Statistik m m, aug2010
Frisk, Rosen, Hammer, m fl
Frisk, L. (2000)
New Age-utövare i Sverige: Bakgrund, trosföreställningar, engagemang och ”omvändelse” [i Gudars och gudinnors återkomst. Studier i nyreligiositet] Institutionen för religionsvetenskap. Umeå universitet
Allmänt
Ref till två amerikanska religionsvetare, James R. Lewis och J. Gordon Melton, som ser new age som ”an integral part of a new, truly pluralistic ’mainstream’” (Frisk 2000,s, 52)
I Sverige görs den första forskningen på new age kring 1994-1995. Frisk har gjort forskning på nyandiga rörelser i mitten av 80-talet. Den forskning som gjorts i USA är inte automatiskt giltig för svenska förhållanden, och hos oss är området alltså cirka femton år gammalt, (Frisk, 2000,s52)
Frisk påpekar också hon att begreppet är svårdefinierat. Försök har att gjorts genom att fokusera på begreppets bokstavliga innebörd. (2000)
”Karaktäristiskt för New Age är att innehållet förändras med tiden”, s52 (Frisk 2000)
Begreppet har med tiden fått en negativ klang, som allt färre vill kännas vid inom rörelsen, enligt Frisk, s53 (2000)
Statistik
Enkät i typiska new age-sammanhang. Frisk konstaterar att new age inte är ett ungdomsfenomen. Medelåldern i hennes undersökning är Män=45; kvinnor=41; N=215. Cirka tio år tidigare har hon undersökt nyandliga rörelser där genomsnittsålderna var 33. Hon konstaterar dock att ett annat sätt att se det är att de är från samma generation, födda i början av 50-talet. De upplevde ungdomsrörelsen i slutet av 60-talet, var unga då. (Frisk 2000)
Utbildningsnivån är hög. 48% har antingen universitets- eller högskoleexamen eller universitetskurser (37% examen; 11% kurser) (Frisk 2000)
Utifrån vilken slags sysselsättning de svarande har drar Frisk slutsatsen att new age är ett slags folkreligiositet, s60. Jämförd med annan religiositet är den också ett kvinnofenomen, s62. Frisk föreslår, med ref till religionssociologen Meredith B. McGuire, att man kan ”se den institutionaliserade religiositeten som mansdominerad, och den ’moderna religiositeten’ som ett slags kvinnlig protest”, s62 (Frisk 2000)
I Frisks material visar sig gudstro och tron på att livet fortsätter efter döden vara centrala. Båda brukar traditionellt uppfattas som indikationer för en religiös livssyn, och mot bakgrund av detta vore det inte fel att kalla new age-anhängare religiösa, s72 (Frisk 2000)
Vissa resultat, som vart new age-samhället är på väg, känns tveksamt att presentera femton år efteråt., s78 (Frisk 2000)
Gudstro
I stort sett alla som är engagerade i new age tror på Gud i någon form. Enkäten har två alternativ – Ande/livskraft resp Personlig – och det förra har stor övervikt. 63% resp 20%. Frisk kommenterar att även om denna möjlighet inte var uttalad, så kryssade 14% i båda!, s64 (Frisk 2000)
Övr
Det är inte självklart att någon som söker sig till en kurs i healing eller personlig utveckling också ska tro på astrologi eller UFO, men så är fallet i Frisks material: Under ”Tro på att stjärnornas position när man föds påverkar hur ens liv blir” respektive ”Tro på utomjordiska varelser som ibland besöker jorden”, så instämmer 72% helt eller delvis i detta (i Sjödins material med svenska ungdomar så instämde 20% helt eller delvis när det gällde astrologin, och i Sjödins material med vuxna svenskar 24% på den andra) s66 (Frisk 2000)
Rosén, A-S (2000)
Personlig utveckling och värderingar: Skiljer sig NRM-deltagare från andra? [i Gudar och gudinnor]
Loewinger
Rosén presenterar Loevingers teori om jagutveckling. Centrala begrepp är assimiliation och ackommodation. Enligt det förra tar indidivden ta upp det nya, låta sig bli berikad. Hans bild av verkligheten blir modifierad. Att ackommodera innebär dock att individen flyttas till nästa steg i utvecklingen. Individen får nu en teori om livet som är mer komplex än den som fanns innan., s272 (Rosen 2000)
”Det finns dock en gräns för assimilering – att ta emot nya erfarenheter kan ge bristande koherens i upplevandet, det vill säga göra det svårt att foga samman föreställningar och känslor till meningsfulla mönster. En brist på koherens kan upplevas som osäkerhet, ängslan och existentiell oro och därför motivera till att söka nya kunskaper och insikter, vilka blir möjliga genom den psykiska omstrukturering som är utvecklingens kännemärke”, s272 (Rosén, 2000)
”Från tonåren och upp till ca 25 års ålder kan man i longitudinella studier följa hur många unga når högre stadier i utvecklingssekvensen. I vuxna år blir sådana förflyttningar sällsynta och de flesta förblir på det stadium de nådde några år efter de 20. Även om sällsynda förekommer de dock”, s272 (Rosén 2000)
Loevingers teori innehåller nio steg: tre pre-konventionella, tre konventionella, samt tre post-konventionella. Befolkningen fördelar sig normalt över dessa steg, med ca 10% på de senare tre stadierna. ”En övergång till de postkonventionella stadierna innebär en uppluckring av lite stela tankesätt och mer av psyko-logik, det vill säga en förståelse av skillnader mellan sken och verklighet, mellan roll och individ, eller i föränderliga mönster av egna och andras relationer över tid. Detta kan leda till att man går vidare till ett välintegrerat, högsta stadium av utveckling, där man kan hantera till synes oförenliga inslag i livet, till exempel konflikten mellan egna strävanden och andras berättigade anspråk eller kan reflektera över den mänskliga tillvaron och dess paradoxer. Mindre än en procent bland dem som nått hit kan kanske därutöver nå frihet från upptagenheten av det egna, objektifierbara jaget och nå intuitivitet i tänkande och upplevande”, s273. (Rosen 2000)
Rosén skriver: ”Denna nivå [den högsta postkonventionella nivån] innebär en stabil självkännedom och självkänsla och anses vara ett förstadium för en transcendens bortom ett jag eller själv [m ref till en Miller & Cook-Greuter, 1994]. Andliga eller transcendenta erfarenheter som momentära tillstånd ska inte sammanblandas med det överskridande som här avses. Sådana tillfälliga tillstånd kan förekomma på alla nivåer av jagutveckling. I stället avses en upplevelse av verkligheten bortom den som medieras via representationssystemet eller vad den transpersonella psykologin uppfattar som en upplevelse av enhet, det absoluta eller Gud”, s276 (Rosén 2000)
Rosén tycker sig också finna i sitt material, att personer som faktiskt uppnått högre stadier har ett mindre intresse för personlig identitet. ”Detta är ett, utifrån teorin, väntat resultat. En välintegrerad personlighet är liktydigt med att inte behöva undersöka och befästa sin identitet utan [man kan då] ägna kraft åt annat”, s280 (Rosén 2000)
Det finns så många modeller, också inom den relativt etablerade akademiska världen, som gränsar till de här tankarna. Maslow är en av de mer kända, Kohlberg och Fowler, så klart. Men också en sådan som Loewinger som faktiskt ett högsta ”transcendent” stadium som låter religiöst. (Rosén 2000)
Hammer, O (2000)
Esoterisk naturvetenskap: Aspekter på scientismens historia
Scientism
Hammer beskriver ockultismens och esoterikens ambivalenta förhållande till naturvetenskapen. Å ena sidan används för att ge legitimitet åt de egna idéerna. (Förmdodligen helt uppriktigt.) Ibland till och med fått mytisk status. Relativitetsteori, kvantmekanik… Å andra sidan har de konventionella vetenskaperna också blivit hårt kritiserade. ”Vetenskapsmännen får fungera som både slagpåsar och hjältar, allt efter de esoteriska lärornas behov.”, s11
Hammer påpekar att det inte inskränker sig till esoterismen eller new age, utan liknande kritik har riktats mot det etablerad från såväl miljörörelsen, som samhällsvetenskapliga håll. ”Även om misstankens hermeneutik riktas mot vetenskapen från så olika håll som sociologi och ekologi, är den kanske som allra bittrast när den formuleras i religiösa termer”, s12
Hammer beskriver hur naturvetenskapen ”besitter en unik retorisk tyngd”. Att något kallas ”ovetenskapligt” är ett mycket negativt omdöme., s12
”Gränserna kring en världsbild konstrueras delvis kring dess uppfattning av signifikanta Andra. Och just vetenskapen och dess utövare används av en lång rad nya religiösa rörelser för att avgränsa sin egen syn på tillvaron”, s12.
Vi lever i en värld som domineras av vänster hjärnhalva, så också den gängse vetenskapen, s14
Scientism, det ”lite självsvåldiga sättet att tolka vetenskapen till egen fördel”, s15
Teosofin och Blavatsky. ”Vetenskapen kunde i bästa fall återupptäcka de insikter forntidens mästare hade besuttit”, s25
Teosofin
”En av teosofins komponenter är en alternativ historieskrivning, ett brett panorama av raser och underraser som avlöser varandra under årmiljonernas lopp”, s22
Utvecklingstanken i teosofin, att hela kosmos, ”från våra individuella själar till planetsystemen, genomgår en ständig utveckling”, s23. I detta finns också en naturlig koppling till Darwin, något som oftast saknas i de gängse religionerna och skapelseberättelserna. Dock är utvecklingen inom teosofin och NA målinriktad. s23
Hammer kopplar till Hegels historiefilosofi, en förvetenskaplig evolutionstanke direkt sprungen ur förromantiken. S23
”Men utvecklingen går som ett stort U: vi har passerat ett fall in i det materiella och har precis passerat botten på kurvan. Sakta ska vi nu höja oss upp mot andligare existensformer”, s23