Typ av andlighet (B-typ, H-typ, o s v) är ett sammanvägt resultat av å ena sidan individens uppnådda mognadsnivå (I-axeln), å andra sidan en mix av dels yttre faktorer (specifikt tankesystem, gruppdynamik, etc), dels individens egent ”dagsform” och tendens (t ex till kontroll eller ansvarsflykt) som uttrycker sig på S-axeln. Denna senare position (S) är visserligen ytligare än den som individen uttrycker sig med på P-axeln, men för den skull sällan flyktig.
A-typ
Låg mognadsnivå omsatt i andlighet. Kanske låg begåvning. Eller motsatsen. Primitiva försvar. Stark projektion, eventuellt utnyttjande av andra. Gränspsykotisk, vanföreställningar. Destruktiva sektledare och sekter. Kategorin reserveras för sällsynt grava fall (liksom I-typen, i andra änden av skalan). Ex: Charles Manson, Appelgate/Heavens gate?
Viktiga förstå att psykotisk organisationsnivå är inte detsamma som ”psykotisk”. Destruktiva sektledare. Kategorin reserveras för sällsynt grava fall.
Exempel på destruktiv variant: Charles Manson? Men det behöver inte vara något som går ut över andra. Det kan också vara en rätt försynt, egen, barnsligt färgad religiositet hos t ex någon sjuk.
Hur jämföra med s k primitiva religioner, som kan uppvisa många ”psykotiska” resonemang? Att någon måste dö för att sona gruppens skuld. Andebesättelse.
”Den omogne sektledaren.” Personlighetsstörd-psykotisk
B-typ
Individen fungerar långt under sin egentliga nivå. Vissa medlemmar av destruktiva sekter, som kanske så småningom kommer att ”vakna upp”. Stockholmssyndromet.
Andlighet som inte bara har liknande verkan som ett drogberoende, men kanske också är förenat med ett faktiskt missbruk. Mera primitiva förvar aktiveras för att stå ut, helt enkelt, och för att kunna fortsätta leva det liv man lever. Eventuellt såväl med sådant som är gratifierande som annat. ”Den tunna röda linjen.” Förnekelse.
”Den urspårade sektledaren.” Som i grunden har en högre funktionsnivå än A, men berusas av makten, tillgång till sex, droger, osv
C-typ
Relativt låg funktionsnivå, kanske personlighetsstörning eller markerat neurotisk. Attraheras av läror och ideologier med tydliga regler och principer. Förmodligen också med ett tydligt in- respektive utgruppsscenario. ”Naturlig borderlineandlighet.” Åtskilligt av projektion, rationalisering. Starka försvar. Det förflutna fortsätter att spela upp sitt spel. Andra kan få en tydlig känsla av att religionen fyller andra behov än ”andliga” för individen.
”Den unge sökaren.” Befinner sig ännu på en adolescentnivå/omogen-neurotisk nivå, och personligheten utvecklas fortfarande. Höga ideal, förenklade resonemang, är naturligt vid denna ålder och förmodligen övergående (Kognitivt, Piaget/Elkind). Finns också dynamiska faktorer som har med frigörelse och vuxenblivande att göra, o s v.
D-typ
Simplifierande? Generaliserande? Attraheras av enkla lösningar och definitiva kategorier. Intellektualiserande försvar. Filosofi och andlighet också som ”ett sällskapsspel”.
”Den medelålders sökaren.” Dels finns ett stort antal kvinnor för vilka det nyandliga intresset är ett emancipatoriskt fenomen, efter ett liv med ansvar för barn, ett eller flera äktenskap. Som vill göra något “för sig själva”. (Flertalet fungerar förmodligen på en stabil neurotisk-mogen P-nivå och på nivå 2-3 på S-axeln.)
Individualism av adolescenttyp (H har det på en högre nivå)
E-typ
F d kriminella, missbrukare t ex, som hittar något att leva för, att tro på. Kanske svagbegåvade. Viss positiv suggestion eventuellt från sunda, ideologiskt starka, personer, prästen, eller nya vänner.
Personer som kanske slagit i botten och lyckats kravla sig upp, eventuellt med stigande ålder. Personlighetsstörningar är också mer sällsynta bland äldre personer. Man orkar inte hålla på som förut helt enkelt. Mindre vitalitet och mer erfarenheter medverkar till att man stiger ”uppåt”. Verkligheten har hunnit ifatt en.
F-typ
Kyrkans fotfolk. (Den här typen fanns inte i den ursprungliga modellen.) Enligt modellen är det en person som fungerar på neurotisk/mogen-neurotisk nivå och har en andlighet på subparadoxal nivå.
”Den trogne gudstjänstbesökaren.” Inga speciella maktanspråk inom religionen, förhållandevis svag individualism, ev maktperson i hemmet.
G-typ
Personer som hittat något att leva för, att tro på. Viss positiv suggestion eventuellt från sunda, ideologiskt starka personer. Prästen, eller nya vänner. Förmodligen kan åtskilliga av AA-rörelsens medlemmar räknas hit. D v s en lära som i sin övergripande atmosfär är påfallande mogen, i sina reflektioner och i sin syn på människan, även om den inte besvarar några av de stora frågorna.
H-typ
Sunt religiösa, som är relativt harmoniska med sig själva och sitt liv. Det finns något vitalt över hur det religiösa eller andliga engagemanget flätas in i deras vardag. Dynamiskt, lekfullt. (Motsvarar väl nivå 4-5 hos Fowler. En viktig finess med denna alternativa modell är att t ex denna nivå finns på såväl P-axeln som S-axeln.)
Att detta är förgården till det transcendenta är långt ifrån säkert (som man kan få intrycket av i figuren, liksom kanske hos Fowler). Kanske finns det rentav en den religiösa utvecklingens ”latensålder” och att också dessa individer sorteras in här? Det vill säga en relativ stiltje och liknöjdhet som inte ska förväxlas med andlig-moralisk mognad?
Individualism av utvecklad typ (på D är den av adolescent slag).
I-typ
Mystikerna. Motsvarar nivå 7 hos Fowler, och är förmodligen mycket sällsynta, precis som han säger. Eventuell kan personer inom den nya andligheten kategoriseras felaktigt (eller själv frestas att göra det, mycket lätt) som I-typ, då Fowlers kriterier främst relateras till samfundsandlighet.