regression svårare?

(Balint, ?) Skiljer mellan ”benign” och ”malign” regression

”Svar på allt”

Hur är new age? New age ger svar på allt. Denna ambition har den gemensamt med mer fundamentalistiska religiösa system. Konkreta svar på detaljnivå. Finns det en risk att förnuftet invaderar områden som i vuxen ålder skulle få förbli lekområden?

Vad ska det kallas?

Spirituality/andlighet

Dessa begrepp är så breda och/eller vaga att de kan beteckna nästan vad som helst. T ex så är det inget som säger att de inrymmer t ex tankar om reinkarnation och karma, eller andra mer tydliga föreställningar

”New age spirituality”, ”new age-andlighet”

”NA”, introducera en helt ny beteckning?

NA är en andlighet som ligger där de båda begreppen ”nyandlighet” och ”new age” överlappar varandra. Genom att ha med ”new age” exkluderar man aspekter av ”nyandlighet” som är mer organiserat (som i ”nyandliga rörelser”). Genom att ha med ”nyandlighet” tonas de alltför spekulativa, upplevelseorienterade, introverta eller kommersiella aspekterna hos ”new age” (som ”new age-prylar”) ned?

Matematisk notation: Nyandlighet∩New Age=NA

Med en akronym signaleras detta måhända ytterligare. Att det är ett påhitt.

”NA” kan ju förstås som en förkortning för såväl ny-andlighet som new age, en av dem eller båda, också

”Med NA adresseras en reflekterande, individualistisk, oorganiserad eller semiorganiserad andlighet, som inte drar alltför mycket åt vare sig sekterism eller något upplevelsebaserat.”

Valt att kalla denna andlighet för ”nyandlighet/new age”. Det var så det stod i efterlysningen inför studien. I ett vetenskapligt sammanhang kan man kalla saker vad man vill, så länge man definierar sina begrepp. Här är så ett försök till definition av konstruktet ”nyandlighet/new age” (härefter NA).

Tanken i efterlysningen var att de två begreppen skulle kunna modifiera varandra på ett lyckat sätt. Att det jag efterlyste var en mer sansad form av ”new age”, men ändå en mer ”new age”-ig nyandlighet än åtskilligt annat som skulle kunna få plats inom begreppet nyandlighet. Dessutom ville jag komma åt det oorganiserade som hör ihop med new age, men inte nödvändigtvis med nyandlighet.

Anhängare av den slags andlighet som denna studie ville utforska bedömdes delvis höra hemma inom gruppen ”nyandlighet”, delvis inom gruppen ”new age”. Det antogs att dessa begrepp sammanslagna, ”nyandlighet/new age” (härefter NA) – ihop med angivandet av ovanstående kriterier – skulle ha chans att attrahera rätt typ av respondenter.

”Fukarisk” andlighet, ett annat förslag…

Under arbetet med uppsatsens har jag lekt med tanken att mynta ett nytt begrepp: ”fukarisk andlighet”: Stegvis utveckling fram emot (FU)llkomning, mot bakgrund av (KA)rma och (R)einkarnation. Dvs att verkligen ringa in och isolera de tre (grund?)föreställningarna

Hur udda är new age/nyandlighet, är den rentav farligt?

En del av motståndet emot new age kan nog vara välgrundat. Det är något med dess elitism och kritiklöshet som betraktare, på goda grunder, kan stöta sig på.

Annat har förmodligen med tillvänjning att göra. En del av de traditionellt kristna föreställningarna är knappast mindre uppseendeväckande eller mindre i konflikt med vetenskapens syn på vad det som är möjligt eller verkligt. Dock har de varit en del av vår kultur så länge att de sällan väcker uppmärksamhet.

Ett viktigt fynd från forskningen är, så klart, hur pass utbredda de typiska new age-föreställningar faktiskt är i befolkningen. 20-25% etc uppfattar reinkarnation som antingen sant eller inte osannolikt. Telepati, kontakt med avlidna anhöriga, mm.

(Hammer, 2004) Den oro vissa känner inför new age-anhängarna, och kritik, kan vara missriktad. ”Oroade sekulära rationalister överdriver riskerna med ett new age-engagemang helt enkelt därför att de övervärderar avståndet mellan dem själva och dem som är intresserade av new age”, s348.

(Buxant, et al, 2007, 2008, 2010) Författarna hävdar att sökaren uppvisar en större känslighet, en större skörhet. Denna kan eventuellt förstås mot bakgrund av anknytningserfarenheter, men behöver inte innebära större psykiskt ohälsa.

Påverkan av/lockelse till ”new age”

Valt sina föräldrar, ”förklädd kärlek”

Att man faktiskt ska ha ”valt” sina egna föräldrar (jämför det vanliga uttrycket ”ingen väljer sina föräldrar”), och/eller att man benämner svåra livserfarenheter ”förklädd kärlek” (utifrån föreställningen att alla erfarenheter syftar till att utveckla oss mot fullkomning), har uppenbara likheter med de reaktioner man finner också hos t ex misshandlade partners och försummade barn som vill lägga skulden på sig själva. Vi har inom oss en beredskap för att kunna retirera till mera basala medvetandenivåer, och att kunna aktivera försvarsmekanismer (introjektion, identifikation med aggressor, ”freeze”, o s v) för att kunna parera eller moderera smärtsamma eller ångestväckande erfarenheter. Är det sannolikt att en individ kan leva med ett föreställningsvärld som i många stycken kunde vara en ”verbalisering” av mycket primitiva försvar, utan att individens livsupplevelse och kognitiva förmåga  inskränks?

Kämpigt leva med new age?

Hur är det att leva med det fulla ansvaret för sitt öde och hur få ihop det med ”guds kärlek”? Resonemangen i datamaterialet kan påminna om resonemanget: ”Jag får bara vad jag förtjänar.” Vad ska man tänka om detta? Även om man har en koherent, ”logisk” världsbild där dessa sammanhang förklaras, går det att hålla isär, så att man inte känner sig övergiven eller försummad?

Tankar om karma och reinkarnation finns inom andra religiösa tankeriktningar. Men som Hammer hävdar så förstås dessa tankar ändå på ett lite annat vis inom t ex folklig hinduism. Ödet är inget som individen själv måste bära. Anhöriga och efterlevande är på ett annat sätt involverade, offrar till gudarna för den avlidnes räkning, m m.

Om man skulle försöka inordna new age i den gängse kristna dikotomin, mellan att människans frälsning beror av Guds ”nåd” eller att den beror av hennes egna gärningar, så ansluter sig new age helt klart till det senare. New age kan här uppfattas som mer radikal än till och med de mest radikala reformerta kristna rörelserna, t ex Livets ord. Hon slipper verkligen undan.

”Upplysningsupplevelser”, i teori och verklighet

(Wulff, ?) Abraham Maslow intresserade sig för människors så kallade ”höjdpunktsuppleveser”, som eventuellt överlappar med sådant som respondenterna berättar om och tänker kring. Maslow menade sig kunna urskilja en kategori individer som han kallade ”självförverkligade.

(Wulff, ?) ”I en kort sammanfattning kan de viktigaste kännetecknen på självförverkligande människor sägas vara följande: En mera exakt uppfattning och accepterande av verkligheten, inkluderande den mänskliga naturen; spontanitet, en frisk uppskattning och kreativitet i vardagsaktiviteterna; relativ avskildhet från den omedelbara fysiska och sociala omgivningen och från kulturen i stort; djupare, mera tillfredsställande personliga relationer, mest sannolikt med ett litet antal andra självförverkligade människor; starka identifikationskänslor och sympati med alla andra människor; demokratisk (icke-auktoritär) karaktärsstruktur; icke-fientlig, filosofisk humor; centrering kring problem utanför dem själva som avspeglar en bred uppsättning värden; tydliga moraliska och etiska principer som tillämpas konsekvent samt en upplevelse av att ha upplöst framträdande dikotomier och motsatspar.” (från Maslow, 1970; ref i Wulff, s.521)

”Smörgåsbord”

När man tar del av litteraturen om new age är det svårt att undgå att se vilken lockelse denna mångfald av praktiker har på bedömaren. Beskrivningarna är ofta färgrika, av kristaller, olika sorters healing, etc. Detta ”smörgåsbordet” finns förstås. Men det är förmodligen lätt att missa hur de grundläggande principerna eller föreställningarna sammantagna ger bilden av en andlig rörelse med sin egen ”teologi”.

En orsak till att bedömare fastnar eller åtminstone uppehåller sig oförsvarligt lång tid vid detaljerna – förutom att det gör sig så bra i text, och att den samlade bilden tenderar bli så tossig – kan ha att göra med att många betraktare faktiskt varit antropologer, religionshistoriker etc. I den mån psykologer och andra professioner gett sig i kast med nyandligheten har de haft ett fokus på andra aspekter.

En annan grupp med kritiska bedömare, som mycket väl kan ha en psykologiskt perspektiv, är de med en i grunden kristen referensram (Wikström, Bergstrand, Arlebrand, m fl).

Eller så är det ett slags parallellprocess till fenomenets många facetter, att bedömarna själva till slut låter som en inventering på ett new-age-center.

Omnipotens

Utan att säga något om deltagarna, så går det att konstatera att läran som sådan förefaller ha klara ”omnipotenta” drag. Vi väljer själva våra föräldrar, vi återföds i nya konstallationer där våra föräldrar blir eller har varit våra barn, syskon eller kärlekspartner. Vi har slumrande supermansanlag. Allt är förbundet, känslor och kommunikation kan delas och emottas utan ansträngning (ibland med plågsamma följder). Vi är helt och fullt ansvariga för vårt öde, och det är alla andra med…

Enligt Freud och psykoanalysen så måste individen, på någon tidpunkt under sin vandring mot vuxenlivet behöve, överge, tona ned eller åtminstone komplettera vissa infantila önskningar och fantasier. Detta brukar beskrivas som ”oidipala utmaningar”. Psykoanalysen förlägger denna händelse mycket tidigt. Ett återaktivering sker i vilket fall i tonåren, av oidipala teman, som man säger.

Inom psykoanalytisk teori brukar man se en gynnsam lösning av individens oidipalkonflikt som själva porten till ett balanserat, hälsosamt vuxenliv. Vad det då handlar om är att individen gör avkall på sin omnipotens m m. Flera goda saker antas komma ur detta. Även om vi bortser från tidsaspekten eller utvecklingspsykologin, så bör det att gå att använda i överförd betydelse. Någonstans längs vägen bör individen tona ner sin egocentrism – eller uppdatera den – få ambitioner och intressen som är mer sociala. Det förefaller som att new age här dels presenterar individen för en del lockande möjligheter att kunna undvika en sådan modifikation av anspråk och strävanden. Detta går att förstå utvecklingspsykologiskt, som att vissa brister eller erfarenheter kommer göra att new age-läran upplevs bekant och lockande (Granqvist), men man kan också nöja sig med att konstatera att den nog kan ha denna lockelse på vem som helst i någon grad.

(Hammer, 2004) I både teosofin och det amerikanska positiva tänkandet fanns föreställningar om ”fantastiska slumrande krafter i människans inre. Den upplysna människan, menade Blavatsky, kunde läsa direkt i Akashakrönikan, ett slags universums egen minnesbank, där samtliga händelser i kosmos hela historia fanns lagrade. Inom människans räckhåll låg inget mindre än allvetande”, s55

(Giddens, ref i Hammer, 2004) Anthony Giddens talar om hur vi idag är hänvisade att skapa våra egna liv. Livet har blivit ett personligt projekt, s313

(Jones, 1991) Jung är en viktig inspiratör för NA. Också för det individualistiska projektet, som är så markerat inom new age: ”Jungian theory, like its creator, is profoundly introverted and individualistic – each person his or her own church, synagogue, or ashram. One has no need of others; everyone has within the self the collective wisdom of the human race.”, s.5

Symbios

Relationer förefaller ibland ha en symbiotisk karaktär. Detta är även ett ideal. ”Tvillingsjälen” är exempel på detta, någon som man är förbunden med genom tid och rum. När man är inkarnerad samtidigt kan detta resultera i en relation som är sällsynt tät och intensiv och inte alltid harmonisk. När man är ifrån varandra går det att förnimma den andres mående på telepatisk väg. De gånger man inte är inkarnerade på jorden samtidigt kan den andre komma att fungera som ”skyddsängel”.

Många berättelser om intensiva möten med personer som uppfattas som vänner och bekanta från ett annat liv. Dessa personer känns ofta igen på blicken.

Konspirationsteorier OCH individens totala ansvar?

Primära och sekundära försvar

En viktig uppdelning är i ”primära” och ”sekundära” försvar, där de senare är mest en inre angelägenhet – något som individen, på grund av en levande upplevelse av barndomens ”skuld” (Winnicott?) etc, försöker ta ansvaret för själv utan att belasta andra – och det förra ett ”utkastande” och utprojicerande av det inre tumultet.

Vart tar ”mörkret” vägen?

(Erikson, 1982/2004) : ”Om motpolen till visdom är avsmak, måste denna (liksom alla andra negativa motpoler) till viss del erkännas som en naturlig och nödvändig reaktion på mänsklig svaghet och på den kusliga upprepningen av ondska och svek. Förnekar man helt och hållet avsmak och förakt, sker det med risk för förtäckt destruktivitet och mer eller mindre fördolt självförakt” (Erikson, s81)

Se även Hammer under (Öde och livslagar, ”Kämpigt leva med new age?”) Kanske rätt dela upp denna viktiga diskussion på ett par olika ställen, och ta det mesta här?

(Winnicott, 2003) Winnicott påpekar att ”det tar år innan det hos en individ kan utvecklas en förmåga att upptäcka jämvikten i självet mellan det goda och det onda, det hat och den destruktivitet som finns jämsides med kärleken inom självet. I denna mening kommer mognaden längre fram i livet, och tonåringen kan inte förväntas skåda bortom nästa stadium, som börjar i tjugoårsåldern”, s.225

“Borderline”

(Wikström, 2008?) Kanske är new age helt enkelt den idealiska religionen för en borderlinesamhälle, frågar sig Owe Wikström

(McWilliams, 2005) beskriver att människor som kom till psykoterapeutimottagningar på 60-talet hade problem som de befintliga psykologiska modeller inte kunde förklara på ett bra sätt. ”De saknade en upplevelse av inre orientering och tillförlitliga, vägledande värderingar och de började i terapi i förhoppning om att hitta en mening i livet. De kunde ytligt sett verka självsäkra, men i sitt inre sökte de ständigt bekräftelse på att de var accepterade eller beundrade eller värdefulla” (s61).

Paradoxer och motsägelser

Helt oavsett hur vår barndom varit, så torde en betoning av det konkreta, det enkla, i hur vi ser på livet, borde kunna fresta på psyket så att vissa besvär uppstår som påminner om en i barndomen olyckligt grundlagd sådan ”sant och falskt själv-struktur”. Detta menar jag kan vara relevant när vi diskuterar ett tankesystem som new age och det hållning till tillvaron som detta kan stimulera.

Distinktionen mellan paradox och motsägelse har också en plats i kristen teologi, som det kanske går att hitta någon bra referens till, för att visa att (psykodynamisk) psykologi och kristen teologi faktiskt har vissa beröringspunkter, som inte new age så självklart delar…

Winnicott skriver åtskilligt om paradoxen, mest i samband med barnets ”övergångsområde”, som i lyckliga fall lever kvar i vuxen ålder, och där ”utsträckts till att omfatta hela den kulturella och religiösa sfären” (ung)

(Winnicott, 1981/2003) ”Jag vill fästa uppmärksamheten på den paradox som ingår i barnets användande av det som jag kallat övergångsobjekt. Mitt bidrag är att begära att denna paradox skall accepteras, tolereras och respekteras, och att man inte skall försöka lösa den. Genom att tillgripa en avspjälkad intellektuell funktion är det möjligt att lösa paradoxen, men priset för denna lösning är förlusten av värdet hos själva paradoxen.” s 16

(Winnicott, 1981/2003) ”Det [övergångsobjektet] härstammar från den yttre verkligheten ur vår synvinkel, men inte ur barnets. Inte heller kommer det från den inre verkligheten; det är ingen hallucination”, s. 25

(Jemstedt, 1993, i förordet till Winnicott) ”Barnets relation till övergångsobjektet är en begynnande förmåga att upprätthålla en dialektisk process, mellan förening och avskildhet, mellan symbolen och det den symboliserar, mellan inre och yttre, etc, och denna dialektik skapar mental rymd.”

Dessa två begrepp används inom teologin eller religionsvetenskapen för att två olika sätt att förhålla sig till t ex religiösa skrifter (ref). Det går igen också hos James Fowler i hans Stages of Faith Theory (ref). Ett modell för att beskriva terapeutiska förlopp med borderlinepatienter, som använder dessa begrepp, finns hos Akhtar. Ett begrepp som hamnar nära är ”ambiguity tolerance”, det vill säga i vilken grad en person kan uthärda, processa och till och med uppskatta komplex eller rent av motsägelsefull information (Furnham).

Egocentrism, näring till

Flera av respondenterna är föräldrar och talar om sina barn med stor värme och tacksamhet. Samtidigt finns det vissa saker med new age/nyandlighet, såsom det beskrivs i datamaterialet, som är värt att uppmärksamma. Från en synvinkel är barnen ”vuxna”, de har av egen vilja valt att komma ned till jorden och till sina föräldrar. Dessa barn kan i tidigare liv varit sina föräldrars föräldrar, t ex.

Äktenskapen är under upplösning. Vi ska bli androgyna, och som en följd av detta inte heller föräldrar, som det går att förstå. Någon säger om det faktum att hon inte blivit förälder att det har hon säkert varit många gånger förut, så det har inte varit aktuellt i det här livet.

(Erikson, 1982/2004) Ett överdrivet sysslande med ”självet”, som Erikson ser hos sin tids patienter, kan bero på ”en bortträngning av längtan efter barn och ett förnekande av den känsla av förlust som blir följden” s.71

Försvarsmekanismer

Maniska försvar

(Winnicott, 2003) Den kategori av försvarsmekanismer som vid en hastig bedömning förefaller ligga new age nära (vilket så klart inte är detsamma som att de två sakerna faktiskt skulle ha något med varandra att göra!) är t ex de så kallade ”maniska försvaren”. Dessa anses vara ett skydd eller ett värn emot depression. Winnicott (2003), med referens till Melanie Klein, punktar upp dessa: Projektion, kompartementalisation, vändning mot självet, annullera, humor/”witt”, idealisering och nedvärdering

(Winnicott, 2004) Winnicott skriver insiktsfullt om sådant, bl a med referens till Klein som talat om såväl depressiv position som maniska försvar. ”Det är just när vi använder det maniska försvaret som det är minst sannolikt att vi upplever att vi försvarar oss mot depression. Vid sådana tillfällen är det mer sannolikt att vi känner oss upprymda, lyckliga, verksamma, ivriga, skämtsamma, allvetande, ’fulla av liv’. Samtidigt är vi mindre intresserade än vanligt av allvarliga saker och av det fruktansvärda i hat, destruktion och dödande” s.197

Vara förföljd, eller raka motsatsen, totalt ansvarig?

(Winnicott, 2003) ”Logiken har ingenting att komma med när man en gång uppnått den härliga förenkling som känslan av att vara förföljd medför”, s.225

”Omogna” eller ”primitiva” försvar

Omogna försvarsmekanismer förvränger eller gör om världen så att den blir mera uthärdlig att leva i. ”Ett omoget försvar är ett sätt att förneka verkligheten som den ser ut och istället göra om den för att den ska vara lättare att leva i. På så vis ser man aktivt till att undvika olustkänslor och stark inre stress. Gemensamt för de omogna försvaren är att bäraren inte upplever sig ha några problem. Tvärtom är det omgivningen som anses ha det. I den här gruppen finns liten, om någon, självinsikt och det är svårt att se det egna behovet av hjälp.” (DSM-4?)

Magiskt tänkande

”Tanken är skapande”/”allt är illusion”/”Du skapar din egen verklighet

Omnipotens

”Stora förmågor på gång”/”Har varit överstepräst i tidigare inkarnation”

Idealisering

”Upplysta personer”/gurus

Nedvärdering

Samhället med dess institutioner, kyrkan och dess representanter, ”folk” i allmänhet

Introjektion/vändning mot självet/identifikation med aggressor

”Valt sina föräldrar”

Hänsyftningsidéer

”Livets direkta tal”/allt jag möter är direkt ”tal” från Gud

Affektisolering/intellektualisering/rationalisering??

Annulering

Dissociation

Förnekande

”Det finns ingen ondska, bara okunskap”

”Allt är mycket gott”

”Förklädd kärlek”

Paralleller till adolescenstänkande

(Elkind, 1967) Sv/v tänkande, skenbart hyckleri, osv…

Paralleller till barn tänkande

(Faber, 1996) Det psykoanalytiska frontalangreppet på new age-tänkandet, av denne författare som inte är psykoanalytiker, men sympatiserar mycket med dessa tankar. Hans bok ”New Age Thinking”, om den ska refereras, kan knappast komma tidigare i resultatdelen…

”De existentiella villkoren”

(Werbart & ?, 1996) I sitt förord till Jean-Michel Quinodoz “Att tämja ensamheten” (1996, ihop med ngn!) skriver samme författare att vi har att ”acceptera människans existentiella villkor: vår avskildhet som separata individer, vår uppdelning i två kön och omöjlighet att vara båda, uppdelningen i föräldra- och barngenerationerna, vårt åldrande och vår dödlighet”. Detta ska introduceras redan i inledningen, som en del av det som gör studien angelägen. Här i diskussionen fånga upp och diskutera fynden.

Sammanfattade i punktform, varsamt reviderade, skulle de då kunna se ut som nedan.

Vår avskildhet som separata individer

Vår uppdelning i två kön och omöjlighet att vara båda

Uppdelningen i föräldra- och barngenerationerna

Vårt åldrande

Vår dödlighet

(Werbart, 2000) Vi människor är ”irretrievably doomed to live as separate ’in-dividuals’, dependent on each other, divided into two sexes and several generations, vulnerable and mortal…”

Live as separate ”in-dividuals”

Dependent on each other

Divided into two sexes and

several generations

Vulnerable and

Mortal

(Chasseguet-Smirgel, ?) “Att frigöra sig från urscenens tyngd, undfly generationskedjan, att försöka ge liv åt ett barn utan far, eller utan mor, att föreställa sig född av en jungfru eller tro sig vara Gud, representerar utan tvivel lockande möjligheter.” s30, kap som ovan…

Freuds ”kamp” med religionen

(Sjögren, 1989) Freus såg sig som en gudlös jude, och hans kritik av religiositet var hård. Han var en upplysningsman

(Sjögren, 1989) Brytningen med Jung, som väl mest gällde den infantila sexualiteten, dock? Kritiken emot Jungs fascination för ”ockultism”, mm, som Freud försökte hålla utanför psykoanalysen. ”Den svarta slamfloden”.

(Samlade skrifter, borde finnas bra ref!)

Psykoanalys och religion, stödjande

(Werbart, 2012?) Om Freuds skepticism, men ändå nyfikenhet, på fenomen som ”telepati”. Detta låg ju egentligen nära en del av hans egna begrepp, som projektion, ”hur ett omedvetet kan kommunicera med ett annat omedvetet, utan att gå via det medvetna”, projektiv identifikation (Klein), överföring och motöverföring, mm. Intresset för telepati var dessutom stort hos hans nära, dottern Anna, och den engelske kollegan och biografen, Jones?

(Jones, 1991) ”For Freud, transference is something to be outgrown. For Kohut we never outgrow transference, only move from childish to adult forms. The human needs for dependency, connection, affirmation, even symbiosis, are never left behind, just transformed into more mature forms” (Jones, 1991, s18)

Psykoanalys och religion, kritiskt

Andra kritiker

(Ellis, ?) Horseshit

New age, specific kritik emot denna

(Faber, 1996) ”From the psychoanalytic angle, three items stand out clearly; first, we have an overarching presence of infantile omnipotence, the egocentric, unconscious belief in one’s unlimited powers […]; second, we have the urge to fuse regressively with the environment, to attach oneself to the surrounding  world (universe) in a way that denies, erases, cancels out the ever-present sense of separation which the cronologically mature individual must cope with during the course of his days on the planet; third, we have a longing for narcissistic inflation, the longing to go about in the belief that one is somehow magical, wonderful […] as opposed to being simply another regular person in the world”, sid. 7

(Faber, 1996) ”New Age thinking makes war on reality; it denigrates reason; it denies and distorts what I consider to be the existential facts of our human experience; it seeks to restore the past, specifically, the before-separation-world, in an idealized, wish-fulfilling form that has little or no connection to the adult estate”, sid. 15

DISK 2

Många olika teoretiker…

Det finns så många modeller, också inom den relativt etablerade akademiska världen, som gränsar till de här tankarna. Maslow är en av de mer kända, Kohlberg och Fowler, så klart. Men också en sådan som Loewinger som faktiskt ett högsta ”transcendent” stadium som låter religiöst. (Rosén 2000)

Att hysa new age-föreställningar, men på olika sätt

(Allport, 1967) Det fina citatet om hur det faktum att en person är religiös inte säger oss så mycket, utan det som är viktigt är ”vilken roll denna religiositet spelar i individens inre ekonomi”

Religiös tro, många ”trappsteg”

(Bergstrand, 1990) Introduktionen till Fowlers FDT, Faith Development Theory, som baserat på tusentals intervjuer, främst med kristna, tecknat en sorts ”stadiumteori” i sex, sju nivåer

(Fowler, 1981) Stages of Faith, boken

Sund och osund andlighet

(James, 1902/2008) Tidigt försök att skilja sund från osund andlighet. ”Healthy-minded” respektive ”sick” soul. Annan uppdelning i ”once-born” och ”twice-born” (Även i Fowler, 1996.)

(Allport, ?) Intrinsical och extrinsical andlighet, dvs inlärd, mer dogmantisk, respektive en mer öppen, personlig, prövande sådan

”Sund” andlighet

(Winnicott, 2003) ”Om en vuxen människa kräver av oss att vi accepterar att hennes subjektiva fenomen är objektiva fakta, bedömer vi henne som sinnessjuk.  Om däremot en vuxen människa kan ha glädje av sitt personliga mellanliggande område utan att ställa några krav på oss, då kan vi också erkänna vårt eget motsvarande mellanliggande område och glädjas när vi finner att våra områden delvis sammanfaller, t ex gemensamma upplevelser hos medlemmar av en grupp inom konst eller religion eller filosofi.”, s37

(Winnicott, 2003) ”Detta område [mellanområdet] bibehålls hela livet igenom i det intensiva upplevande som hör samman med konst och religion, ett fantasirikt sätt att leva och skapande vetenskapligt arbete”, s. 37

(Allport, ?) Boken “The Individual and His Religion” (ref I Nielsen RelPs) “shows Allport’s interest in people as individuals. It also illustrates how people may use religion in different ways. Mature religious sentiment is how Allport characterized the person whose approach to religion is dynamic, open-minded, and able to maintain links between inconsistencies. In contrast, Immature religion is self-serving and generally represents the negative stereotypes that people have about religion.”

”Prematur andlighet”

(Erikson, 1982/2004) I tonåren kan det finnas ett stort intresse för existentiella frågor som dock ”inte kan ’bli myndiga’ förrän i ålderdomen”, s91

(Simpson, avsnitt, 2009) Bart angriper sin syster som vill bli häxa, och tycker hon kan vänta med detta till hon blir lite äldre, och har varit med om lite besvikelser i livet…

(Wink, 2002) Människan blir mer andlig vartefter hon blir äldre

(Erikson, Erik & Joan) Har också något resonemang om att andlighet/religiositet tilltar med ålder

(Thornstam, 2005) “The gerotranscendent individual typically experiences a re-definition of the self, of relationships to others and develops a new understanding of fundamental, existential questions.”

Fowler, “Faith Development Theory”

(Stages of Faith, 1981;  Weaving the New Creation, 1991; Faithful Change, 1996; även i Conn, 1986/1996)

Stages of Faith (1981) presenterar en modell med 5-6 nivåer för hur en individs andlighet kan utvecklas under loppet av ett liv. Alla uppnår inte samtliga stadier, ens om man blir mycket gammal.

Fowler hävdar att individer kan befinna sig på väldigt olika nivåer, också inom en och samma församling eller andligt sammanhang. Dock menar han att hans framställning och resultat inte ska förstås normativt. Det är inte bättre att befinna sig på en högre nivå.

Mystiska upplevelser? Förmodligen kan de dyka upp på skilda nivåer. Detta hävdar transpersonella psykologer (Wilber m fl, Hart). Att ”50%” haft mystiska upplevelser som för dem bekräftat och inspirerat andligheten (La Cour, replik på Granqvist).

Valda delar av Fowler ska med i diskussionen. Främst för att belysa denna transition från det konkreta till det symboliska, men inte allt…

0. Infancy and Undifferentied Faith

Infancy

Kallas senare ”Primal Faith” (1996, Faithful Change).

1. Intuitive-Projective Faith

Early childhood; ålder 3-7 (1996b)

2. Mythic-Literal Faith

Middle childhood and beyond

The school child, ”though we sometimes find the structures dominant in adolescents and in adults” (i Conn)

3. Synthetic-Conventional Faith

Adolescens and beyond

”Has its rise and ascendancy in adolescense but for many adults it becomes a permanent place of equilibrium” (i Conn)

4. Individuative-Reflective Faith

Young adulthood and beyond

”but let us remember that many adults do not construct it and that for a significant group it emerges only in the mid-thirties or forties” (i Conn)

5. Conjunctive Faith

Early midlife and beyond

”This stage develops a ’second naïvité’”, ett uttryck som Fowler använder med hänvisning till Paul Ricoeur. Här återförenas symboliskt och konkret.

”Unusual before mid-life, Stage 5 knows the sacrament of defeat and the reality of irrevocable commitments and acts. What the previous stage struggled to clarify, in terms of boundaries of self and outlook, this stage now makes porous and permeable. Alive to paradox and the truth in apparent contradictions, this stage strives to unify opposites in mind and experience” (s. 347, i Conn)

I samma resonemang dyker något upp som vi behöver uppmärksammas i fråga om new age. Fowler beskriver vidare hur individen här står fri från grupp, stam, klass, religiöst sammanhang eller nation… På ett djupare plan duger detta kriterium säkert för new age/nyandlighet också, men ytligt sett beskriver den en hållning som förekommer överallt inom nyandligheten.

”… and whith the seriousness that can arise when life is more than half over” (i Conn, s 347)

Faran här är att bli paralyserad, passiv, ”givning rise to complacency or synical withdrawal, due to its paradoxical understanding of truth” (i Conn, s. 547)

6. Universalizing Faith

Midlife and beyond

”Exceedingly rare” (i Conn). Ofta blir de dödade av sina egna, och ofta uppskattade först efter sin död.

”Universalizers are often experienced as subversive of the structures (including religious structures) by which we sustain our individual and corporate survival, security and significance” (i Conn, s. 348) Duger som beskrivning av hur många inom NA ser på ideal och kanske till och med på sig själva.

”Particularaities are cherished because they are vessels of the universal” (i Conn, s.348)

Här, kanske som hos Maslow på hans högsta nivå, möter man människor som haft mystiska upplevelser? Maslow kallade dessa ”peak experiences” eller ”höjdpunktsupplevelser” för att distansera dem från det religiösa (Wulff-2, s. 521)

Heter ”Generaliserad tro” hos Wulff-2, s.230. Översättning av ”univerzilised”?