Påminns om hur mycket jag brottades med den där uppmaningen “vara sig själv”, typ i sena tonåren-tidiga vuxenåren (o rätt länge tror jag). Kunde bara inte förstå vad som menades! Att det var nåt eftersträvansvärt, som det pratades om, uppmanades till, så mkt förstod jag, men jag var clueless.
Är väl normalt just där i tonåren åtminstone, identitetssökandet, pröva vem man ska vara? Men, mitt dilemma gick nog lite djupare. Hade att göra med att jag så tidigt hamnade bland äldre personer i idealstinna miljöer, tänker jag