Intervjupersonerna uttrycker en stor medkänsla med djurens situation. ”Vi odlar djur.” Hur vi föder upp och konsumerar dessa liknas vid ”koncentrationsläger”. Att vara vegetarian ses som något självklart och är rentav ett av de kriterier som intervjupersonerna anger för det framtida världsriket. Mot bakgrund av de många rapporter om djurproduktionens avigsidor som förekommer i media är en sådan inställning högst förståelig. Ur ett psykologiskt perspektiv går det dock att problematisera de mest radikala djuretiska resonemangen. Att djuren är ”lika mycket värda som människor” kan också förstås som en överidentifikation, vars grund kan vara att det är den egna upplevda hjälplösheten (Freud, 1927/2008, s. 390) som projiceras ut på dem, och där priset kan vara att en ökad alienation i förhållande till omvärlden. Freud skriver:
Eremiten vänder ryggen åt denna världen, han vill inte ha något med den att skaffa. Men man kan göra mer, man kan vilja omskapa den, bygga upp en ny värld i stället för den nuvarande, en värld där de mest outhärdliga dragen har utplånats och ersatts med andra… Den som upprörd och förtvivlad slår in på denna väg till lyckan uppnår i regel ingenting; verkligheten är allt för stark för honom. Han blir en vansinnig, som oftast inte finner någon medhjälpare när han försöker realisera sin vanföreställning. Det påstås emellertid att vi alla på någon punkt beter oss på samma sätt som paranoikern, vilken genom en önskekonstruktion korrigerar en sida av verkligheten som han inte står ut med, och inför denna vanföreställning i verkligheten (Freud, 1929/2008, s. 418).
Engagemanget för djuren finns förmodligen på en skala, från sympati, medkänsla och sund identifikation, till överidentifikation. Allra ytterst på denna skala finns paranoian. Den variant som ligger närmast till hands är den som benämns ”kollektivkverulans” (Ottoson, 1983), det vill säga när individen ”för talan för en minoritetsgrupp mot samhället i stort” (s. 214) på ett självrättfärdigt och oförsonligt vis. Vilken minoritet som blir föremål för individens omsorger är eventuellt också mer eller mindre godtyckligt, eller kan skifta, då det är individens personliga kamp mot en oförstående omvärld som är det primära.