Teologiska aspekter
Nåden.
“Den esoteriska elitismen, som förefaller rent cynisk för en utomstående, är oförenlig med kristen tro. Bibeln visar att vägen till Gud inte är beroende av människans begåvning. Evangeliet är ett allmänt budskap, eftersom det lär oss att ‘var och en som tror… skall ha evigt liv (Joh 3:15). Människan behöver inte anstränga sig genom att på egen väg gå in i själsdjupen för att förvärva högre insikter som gör det möjligt för henne att få kontakt med Gud” (Arlebrand, 1992, s200)
“I motsats till ockultismen presenterar kristendomen frälsningen som en gåva från Gud. I evangeliet spelar ordet nåd en central roll. Utan att människan förtjänar det har Gud skänkt henne den befrielse undan existentiell skuld och kaosmakter som hon så ivrigt söker. Därför kunde aposteln Paulus skriva: ‘Ty av nåd är ni frälsta genom tron, inte av er själva, Guds gåva är det. Det beror inte på gärningar, ingen skall kunna berömma sig’ (Ef 2:8-9) […] Den esoteriska vägen handlar om att människan befriar sig själv. Evangeliet är budskapet om att Gud har befriat människan. Därför är ordet nåd så centralt i kristen tro” (Arlebrand, 1992, 207)
“Karmalagen står också i motsatsförhållande till kristendomens starka betoning av Guds förlåtelse. Enligt karmas lag måste människan alltid ta konsekvenserna av sina handlingar, goda som onda. Någon väg att komma undan karmas lag finns inte. Förr eller senare når de egna handlingarnas vedergällning människan, vare sig det blir i det nuvarande livet eller i någon av de kommande existenserna. Inom ockultismen finner vi därför ofta tanken att människan själv ytterst har valt sitt eget liv” (Arlebrand, 1992, s212)
“Genom att först dö för människornas skull och sedan uppstå från de döda har Jesus Kristus gett människan möjlighet att få erfara Guds förlåtelse och nåd” (Arlebrand, 1992, s212)
Symbolisering.
Det går också att beskriva denna kulturella förändring utifrån hur vi hanterar symboler. På adolescentnivå förmår man inte uppfatta den inre meningen av symboler.
”Man behandlar sombolerna som om de i sig vore det heliga och inte bara bärare av det heliga. Symbolerna kan därför inte ändras, utan de måste alltid förbli desamma (Bergstrand, 1991).
Han kopplar detta till förändringar som drabbat hela samhället.
”Meningssammanhanget försvinner, när de tidigare gemensamma symbolerna töms på sitt innehåll. Det heliga försvinner tillsammans med symbolerna för det heliga, och det uppstår ett tomrum i kulturen, där alla slags nya rörelser kan breda ut sig” (Bergstrand, 1991, s28)
Skuld.
I kristen teologi och litteratur går det att läsa en hel del om skuldfrågan i förbindelse med andligt sökande och mänskligt lidande, t ex Persson (2007)
En intressant parallell till psykonalysens syn på ”skuld”, att kunna förnimma denna, som något gott och nödvändigt. Och viss slags patologi som är lika med att inte kunna känna skuld.
”Människans problem ligger mycket djupare än i enbart okunnighet och begränsat medvetande. Problemet är moraliskt: hon har gjort uppror mot sin skapare och bär därför på skuld inför Gud. Hon har blivit en syndare, en som missar livets högsta mål. Omvändelse till Gud, inte insikt via inåtvändhet, är lösningen på den existentiella problematik människan brottas med” (Arlebrand, 1992, 215).
En personlig relation till Gud.
”Genom att ta emot Jesus Kristus som vår personliga räddare får vi möjlighet att komma i en personlig relation till Gud. Detta är något helt annat än att i ett expanderat medvetandetillstånd få uppleva ett opersonligt Varande” (Arlebrand, 1992, s205)
Panteism.
Panteismen är ”den attityd i vilken det mänskliga sinnet automatiskt faller in i när det lämnas med sig självt” (CS Lewis, 1977:87; cit i Arlebrand, 1992). Bättre ref finns!
Ingen plats för Gud i esoteriken.
”Hos många esoteriker kan man ana en uppenbar svårighet att integrera Gud i deras filosofiska system, eftersom det i praktiken inte finns någon plats för Gud i ockultismens universum. Detta gäller i hög grad teosofin och dess avläggare antroposofin och Martinus kosmologi. Astrologin förutsätter ett allsmäktigt kosmos, men har ingen plats för Gud” (Arlebrand, 1992).
Johannes Aagaard, om den ockulta andlighetens gudsbegrepp: ”Det är inte Gud man söker. Man söker gudomlig kraft och makt för att övervinna människolivets svaghet, plågor och död” (cit i Arlebrand, 1992, s213)
Sökandet efter ett hållbart, gott ”objekt”
Att det kan vara ett saknat objekt bakom ”sökandet” efter sanning och upplysning. Enligt Arlebrand har new age urartat till
”andlig materialism och konsumism. Utan kontakt med Gud tvingas människan att hemfalla åt dyrkan av sig själv och sina personliga behov. […] Människan söker ytterst inte ’något’, utan ’någon’” (Arlebrand, 1992, 224-225).
”Inte kallade att frälsa oss själva”
“Många är rädda att onda tankar och känslor skall komma ut, när man släpper på kontrollen. Och visst kan det vara så. Men vi är ju inte kallade att frälsa oss själva. Det är Guds jobb” (Persson, 2007, hur ref föreläsningsmanus fr webben?)
Kanalisering
En Robert Burrows (åååå, refererad i Arlebrand, 1992) ska ha skrivit apropå fenomenet kanalisering:
”Det är en slående ironi att de som så högljutt spred ut ryktet om det gudomliga inombords, slutar med att söka råd från andar på utsidan. Slutsatsen är ofrånkomlig: de gick inåt och fann, liksom vi andra, sig själva i nöd. Gudomlighet är en börda som mänskligheten helt enkelt inte kan bära” (s204, Arlebrands citat eller Burrows?).
Arlebrand konkluderar att fenomenet channeling visar att många människor ”aldrig i praktiken klarar av att leva med förvissningen att kosmos och det Gudomliga är opersonligt” (Arlebrand, 1992, s205).