Artikel av Kajsa Haidl på DN Kultur (2020-02-02).
Haidl funderar över vad det kan vara hos psykoanalysen som nu verkar attrahera en yngre publik. Till föreläsningar och – men kanske inte i samma utsträckning, då det kostar en del o oftast inte subventioneras av samhället – till analyssofforna.
“Kanske ligger svaret i min egen millennialgeneration, där en stark längtan efter att binda sig vid något långvarigt finns. Något som verkligen tar en i anspråk och fyller ens liv med mening, i tider då samhället värderar vetenskap och rationalitet på bekostnad av känsla och intuition.
Intresset för att gå _all in_ märks tydligt i min egen krets, där vänner beskriver alla turer inom den offentliga vårdens terapi, med sina torftiga skattningsformulär och hemläxor, som intellektuella återvändsgränder. Bot på psykologiska och existentiella kriser söker vi i stället genom att gå i kyrkan, hålla på med yoga och meditation, nörda i metafysik, ta psykedeliska droger och ayahuasca. Eller gå i psykoanalys.”
Psykoanalytikern Johan Eriksson som intervjuas i artikeln citeras:
Den ständigt uppkopplade tillvaron matar de infantila sidorna av vårt själsliga liv och gör oss okänsliga för existentiella problem, moraliska konflikter och samhällskriser. Det här har folk börjat inse och reagera på.
Läsvärt, men tyvärr (tror jag) ligger artikeln och de två repliker som följt bakom en betalvägg. Dels invändningar 5/2 av psykologen Björn Hedensjö: “Vården ska inte lägga patienterna på divanen.” Dels svaret 6/2 från Johan Eriksson: “Psykoanalysen är absolut ett alternativ till KBT.” Men här är i vilket fall länkarna:
https://www.dn.se/kultur-noje/psykoanalysen-ar-tillbaka-nu-langtar-allt-fler-unga-efter-divanen/
https://www.dn.se/kultur-noje/bjorn-hedensjo-varden-ska-inte-lagga-patienterna-pa-divanen/
https://www.dn.se/kultur-noje/johan-eriksson-psykoanlysen-ar-absolut-ett-alternativ-till-kbt/