Syfte
Att undersöka hur personer som delar vissa grundföreställningar om tillvaron resonerar kring de mänskliga predikamenterna, de s k existentiella villkoren.
Ett syfte med dessa samtal har varit att få svar på hur respondenterna resonerar kringkallade ”eviga frågorna”. Ett bakomliggande syfte har varit att kasta ljus över hur nyandligt intresserade förhåller sig till människans existentiella villkor. En underliggande hypotes har varit en andlighet av detta slag har skiljer sig från inte bara från ett sekulärt, västerländskt synsätt, men också från ett gängse kristet synsätt.
Vad kalla det?
Att det är en andlighet som odlas i en individualiserad, sekulariserad, västerländsk kontext.
Dessa tankar återfinns i många typer av nyare andlighet, såväl inom ”nyandligheten” som inom ”new age”. Genom att kombinera dessa två senare begrepp, och se till överlappande område, får vi en avgränsning
Det som är i fokus för denna uppsats är inte de mest färgstarka uttrycken för new age-andligheten. Men det är inte heller den organiserade nyandligheten, de nyandliga rörelserna. Inte heller är det privatreligiositeten, detta som med engelskt uttryck brukar uttryckas som “spiritual, but not religious”.
Granqvist och Hagekull (2001) avgränsar vad de uppfattar som centralt för ”new age”, som: ”[an] emphasis on in ’intuition’ (rather then rationality or intellect), holism (as opposed to reductionism), religious syncretism (as opposed to exclusivism and ’dogmatism’), immanence (rather then transcendence), and epistemological subjectivism and relativism (as opposed to objectivism and, again, ’dogmatism’)” (sid. 530).
Anhängare av den slags andlighet som denna studie ville utforska bedömdes delvis höra hemma inom gruppen ”nyandlighet”, delvis inom gruppen ”new age”. Det antogs att dessa begrepp sammanslagna, ”new age/nyandlighet” – ihop med angivandet av ovanstående kriterier – skulle ha chans att attrahera rätt typ av respondenter.
Med new age/nyandlighet är fokus på vissa föreställningar, inte så mycket vissa praktiker.
New age respektive nyandlighet är uppfattas allmänt som mycket heterogena grupper. Istället för att argumentera för att denna företeelse faktiskt är mer homogen än vad man vanligtvis tänker sig, så kan man nalkas det hela från andra hållet. Att ange några kriterier som får konstituera ens grupp. Denna kan man sedan kalla vad man vill. I den efterlysning som gick ut angavs ”nyandlighet/new age”. Detta får gälla även i denna studie. Här efter kallat NA, vilket ska ses som ett slags mix av de båda.
Föreställningar om reinkarnation och karma ska vara viktiga delar av individens livssyn, liksom att vi utvecklas mot ständigt högre höjder och till slut blir fullkomliga.
Plus andra…
*FIGUR*
Figur 1. Andligheter i vår tid
Vad kallas det i bokhandlarna?
Hur bokhandlarna kategoriserar litteraturen inom denna del av nyandligheten borde kunna ge en indikation. Vattumannens bokhandel i Stockholm, som är specialbokhandel för böcker inom detta ämnesområde, har varken kategorierna “New Age” eller “Nyandlighet” på sin hemsida (http://www.vattumannen.se, besökt 2014-11-20, kl 15:30). Litteratur som kunde förväntas hamna inom dessa kategorier, bl a flertalet av de namn som figurerar i Resultat-delen (t ex H. P. Blavatsky, Alice A. Bailey, Martinus och Rudolf Steiner) är istället listade som “Esoterik och Livsfilosofi”. Bokus nätbokhandel (http://www.bokus.com, sidan besökt 2014-11-20, kl 16:30) kategoriserar dessa författare företrädesevis som “Synkretism & alternativa trosriktningar”, medan AdLibris (http://www.adlibris.com, sidan besökt 2014-11-20, kl 17:30) kategoriserar dessa författare som “Eklektiska & esoteriska religioner & trosriktningar”. Amazon (http://www.amazon.com, sidan besökt 2014-11-20, kl 17:00), som är en engelskspråkig nätbokhandel, listar dessa författare som “ockultism”, “spirituality”, m fl kategorier, som jämförelse.
”New age/nyandlighet”
För fortsättningen av denna studie kommer begreppet ”new age/nyandlighet” användas. Med detta avses en oorganiserad eller semi-organiserade, holistisk andlighet, där vissa föreställningar ingår: reinkarnation, karma och en tro på individens gradivsa fullkoming via erfarenhet.
”New age/nyandlighet” är en andlighet som ligger där de båda begreppen “nyandlighet” och “new age” överlappar varandra. Genom att ha med “new age” exkluderar man aspekter av “nyandlighet” som är mer organiserat (som i “nyandliga rörelser”). Genom att ha med “nyandlighet” tonas de alltför spekulativa, upplevelseorienterade, introverta eller kommersiella aspekterna hos “new age” (som “new age-prylar”) ned?
Sammanfattningsvis är det min uppfattning, att “new age” bara delvis överlappar med det område som denna studie avser att belysa, medan “nyandlighet” är för brett. Som kompromiss kommer jag i texten att använda uttrycket “new age/nyandlighet”, där de två orden är tänkta att fungera ömsesidigt uteslutande: Det vildvuxna och upplevelsebaserade delen av “New Age” adresseras inte, inte heller hela det stora fält som kan anses ingå i begreppet “nyandlighet”, utan fokus är på sådan andlighet som baseras på vissa grundföreställningar. I de fall jag av använder orden var för sig, i olika sammansättningar eller böjningar (nyandlighetens, nyandliga, m fl), så avses ändå denna mer begränsade grupp.
Hypotes
De tre grundkriterierna.
Organiserad eller semiorganiserad.
Vad motiverar denna studie.
xxx
En egen grupp.
xxx
Inte så mycket beforskad.
xxx
Förhöjt lidande, folkhälsoperspektiv.
Den forskning som gjorts av bl a Granqvist tycks peka på ett större lidande i denna grupp, vilket skulle kunna visa på att detta förhållningssätt inte är helt harmlöst eller adaptivt.
Odiagnosticerat lidande på gruppnivå, kunskapssyfte
Xxx
Inte mycket undervisning på psykologutbildningen
Xxx
Stor acceptans hos allmänheten för sådana här tankar
Xxx
Hur förstå skillnad mellan vara anhängare och småpositiv allmänhet?
Xxx
Syfte
Hypotes/frågeställningar
I t ex den psykoanalytiska litteraturen är det inte svårt hitta resonemang som tar religion och andlighet i försvar (Winnicott, Jones, Rizzuto, m fl). Frågan är vilken sorts andlighete det är som då avses?
När Winnicott skriver om religion är det uppenbart att han skriver om ett visst slags religion eller andlighet. Jag tror att viss slags andlighet lånar sig hellre till en sådan fruktbar relation, och att annan andlighet gör det bara med stort motstånd. Det är en tes för detta arbete att NA går att hänföra till den senare kategorin. Därmed inte sagt att denna typ av andlighet skulle vara mindre ”sann”, det är den kanske inte alls. (I själva verket anar jag att det motsatta är fallet.)
Det är två variabler: Andlighetens beskaffenhet. Individens resurser. Dessa samvarierar i viss grad, men är också väsentligt oberoende av varandra. Detta är vad jag önskar undersöka i denna studie. Att undersöka materialet på gruppnivå ska förhoppningsvis ge ledtrådar till andlighetens beskaffenhet. När studien sedan glider över på individperspektivet så ska vi förhoppningsvis kunna undersöka den andra aspekten: Individens resurser.
”Pseudo-borderline”
Diagnosen borderline personlighetsstörning ges inte till alltför unga personer, eftersom dessa på ett helt åldersadekvat vis kan uppvisa många av dess symptom.Studien uppehåller sig i själva verket knappt alls vid barnens värld, och vår egen tid som barn. Den handlar inte ens om patologi. Dess tänkta ”baseline” är att vi är hyfsat fungerande, vuxna individer, och olika variationer utifrån detta.
Hypotetisk ”baseline” är att new age/nyandlighet handlar om i grunden vuxna, relativt välfungerande, individer.
De existentiella villkoren.
Att använda de existentiella villkoren som ett raster, att se om dessa kan ge en möjlighet sortera upp och få syn på föreställningsvärlden:
Vi människor är ”irretrievably doomed to live as separate ’in-dividuals’, dependent on each other, divided into two sexes and several generations, vulnerable and mortal…” (Werbart, 2000, sid ?)
Vi har att ”acceptera människans existentiella villkor: vår avskildhet som separata individer, vår uppdelning i två kön och omöjlighet att vara båda, uppdelningen i föräldra- och barngenerationerna, vårt åldrande och vår dödlighet.” (Werbart & N, i förordet till Quinodoz, 1996, s.?)
“Att frigöra sig från urscenens tyngd, undfly generationskedjan, att försöka ge liv åt ett barn utan far, eller utan mor, att föreställa sig född av en jungfru eller tro sig vara Gud, representerar utan tvivel lockande möjligheter.” (Chasseguet-Smirgel, 1991, s.30)
Copingstrategier.
Känslor av lidandets meningslöshet, livets korthet, ens fundamentala övergivenhet, etc – vilka, på en högre nivå, formuleras som de ”eviga frågorna” – kan antas vara mycket ångestväckande. Ett antagande är att vi alla behöver hantera dessa känslor på ett eller annat sätt, de är oss helt enkelt övermäktiga. Religionen som ett sätt att undkomma eller få lite distans till sådana känslor och frågor. Ångest kan modereras eller hållas borta med hjälp av olika copingstrategier. Dessa tjänar samma syfte, men innebär en större eller mindre inskränkning av individens fungerande. Religionen har av många författare (Freud m fl) uppfattats vara – även, eller uteslutande detta – ett ramverk av sådana copingstrategier. Religiösa och andliga läror och tolkningstraditioner är dock sinsemellan mycket olika. En bakomliggande hypotes för denna studie är att olika tankesystem eller ramverk inom den religiösa-andliga sfären medför olika stor inskränkning av individens möjlighet att fungera, genom att de faktiskt aktiverar eller sanktionerar olika copingstrategier. Ett sätt att undersöka detta kan vara att fråga anhängare av olika läror hur de upplever och besvarar de eviga frågorna.
Det är dock inget enkelt ett-till-ett-förhållande som antas föreligga mellan svaren som ges och vilken eller vilka copingstrategier individen använder sig av. En bakomliggande hypotes för denna studie är emellertid att paralleller som kan påvisas (enligt principen ”guilt by association” berättar något om ett tryck eller ett spänningsfält som den aktuella individen har att leva under och försöka navigera. På gruppnivå kommer detta också att skilja olika lärors anhängare från varandra. Hypotesen är vidare att det tryck som tankesystemet utövar kommer att vara märkbart såväl hos dem som innan sitt möte med det aktuella tankesystemet har ett relativt moget och stabilt psyke – vilket i detta sammanhang handlar om att de förmår använda sig av företrädesvis högre eller mer mogna copingstrategier – såväl som hos dem som innan har ett mera instabilt psyke och har att förlita sig på försvarsmekanismer från lägre nivåer. Detta kommer alltså vara märkbart på gruppnivå.
Att man ska ha valt sina egna föräldrar, och/eller att man benämner svåra livserfarenheter ”förklädd kärlek” (utifrån föreställningen att alla erfarenheter syftar till att utveckla oss mot fullkomning), har uppenbara likheter med de reaktioner man finner också hos t ex misshandlade partners och försummade barn som vill lägga skulden på sig själva. Vi har inom oss en beredskap för att kunna retirera till mera basala medvetandenivåer, och att kunna aktivera försvarsmekanismer (introjektion, identifikation med aggressor, ”freeze”, o s v) för att kunna parera eller moderera smärtsamma eller ångestväckande erfarenheter. Är det sannolikt att en individ kan leva med ett föreställningsvärld, ett kognitivt material, som i många stycken kunde vara en ”verbalisering” av mycket primitiva försvar, utan att individens livsupplevelse och kognitiva förmåga inskränks? Bakom hypotesen för denna studie ligger antagandet att det en sådan åtskillnad knappast är möjlig att göra/upprätthålla.
Gruppnivå.
Hur förhåller sig läran som sådan till de existentiella villkoren? En textkritisk analys?
Individnivå.
Går det att säga något om hur det är möjligt att individuellt förhålla sig olika till denna lära?
Angreppssätt
Psykologiskt perspektiv, psykodynamisk-psykoanalytiskt perspektiv