Freud skriver apropå ”ordningen”:
”Men under det att vi inte kan förvänta oss renlighet i naturen är ordningen snarast något som vi har tillägnat oss genom naturiakttagelse; genom att observerat de stora astronomiska regelbundenheterna har människan inte endast fått förebilden utan även de första hållpunkterna för att skapa ordning i sitt eget liv. Ordningen är en sorts upprepningstvång, som en gång för alla bestämmer när, var och hur något skall göras, så att man i varje enskilt fall besparar sig tvekan och osäkerhet.” (s428f, SSkr X, Kulturen)
Jemstedt, A. (2007). Stagnation och rörelse. Ur Inre värld och yttre verklighet. Mareld. ??
Författaren beskriver detta som något fundamentalt och i grunden livsbefrämjande. Med referens till Wilfred Bion, och Melanie Kleins uppdelning i en schizo-paranoid respektive en depressiv position skriver, han om ”oscilleringen, dialektiken, mellan den schizo-paranoida och den depressiva positionen, mellan fragmentering och integrering, som en förutsättning för vitalitet och förändring” (s. 61). Han beskriver vidare ett av psykoanalysens mål som ”en strävan att minska sammanblandningen mellan yttre och inre verklighet. Extremen av en sådan sammanblandning föreligger vid psykotiska tillstånd där föreställning och verklighet sammanfaller” (s. 63).
Individen står ensam med sitt öde
New age tenderar att förhärliga indvidens själv, mer än att överföra sådant på eller tillskriva sådant en högre makt (Farias & Lalljee, 2008)
CITAT
Här passar också Freuds tankar om en livs- och en dödsdrift in. Jemstedt (2007) sammanfattar en dialaktik där ”livsdriften strävar efter att skapa allt större och mer sammansatta helheter och dödsdriften strävar efter sönderdelning och spänningsfrihet och vänd utåt visar sig som destruktivitet” (s. 60).
Är det möjligt att dessa strävanden pågår nästan simultant och tar ut varandra?
Gud, allokativa aspekter:
Frisk, kryssade både personlig och kraft
Frisk (1998, refererat i Frisk & Åkerbäck, 2013) genomförde år 1994-95 en enkätundersökning med anhängare av den nya andligheten, där en av frågorna var om personen trodde på Gud. Detta svarade 97% av de tillfrågade ja på. Men Frisk noterade ändå att i den nyandliga miljö där undersökningsdeltagarna rörde sig så användes ordet mycket sällan. På frågan om denna gud uppfattades som personlig eller opersonlig fick hon delvis överraskande respons. Den enkät som presenterades hade två alternativ. Respondenterna hade att ta ställning till om Gud sågs som ”Ande/livskraft” eller ”Personlig”. Alternativen besvarades med 63% respektive 20%, dvs majoriteten uppfattade Gud som ”Ande/livskraft”. Frisk noterade dock att även om denna möjlighet inte var uttalad, så kryssade 14% av respondenterna för båda alternativen.
Gud, rundningsmärke
Gud är mest ett slags rundningsmärke för individens egna energier. En administratör av individens lidande.
Hammer (2004), med referens till sociologen Max Weber, skriver att new age står för en ”återförtrollning” av verkligheten. Författaren tar fenomenet med mönster i sädesfält, så kallade ”crop circles”, som exempel: ”Människan är inte längre en dödlig biologisk varelse på en oansenlig liten planet i utkanten av en av många miljoner galaxer. Vi har åter blivit hjältar i en storslagen saga om livet” (s. 310).
En Robert Burrows (åååå, refererad i Arlebrand, 1992) ska ha skrivit apropå fenomenet kanalisering:
”Det är en slående ironi att de som så högljutt spred ut ryktet om det gudomliga inombords, slutar med att söka råd från andar på utsidan. Slutsatsen är ofrånkomlig: de gick inåt och fann, liksom vi andra, sig själva i nöd. Gudomlighet är en börda som mänskligheten helt enkelt inte kan bära” (s204, Arlebrands citat eller Burrows?).
Arlebrand konkluderar att fenomenet channeling visar att många människor ”aldrig i praktiken klarar av att leva med förvissningen att kosmos och det Gudomliga är opersonligt” (Arlebrand, 1992, s205).