Bergstrand (2004) har omarbetat sin tjugo år gamla bok: ”En illusion och dess utveckling – om synen på religion i psykoanalytisk teori” och uppfattar att det är vissa saker han som kristen inte längre behöver argumentera för:
Religionen är inte längre något långsamt döende. Den är en levande verklighet som man måste ta hänsyn till. Man kan inte förstå världspolitiken om man inte förstår religiösa sammanhang. I länder där man förut förföljt all religion utifrån politiska doktriner, har religionen visat sig tillhöra överlevarna, när den gamla makten störtats (Bergstrand, 2004, s. 10).
Författaren skriver vidare att invandringen till Sverige av människor från andra kulturer ställer oss inför dessa frågor på ett tydligare sätt och att den ”apokalyptiska striden” som tidigare var tänkt att stå mellan kommunism och kapitalism numera av många uppfattas bli en kraftmätning mellan islam och kristendom.
Wikström (1998) menar att de kristna gemenskaperna i Väst numer utgör en ”kognitiv minoritet” (s. 41). Kärfve (1998) skriver, apropå sina kollegors intresse för sådant som postmodernism, att ”medan samhällsvetenskapen riktat blicken mot luftigare och ’finare’ kulturnivåer har en betydande del av det svenska folket bytt religion” (s. 17).
Hammer (2004) kommenterar en IKEA-katalog där kunderna uppmanas att inreda på ett visst sätt för att ”energin ska strömma fritt”. En färg förordas för dess helande kvaliteter. Författaren skriver att ”det som för bara ett tiotal år sedan hade uppfattats som ett lagom kontroversiellt och exotiskt intresse är idag närapå en del av den svenska genomsnittskulturen” (s. 16).
Förändring över tid.
Hanegraff (1996, referat i Sutcliffe & Gilhus, 2013) har föreslagit en uppdelning i ett new age ”Stricto”, det vill säga det ursprungliga, upproriska och reformatoriska new age, vilket med tiden har övergått i ett mer individualistiskt new age ”Lato” med större fokus på individuellt självförverkligande. Hammer (2004) skriver att det i rörelsens begynnelse i högre grad talades om hur mänskligheten stod inför en “andlig och samhällelig revolution” (s. 23), medan fokus idag mer är på individens personliga eller andliga förkovran. Andra forskare ifrågasätter om begreppet ”new age” ens är relevant längre. Chryssides (2007) sammanfattar dessa invändningar:
The hippies are passé, and so are their ideology. They were politically left-wing, rejecting the capitalist system and becoming society’s ”drop-outs” in the belief that by so doing they could bring about a new social utopia. Few hippies are still around, and the New Age, far from being in opposition to the capitalist system, has become a multi-million dollar industry (Chryssides, 2007, s. 12).
Granqvist och Hagekull (2001) definierar vad de uppfattar som centralt för ”new age”, som:
”[an] emphasis on in ’intuition’ (rather then rationality or intellect), holism (as opposed to reductionism), religious syncretism (as opposed to exclusivism and ’dogmatism’), immanence (rather then transcendence), and epistemological subjectivism and relativism (as opposed to objectivism and, again, ’dogmatism’)” (s. 530).
Reinkarnation och karma är centrala tankegångar inom många grenar av den nya andligheten. Även om begreppen är övertagna från österländsk religion, så avviker dock deras innebörd från de ursprungliga betydelserna. Föreställningarna har stöpts om i västerländsk form.
Reinkarnation
Reinkarnationstanken finns såväl inom hinduismen som inom buddhismen. Den fördes till väst dels via teosofin, dels via den franska falangen av spiritismen (Ahlbäck, 1998; Hammer, åååå). Till new age kom tanken främst via teosofin, påpekar Hammer (2004). Hammer (1998) skriver att den reinkarnationslära som new age omfattar är en relativt modern skapelse. Den dyker upp i västerlandet under det sena 1700-talet varefter den har modifierats och utvecklats vidare:
Andlig evolution
”En av teosofins komponenter är en alternativ historieskrivning, ett brett panorama av raser och underraser som avlöser varandra under årmiljonernas lopp” (Hammer, 2000, s.22)
Anhängare av new age reste också själva ut i världen och återvände med nya idéer, liksom att USA besöktes av så kallade gurus som medförde tankar och praktiker som influerade rörelsen (åååå).
Den krisdrabbade människan
Wikström (1998) skriver att en religiös enhetskultur har ersatts av en pluralistisk. Vi har förlorat den enkla vetenskapsoptimismen. Kan man inte påverka sin faktiska situation, så kan man i alla fall försöka påverka sin astrala, andliga situation och framtid. Snabba sociala förändringar, omflyttningar, osäkerhet. Uppbrott från givna värden och strukturer. Den krisdrabbade människans ”oförmåga att se den bittra realiteten i vitögat… ett slags regression till barnets magiska tänkande, och kontroll” Wikström 1998
Författarna varnar för att tro att de bakomliggande faktorerna för olika typer av andlighet är desamma. Detta verkar inte vara fallet, utan till och med tvärtom. (Far&Gran, 2007) (komp vs korr t ex)
Påståendet ”det finns ingen slump” får new agearen att söka magiska samband mellan mycket i sin vardag. New age-anhängare inte bara delar vissa föreställningar, de tycks dela ett speciellt kognitivt drag och personlighetsläggning som gör dem manade att söka meningsfulla kopplingar mellan till synes avlägsna och orelaterade saker och händelser” (Farias&Granqvist; i Kemp, 2007)
Farias och Granqvist (2007) ser ett samband mellan de speciella kognitiva dragen hos NA-anhängaren, och det faktum att många byter grupper och aktiviteter utan att fastna eller knyta band med ett nära nätverk, som i traditionella religiösa sammanhang (Farias & Granqvist, 2007).
De föreställningar som stod i centrum var dels reinkarnation, dels karma och dels tanken att varje människa, var för sig, utvecklas fram mot fulländning. Målsättningen var att utifrån detta kunna få en tydligare bild av själva tankesystemet som ”ett psykologiskt spänningsfält”.
Reinkarnation ställer en evig scen eller spelplan till individens förfogande, karma är den ”motor” som tillser att alla individens tankar och handlingar kommer att återvända till henne själv och bidra till hennes växt och förkovran och målet är ”upplysning”, absolut fulländning. Dessa tre antaganden bildar kärnan i åtskilligt av den moderna andligheten.