Antroposofin grundades av österrikaren Rudolf Steiner (1861-1925). Rörelsen uppstod kring förra sekelskiftet, i en tid när det fanns stort intresse för andlighet.
Går ut och köper Svenska Dagbladet. 16:e mars. I bilagan SvD Kultur finns ett långt reportage om förvecklingar i den antroposofiska rörelsen i Järna, strax söder om Södertälje. Artikeln finns även i nätupplagan, dock bakom betalvägg.
Fokus är på en familj som haft stort inflytande över verksamheten i flera generationer. Det handlar om pengar. Mycket pengar. Stiftelser som omvandlats till bolag, mm. Ett internt missnöje med sakernas tillstånd förefaller ha vuxit ytterligare i och med hur arvet efter konstnärinnan Hilma af Klint har hanterats.
Hilma af Klint
Kunskapens träd (1913-15)
Antroposoferna i Järna har upplevt bakslag och fått medial uppmärksamhet åtminstone ett par gånger de senaste åren, vilket redovisas i artikeln. Vidarkliniken som fick slå igen 2019 och ett par år senare sändes en dokumentärserie i SVT om Solviksskolan där tidigare elever berättade om hur de hade farit illa. (Den serien i 3 delar kan varmt rekommenderas. Inte främst för kritiken, men för att den ger en så fin inblick i det antroposofiska universat. Går enligt uppgift att se fram till november 2025.)
Jag ska inte ens försöka att referera artikeln mera i detalj. Det är ett annat spår jag hade tänkt följa.
Steiner och hans antroposofi sorterar under Västerländsk esoterik, dit också dansken Martinus Thomsen (1890-1981) hör. Den senare och rörelsen som uppstod kring honom har jag bättre koll på. Men ett par år i mitten av 90-talet tillbringade jag rättså mycket tid på det antroposofiska centret i Ytterjärna.
Artikeln tar på många vis upp hur tiderna har förändrats. Längre tillbaka fanns mer entusiasm, idealism, folk hade lust att jobba gratis med att bygga upp det nya. En guldålder.
Mitt intryck var dock att detta hade börjat förändras redan när jag hängde där. Det vill säga för trettio år sedan. Jag känner inte till alla detaljerna, men i Ytterjärna hade länge bedrivits undervisning. Skolan hade gott renomme i alternativa kretsar. Jag studerade där i samma veva som man hade ansökt om högskolestatus. Nu skulle det bli ”Rudolf Steinerhögskolan”.
Som jag minns det gick det inget vidare. Man fick bakläxa. Kavajen var liksom för stor. Skolan kunde inte leva upp till de krav som samhället ställede på en dylik verksamhet. Känslan var också att det fanns en desperation bakom att man aspirerade på denna status. Det var liksom ett försök till uppryckning. Att nu må det bära eller brista.
Fritt ur minnet handlade det också om att villkoren hade försämrats för vilka av skolans utbildningar som studenterna skulle kunna söka statligt stöd, studielån, för? Likaså fritt ur minnet var det något liknande med Vidarkliniken, många år senare och bl a dess kontroversiella behandling med mistelpreparat mot cancer. Detta som fått dispens gång på gång att kunna användas på kliniken, men där det till sist blev stopp.
Generella förändringar och åtstramningar i samhället som drabbat många organisationer? Kanske. Men det går att misstänka att antroposoferna också länge hade haft beskyddare på hög nivå. Rörelsen har och har haft många välutbildade, välsituerade människor, affärsmän och läkare inte minst, bland sina anhängare. (Möjligen var det något liknande som gjorde att studenter inom Svenska psykoanalytiska föreningen, fram till för cirka femton år sedan, kunde ta emot sina träningsklienter i långa, intensiva behandlingar, vilka helt subventionerades av landstinget.)
Jag kan inte läsa reportaget utan att se paralleller till rörelsen kring den danske mystikern Thomsen. Denna har härjats i flera decennier nu av en bitter konflikt. Oenigheten handlar främst om den litterära kvarlåtenskapen, men även om ekonomi och organisation.
Det är möjligt att sådant bara är symptom. Att i botten finns en sorg och vilsenhet över att guldåldern för den Västerländska esoteriken faktiskt är förbi.