Det här inlägget relaterar till en tidigare post, som bl a handlade om en långdragen copyrighttvist i kretsen kring den danske mystikern Martinus Thomsen (1895-1981).
Egentligen bryr jag mig inte så mycket om bråket kring litteraturen. Det är ju trist. Men låt de döda begrava sina döda, som han sa, nazareen. Diskussionen som följde på mitt inlägg hjälpte mig dock få fatt i vad som är och har varit mitt grundläggande problem med alltihop.
“Alla förstår inte Mästaren, de kan inte uppskatta, de har inte behov av honom. Detta beror på att de inte är tillräckligt mogna. De har inte varit igenom lika mycket lidande som vi/jag. Folk är på olika stadier i sin humana, intellektuella utveckling. En del är före, en del är efter. Det är som det är. Allt är mycket gott.”
Sådant hör man ju då och då. (Gissar att i bråket om litteraturen kan man höra det från båda sidor?) Men det är något lurt med det. Lockande, men lurigt. Som en psykospirituell “honungsfälla”.
(“Honey trap” är ett begrepp från spionvärlden. Någon blir förförd av en tilldragande man/kvinna och kan plockas på hemlig information och/eller försätter sig i en utpressningssituation. Dvs något lockar, smakar sött, men det får ett högt pris.)
Men, igen, jag tar alltså inte ställning till om sådant som spirituell utveckling finns (som i mitt påhittade citat ovan). Man skulle kanske vilja avfärda det hela för att det låter så elitistiskt, gammeldags eller rentav kolonialt? Men det gör faktiskt inte jag. Nöjer mig med psykologin. Den kommer närmast.
Är vi rustade att hantera o möta livet med detta tänkande – oavsett det är sant eller inte – eller kommer det kunna göra något med en, avtrubba, förenkla, förråa en till sinnes? (Men avigsidor jag försöker beskriva gäller inte alla. Somliga verkar kunna parera det. Är nog ingen viljessak, om man klarar det eller inte. Det är något annat som då fungerar som “motgift”.)
Men man kan ju tycka det är en märklig omständighet att så många andra rörelser uppstod och enskilda trädde fram som formulerade sina filosofier på liknande vis som Martinus Thomsen, då för hundra år sedan?
Då fanns i vissa läger även mörkare, aktivare drömmar, liksom i förlängningen av detta “somliga är före, somliga är efter”… Borde man inte aktivt försöka göra sig av med dem som sinkar, som bara ställer till trubbel, etc. Filosofen Jules Evans skrev om den esoteriska nyandlighetens mörka historia i en lång, läsvärd text för ett par år sedan.