Sitter och kikar på ett videoklipp i mobilen. Ett av dessa många som postas för att vara berörande, tänkvärda. Det handlar om rektorn för en grundskola, som samlat eleverna för att han vill berätta något viktigt för dem.
Kommer att tänka på intervjuer jag gjorde med anhängare av New age en gång. Ett ämne som berörde mig var hur man beskrev relationer bland annat till äldre, till ens föräldrar, etc:
Det är möjligt för en människa, om förutsättningarna är de rätta, att få djupa insikter om tillvaron på profetisk väg. Denna väg till kunskap, som inte går via studier, forskning eller experiment, liknas vid att personen blir ’upplyst’ eller får tillgång till ’intuition’. Det vetande som erhålls på detta vis är av en hög, ren och fullständig karaktär och dessa individer är självskrivna lärare på det andliga området eftersom de kan se och förstå sådant som är fördolt för de allra flesta. […]
Det går att peka på hur så gott som alla naturgivna eller samhälleliga hierarkier underkänns i intervjumaterialet. Dock med ett undantag och det är just dessa individer som respondenterna menar är fullkomliga människor. De som ligger före i den andliga utvecklingen tycks på sätt och vis representera den äldre generationen för respondenterna…”
Det där tål att funderas på, tycker jag. Att det kan bli som ett ”glapp”? När representanter för politik, vetenskap, kyrka, osv – lärare, rektorer! – riskerar att underkännas, förminskas, på grund av att man håller sig med en skala dessa förmet upplysta är de enda sanna ”vuxna”.