Granqvists arbete är verkligen inspirerande. Läste just hans artikel från 2014 om Gud som anknytningsobjekt, sammanfattande text. Det landar ju mitt i det jag går och tänker kring!
Ändå är det ngt jag vill opponera emot, eller nyansera, kommer bara inte på vad…
Min egen infallsvinkel har ju med regression att göra, och lärans inneboende karaktär, i första hand. Och anknyter då till en tidigare idé hos honom, att det är svårt veta om anhängaren “blir sådan” pga engagemanget i läran, eller om det går andra vägen, eller styrkeförhållandet mellan dessa två.
Granqvist skriver om att det sekulära samhället ersatt Gud som surrugat-förälder. Och att i osäkra samhällen är folk mer religiösa. Kanske inte bara så det gått till?
En nackdel med anknytningsförklaringen är, så klart, att den inte imponerar på anhängare. Som Farias eller Peters skriver i sina artiklar. Att anhängare tenderar se sina problem som “andlig process”. I så fall svårare att parera om man istället knyter det först och främst till läran och dess spänningsfält.
Farias kritiserar Granqvists ankn-resonemang. Men där har ju Gr mer min sympati. Jag tror verkligen detta med Gud är helt centralt. Men öven andra aspekter, som kan beskrivas med omnipotens-regressions-pressas/frestas-termer…
Kanske att jag vill hålla mig nämare psykoanalysen, konfliktperspektivet?
Sen inser jag ju, när läser framför allt Gr, att ngn forskare av hans sort och på hans nivå kan jag inte bli. Jag vill läsa, forska, men skriva mer essäistiskt.
Intressant det där med Gud… Jag som satt tidigare på dagen och funderade hur formulera mig kring “objektet”
Gr skriver även om forskning på judiska personer, och deras trygga anknytning, även subliminalt, det måste få ett par rader i uppsatsen
Plus att jag ska ta intryck av hur man skriver, och sammanfattar, i de tre artiklar jag läst inatt