FDT – Faith Development Theory (James Fowler)
17 aug, vilket år? (när läste Bergstrands bok ev?), bortglömt, hittade feb-15…
Om författaren
Inspirationskällor
Först Erikson, sen Kohlberg.
Om FDT
FDT har sju stadier. I linje med Fowlers egen numrering 0-6.
I likhet med Erikson beskriver Fowler ofta hur ett stadium har två möjligheter, en dålig och en bra.
Man kan inte förstå ett trosstadium som är framom en (framom i ASI?).
Varje skifte av stadium föregås eller beledsagas av en kris. Man har vuxit ur ett stadium, men kanske tvekar inför nästa. Det nya stadiet lägger alltid något nytt till och utvidgar det som fanns där innan.
Situationsbetingade kriser (dödsfall, skilsmässa) och utvecklingskriser (typ Erikson). En situationsbetingad kris kan, om den sker samtidigt med en utvecklingskris, förlänga eller helt stoppa upp individens mognad. Det kan också orsaka en klyvning (Bergstrand, 1990, s54)
Fowler framhåller regressionens betydelse. Att individen återvänder till tidigare faser, ”primitiva energikällor” och för sedan upp dem till medvetandet och de blir till glädje på ett eller annat sätt (Bergstrand, 1990, s65).
Vilka variabler/domäner ingår i FDT?
Form of logic (Piaget)
Perspectiv taking (Selman)
Form of moral judgement (Kohlberg)
Bounds of social awareness
Locus of authority
Form of world coherence
Symbolic function
”Nådens ordning”
Kristendomen i vår del av världen har redan en bild av hur en människas tro genomgår olika stadier. Denna kallas ”nådens ordning”. Först kommer kallelsen, därefter upplysningen via lagen och evangeliet. Därpå följer den saliggörande tron på Jesus. Slutligen helgelsen (Bergstrand, 1990). Denna nådens ordning bygger dels på teologiskt studium av bibeln, dels av själasörjares erfarenheter. Fowler beskriver dock ”tro” i en bredare, mer allmän betydelse. ”Den handlar om hur en människas allmänna psykologiska utveckling avspeglar sig i hennes tro” (Bergstrand, 1990, s47)
Psykologi och teologi är grunden
Själv menar Fowler att han kombinerar psykologi och teologi. I centrum ställer han tron, hur människan försöker finna mening i sitt liv (Bergstrand, 1990)
Tro
Tron är hos Fowler något mer allmänt än religiös tro. Han avser något som gäller för alla, oavsett andliga eller ateistiska preferenser. Det är ”sättet att skapa mening i livet och at leva i enlighet med det meningsfulla” (Bergstrand, 1990)
Att få mening i sitt liv, och att inordna detta i enlighet med vad som känns rätt och meningsfullt, är viktiga uppgifter för jaget (Bergstrand, 1990).
Tidigare var tro knutet till den religiösa sfären, men i vår tid är det inte längre så. Fowler har ett brett trosbegrepp i sin modell. ”Tro är för Fowler en hypotetisk konstruktion om något allmänmänskligt, som tidigare huvudsakligen var knutet till religionens värld, men som numera uppträder också i andra sammanhang” (Bergstrand, 1990)
Inte bättre vara på högre nivå
SFT ska inte förstås som att det är bättre eller finare att befinna sig på en högre nivå, eller att nå dit. Modellen ska inte heller användas för att värderar människor.
Här finns ju en viktig skillnad mot NA. Kristendomen har sin nådetro, vi är alla ”guds lamm” etc och ska komma till himlen.
Bergstrand förtydligar vad SFT inte ska användas till: Inte som en karta hur komma till de högre stadierna, inte för att värdera sig själv eller andra som bättre eller sämre, inte som psykologiska eller pedagogiska mål att uppfylla eller sträva emot.
Kristen kontext
Bergstrand kommenterar också att även om Fowler har ett mycket brett trosbegrepp och riktar sig till en större krets än det kristna, så är han dock präglad av sin egen bakgrund och verksamhet. ”Om han begagnar sig av ett brett trosbegrepp är dock hans huvudintresse hela tiden inriktat på den kristna tron, och målet för trosutvecklingen ska vara att man lever i Guds rike, så som Jesus en gång tecknade det” (Bergstrand, 1990, s77).
Bygger på intervjuer, som dels går ut på att respondenten får berätta om viktiga händelser i sitt liv, och hur skapat mening av dem. Dels frågor om existentiella ting, hur personen besvarar och resonerar kring dem.
Kritik av SFT
Fowler har fått kritik för att inte tillräckligt arbetat igenom sin modell. Han har utsett tre dimensioner: det sociala perspektivtagandet, det logiska tänkandet och moralens utveckling. Andra forskare som intresserat sig för dessa variabler har testat sina informanter, medan Fowler nöjt sig med intervjuer (Marion Smith, ref i Bergstrand, 1990, s70)
Dessutom att Fowler gör förändringar i stadier som andra forskare redan testat och beskrivit. Detta är tillåtet, om man vill testa nya hypoteser, men det gör inte Fowler (Smith, i Bergstrand, 1990)
Andra forskare har hävdat att en människa kan befinna sig på olika nivå när det gäller dessa olika variabler. Detta tar inte Fowler tillräcklig hänsyn till (Bergstrand, 1990)
Fowlers arbete har en preliminär karaktär (Smith, i Bergstrand, 1990)
Han skriver om symboler utan att ha undersökt vilka funktioner de har, vilket han också medger. Eventuellt anar man en influens från Jung
Fowler får uppskattning för att han betonar symbolernas betydelse för trosutvecklingen. Han visar ”hur viktigt det är, att ett trossamfund kan erbjuda människor ett antal språkliga och rituella symboler, som är känsliga för ett alltmer mognande sätt att förstå och uttrycka tron” (Smith, ref i Bergstrand, 1990)
I en senare framställning (Fowler, 1996) betonar författaren några olika faktorer som måste tas med i beräkning när man talar om trons utveckling: biologisk mognad, emotionell och kognitiv utveckling, psykosociala erfarenheter, och ”religio-cultural influences”. Han är hoppfull inför att nya metoder att avbilda processer i hjärnan kommer att kunna ge neurofysiologiska bidrag till förståelsen av tro (Fowler, 1996).
Beroende på att så många faktorer är inblandade, ”movement from one stage to another is not automatic or assured. Persons may reach chronological and biological adulthood while remaining best defined by structrual stages of faith that would most commonly be associated with early or middle childhood or adolescence” (Fowler, 1996).
De senare stadierna mer spekulativa
De första stadierna i FDT lutar sig mer på gängse utvecklingspsykologi, kognitiv mognad, Piaget m fl. De två sista stadierna är mer spekulativa. Dels kan detta ha att göra med att individens utveckling i vuxen ålder blir mindre biologiskt förutsägbar. Eller så är det för att vi närmar oss idealtillstånden, ”den perfekta människan”. Fowler säger själv, med sin kristna bakgrund, att det här handlar om ”Guds kommande rike” etc.
Fowler har tvivlat om stadium 5 ens existerar (snarare än 6?). Han upplever att detta stadium inte tidigare har beskrivits. Kanske av flera skäl: Dels är litteraturen ur första-persons-perspektiv ofta skriven av personer från stadium 6. Dels är litteratur som skrivits från ett ”underifrånperspektiv” mest upptagen vid sådant som liknar stadium 6 – och ev kan lättare urskilja sådant – än det tvivel på mycket hög nivå som hör till stadium 5?
Stadium 5 är ”okritiskt”
Till skillnad mot stadium 4 – adolescensstadiet? – är stadium 5 relativt ”okritiskt”. Vad betyder det? Individen har här tillägnat sig ett dubbelseende, ständigt uppmärksam på och medvetet om (och fascinerad av!) t ex det egna omedvetnas roll i hur saker och ting kommer att göra intryck på henne eller uppfattas. Något sådant som en fullständig sanning – eller lögn – finns inte.
Man kan också likna det vid en tillit. Av unga önskar vi att de ska vara skeptiska, ”inte åka med i främmande bilar”, eftersom vi anar att de behöver bli påminda om detta. Individen på stadium 5 har förhoppningsvis en sådan överlevnadsförmåga, eller grovgallring, på automatisk nivå. Hon är godhjärtad och trofast men inte godtrogen, kanske man kan säga (även om skillnaden ibland inte är lätt att se).
Individen på stadium 5 är ”a veteran of critical reflection”. Men hon vill vidare, kan inte nöja sig med detta. Här är individen medveten om att ”when we neutralize the initiative of the symbolic, we make a pale idol of any meaning we honour” (Fowler, 1981).s187.
En mycket kritiskt inställning hos en äldre person upplevs ofta som, just, juvenil, ungdomlig. Eller agiterad, förskjuten ilska, etc.
”A second naïvete”
Fowler (med referens till Paul Ricoeur) kallar detta för ”a second naïvete” (obs! stavn). En post-kritisk nivå. Denna griper tillbaka på en första naivitet, från stadium 3, kanske.
0. Primal Faith
Enligt Fowler sker mycket som blir betydelsefullt för trons utveckling redan under fosterstadiet, och under de första månaderna i livet (Fowler, 1991).
Stadiet är förspråkligt. Det formas av hur barnet blir omhändertaget och bemött, och i samspelet med den nära omgivningen (Fowler, 1991).
Detta stadium varar tils att barnet får tillgång till språket, d v s vid cirka två års ålder.
I tidiga framställningar (Fowler, 1981) kallade han detta stadium Undifferentiated Faith. Fowler tänker sig att barnet redan här – ja redan i fosterlivet – skaffar sig första protobilder av en Gud
Risken med detta stadium är relationen till föräldrarna kommer att prägla det framtida livet på ett av två sätt. Antingen blir barnets narcissism alltför stark, vilket kommer att prägla framtida relationer – också den till en Gud – genom att individen kommer att fortsätta vilja stå i centrum. Här kan tron bli ett medel för att uppnå narcisstisk gratifikation. Den andra möjligheten är att barnet blir bortglömt (Bergstrand, 1990)
1. Intuitive-Projective Faith
Detta stadium är mest typiskt för det barn som är 3-7 år gammalt (Fowler, 1996 x).
Gud har tydliga drag av barnets upplevelse av föräldrarna och nära vuxna.
Språket
Barnet har nu börjat att kunna röra sig mera fritt, gå på äventyr (Bergstrand, 1990). Det tillägnar sig talet, språket.
Den första självmedvetenheten
Självmedveten i förhållande till hur andra ser på saker och ting (Fowler, 1996 x).
En första självmedvetenhet. Barnet känner att det står på sina egna två ben och blir värderad av andra (Fowler, 1996).
Splitting
Eftersom barnet ännu inte har tillgång till mer avancerade försvar, utan får förlita sig på sådant som förnekande och splitting, så kommer detta också att kunna iakttas i förhållande till Gudsbilden. Om barnet behandlats illa t ex, så kan detta yttra sig i att bilden av Gud splittras i en god och en ond del. Detta kan också yttra sig som att barnet blir den dåliga som förtjänar en omild behandling av sin Gud (Fowler, 1996).
”Where defenses like splitting and dissociation have been necessitated by parental or other abuse or neglect, either God is likely to undergo splitting as well or the child constructs images of the ’bad’ self as being the deserving recipient of the inevitable – and deserved – punishment of a demanding but justifiably angry God. Where inadequate mirroring in the previous stage has resulted in an empty or incoherent sense of self, or where conditions or worth and esteem are such that the child must suppress his or her own processing of truth and experience, we often see the forming of a ’false self’ […] In faith terms this can correlate with constructions of God along the lines of a taskmaster deity who requires performance and perfection, or shame and guilt about failures, for one to qualify for grace and approval” (Fowler, 1996, s. 59)
Egocentrism
Barnet är egocentriskt på ett naivt sätt, har svårt att skilja sitt eget perspektiv från andras, vilket medför svårigheter att förstå orsak och verkan (Fowler, 1996).
Oidipus
Ska lösas eller är löst? Eller är det var barnet är upptaget av (Fowler, 1996 x).
Ologiskt
Förmågan att förstå orsak och verkan är ännu långt borta. Det kan ännu inte skilja verklighet från fantasi. Det är egocentriskt i tanke och försök att förstå sin omvärld. Dess tänkande är flytande och magiskt (Bergstrand, 1990).
Barnets tro är fyllt av fantasi, imitativt (Fowler, 1996 x).
Bli vuxen för tidigt
Om barnet blir skrämt eller påtvingat religiös förkunnelse kan det resultera i en ”brådmogen identitetsbildning”, då det härmar de vuxna (Bergstrand, 1990).
Vad som leder till nästa stadium
Inträdet av konkret-operationellt tänkande. Samt att barnet mer eller mindre lyckosamt hat löst det oidipala (Fowler, 1996 x).
Stadium 1 hos äldre individer
Bergstrand (1990) säger att man kan stöta på äldre individer som befinner sig på detta stadium. Då handlar det ofta om någon som är antingen är förståndshandikappad, eller så individer som befinner sig i psykotiska eller starkt regressiva episoder. Även mycket fundamentalistiska församlingar eller sekter kan försöka dra in individer i ett sådant sätt att uppleva och vara.
2. Mythic-Literal Faith
Detta stadium börjar i och med skolstarten. Det varar cirka mellan 7-12.
Oidipus
Barnet har löst det oidipala komplexet och kan gå vidare i sin mognadsutveckling och utforskande av världen (Bergstrand, 1990)
Fantasi och verklighet
Att förstå sig på vad som är verkligt och inte blir viktigt. Vad är fantasi och vad finns på riktigt. Lagen om orsak och verkan. Fantasin kan vara med när man leker, men annars får man hålla sig till verkligheten.
Det föregående stadiets annorlunda värld täcks över. Det mer episodiska, intuitiva hos denna period, blir nu mer logiskt och prosaiskt (Fowler, 1996).
Barnet lever i värld som är både bokstavlig och mytisk (Bergstrand, 1990).
Det föregående stadiets mer episodiska karaktär avlöses nu av ett mer linjär, något narrativt (Fowler, 1996 x).
Absoluta, höga ideal
Barnet börjar få moraliska idéer och uttrycka ideal om att alla människor är lika mycket värda etc, sådant som återkommer på högre stadier. (Att det är synd om djuren också?)
Gud är en mäktig härskare, men rättvis. Formen är ”antropomorf”. Guds lag och kontroll råder i universum. Gud är god, rättvis. Godhet belönas, dåligheter bestraffas (Fowler, 1996).
Konkret-operationellt tänkande, utifrån Piaget (Fowler, 1991).
Fowler hänvisar till ett slags ”12-års-ateism” som kan bli resultatet när barnet inser att världen är orättvis, och bön inte alltid ger bönhörelse (Bergstrand, 1990).
Kontrollbehov, stel perfektionism, såväl som ett slags ”work righteousness” (Fowler, 1996 x).
Bara det yttre räknas
Man har ingen uppfattning om vare sig sitt eget eller andras inre. Det som finns på utsidan och manifesteras där är vad som gäller (Bergstrand, 1990).
Symboler förstås bokstavligt och endimensionellt (Fowler, 1996 x).
Vuxna på stadium 2 blir manipulativa
Bergstrand menar att individer som stannar på det här stadiumet blir egennyttiga och manipulativa, använder andra för att tillfredställa egna intressen och behov. För barn är detta naturligt, men om denna inställning blir kvar till senare i livet kommer det bland annat inskränka möjligheterna till närhet med andra.
”Imperialistisk.” Bergstrand framhåller att det finns församlingar som försöker hålla kvar sina medlemmar på ett sådant här stadium.
Begränsningarna med detta stadium är individens starka, men ensidiga, rättvisepatos, plus att man förstår saker mycket bokstavligt. Detta kan leda till ett slags perfektionism, som Bergstrand (1990) refererar till som ”gärningsrättfärdighet”.
Barnet kan också börja upptäcka att vuxna kan ha olika uppfattningar i en fråga.
Leder till nästa stadium
Viss desillusionering. Det bokstavstrogna draget bryts ned, man börjar att kunna tvivla på forna auktoriteter.
Man upptäcker att det är inte något ”’quick payoff’ universe – in other words, evil or bad persons do not necessarily suffer for their transgressions, and often ’bad things happen to good people’” (Fowler, 1996). För detta har Fowler och hans kollegor myntat uttrycket ”11-års-ateister”, för barn som, ställd inför dessa nya insikter, tillfälligt eller för gott ger upp sin tro (Fowler, 1996).
3. Synthetic-Conventional Faith
Det här stadiet tar sin början i den tidiga adolescensen.
Formellt-operationellt tänkande
Formellt-operationellt tänkande, utifrån Piaget, ger möjlighet att laborera med abstrakta idéer och koncept. Man får också en förmåga att i någon mån ta andras perspektiv, och förstå att andra har en bild av en själv (Fowler, 1991).
”Early formal operational thinking” (Fowler, 1996).
Individen börjar att kunna se sig själv med andras ögon. Ett nytt slags självmedvetande skapas, och arbetet med att skapa sig en hållbar identitet tar mycket kraft. Vem är jag?
Tillhörighet
Individens upplevelse går nu utanför familjen. Kompisar, idrott, annat föreningsliv
Bilden av Gud mer komplex
Bilden av Gud förändras. Individen har upptäckt ett inre som är svårfångat hos såväl sig själv som hos andra och tillskriver också Gud denna egenskap. Kanske att den reflexmässiga reaktionen ”men det kan ingen veta” ett spår av detta?
Idealvärlden
”From within this stage youth construct the ultimate environment in terms of the personal. God-representations can be populated with personal qualities of accepting love, understanding, loyalty, and support during times of crisis (Fowler, 1996).
Auktoriteter
Ungomar brottas mycket med frågan om auktoriteter. Förkastar föräldrarnas uppfattningar, men byter istället mest ut dem mot andra (Bergstrand, 1990).
Det är ett konformistiskt stadium, eftersom det är så inställt på anpassning till andras förväntningar (Fowler, 1996 x).
Man ”vet hur det är”
”Man kan i den åldern ofta veta mycket om vad man tror på. Man kan beskriva sin tro och utveckla den för andra, men trosinnehållet har något självklart över sig” (Bergstrand, 1990)
Man är oförmögen att förstå system. Den unga människan betraktar grupper som om de bara är summan av individer som ingår i den.
Man kan inte skilja symboler från vad de symboliserar. ”Man behandlar symbolerna som om de i sig vore det heliga och inte bara bärare av det heliga” (Bergstrand, 1990)
Personen kan ha en ideologi, en uppsättning värderingar och trosföreställningar, men är mer eller mindre omedveten om det (Fowler, 1996 x).
Oenigheter kommer då oftare att handla om ”person” än ”sak”.
”Identity, beliefs, and values are strongly felt, even when they contain contradictory elements” (Fowler, 1996). S61.
Vuxna på stadium 3
”Stage 3 typically has its rise and ascendancy in adolescence, but for many adults it becomes a permanent place of equilibrium” (Fowler, 1996 x).
Detta stadium är normalt för adolescensindividen. Men Fowler finner i sitt material att många stannar kvar på detta religiösa stadium hela sitt liv. Att ta steget från detta stadium till nästa, som är det Individuative-Reflective, är förmodligen det svåraste (Bergstrand, 1990)
Två faror: Antingen att man låter sig formas allt för mycket av andras förväntningar och påbud, så att det blir svårt att komma vidare. Eller så genom att man skapar ”en intimitet med Gud, som saknar kontakt med världen” (Bergstrand, 1990). ”A compensatory intimacy with God unrelated to mundane relations” (Fowler, 1996 x).
När hela samhället blir adolescent
”A culture is in deep jeopardy when it no longer can provide encounters for young people with persons and communities who can satisfy the need for role models commited to lives of truth.” Man riskerar ”an unthinking allegiance to the empty dogma that all values are individual choices and therefore relative” (Fowler, 1991). S108.
Vad leder vidare till stadium 4?
Att de system man varit ansluten till bryts ned på ett eller annat sätt. ”Vem ska man lita på?” Man blir varse att andra och man själv kan ändra uppfattning. I den här åldern kanske man också flyttar hemifrån och blir exponerad för nya krav.
Diskussion
Bergstrand (1990) föreslår att orsaken att många stannar kvar på adolescensens religiösa stadium är att det är ”konventionellt”. ”Eftersom tron är konventionell mer än personligt bearbetad, är det ett stadium som församlingar och samfund uppskattar och gynnar. Men hur förklarar det i så fall NA-aren, om det nu gör det?
4. Individuative-Reflective Faith
”Den egna, genomtänkta tron” (Bergstrand, 1990)
20-årsåldern, enligt Bergstrand (1990). D v s ”ung vuxen”. Men för många vuxna blir det aldrig verklighet. Andra når hit först i ung medelålder, mid-thirties or forties (Fowler, 1996 x).
”Young adulthood and beyond” (Fowler, 1996). S62.
Behålla eller förkasta?
Saker som vi tagit för givet måste tänkas igenom och eventuellt förkastas. Fowler påpekar att detta stadium har likheter med upplysningenstiden, 1700-tal. Vi förlorar till viss del tillgången till symboler, men vinner i klarhet (Fowler, 1991).
Det sker en dikotomisering, antingen-eller (Fowler, 1991).
Individen börjar att ”avmytologisera” (Bergstrand, 1990) sin tro och sig själv. Hon får ett annat förhållande till symboler, den blir en form, dess innehåll är något annat.
Detta stadium är en plats för omvärdering, för egen auktoritet, för genomskådanden. Men på en högre, mindre projicerande, sätt än i adolescensen? Men faran är ändå att man kommer att lita för mycket på sin egen tankeförmåga, sitt omdöme. Stor tillit till den medvetna sidan av sig själv.
Ofta övertro på sitt tänkande och sin medvetenhet, och utan förnimmelse av ett omedvetet. Detta kan leda till ett slags ”kognitiv narcissism”. Ett uttryck för detta kan vara det som Dag Hammarskjöld, i Vägmärken, kallar ”bekännarhögmod” (s.119).
Styrkor på denna nivå är förmågan till kritisk reflektion över sig själv och livssyn. Faran har att göra med att detta går till överdrift: en övertro på det sitt tänkande och sin kritiska förmåga. Fowler ser också här en risk för ”a second narcissism” (Fowler, 1996 x).
”Splitting”
Fowler tar som exempel att man i olika aspekter kan stå på olika nivå. Män som på en emotionell nivå befinner sig kvar på stadiet innan, men kognitivt utvecklar det här stadiet (Fowler, 1996).
Exekutivt jag
Individen utvecklar ”ett exekutivt ego” som kan ta över en del av de funktioner som hittills getts åt yttre auktoriteter. Det sker en integrering. Vem är jag som finns bakom alla roller? ”This doesn’t necessarily mean ’individualism,’ though in this society the task is often interpreted in individualistic ways” (Fowler, 1991).
”Auktoriteten måste flyttas från ’de andra’ till en själv, och trosinnehållet får inte längre vara underförstått och oprövat” (Bergstrand, 1990). Detta är ett kritiskt stadium, som tar fasta på skillnader. Antingen-eller.
Ett ”den tredje personens perspektiv” blir tillgängligt för en (Bergstrand, 1990)
Individen behöver tillägna sig ett ”exekutivt jag”, att bli centrum för sina egna bedömningar och ta ansvar för efter vilka värderingar och principer man ska leva sitt liv.
Måste börja ta ansvar för sina egna åtaganden, uppfattningar o s v (Fowler, 1996 x). Fowler sammanfattar det också som ”the question of being committed to the relative versus struggle with the possibility of an absolute” (Fowler, 1996 x).
Individen måste ta tillbaka in i sig mycket av den auktoritet som hittills lagts över på andra. (Fowler, 1996). (Har en parallell till att ta tillbaka sina projektioner?) Här uppstår ett ”tredje-persons-perspektiv”.
”Healthy narcissism”
Det kan bli plats för ”the healthy narcissism of midlife (Kohut, 1977, 1984, refererat till i Fowler, 1996, s64).
Förstår att gruppen formats och formar
Man börjar förstå hur individen är formad av sin omgivning, sin tillhörighet till olika grupper, och att dessa grupper i sin tur har en historia och formats till vad den är.
Vad leder över till nivå 5
Något kan ändå göra sig påmint, bilder och erfarenheter och känslor ur det omedvetna pockar på. Det kan också vara en känsla av stillastående. Livet måste ha något mer att erbjuda. Detta kan leda individen till nästa stadium…
Anarkistiska och störande inre röster (Fowler, 1996 x). En gnagande känsla av tomhet och sterilitet.
Kanske kan man säga att individen här kommit till ”vägs ände”? Det är en materialistisk hållning, en reduktionistisk approach. Det är en övertro också på att en via en positivistisk metod kunna frilägga och beskriva hur det är.
Denna omedvetenhet om egna inre, dolda processer, kan leda individen fram till ”emotional burnout due to the burdens of the continual conscious process of maintaining the self and its boundaries” (Fowler, 1996). S64.
Det här gäller i särskilt hög grad de individer som i tidiga år tvingades utveckla ett ”falskt själv” (Fowler, 1996).
Kritik
I många resonemang blir det tydligt att den mesta forskningen – och författarnas erfarenheter och referensram – är samfundsandligheten. Om detta stadium skriver Bergstrand att det är en fördel om man kan ta detta steg i tjugorårsåldern, och helst innan fyrtio, eftersom annars kommer lojaliteten med den egna gruppen göra det svårare (s30)
Till och med detta stadium (Kontradiktiv i ASI?) löper utvecklingen på lite av sig själv. Hjärnan utvecklas till tjugofem års ålder, o s v. Det är härefter som den eller den specifika världsbild man bekänner sig kommer att bli en faktor att räkna med. Den kommer att kunna hjälpa till, eller den kommer att bjuda motstånd – också – när individen ska ta nästa steg. Det är förmodligen här som många lämnar eller trappar ned på sitt NA-engagemang. Medan den kristne kan göra mera som ”ett filbyte” på den väg hon redan åker.
”En församling, där majoriteten utgörs av sådana som lever med den tro som kan beskrivas som egen och genomtänkt, känner ofta glädje över vad man tycker är intellektuell klarhet och redlighet i det egna gemenskapen. Denna blir ofta störd, om några medlemmar börjar komma i kontakt med omedvetna djup i sin personlighet och med andra drivkrafter, som hör samman med den sammanbindande tron” (Bergstrand, 1990, s56).
5. Conjunctive Faith
”Den sammanbindande tron” (Bergstrand, 1990)
Mycket sällsynt att någon når detta stadium innan trettio. De som når detta stadium gör det oftast i medelåldern.
”Midlife or beyond” (Fowler, 1991).
Paradoxer
Kännetecknande för detta stadium är ”att man kan se sammanhang i det som framträder som motsatser och att man kan leva med paradoxer” (Bergstrand, 1990).
”Man vet att symbolerna samtidigt avslöjar och döljer verkligheten. Men även om de är relativa och inte i sig är heliga, kan man ändå med glädje använda dem […] Eftersom ingenting kan förmedla kontakt med verkligheten på ett fullkomligt sätt, blir man inte störd av ofullkomligheten hos de symboler man använder. Det viktiga för en är inte att de är ofullkomliga utan att de mitt i sin ofullkomlighet ändå kan förmedla något av verkligheten” (Bergstrand, 1990, s38ff)
Tänkandet är dialektiskt.
”This stage involves the embrace and integration of opposites or polarities in one’s life. […] that one is both young and old, and that youth and age are held together in the same life. […] that we are both constructive people and, inadvertently, destructive people” (Fowler, 1991).
”Unusual before mid-life, Stage 5 knows the sacrament of defeat and the reality of irrevocable commitments and acts. What the previous stage struggled to clarify, in terms of the boundaries of self and outlook, this stage now makes porous and permeable” (Fowler, 1996 x).
Fowler skriver om ”the seriousness that can arise when life is more than half over” (Fowler, 1996 x).
Paulus ord om att det goda jag vill gör jag inte, men det onda jag inte vill det gör jag.
Detta stadium utmärks av ”[a] paradoxical awareness and embrace of polar opposites” (Fowler, 1996, s66)
”A second naïvite”
En andra naivitet (ref till Paul Ricoeur, i Fowler, 1991).
En främling för sig själv
Man upptäcker här att man kan vara en främling för sig själv, att man inom sig har dolda sidor
En mogen människa helt enkelt.
Passivitet, cynism
”Faran på detta stadium ligger i att mötet med det paradoxala i sanningen kan leda till en förlamande passivitet, som sedan kan ge upphov till en självbelåtenhet eller till ett cyniskt avståndstagande från verkligheten” (Bergstrand, 1990, s42)
Intergration
Här sker en integration med sådant som var bortträngt på stadiet innan (Fowler, 1996 x). Som hölls undan med hjälp av allt för stor säkerhet.
Något sammanfogas på detta stadium som för länge sedan separerades. Tydliga gränser som individen arbetat hårt för att etablera, bevara och motivera måste nu raseras (Fowler, 1996).
Individen kommer till att inse ”that its conficence is based at least in part upon illusion or upon seriously incomplete self-knowledge” (Fowler, 1996).
Sanningen om oss är att: ”We are driven and pushed, as well as funded, from underneath by motives, desires, hungers, and lures of the spirit, which we have difficulty recognizing and integrating” (Fowler, 1996). S64.
Kluvenhet
Individen har kommit långt i utvecklingen av tron. ”Ändå bär den som lever på det stadiet på en inre kluvenhet. Han lever och handlar i en värld, som inte är förvandlad utan full av brister. Han bär på en djupt förankrad vision om hur en förändring skulle kunna komma till stånd. Det finns hos honom en kluvenhet mellan vision och verklighet. Han är ännu inte beredd att komma ur den kluvenheten genom att helt leva för visionen” (Bergstrand, 1990, s42)
Kompromiss
Individen kommer att behöva kompromissa mycket och bara ett fåtal drivs av denna kluvenhet vidare till nästa stadium, menar Bergstrand (1990).
Diskussion
Att ta detta steg är förmodligen det svåra för individen med en NA-livssyn. Den kristna läran lånar sig lättare till att tänka i paradoxer. Det finns en tradition av mystik, paradox. Motståndet kommer mest från individen själv. ”Gud är både allsmäktig och begränsad. Gud kan dels vara historiens herre och dels bli en människa som korsfästes” (Bergstrand, 1990). För NA-anhängaren kommer själva läran att bjuda ett större motstånd, eller minst lika stort, som det egna medvetandets tröghet.
NA-läran frestar också till egocentriska funderingar och svar, vilket effektivt blockerar tillgången till detta stadium.
Att leva med en vision. En värld som inte är förvandlad. Att kompromissa. Bara ett fåtal kommer vidare till nästa stadium. Här blir skillnaden i livssyn – mellan det kristna och NA – så tydlig. Den kristna världsuppfattningen verkar i en viss riktning. Världen är ofullkomlig. Vem orkar ta itu med det? Detta finns som en uppmaning i det kristna. Utifrån NA förhåller det sig annorlunda. Inte ens en balanserad ”holist” blir en Martin Luther King.
Detta att begrunda polariteterna – destruktiv och konstruktiv, ung och gammal – det ställer NA-anhängaren på svåra prov.
6. Universalizing Faith
”Den allomfattande, totala tron” (Bergstrand, 1990)
Agerar
Bortom paradoxer och polariseringar. Här är individen passionerad, fastän samtidigt fri (detached) (Fowler, 1991).
Personer på detta stadium har kommit över sin kluvenhet. ”Han har övervunnit kluvenheten och blivit hel genom att helt leva för och försöka förverkliga sin vision. Han försöker inte längre klara sig genom att kompromissa med verkligheten sådan den är” (Bergstrand, 1990). Hur är verkligheten, i det stora alltså?
Individens själv söker ”sin grund i varat självt eller i Gud” (Bergstrand, 1990)
Blir ofta obekväma för andra, även dem de vill hjälpa. Inte sällan dör de i förtid. Inte sällan möter de motstånd från dem som lever på den sammanbindande trons stadium (Bergstrand, 1990).
”De värden de lever för är större och högre aktade än de själva, och de är beredda att offra sina liv för dem” (Bergstrand, 1990)
Fowler skriver, apropå Gandhi med flera, att de helt enkelt är ”pioneers of the kingdom of God” (Fowler, 1991). De kan upplevas som såväl befriande och skrämmande att vara nära.
”Bortom paradoxerna”
Kraften bakom detta stadium är att individen fullgör en process av decentrering från sitt eget själv, sin egen person, till att omfatta en mycket större del av världen. Detta har skett gradvis upp genom stadierna (Fowler, 1996). Gruppen av ”vilka som räknas” har nu utsträckts gott och väl utöver ”social class, nation, race, gender, ideological affinity, and religious tradition” (Fowler, 1996).s.66.
”De-centration from self” (Fowler, 1996, s.66)
”[E]ach successive stage marks a steady widening in social perspective taking. Gradually the circle of ’those who count’ in faith, meaning making, and justice has expanded until, at the Conjunctive stage, it extends well beyond the bounds of social class, nation, race, gender, ideological affinity, and religious tradition. In Universalizing faith this process comes to a kind of completion. In the previous stage persons contiunue to live in the tension between their rootedness in and loyalties to their segment of the existing order, on the one hand, and the inclusiveness and transformation of their visions toward a new ultimate order, on the other. The conjunctive self is a tensional self” (Fowler, 1996, s66ff).
Individer på det här stadiet undviker att polarisera världen mellan ”frälsta” och ”förtappade” (Fowler, 1996).
Älskar alla
Alla människor, även fiender, ”upplevs nu som Guds barn eller som delar av det gemensamma varat. De blir sådana som man måste älska radikalt” (Bergstrand, 1990).
”Man börjar föra en kamp mot det onda som finns både i ens eget hjärta och i samhället omkring en, men man använder aldrig vapen som kan skada någon” (Bergstrand, 1990, s43)
De är inspirationskällor för sin omgivning, de lever som om visionen om det framtida redan var förverkligat.
Vilka som INTE är på detta stadium
Inom alla sammanhang finns det fanatiker som är beredda att kämpa hårt och på sitt sätt självuppoffrande. Man skiljer dem från individer hemmahörande på detta stadium genom att de förra har en inriktning som är totalitär, snarare än total. ”De kämpar för att själva ta makten över andra och härska över dem.” (Bergstrand, 1990)
Inte att förväxlas med ”those dangerously charismatic figures who exhibit the kind of manipulative dissociations and psychotic pseudoauthority we have seen in the Jonestown and Waco tragedies” (Fowler, 1996, s67). Man skiljer ut dem genom att de falska ledarna kräver regressivt beroende och lydnad av sina efterföljare (Fowler, 1996).
”Holism”
”De som lever i den allomfattande, totala tron ser sig inte som medlemmar i en speciell grupp med speciella intressen, som de önskar tvinga på andra. De ser sig som en del av mänskligheten, som en del av skapelsen, av tillvaron. De kämpar inte mot andra, utan för dem” (Bergstrand, 1990, s44).
”Människor med en allomfattande tro betraktar sig som delar av en större verklighet, en verklighet som överskrider dem själva och deras eget liv” (Bergsten, 1990).
Fowler menar att individen här fullbordar en utveckling mot ”decentering from self” som påbörjades redan tidigt i livet. Här ”the self is no longer the center from which one’s valuing is done; it’s done from an identification with God” (Fowler, 1991).
”Living with felt participation in a power that unifies and transforms the world […] Particularities are cherished because they are vessels of the universal […]” (Fowler, 1996 x).
Jung
Tills helt nyligen, skriver Fowler (1996) var det bara den jungianska analytiska traditionen som kunde vara individen till hjälp vid övergången till stadium 5. Utifrån hans idéer om individuationen har han mycket att säga om detta stadium.
”Overimpressed with autonomous individualism and with rejection of the neuroses assoiciated with conventional religion, humanistic psychologies tended to run out at this point of transition” (Fowler, 1996). S.65.
Ofullkomliga
”Människor som nått detta stadium är inte fullkomliga. De har blinda fläckar och begränsningar. De har personliga och moraliska svagheter. Det är inte deras oangripliga moral som är utmärkande för detta stadium i trosutvecklingen. Det centrala är att de tagit sin vision på fullständigt allvar” (Bergstrand, 1990, s44).
”They have blind spots, inconsistencies, and they stil exhibit some distorted capacities for relations with others” (Fowler, 1996).s67.
Kritik
Gandhi, Moder Theresa, Dag Hammarskjöld, nämns av såväl Bergstrand (1990) som Fowler. Här finns något att kommentera eller reflektera över, inte för att ta äran av människor som gjort mycket gott, men för att få perspektiv på det värdesystem – vad som betonas, och vad som kanske underbetonas – i en kristen uppfattning av människa och värld.
Bergstrand (1990) skriver om ”att det i alla framställningar av ett utvecklingsschema också finns normer för vad som innebär utveckling medtagna” (s57). Vetenskap är aldrig befriad från sådant. Det går inte bara att se på hur tidigare resultat ska kunna bekräftas. I själva undersökningen finns normer inbyggda, liksom i teorin. När det gäller utvecklingsteorier väljer man att betrakta vissa faktorer eller dimensioner eller variabler som centrala för ”utveckling”. Om de rör sig som förväntat så har man påvisat utveckling.
Särskilt viktigt är det att begrunda vad som utmärker de övre stadierna, vilket mål som sätts upp för utvecklingen. Fowler har den allomfattande tron som mål. Det är en sådan som utvecklingen mynnar ut i. Han menar själv att beskrivningen av denna form av tro eller livshållning anknyter till bibeln och Jesus undervisning om Guds rike.
Det är inte så konstigt om det också är på de övre stadierna som Fowlers egen livssyn färgar beskrivningarna extra mycket. På de tidiga stadierna går ju utvecklingen mer ”som på räls” – även om den för vissa stannar vid en viss station, enligt Fowler – medan man för beskrivningen av de övre får tillgripa mänsklig erfarenhet från som man känner till, uppskattade ”äldre” i ens egen tradition, filosofiska preferenser och personliga ideal. Hur det kan se ut.
Diskussion av Fowlers stadier
0. D-Primary faith
1. D-Intuitive-projective faith
2. D-Mythic-literal faith
3. Synthetic-conventional faith
4. D-Individuative-reflective faith
5. D-Conjunctive faith
6. D-Universilizing faith
Här har kretsen av ”de som räknas” växt oerhört mycket. Det hade de redan, i princip på nivå 5. Just denna egenskap är förmodligen svår att förstå på lägre stadier. Här finns ett slags perspektivistisk begränsning. Vi kan genomskåda de lägre, och i någon mån de som är strax framom, men allt för långt fram verkar de fantastiska. Eventuellt är vi också benägna att patologisera dem allt för snabbt.
I denna ”universialistiska” strävan ligger också en stor frestelse, kanske särskilt för individen som attraheras av en lära som NA. Vilka möjliga drivkrafter kan finnas – om det inte är verklig universialism? Rädsla för närhet, oförmåga till nära ömsesidiga relationer, empatisvårigheter. Med uttryck som fåfänga, manipulation, svekfullhet, egocentrism.
Fowler beskriver hur dessa individer inte sällan dödas av dem som de vill hjälpa. Hur kan det komma sig? En opartiskhet som denna är förmodligen svår att konceptualisera och förstå – och lätt att irritera sig på och känna sig hotad av, och sviken.
Fotnot: En anekdot om Rudolf Steiner handlar om hur denna ställer upp som kandidat till något slags elevråd på sin gymnasieskola. På skolan finns diverse grupperingar och kandidaterna går runt och presenterar sig för dessa. På valdagen blir Steiner enhälligt vald. Alla grupperna har upplevt att denne förstått deras perspektiv och lyssnat på dem. Efter en tid blir Steiner enhälligt avsatt, eftersom alla grupper upplever att han inte tillvaratagit deras intressen.
En mognad liknande 5-6 kan uppnås i princip, särskilt mot slutet av livet, och mycket av beskrivning för dessa stadier stämmer då in. Men den variabel som skiljer sig åt kan vara just utsträckningen av ens omsorger, vilka som ”räknas”. Och här handlar det då inte enbart om ett större eller mindre numerärt antal, så länge man håller sig till en viss kategori – t ex all världens kristna eller muslimer, eller alla medborgare av ett visst land – eftersom detta fortfarande blir en avsevärd inskränkning.
En sådan vidgning av omsorger sker till exempel i och med sekularisering, demokratisering.
En aspekt av en sådan vidgning av kretsen av ”de som räknas” kanske också uppvisas av de olika faser i den judisk-kristna kulturens utveckling. Moses lärde ut öga-för-öga, som var ett utmaning för den som vill hävdade att rättvisa skulle skipas ”intill sjunde led”, d v s att släkt och anhöriga till den skyldige var solidariskt medskyldiga i och med sina blodsband. Öga för öga var således ett framsteg. Kristus förlåtelselära kan tänkas ha varit ett försök till reformation som också haft visst inflytande över rättsskipning och det allmänna medvetandet, men som kan sägas vara långt från att vara fullt implementerad. Men att det dock är en idé som innebär en gradvis vidgning av en sådan krets om vilken man har omsorger.
Å ena sidan, å andra sidan: Att vilja omfatta fler (kategorier) är högre och mer eftersträvansvärt än att vilja omfatta färre. Samtidigt har vi förmodligen – kognitivt, emotionellt etc – en begränsning för vad vi verkligen kan känna sympati för. Bakom att individen försöker gå utanför sin egentliga kapacitet – och att även uppfatta det som att hon klarar av detta – kan finnas omedvetna motiv.
Ungdomens idealism kan ruskas om och bli mer realistisk i och med individen blir förälder, får en roll och karriär i samhället, skaffar sig lån för bostad som behöver amorteras, etc.
Centrifugala krafter (idealism, projektion, splitting), centripetala krafter (biologi, realism, föräldraskap). Hur man ska se på egocentrism i förhållande till dessa två krafter är inte helt klart. Den finns i båda, men eventuellt med olika drivkraft eller i olika grad erkänd.
Övergripande diskussion:
Vad kännetecknar individer på nivå 6
Hur skiljer sig det definitiva på stadium 6 från olika nyanser av detta på lägre stadier?
Hur skilja den andra naiviteten från den första, och olika slag av icke-adaptiv regression, inför vuxenliv och ansvar etc?
Hur skilja kraften och omutligheten på nivå 6 från perfektionismen eller ”gärningsrättfärdighet” på nivå 2, eller från när man ”vet hur det är” på nivå 3, eller när man har en övertro på sitt eget tänkande och sina egna uppfattningar på nivå 4?
Fowler bedömer trons olika stadier utifrån bl a de tre dimensionerna: logiskt tänkande, socialt perspektivtagande och moraliskt tänkande (Bergstrand, 1990). Vilka möjliga fallgropar går det att se i arbetet med en holistisk, universialistisk, och icke-dödande-filosofi som NA?
Den underliggande hypotesen
In faith terms this can correlate with constructions of God along the lines of a taskmaster deity who requires performance and perfection, or shame and guilt about failures, for one to qualify for grace and approval” (Fowler, 1996, s. 59)
Ett samband mellan tidiga erfarenheter och gudsbild, såsom Fowler beskriver och även många andra (Freud, Granqvist, Rizzuto…) är plausibelt. Gudsbild och gudsrelation kommer då att formas utifrån dessa tidigare erfarenheter. En uppfattning av Gud som har dessa drag kan ha ett sådant ursprung, men kan också tänkas ha en annan grund. Att det helt enkelt är resultatet av ett filosofiskt övervägande etc. NA har drag av en sådan Gud som Fowler beskriver kan vara resultat av försummelse i tidiga år. För somliga inom NA kan detta också vara fallet, men det kan också finnas en filosofisk kategori (och blandformer så klart). En underliggande hypotes eller ”mekanism” för denna studie är att en sådan livsfilosofi som NA – hur övervägd eller ”sann” den än är – i många fall har en sådan effekt på individen och hennes inre liv, som för den som vidmakthåller ett gammalt trauma. Med aktivering av sådana försvar som då vore troliga.
NA har en opersonlig gud. NA är en gärningslära. NA lär att individen får klara sig själv, o s v.
Här har den kognitiva psykologin, och socialpsykologin, en mängd kunskap om hur karaktären hos vissa input kommer att påverka individens mående eller livsupplevelse i en viss riktning helt oavsett hur denne mår innan.
Det omedvetna
På det femte stadiet får individen kontakt med sitt omedvetna. Mot slutet av det fjärde bryter det igenom. Hur är det med NA egentligen? Här finns en arsenal av föreställningar som håller det undermedvetna på plats åtminstone ett tag till?
Sanningen är komplex
På femte nivån blir sanningen komplex. Individen inser att sanningen måste nalkas – och kan nalkas – från många olika håll: ”[…] this stage exhibits a principled openness to the truths of other religions and faith traditions” (Fowler, 1996). S65. Men det är väl ”mainstream” NA det?
Individen i kläm mellan det förflutna och framtiden
Individen pressas av både likheter med det förflutna, och sådant som hör framtiden till.
Mest gäller detta individen på nivå 3 i ASI. Idealen och läran som både drar framåt – mot det paradoxala – och bakåt mot det adolescenta.
NA och det totala
Kraften bakom detta stadium är att individen fullgör en process av decentrering från sitt eget själv, sin egen person, till att omfatta en mycket större del av världen. Detta har skett gradvis upp genom stadierna (Fowler, 1996). Gruppen av ”vilka som räknas” har nu utsträckts gott och väl utöver ”social class, nation, race, gender, ideological affinity, and religious tradition” (Fowler, 1996).s.66. Lätt att känna igen NA…
Ofullkomligheten på stadium 6
”They have blind spots, inconsistencies, and they stil exhibit some distorted capacities for relations with others” (Fowler, 1996).s67.
Tänker han på Gandhi t ex, och hur han behandlade sin fru?
Det är lätt att ställa orimliga krav på föregångare. Men om man har ett översta stadium, så är det värt att granska vad som utmärker detta stadium. Hos Fowler är det ”tron”. Hos andra stadiumteoretiker är det kanske något annat, och Gandhi skulle kanske inte platsa där.
”Those who count”
Med referens till Selman är en av domänerna som Fowler bygger på ”social perspective taking”. Upp genom stadierna vidgas den krets ”som räknas” för individen gradvis. Så småningom kommer så gott som allt och alla att inkluderas. Men vilka problem kan uppstå när detta finns som ideal för tidigt? När individen försöker att inkludera allt levande, blir vegetarian, undviker snittblommor o s v, men egentligen inte är dä? Hur, om på något sätt, kommer detta att märkas?
Tänka kring sitt eget tänkande
Att kunna tänka kring sitt eget tänkande: ”Varför tänker jag såhär, det är något med auktoriteter som jag alltid går igång på”, etc. Vad säger Fowler om detta, när dyker detta upp?
Vilka domäner är viktiga, oundgängliga o s v för att bedöma NA?
Att kunna tänka om sitt tänkande, och granska sig själv från 3:e position är nödvändigt för andlig utveckling, men inte säkert för vanlig mognad
Den krets av individer ”som räknas” behöver vara stor för andlig mognad, men inte för jordisk mognad
Moral judgement behöver vara på hög nivå för andlig mognad, men inte för personlig mognad
NA och de rätta attributen
Också detta ett drag som vi annars känner igen mest hos unga människor Att lägga sig till med de rätta attributen, av vilka det finns en mängd – och ofta ordnade hierarkiskt, så att olika motsvarar olika ”utvecklingsnivåer”: blandkost, vegetarisk kost, vegankost respektive fruktkost. Heterosexuell, homosexuell, ”all-sexuell”.
Det är något hos läran som lätt gör att individen uppmuntras och förleds att rikta blicken mot sig själv och utvärdera och pyssla med den egna framtoningen, på tonårsvis.
Också detta en effekt av en obalans i ”vad som räknas”-hierarkierna.
Intervjuerna påminner om Fowlers
De intervjuer som ligger till grund för denna studie var delvis upplagda som Fowlers, visade det sig senare. Personer ombads att berätta om sin syn på Gud, på teodicéproblemet, utveckling, nära relationer o s v.
Stadium 3-6 (0-2 i mindre grad)
Vi ska koncentrera oss på de senare stadierna i Fowlers modell. De första stadierna är förmodligen i högre grad drivna av biologi. Utveckling av tänkandet, Piaget. Stadium 3, och vi viss mån 4 också. Men 5 och 6 är mer utopiska. Dessa är inte heller stadier som de flesta når.
1. Homeostatisk
2. Kontradiktiv
3. Subparadoxal
4. Paradoxal
5. Superparadoxal
Referenser:
Bergstrand, G. (1990) Från naivitet till naivitet. Verbum.
Fowler, J. M. (1981) Stages of Faith. The Psychology of Human Development and the Quest for Meaning. HarperCollins
Fowler, J. M. (1991) Weaving the New Creation. Stages of Faith and the Public Church. Harper San Francisco.
Fowler, J. M. (1996x) Stages of Faith [i Womens’s Spirituality. Resources for Christian Development. Paulist Press]
Fowler, J. M. (1996) Faithful Change. The Personal and Public Challenges of Postmodern Life. Abingdon Press.
Hammarskjöld, D. (1963). Vägmärken. Bonniers