Ambres påstås vara anden efter en fornegyptisk man som levde för 3 000 år sedan, som med Sture Johansson som instrument förmedlar andlig kunskap. Ambres hette ursprungligen Rameno Charafez och tillhörde ett slutet brödraskap, Tarsusorden, som studerade det fördolda.
Där fick han namnet Ambres av sin lärare. Ambres kände dock att sanningen skulle vara fri, så han bröt sig ur sällskapet och började sprida kunskapen till alla som sökte den.
https://sv.m.wikipedia.org/wiki/Sture_Johansson_(f%C3%B6rfattare)
Författaren Håkan Blomqvist skriver på sin blogg om fenomenet Sture Johansson (1939-2021) som Blomqvist kände och umgicks med i många år på 1970-talet. Fram till att Johansson upptäckte och menade sig kunna kanalisera den egyptiske tidigare köpmannen “Ambres”, samt ett tag efter detta.
De ingick alla, Johansson och hans dåvarande hustru Turid, i en grupp som hade ett livaktigt intresse för spiritualism, UFO, esoterisk filosofi, meditation, mm, gemensamt. Titeln på inlägget har jag lånat från Blomqvist. Det var tydligen så de själva skämtsamt kallade sin krets.
We all became fellow spiritual seekers in the meditation group, studying a.o. Helena Blavatsky, Rudolf Steiner and discussing all aspects of philosophy and paranormal phenomena. These were joyous and inspiring gatherings. Although the subjects discussed were serious we often joked heartily and rather irreverently about spiritual teachers and ourselves. As almost all of us were active in various UFO, parapsychological and spiritual organizations we referred to our group as The Occult Mafia.
Mina kunskaper om Sture Johanssons/Ambres specifika filosofi är små. Anhängarna hade en samlingslokal på Krukmakargatan i Stockholm, som jag besökte någon gång på 1980-talet. Där sålde de hans Ambres-böcker och gav ut medlemsbladet “Krukan”, minns jag.
Vid det tillfället var dock inte Sture Johansson närvarande. Honom och hans förvandling fick jag uppleva en annan gång. Andra halvan av decenniet jobbade jag på Cafe Pan i Götgatsbacken och en kväll skulle Johansson framträda på stora scenen. Jag tog rast och smet in. Minns att jag var skeptisk redan då och där till vad vi fick uppleva.
Håkan Blomqvist är försiktigt ifrågasättande till Johanssons berättelser och anspråk, medan jag tillåter mig vara mer skeptisk. Utan att för den skull vilja hävda att något sådant som en osynlig, metafysisk verklighet inte skulle kunna finnas. Som vissa personer i så fall kanske kan komma i kontakt med och vittna om.
Så kategorisk i min kritik eller mitt psykologiserande som t ex Christer Sturmark var efter att SVT 2007 visat dokumentären “Ambres – en död talar” vågar jag inte vara. (Länken går till YouTube där filmen idag av allt att döma går att se i sin helhet. 59 min.)
Sturmark, då ordförande för föreningen Humanisterna, ihop med redaktören för tidskriften Humanisten, Sara Larsson, skrev efter sändningen en debattartikel i Expressen: “Ambres är en bluff, SVT” (16 dec 2007; uppdaterad 28 maj 2016 kl):
Var i dokumentären, eller i förarbetet till denna, har någon kontroll av sakuppgifter eller någon rimlighetsbedömning skett? Konsulterades till exempel några experter som kunde bedöma Sture Johansson ur ett psykiatriskt perspektiv?
Den medarbetande psykologen Hans Ljungqvist ger på SVT:s hemsida ingen annan synpunkt på fenomenet Ambres än att detta väckt intresse hos ”alla möjliga människor, skådespelare, företagsledare, läkare och präster som regelbundet söker upp Ambres för att få ta del av hans livskunskap”. Man undrar hur han tänker. Blir Ambres verkligen mer trovärdig i psykologens ögon för att han får besök av skådespelare och präster?
SVT och programmet anmäls till granskningsnämnden för brott mot sändningstillståndet, men frias i maj året därpå.
I filmens presentationstext på YouTube citeras just Håkan Blomqvist, med en reflexion han gjort efter ha sett filmen, som faktiskt blir en bra ingång till det som inlägget ska fokusera på:
Filmen, och i viss mån Sture själv, ger ett intryck av att han motvilligt drogs in i den nyandliga världen. Så var dock inte fallet.
Inläggets titel vill väl ta fasta på detta. Fenomenet Sture Johansson/Ambres uppstod inte ur tomma intet, utan hade faktiskt en förhistoria, både filosofiskt och socialt.
Blomqvist skriver om hur han spelade in när Sture Johansson började tala som “Ambres”.
Listening to the taped trance sessions and reading the books written by Sture Johansson I noticed very early that the teachings of Ambres reflected the ideas we had discussed in the meditation group and corresponded clearly to the personal philosophy of Sture and Turid, a mixture of mysticism, spiritualism and Theosophy. Nothing really new came from Ambres.
Turid was very much influenced by the doctrine of Mentalism, a form of advaita subjectivism stating that material reality only exists in our minds. In the words of Ambres:
“The first four dimensions exist only if someone experience them. The beholder is Man. It is you who have created this room”. We also find statements like: “This is not a teaching you should cultivate with your intellect” – “We should never compare teachings”.
I state this not as debunking criticism because the teachings are in many respects inspiring, beautiful and have probably helped many people to a more positive lifeview.
Nej, att helt förkasta fenomen som Sture Johansson/Ambres vore kanske alltför enkelt. Blomqvist beskriver hur han, för att förstå eller pröva att sätta in det hela i en trots allt spirituell kontext, tagit hjälp av den brittiske teosofen Alice Bailey. Han nämner ett par böcker av henne: “From Intellect to Intuition” och “Telepathy”.
Själv har jag ingen som helst koll på Bailey, men vill ändå ta med några resonemang (radmatningarna är mina) som Håkan Blomqvist refererar:
“Again, some “force” – a word frequently used – or some entity comes to the student, as he meditates, and outlines to him some great work that he has been chosen to do; some world message that he has to give and to which the whole world is to listen…
Should an apparition appear to him, therefore, and should such an entity make platitudious comments, he will use the same judgement as he would in business or ordinary life… He would probably laugh and continue with the activity or duty of the moment”…
[…]
These messages are normally innocuous, sometimes beautiful. because they are a mixture of what the recipients have read and gathered from Christian sources and the Bible.
Håkan Blomqvist summerar
From the viewpoint of the Esoteric Tradition the identity of Ambres could be either a subconsciously created fantasy personality or an astral entity masquerading as an Egyptian sage.
Men hur ska fenomenet Ambres förstås? Den mest välvilliga tolkningen är att det var ett äkta exempel på så kallad transmediumism. Detta förutsätter att vi accepterar konceptet med en andevärld som ibland kan vilja “kanalisera” sig via jordiska människor. (Men även om vi höll detta öppet vore det ju inte säkert att Sture Johansson/Ambres var ett äkta exempel på sådant.)
Visserligen på förhand ett hängivet intresse för parapsykologiska fenomen och esoteriska världsbilder, men som kanske mest av allt preparerade “instrumentet” Johansson att sedan kunde tas i anspråk av den egyptiske anden?
Själv lutar jag åt att det hela ändå var ett skådespel i någon mening. Halvt omedvetet eventuellt. Transmediumism som “ett format” vilket kanske passar den mer försiktige eller försagde. Där upplägget gör att individen lättare kan få tillgång till sin kreativitet, lugn och ro att syntetisera tankar och tankegods? (Kunde ju förklara att sådana medier oftast är kvinnor, som upplever sig kanalisera gamla manliga andar? Eller så är detta mest mina fördomar, jag har ingen statistik på att det skulle förhålla sig så.)
Men i fallet Ambres tänker jag att det isåfall inte var ett särskilt illasinnat eller beräknande arrangemang. Mer som en roll han spelade, Sture Johansson, ett slags konstnärligt performance.
I vilket fall verkar den officiella berättelsen, om den enkle, oförstående snickaren som får en uppenbarelse, vara en idealisering.
Extramaterial… Intervju från 2016 med psykologen Hans Ljungqvist som omnämns i samband med Ambres-filmen:
Det sekulärt materialistiska synsättet har idag mer eller mindre totalt tolkningsföreträde. Detta synsätt säger oss att tillvaron är helt utan mål och mening. En ekande meningslös tomhet.
Man menar att medvetande är inget annat än elektrokemisk aktivitet i grå materia, d.v.s. hjärnan. Hela skapelsen är bara ett gigantiskt tärningskast. Slumpens skördar. Att då komma och prata om själen och ett sökande efter mening, ja det blir förstås en aning magstarkt.
(Ljungqvist är numera studierektor för Psykologprogrammet inom Region Kronoberg.)