Påminns om hur mycket jag i sena tonåren och tidiga vuxenåren brottades med den där uppmaningen att ”vara sig själv”. Ja, rättså länge. Jag kunde bara inte förstå vad som menades!
Att det var något eftersträvansvärt, så mycket förstod jag. Men jag var ganska clueless.
Detta är normalt, åtminstone i tonåren. Identitetssökandet, att pröva vem man ska vara. Men mitt dilemma gick nog lite djupare.
Jag tänker att det hade att göra med att jag så tidigt hamnade bland mycket äldre personer i idealstinna miljöer.